Bådaviken 20.6. Del 6 - Rhagio scolopaceus

Den avgjort mest synliga insekten i Bådavikens albård 20.6 var Rhagio scolopaceus. Hanarna satt på var och varannan trädstam. De verkade inte hämmas av det förhållandevis svala vädret på samma sätt som andra flygfän och aktiviteten var påtaglig med sedvanligt, knyckigt spanande och snabb flykt av och an mellan stammarna.

Bådaviken 20.6. Del 5 - Aulacus striatus

21.6 2020 korkade jag en vinflaska för att fira observation och dokumentation av vedlarvsstekeln Aulacus striatus (mindre vedlarvsstekel).

Vädret var som tidigare (i denna "inläggsserie") nämnts något svalt och aktiviteten bland småkrypen var låg. Det här var den enda vedlarvsstekeln jag observerade och den satt overksam och var på inget sätt så där stekelknyckig som de vanligen är (i varmare väder).

Halssteklar (släktet Xiphydria) borde rimligen också ha kläckts, men sådana kunde jag inte hitta.

Någon vinflaska korkades inte den här gången. Men det var onekligen fint att återse stekeln.

Bådaviken 20.6. Del 4 - Hydrotaea sp.

Inte helt säkert att alla Diptera-aficionados där ute kan förstå sig på eller förlåta mig för mitt aningen svala intresse för denna grupp insekter. Jag förstår mig ju inte riktigt på dem som inte hyser intresse för steklar.

Tvåvingar är givetvis fascinerande kryp. Råder inga som helst tvivel om det. Men ändå tenderar jag ofta passera dem utan särskilt högt höjda ögonbryn och ännu oftare förblir de odokumenterade.

Jag försökte skärpa mig under mit senaste Bådaviken-besök och fotograferade i alla fall några enstaka. Flugor är faktiskt lite lättare att fotografera än steklar eftersom de sitter still ifall man närmar sig tillräckligt sakta.

Den här ska tillhöra släktet Hydrotaea och ingår således i familjen husflugor (Muscidae). De förknippas bl.a. med kreaturshållning och då kan förekomsten i Bådaviken kanske vara gynnad av Highlandkorna som årligen varit utplacerade på sommarbete i viken.

Tack till Johan Ennerfelt för bestämning till släkte!

 

Bådaviken 20.6. Del 3 - Älg

Du läste rätt (rubriken) och du ser rätt!

Här har vi för första gången under den här naturbloggens nioåriga existens faktiskt ett inlägg med en älg!

Hur kunde det gå så förtvivlat många år innan denna skogskonung fick dyka upp här?

Varför har jag inte legat på lur i lämplig skogskant och tagit de där daggiga, morgondimmiga, suggestiva, mastiga, mättande bilderna av detta magnifika djur?

Det finns enkla svar på frågorna, men såvadå liksom?

Hur som helst...

När jag stövlade fram längs gränsen mellan skog och strandäng, helt fokuserad på småkryp i vegetationen, dundrade plötsligt denna tjur iväg från den plats där den förmodligen betat bland småbjörkarna 20 meter från min position.

Man tager vad man haver tänkte jag, justerade kamerainställningarna, siktade och tryckte av ett par bilder med det på kameran monterade makroobjektivet. Jag hade inga lämpligare objektiv i väskan och även om jag hade det skulle jag förstås aldrig ha hunnit byta.

Jag har givetvis haft älgar i närheten även tidigare, men dem har jag inte sett mer än enbart skymten av. Spåren av dem är också talrika vid Bådaviken. Älgar brukar jag vanligen se när kameran inte är tillgänglig.

Älgen är härmed bloggens 912:e art... beroende lite på hur jag ska räkna några kvalster. 

Skål på det!

Bådaviken 20.6. Del 2 - Sammetsknäppare

Vädret var ganska (eller relativt) kyligt på söndagen (20.6) och aktiviteten således relativt låg bland småkrypen. Det kunde man konstatera ganska snabbt. De flesta satt väl kanske skyddade i skrymslen och vrår och de som satt synligt verkade mest bara huka orörligt.

På en av de stolpar som håller elstängslet och ingärdningen för Highlandkorna (som brukar sättas ut lite senare på sommaren) satt denna sammetsknäppare (Actenicerus sjaellandicus) och såg ut som om den finska sommaren inte är något att hurra över.

Får intrycket av att jag själv nästan inte riktigt verkar ha engagerat mig i dokumentationen av denna knäppare. Bildmaterialet är ytterst tråkigt. Måhända vi hade en en stund av delad sinnesstämning skalbaggen och jag?

Allt sådant skulle inom kort försvinna. Mer om det i ett kommande inlägg.

Bådaviken 20.6. Del 1 - Endomychus coccineus

Endomychus coccineus har fått vara med förr. Under snöndagens (20.6) lilla utfärd till Bådaviken var dessa svampbaggar nästan de första jag fotograferade.

Nästan?

Jag fotograferade en fluga innan, men krånglade med kamerainställning och blixtinställning på ett sådant sätt att de bilderna blev skräp.

