Bådaviken 3.7. Del 15 - Mindre vedlarvsstekel

Kärt återseende i form av mindre vedlarvsstekel Aulacus striatus.

Eftersom mindre vedlarvsstekel hör ihop med halssteklarna har jag misstänkt att fynden i Bådaviken blir allt mer fåtaliga samt eventuellt upphör i enlighet med vad jag skrev i det här inlägget. Observationerna har dessutom varit fåtaliga redan från början och senaste fyndet gjordes 2021. Innan dess hade jag sett den endast några gånger och lyckats få fältfoto vid ett tidigare tillfälle.

Vedlarvsstekeln betedde sig knyckigt och flyktigt så som det ofta är med den här typen av insekter och många bilder blev det således inte.

Mindre vedlarvsstekel

Den finlandssvenska fb-gruppen Naturväktarna (kopplat till radioprogrammet Naturväktarna) inbegriper ofta artbestämningsfrågor varpå övriga gruppmedlemmar kan svara om kunskap finns. Visserligen är det många som svarar även utan kunskap och artkännedom, men det hör inte till det här inlägget.

Jag brukar alltså tidvis gå in och kolla flödet i gruppen och se om det är något som lämnat obesvarat. Oftast tenderar jag replikera på frågor om olika småkryp. Fåglar och andra större kreatur är det ganska många andra som hinner först på.

Den här stekeln dök upp i gruppen för ett år sedan. Det handlar alltså om en mindre vedlarvsstekel, Aulacus striatus, som kläckts inomhus när frågeställaren hade tagit in alved till spisen. Eftersom det var mitt i vintern och eftersom artens årsrytm inte alls ger en vuxen individ möjlighet att överleva till sommaren frågade jag om upphittaren hade lust att skicka stekeln till mig efter frysrelaterad eutanasi. Det hade han och här är den nu. Stekeln kommer från södra Finland.

Den här stekeln ämnade jag preparera lite mer noggrant jämfört med dem jag plockar ut ur trädgårdens växthus. Men den spjärnade emot trots att jag lät den ligga ett par dagar i fuktig och mjukgörande atmosfär. Huvudet vägrade blankt göra annat än vrida sig neråt. Vingarna ville absolut inte riktas uppåt och bakåt. Tills slut gav jag upp eftersom jag var rädd att den rara - relativt rara i alla fall - insekten skulle ramla i bitar. Nålade ut vad som kunde nålas och lät den torka. Först för några dagar sedan landade den i makrostudion för lite dokumentation.

Mindre vedlarvsstekel är inte ny på bloggen. När jag observerade arten ute vid Bådaviken sommaren 2020 blev det klang och jubelfest på bloggredaktionen. Här är inlägget som behandlar såväl observationen som stekeln i sig.

Ovipositorn, äggläggningsröret, är tunn. Vedlarvsstekeln behöver inte heller borra i veden efter kamelstekeläggen den parasiterar på. Värdartens ägg ligger ofta ytligt och vedlarvsstekeln står i princip och väntar på att kamelstekelhonorna blivit klara med sin äggläggning.

Insidan av tredje benparets långa coxa (höft) används som styrhjälp och stadga för ovipositorn under äggläggningsprocessen. Insidan på coxa har räfflor som stöder ovipositorn och håller den korrekt riktad. Räfflorna syns inte så bra i bilden ovan, men höfternas utseende ger viss indikation på deras funktion.

Bådaviken 20.6. Del 5 - Aulacus striatus

21.6 2020 korkade jag en vinflaska för att fira observation och dokumentation av vedlarvsstekeln Aulacus striatus (mindre vedlarvsstekel).

Vädret var som tidigare (i denna "inläggsserie") nämnts något svalt och aktiviteten bland småkrypen var låg. Det här var den enda vedlarvsstekeln jag observerade och den satt overksam och var på inget sätt så där stekelknyckig som de vanligen är (i varmare väder).

Halssteklar (släktet Xiphydria) borde rimligen också ha kläckts, men sådana kunde jag inte hitta.

Någon vinflaska korkades inte den här gången. Men det var onekligen fint att återse stekeln.

Bådaviken 21.6. Del 11 - Aulacus striatus

Det blev ett glas vin på kvällen efter besöket vid Bådaviken 21.6.

Orsaken till firandet var denna lilla stekel.

Ända sedan sommaren 2018 då jag först noterade halssteklarna har jag fantiserat om att få se Aulacus striatus (mindre vedlarvsstekel) nervöst knycka sig fram över alstammarna på jakt efter kamelstekel-ägg. Nu hände det och jag blev både förvånad, upprymd och barnsligt glad (på det där typiskt barnsligt manliga sättet att bli barnsligt glad). 

