Visar inlägg med etikett Insekter - Fjärilar - Nattflyn. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Insekter - Fjärilar - Nattflyn. Visa alla inlägg

tisdag 9 september 2025

Bådaviken 23.8. Acronicta rumicis

Syreaftonfly, Acronicta rumicis, är nytt artkryss i Bådaviken.
Med det sagt vill jag tillägga att det nya artkrysset gäller för mig personligen. Kan mycket väl vara andra som sett syreaftonfly i Bådaviken före mig vilket i så fall inte skulle vara någon överraskning. Habitatet är helt i enlighet med dess önskemål och arten torde rimligen vara rätt vanlig där.
Den dokumenterade larven var drygt 10 mm och därmed ännu rätt liten.

Här fullbildad fjäril på Valsörarna 2021 och här larv i trädgården 2013.


måndag 24 juni 2024

Trädgården 29.5. Trefläckigt vågfly

En centimeter pluss någon enstaka millimeter. Så lång var denna larv när den dokumenterades.
I dag är den med säkerhet lite längre ifall inte någon av trädgårdens fåglar också fått korn på den.

Larven torde vara trefläckigt vårfly Eupsilia transversa om det nu inte råkar sig så att någon förväxlingsrisk förekommer när det gäller så här små och unga larver.
Trefläckigt vårfly kan hittas på en uppsjö olika lövträd och här är det gårdseken som får stå till tjänst med mat.


onsdag 20 september 2023

Frill 6.8. Del 7 - Kopparbrunt jordfly

Fråga inte varför jag fotograferade detta exemplar av kopparbrunt jordfly på så nära håll att skärpedjupet inte räcker till för hela fjärilen.

Kopparbrunt jordfly, Chersotis cuprea, kan ses i hela landet och flyger mellan andra halvan av juli till första halvan av september. Larverna lever i korgblommiga växter (Asteraceae) som t.ex. maskrosor och tistlar. 


tisdag 19 september 2023

Frill 6.8. Del 6 - Gaffelgräsfly

Ett nattfly som är lätt att känna igen tack vare teckningen är gaffelgräsfly, Cerapteryx graminis

Gaffelgräsfly flyger under andra halvan av sommaren. Larverna lever av gräs som t.ex. kruståtel (Deschampsia flexuosa), blåtåtel (Molinia caerulea) och arter i släktet Festuca.


 

måndag 31 juli 2023

Trädgården 21.6. Acronicta sp.

Psi, tridens eller cuspis?
Det vill säga Acronicta psi, A. tridens eller A, cuspis?
A. cuspis kan man eventuellt sålla bort ur alternativen på basis av synlig teckning... men kanske ändå inte helt.
Jag borde ha ordnat med genitaliegranskning och eftersom det inte är gjort får man leva i ovisshet. 

Psiaftonfly är den avgjort vanligaste arten... åtminstone om man ska gå på rapporterade observationer... varav en del riskerar vara artbestämda endast enligt vanlighetsgrad och utan säkerställning genom genitaliekoll... vilket riskerar ge skev statistik och därmed sken av att psiaftonfly är mycket mer vanlig och treuddsaftonfly (A. tridens) mycket mer ovanlig än de egentligen är... samt att man missar att spjutaftonfly (A. cuspis) eventuellt skulle kunna ha variation i t.ex. dolkmärkets tjocklek... eller?

Hur som. Psi eller tridens utgår jag från. Då blir det Acronicta sp.


tisdag 13 juni 2023

Storsand 27.5. Del 6 - Grönt jordfly

På de beväxta grå sanddynerna en bit från stranden hittades spår av någon som krupit över sanden och sedan försvunnit... dvs. grävt ner sig.
Det visade sig vara nattfly-larver (fam. Noctuidae).

Ett par av dem fick finna sig i att bli exponerade för en kort stund.

Arten är grönt jordfly, Actebia praecox, vars larver i sandiga områden där de ligger nergrävda under dagen och nattetid är uppklättrade på växtligheten för att äta.

Inledningsvis var jag aningen osäker eftersom dessa är så gröngula. Alla bilder och beskrivningar jag hittat framställer dem som mera gråsvarta med klarare och mörkare varmgul teckning vid sidan av rygglinjen.