I ändan av ett avsågat vindfälle - för övrigt samma björk på vilken den här lavsnabblöparen satt - gick baggarna loss på svampen (möglet?) som i sin tur säkerligen drar nytta av björksaven.

Rhyssa persuasoria

17.6 surrade ett flertal hanar av Rhyssa persuasoria omkring bland de stora klabbar av ädelgran som legat i trädgården sedan ett par år tillbaka. Första sommaren lockades en hornstekel-hona (Urocerus gigas) och året därefter Rhyssa persuasoria som ju parasiterar på hornstekellarverna. Det blev en hel del inlägg om den stekeln och här är sista inlägget (med länk till övriga) i den följetongen.

Som hos så många andra steklar kläcks hanarna först och konkurrerar sedan om honorna som kläcks aningen senare. Här ägnar sig t.ex. hanar av släktingen Rhyssella approximator åt sådan aktivitet.

Hanarna var lite skrajsna av sig och närmandet med kameran måste ske i ultrarapid - vilket i sig blir ett bekymmer eftersom de samtidigt har en aktivitetsnivå som om de nyss dragit tolv koppar espresso. Ett par bilder blev det trots allt till slut.

En hona hade också kläckts. De är är inte heller så pigga på att agera modell. Men när de väl står på träet med ovipositorn nere i veden kommer de inte undan.

Direkt honan var klar med en förmodad äggläggning var en av hanarna snar med att ta vara på tillfället.

Sedan fortsatte hon på en annan plats.

Och på ett tredje ställe.

När jag gick genom bildmaterialet noterade jag ett antal kvalster på honan. Skulle jag ha sett dem under fotograferingstillfället hade jag tagit specifika närbilder. Får nu i stället nöja mig med bristfällig inzooming av befintligt bildmaterial.

På stekeln sitter några bruna, blänkande kvalster som ser ut att eventuellt höra till den taxonomiska (ranglösa) gruppen Uropodina (Mesostigmata). Utöver dem finns tre st. ljusare och mer långbenta kvalster som också ingår i Mesostigmata men som eventuellt kan vara något i stil med Parasitidae eller annan likartad familj. Det är givetvis omöjligt att avgöra art (eller ens familj). 

Försökte leta efter eventuell information gällande kända nutualistiska relationer mellan Rhyssinae och foretiska Mesostigmata, men utan resultat. Har även frågat runt bland kvalsterexpertisen men inte heller den vägen fått kött på benen.

Det är ju trots allt fullt möjligt att dessa två olika kvalster befinner sig på stekelhonan helt och hållet av en slump. 

Calomyia amoena

Aningen synd att Calomyia amoena är så förtvivlat liten. Med sina ca 3 mm är det ju inte så lätt att se denna exotiskt färgade svampfluga (fam. Platypezidae). Eller så är det bara positivt att dylika juveler tack vare sin litenhet inte blir trivial vardagsmat framför korpgluggarna.

Det här är en hona. Hanarna är nästan helsvarta med några ljusgrå skiftningar, stora orange halterer (svängkolvar) och ett par rejält tilltagna röda facettögon. Honornas exotiskt förtjusande uppenbarelse matchar de dock inte.

Calomyia amoena lever i larvstadiet av svamp i liggande död ved av lövträd. Man får kanske förmoda att trädgårdens myckna mängd av den varan borgat för artens existens inom tomtgränserna. 

 

Försommar är flugbaggesommar

Cantharis obscura är en av flera arter flugbaggar (fam. Cantharidae) som är vanliga på försommaren. Hör alltid till att ta någon enstaka bild av dessa när de råkar befinna sig framför ögonen. 

C. obscura har jag förresten inte fotograferat på flera år.

Trädgårdssandbi

När bin sysslar med födosök och polleninsamling är de sällan med på noterna beträffande posering för kameran. Det är ett ända långt och intensivt hukande nere bland ståndare och pistiller.

Nåväl. Här är hur som helst ett sådant hukande trädgårdssandbi (Andrena haemorrhoa) Vanlig art. Brukar se dem i blomrabatterna men har inte lokaliserat några bon i trädgården. De kan förstås komma från en mycket större radie än själva trädgården. Hela Nykarleby centrum ligger inom flygavstånd.

Snäppförökning

17.6 skulle dessa två Rhagio maculatus (fam. Rhagionidae) ta in på bihotell, men kom inte längre än till entrén innan de inte kunde styra sig längre.

(För den knastertorra besserwisser-läsaren bör tilläggas att jag vet att dessa snäppflugor inte alls använder sig av utrymmen i bihotell och att platsen bara var en ren slump)

 

Rhabdomiris striatellus

Nordligt fynd av vacker ängsskinnbagge (fam. Miridae).

Det här är nämligen Rhabdomiris striatellus som lever på ek (Quercus robur) och som därför har relativt sydlig utbredning i Norden. Nordligaste rapporterade fyndet i Finland är från Kuopio (två rapporterade fynd) och en rapportering söder om Seinäjoki.