Steklarna hittades på döda alar som fallit men som fastnat på intillvarande, stående träd och därmed inte fallit hela vägen ner till marken. På dessa stammar hittades förstås också kamelstekelhonor som höll på med äggläggning.

Hjärnan bytte snabbt från "celebration mode" till "hur-tusan-ska-jag-lyckas-få-en-skarp-bild-av-dessa-mode". Visserligen stannade de tillfälligt upp i sitt stekel-typiska sätt att kvickt hasta av och an till höger och vänster och hit och dit. Men det var korta pauser och de var heller inte pigga på att få ett objektiv uppkört i näsan... väldigt nära.

Tack och lov var de inte så benägna att ta till vingarna så som många andra parasitoida steklar är. Vedlarvssteklarna föredrog att bara springa iväg över på bortre sidan av trädstammen. Jag kunde skymta dem precis bakom "horisonten" på stammen där de antagligen hade god koll både på mig och på de äggläggande kamelstekelhonornas status.

Jag fick några "avståndsdokument" i stil med inläggets andra bild. Tänkte att jag åtminstone måste få några sådana eftersom stekeln inte hör till de som rapporteras i dussintal och speciellt inte så här pass långt norrut. Något slags bevis behövde jag komma hem med.

Med några "bevisbilder" i säkerhet på minneskortet började jag iakta steklarnas aktivitet för att se om de var på gång med någon äggläggning och om det skulle uppstå tillfällen då de kunde tänkas vara mera lättfotograferade.

Vedlarvssteklarna höll sig ofta nära de äggläggande kamelstekelhonorna och så snart en kamelstekel var klar så hastade vedlarvsstekeln fram och började söka den exakta positionen för kamelstekelhonans ägg.

Här finns en intressant skillnad mellan A. striatus och Rhyssella approximator vilka båda parasiterar på kamelsteklar. Medan R. approximator lockas till stora larver som rimligen har åtminstone ett år på nacken lägger A. striatus sitt ägg direkt i Kamelstekelns ägg - eller egentligen i en specifik del av kamelstekelägget..

När kamelstelellarven kläcks innehåller den således redan en liten overksam och vilande A. striatus-larv. 

Först efter ett år - eller här hos oss möjligen två år (?) - när kamelstekellarven börjar vara färdig att förpuppas aktiverar sig A. striatus-larven och äter snabbt upp innandömet av sin värd, varpå den spinner en rosaaktig kokong och förpuppar sig (1, 2).

Efter två veckor i puppan är den fullbildad och redo att gnaga sig ut ur veden för att påbörja en ny livscykel.

Aulacus striatus har en relativt tunn och klen ovipositor. Den innehåller inte heller metallerna mangan (Mn) och zink (Zn) som ovipositorn är förstärkt med hos många vedborrande Ichneumonider likt den tidigare nämnda R. approximator (3). 

Vedlarvsstekeln behöver heller inte borra eftersom den kan leta sig fram med ovipositorn samma vägar som kamelstekelhonan gjort en kort stund tidigare. Flera kamelstekelägg tycks vara ytligt placerade under barken och i en del av bilderna skymtar värd-ägget medan vedlarvsstekelhonan "gör sin grej".

I bilderna syns också hur vedlarvsstekelhonan klämmer fast ovipositorn mellan bakbenens coxa ("höfterna") vars insida har en avlång fördjupning - ett "dike" - vilket bildar ett rör för ovipositorn när höfterna hålls mot varandra. Det ger stadga och styrning. Som synes används inte heller ovipositor-höljena under själva äggläggningsproceduren.

Under själva äggläggningen var A. striatus-honorna relativt chilla med kameran nära intill. Mycket av mitt fotograferande blev ändå lite av "sikta och tryck av-karaktär" eftersom de trots allt var ganska knyckiga och roterade lite hit och dit även medan de lade sina ägg. Tyvärr fick jag ofta ett något skarpt blixtljus som gav för mycket blänk på steklarna. Hade önskat bilder med lite mjukare och mer diffuserat ljus. Nåväl, så här blev det.

Referenser:

1.
Giuseppe Fabrizio Turrisi and Lars Vilhelmsen
Into the wood and back: Morphological adaptations to the wood-boring parasitoid
lifestyle in adult aulacid wasps (Hymenoptera: Aulacidae)
Journal of Hymenoptera Research · October 2010

2.
Jennings, John T. and Andrew R. Deans. 2006.
Aulacidae
Version 22 May 2006.
http://tolweb.org/Aulacidae/23534/2006.05.22
in The Tree of Life Web Project,
http://tolweb.org/

3.
The Braconid an Ichneumonid Parasitoid Wasps. Biology, Systematics, Evolution and
Ecology
Donald L. J. Quicke
Wiley Blackwell 2015.