Någon annan art med denna teckning i denna biotop torde dock inte komma på fråga. Nattflylarver uppvisar iofs ofta inomartsvariation samt variation beroende på larvens ålder. Tippar dessa ska växa till sig än.



söndag 4 september 2022

Ockragult rovfly

27.7. förirrade sig ett ockragult rovfly, Cosmia trapezina, in i huset. Det blev förstås dokumentation innan återbördandes utomhus.

Ser man slarvigt kan man förväxla dylikt fägade individer (de är variabla) med rovmätare (tidigare ockragul rovmätare), Crocallis elinguaria, men bl.a. vinklarna i mittfältets konturer och vingarnas form skiljer dem åt.

Likt rovmätarlarven ägnar sig rovflylarven ibland åt att äta andra fjärilslarver (inkl. artfränder) som komplement till den växtföda de normalt livnär sig på. Larver av ockragult rovfly återfinns på en mängd olika träd och buskar.



tisdag 19 oktober 2021

Brunviolett ängsfly

Plockar man bräder som stått upplutade mot en vägg tenderar man ofta hitta något nattfly som sökt skydd på baksidan.

Här ett brunviolett ängsfly, Mniotype satura, som snällt satt kvar för dokumentation. De brukar göra det. Förmodligen anser de sig osynliga så länge man inte petar till dem.

Larverna lever på en uppsjö olika växter som t.ex. hagtorn, Prunusar (körsbär, hägg), viden, maskrosor, humle, try och flera till.




söndag 29 augusti 2021

Valsörarna. Del 9 - Några småkryp

I planerna ingick även att spana efter småkryp där ute på Valsörarna. Det blev inte mycket bevänt med den saken. Efter alla de timmar som fågelräkningen tog i anspråk var jag helt enkelt lite för trött. Den andra dagen gjorde jag ändå ett halvhjärtat och ganska kort försök. Skallen var ändå så pass degig att jag inte riktigt hade mina sinnen med mig.

Här är de kryp jag dokumenterade:

Rödfransad björnspinnare, Diacrisia sannio.

Hane av någon art i släktet Formica (stormyror).

Stamhoppspindel, Salticus cingulatus (föga förvånande).


Korsspindel, Araneus diadematus (föga förvånande).

Hane av brämspindel, Larinioides patagiatus


Hona av någondera Larinioides-art. Benrandningen tycker jag skulle peka på L. cornutus (vasshjulspindel) men hanen i bilderna ovan var intresserad av hennes nät. 

Syreaftonfly, Acronicta rumicis. Här är en larv av samma art.

Tidigare inlägg från denna resa till Valsörarna:

Del 1. Inledning.
Del 2. Bl.a. om fotograferandet och annat allmänt + några fåglar.
Del 3. Soluppgången.
Del 4. Tordmule.
Del 5. Tobisgrissla.
Del 6. Diverse fåglar.
Del 7. Dvärgmås.
Del 8Skratt och silver men ingen fisk



onsdag 13 maj 2020

Jag är G-blind

På en stor grov tallstam satt detta nattfly ägnade sig åt osynlighet. Jag ville inte vara någon glädjedödare och brydde mig sålunda föga om att avslöja sanningen. Flyet fick leva kvar i orubbad villfarelse. 

Dessutom tänkte jag som så att man lätt fixar artning av denna fjäril bara på basen av en dylik bild. 
Det brukar nämligen vara småpotatis. 
Tji fick jag.

Jag rotade igenom Sveriges fjärilar och jag spanade i Vilkenart.se utan några som helst napp. Njurfläckens form kändes bra för något sälgfly (släktet Orthosia) och formerna som bildas mellan njurfläcken och ringfläcken tänkte jag mig borde vara prima vägledning. 
Men näe! Jag gav upp med sälgflyna och vinglade iväg till andra släkten utan några napp där heller. 

Till slut resignerade jag och slängde upp bilden på en fb-sida befolkad av fjärilsnördar som kan artbestämma på basis av ett par vingfjäll och ett antennsegment.

Två blixtsnabba svar ploppade upp innan mitt högra "skicka-inlägget-med-enter-ringfinger" ens lämnat tangenten.

Duuhh!

För det är ju gotiskt sälgfly - Orthosia gothica.

Det här är ett tokvanligt nattfly. 
Nu skrev jag inte "duuhh" pga. att det var en vanlig art. Det hade jag räknat med. Men däremot var det duuhh för att jag inte hade upptäckt det så karakteristiska G:et som den där markeringen vid de båda vingfläckarna bildar.

