Bådaviken 6.4

Förra söndagen var isen blå och nu är det blått pga. vatten.

Veckan har varit varm. I torsdags (3.4) visade termometern 15°C.

På lördagen (5.4) kom kall vind norrifrån och drog med sig ett litet och kortvarigt snöoväder. I dag har det åter varit soligt (som synes) men temperaturen stannade på några enstaka plusgrader.

Även inne i viken har isen delvis fått ge vika. Några flyttfåglar av den kategori som drar nytta av den vattenspegeln sågs inte än (men en knipa såg jag i ett dike i Pensala för en vecka sedan).

En blåmes stannade kort upp i en av småbjörkarna framför fågeltornet och, medelst sång, markerade revir.

När man fotograferar "ut i fjärran" med 800 mm blir luftdallret påtagligt.

Bådaviken nådde jag först på eftermiddagen. Morgonen inleddes med moln på himlen och jag drog ut på cykelträning. När jag kom hem sken solen och då tyckte jag det skulle passa bra med ett kort besök i viken för att se hur veckans väder förändrat tillvaron där ute. När man befinner sig i fågeltornet på vikens östra sida blir det motljus på fåglarna som flyger förbi. 

Som vanligt traskade jag även genom den lövträdsdominerade strandskogen och hoppades på turen att få kvistfri sikt mot någon av de många småfåglar som där rusar från träd till träd. Den här gången hade jag lyckan att få trädkrypare i ett sådant "kvisthål" några sekunder.

Ofta är småfåglarna förstås högt uppe på stammarna och därmed sitter de vanligen lite frånvända i bildmaterialet. Större brännvidd ger dock chansen att få flackare vinkel eftersom man kan få fåglarna på längre avstånd. Men samtidigt ökar givetvis då också problematiken med skymmande växtlighet.

Ett litet gäng stjärtmesar drog också förbi. Endast detta fotografi blev resultatet av deras närvaro. 

Som vanligt satt de inte stilla mer än några sekunder innan de flyttade till en ny kvist som förstås oftast var skymd bakom flertalet andra kvistar. 

Det är onekligen en slags sport det där att jaga småfåglar med kameran bland virrvarret av stammar, grenar och kvistar. Om tid finns är bästa sättet att bara sätta sig ner på strategiskt bra ställe och vänta tills fåglarna befinner sig på rätt ställe. Det går förstås att "mata fram dem" men det är inget jag engagerat mig med i Bådaviken... och jag skulle nog behöva be om lov av Forststyrelsen då också.

Fnöskticka, Fomes fomentarius finns nu i mängd och massor på de björkar som fälldes av en serie stormar hösten 2020. Björkarna ligger mellan Djupstensvägen och fågeltornet.

Eftersom jag inte har fnöskticka dokumenterad eller medhavd på bloggen tidigare tyckte jag det var dags att göra slag i saken. Bilderna tagna med teleobjektivet.

Jag kunde ju ha som princip att inte komma hem utan att ha dokumenterat någon art som inte tidigare finns i bloggen. Sådana arter finns det ju trots allt gott om och väldans många av dem är riktigt vanliga. Växter har jag ju t.ex. inte ens "samlat" på än men för tillfället är det främst svampar och lavar som jag sporadiskt "kryssar" utöver djur.

Men sådana principer (regler) är jag ruggigt bra på att känna stress över och därför tar jag det lite lattjo och så får det bli som det blir.

 

Bådaviken 1.3

Årets första utfärd till Bådaviken skedde i går. 

Faktum är att det var första "utfärden" överhuvudtaget detta år. Med utfärd menas i det här fallet utomhusvistelse borta hemifrån och med kamera för dokumentation av eventuella intressanta naturrelaterade observationer.

Utomhus har jag förstås varit. Dels handlar det då om många hundpromenader och dels om inledd träning inför årets Vätternrunda. Det myckna sittandet vid ritbord senaste åren har lett till att jag försöker ta mig i kragen angående min fysiska kondition.

Senaste vecka har inneburit semester och "sportlov". Det normala vädret brukar under den veckan vara minusgrader, sol och vit snö på marken. 

I år har det varit plusgrader, mulet och blöt, brun barmark.

När jag skriver detta har snöfallet som nyss drog in över Nykarleby övergått i regn.

Bådaviken är ändå isbelagd. Allt annat hade vädret till trots varit en överraskning.

Särskilt länge var jag inte på plats och mest handlade det om att bara "kolla läget" och även komma bort från ritbordet en stund

På fågelfronten var det lugnt. Det brukar vara det den här årstiden. De sedvanliga mesarna (talgmes, blåmes och talltita) hastade fram högt upp mellan träden. 