Men bör förstås komma ihåg att rapportering inte är samma som utbredning när det handlar om småkryp. De flesta rapporterar ju inte sina observationer. Jag är också galet kass på att rapportera observationer. Borde kanske skärpa mig med den här åtminstone.

R. striatellus lever i nymfstadiet primärt på ekarnas blommor och som vuxen har den bladlöss, stritar och små fjärilslarver på menyn.

Trädgården har sin stora, gamla gårdsek som sannolikt är planterad i slutet av 1800-talet. Jag har länge fantiserat om att någon gång hitta djur som primärt är förknippade med just ek, men har inte utgått från att ekarna nödvändigtvis står så pass tätt att ek-invånarna obehindrat klarat av att sprida sig till Österbotten. 

Det där varierar förstås från art till art och beror på hur mobila de är rent fysiskt samt hur deras spridningsbeteende ser ut.

Den första skinnbaggen (bilderna med vit bakkgrund) hittades 16.6 av en "redaktionsmedlem" och dagen efter (i går 17.6) fyndade jag själv ett exemplar i beståndet av hundkäx (eller hundloka, Anthriscus sylvestris) under nämnda gårdsek. Ska förresten nämna att eken blommat överdådigt i år.

Storleken uppges i litteraturen vara 7-8,5 mm. De två som varit framför kameran var i den kortare ändan av det spannet.

R. striatellus bjuder som synes på tjusig estetik. Arten kan inte förväxlas med någon annan ängsskinnbagge i landet - möjligen med undantag för Miris striatus om ögonen inte noterar proportioner och kontraster tillräckligt väl.

Ilyobates bennetti

Mer än att denna kortvinge (fam. Staphylinidae) i underfamiljen småkortvingar (Aleocharinae) i tribus Oxypodini torde vara arten Ilyobates bennetti vet jag inte.

Hittades under en markduk i trädgården och var rejält pigg och yr i sitt rörelsemönster. Ägnade dessvärre inte så värst mycket tid åt att åstadkomma vettiga bilder.

 

Leptus sp.

3.6 rotade jag i trädgården fram ett nytt kvalster tillhörande släktet Leptus. Man får förmoda att det är samma (obestämda) art som i detta inlägg. Man kan notera en viss skillnad individerna emellan. Det här kvalstret är aningen "grövre" och ger ett lite kraftigare intryck.

Betyder det att jag nu hittat en vuxen individ och att det förra fyndet var en deutonymf?

Eller är det könsskillnader?

Eller är skillnaderna ren inbillning?

Eller är det t.o.m. (mot förmodan) olika arter?

Svaren lär kanske aldrig infinna sig. Min katastrofalt dåliga förmåga att samla in dylika fynd gör att frågetecknen står kvar och blir fler vartefter jag hittar nya kryp.

Apophua... Apophua... Apophua

Först ska jag beklaga att det fotografiska materialet är så hiskeligt spretigt vad vitbalans och bildkaraktär beträffar. En bild (nedan) fotograferades för flera månader sedan och resterande bilder är resultat av samtida experiment med helt ny belysning i makrostudion. Därefter har jag varit för lat med vitbalans-arbetet i efterföljande bildbehandling. 

Den gamla belysningen var ett enda långt elände. En vacker dag borde jag väl skriva om utrustningen också. Jag har lovat det i en del inlägg under årens lopp. Härmed slutar jag lova. Från och med nu skriver jag bara att jag borde göra ett sådant inlägg.

Med den nya belysningen återupptog jag dokumentationen av insamlade småkryp. Jag ligger hopplöst efter och hinner inte dokumentera i samma takt som jag samlar in. Redan nu i inledningen av den här sommaren har jag förstås samlat långt fler döingar i trädgårdens växthus än vad jag hann dokumentera i vintras. Dessutom vill jag fotografera mera i fält än i "studion" nu när det är säsong.

Nog om det.

Nu till denna stekel som insamlades förra sommaren.

Familj Ichneumonidae (brokparasitsteklar) -> underfamilj Banchinae (hacksprötsteklar) -> tribus (Glyptini) -> släkte Apophua. 

Vid Apophua är det läge att stanna upp. 

Apophua.

Det måste vara ett av de bättre släktnamnen. När jag gör en "hundra bästa vetenskapliga namnen-lista" är det goda chanser för Apophua att nå bra placering.

Apophua.

Tergiterna är ett gott kännetecken för släktet. Det finns visserligen andra släkten med liknande geometriska reliefer, men de är ändå relativt goda riktlinjer.

Typiskt för Banchinae är bl.a. av att ovipositorn har ett dorsalt hack och att tänder saknas.

Arten är Apophua cicatricosa och dessa steklar söker mott-larver (Tortricidae) som värddjur för sina egna larver. De kan dock vara aningen flexibla och har även fötts upp från en del andra fjärilar samt även andra steklar.

Det fotograferade exemplarets kroppslängd är 10 mm (i sitt lite intorkade tillstånd).

Tack till Gergely Varkonyi för vägledning gällande artbestämningen.

A p o p h u a !