Står man still och glor några minuter brukar ögonen ibland få korn på någon trädkrypare. Det var också den enda fågeln jag hade möjlighet att fästa på kamerasensorn denna dag. 

Tyvärr på stort avstånd men tacknämligt satt den ett kort ögonblick på ställe utan kvistar som sikthinder. 

Inne i strandskogen är det annars sällan man har helt fri sikt mot fåglarna.

I övrigt hördes någon kråka men inte mer än så. 

Första maj i Bådaviken. Del 2 - Inne i strandskogen

Gärdsmygen fotograferades precis innan jag anlände ut till tornet där merparten av dagen spenderades. Mer om det här.

Gärdsmyg må vara en oansenlig liten fågel men under vårarna fyller den liksom upp strandskogen bakom fågeltornet. Den är överallt. Eller "all over the place" som man skulle säga om man vore lagd åt det engelska hållet. Sången framförs från allehanda synliga kvistar på lämplig ögonhöjd och den byter ofta plats. 

Jag väntade inte in något bättre fotograferingstillfälle utan gick raskt vidare till tornet.

Efter försvarligt antal timmar i tornet började min lekamen kännas kall och stel. Det var läge att röra sig inne i strandskogen för att mjuka upp lederna och få lite värme. Mindre hackspett fanns på önskelistan och utöver den kunde jag inte hålla mig från att också spana efter en del småkryp. Mer om dem i nästa inlägg.

Som oftast är fallet när man söker efter nya observationer av mindre hackspett i Bådaviken slutar det bara med större hackspett. Ljud av mindre hackspett har heller inte hörts på några år.

I samband med hemfärden stannade jag upp och satte mig ner där gärdsmygen vanligen sjunger. Förhoppningsvis skulle det bli tillfälle att fotografera den på lite närmare håll.

I väntan på gärdsmyg och andra småfåglar fick jag korn på en skogsödla mellan fötterna. Ödlan litade på sin osynlighet och var blickstilla trots att jag reste mig för att gå bakåt eftersom 400mm-objektivet har en närgräns på 3,5 meter. Svansen var kort och mörk. Nytillväxt efter självstympning.

Gärdsmyg blev det inte. Småfåglarna var inte heller så sjungande av sig vid den tidpunkten på dagen och drog i stället snabbt omkring på jakt efter mat.

Trädkrypare ställde i alla fall upp. När den nådde trädtoppen och flyttade till nästa stam steg jag upp, gick till cykeln och trampade hem.

Bådaviken 25.2. Några småfåglar.

Det var tyst och lugnt ute i Bådaviken när jag under finvädret lördagen den 25.2 drog dit för en stund av frisk luft.

Jag kunde förstås inte hålla mig från att spana efter lavsnabblöpare, Philodromus poecilus, och i händelse av observation slå det tidigare rekordet för årets första lavsnabblöparkryss. Solen värmde visserligen trädstammarna men grundvärmen var troligen ändå för låg.

Vad som däremot kunde kryssas var trädkrypare, stjärtmes och talltita. Ett antal andra arter hördes men ville inte visa sig.

Alla fåglarna såg till att hålla avstånd och, som vanligt, helst också ty sig till områden bakom diverse kvistvirrvarr... samt självfallet ständigt röra sig hysteriskt av och an utan minsta lilla paus. Deras överlevnadsstrategi är förstås inte att posera länge på öppna ytor och jag ägnade inte heller  energi åt att åstadkomma "fågelfotografi". 

Det oaktat trycktes några exponeringar av för dokumentationens skull.

Talltita är förresten en fågel jag tycker mig se allt mer sällan i de skogar jag rör mig. Den är liksom inte ens längre en självklarhet varje gång man är ute.

Trädkrypare

Aktivitetsstiltje på Utgångspunkten. Redaktionen har haft schemat fullt av andra sysslor än sådant som genererar material till inlägg. Fredagen 12.3 var jag ute vid Bådaviken för att filma några klipp till en videoprojektion inför en konsert. En teleglugg fanns med i väskan för säkerhets skull. 

Telegluggen kom till användning när jag noterade en trädkrypare i strandskogen. Eftersom jag av någon anledning inte hade en endaste bild av trädkrypare från tidigare fann jag det värt att rikta kameran och trycka av några gånger trots det stora avståndet och en del skymmande stammar och grenar.

Så... här är den för första gången på denna blogg. 

Föga upphetsande inlägg och allt annat än relevant information. Skulle platsa finfint i Fb-gruppen Fullständigt ointressant information.