Till mitt  - om än klena - försvar ska väl tilläggas att G:et ofta är mörkare och nästan svart hos många individer - speciellt då de gråa färgvarianterna. Men dylika fladdersaker finns ofta i flera färgformer och det gäller att ha det i beredskap när man letar sig fram bland alternativen.

Om jag missar mig på gotiskt sälgfly en gång till så ska jag byta hobby och börja med Hikaru dorodango i stället.

Förresten... larverna lever på allehanda olika växter (mest lövträd och buskar).


tisdag 1 oktober 2019

Bådaviken 6.9. Del 3 - Gammafly

Ett gammafly - Autographa gamma - satt i och såg visset ut i en trött flockblommig växt (Apiaciae) jag glömde artbestämma.



lördag 6 juli 2019

Rödbrunt jordfly

Rödbrunt jordfly - Diarsia brunnea - är vanligt förekommande ungefär till Uleåborgstrakten. Vingspannet är ca 30 mm. Larven lever på flera olika växter.

Arten är ganska variabel beträffande färgtonerna. En del är mer jämnt bruna medan andra har gråa inslag eller, som den här, purpuraktiga färgtoner.



tisdag 2 juli 2019

Purpurmetallfly

Vill man se fullbildade exemplar av purpurmetallfly är det hög tid att försöka få det gjort just nu. På dagarna sitter de gömda på lämpligt undanskymd plats. Flyger gör de om nätterna.

Larven lever gärna på nässlor men är inte kräsen. Plister, björk, try, gullris, rönn och en del andra växter går också bra.

Jämför gärna utseendet med gammafly (som här - i länken - är något mera ljusbrunt och blekt än genomsnittet) och frågeteckenmetallfly

Här på bloggen saknas ännu flera metallflyarter i släktet Autographa. Men man får väl ta dem vartefter de dyker upp och blivit dokumenterade.

Purpurmetallfly - Autographa pulchrina - är kanske inte det mest spektakulärt färgade metallflyet i underfamiljen Plusiinae. Men när man ser närmare på mönster och färgskiftningar har det absolut ändå sin estetiska charm. 


måndag 21 januari 2019

Pohjoisen Euroopan yökkösten toukat

I samband med försöken att arta en nattfly-larv senaste sommar letade jag efter litteratur som eventuellt kunde vara behjälplig i sådana situationer. Larver tenderar vara ett "problem" när man vill artbestämma eftersom så stor del av litteraturen primärt fokuserar på fullbildade insekter. I viss mån är det ett intressant förhållande eftersom många insekter ju faktiskt lever mycket längre som larv än som fullbildad. I flera fall är det förstås så att larverna är vansinnigt svåra att särskilja från varandra. Speciellt när det handlar om fotografi och om ordningar & familjer vars larver är hopplöst likadana. I de situationerna borde man snarast försöka föda upp larverna till fullbildade insekter för bestämning - eller mikroskopera käkar och andra puttinuttiga detaljer.

Bland fjärilarna är många larver ändå säregna och en del specifika "larv-böcker" existerar. Men de böckerna är inte så heltäckande (innehåller bara de vanligaste arterna) och deras arturval är mer anpassat för Centraleuropa och Storbritannien. Dessutom innehåller de främst dagfjärilar.

Medan jag letade litteratur snubblade jag av en slump över det tredelade bokverket Pohjoisen Euroopan yökkösten toukatLarvae of Northern European Noctuidae (Matti Ahola & Kimmo Silvonen) vars existens jag inte tidigare kände till. Det fanns till salu på några enstaka ställen - eller möjligen bara ett - och hade ganska saftigt pris. Jag övervägde balansen mellan den monetära nivån och mina egentliga behov. Jag har inte specialiserat mig på nattfly-larver och det är inte många per år jag försöker arta. Stor peng för enstaka larver så att säga. Utöver den biten måste jag förstås också brottas med min inre boknörd som tenderar sakna allt form av rationellt tänkande.

Bokverket var ju onekligen exakt rätt mitt i prick. En stor fjärilfamilj man ofta ser som larver, artuppsättningen inbegriper även Norden, t.o.m. finska entomologer som författare och dessutom en närmast (eller helt) komplett sammanställning av allt som verkar gå att känna till kring dessa kryp. Jag försökte hålla mig någorlunda lugn en tid och gjorde enstaka nät-sök efter böckerna. Plötsligt lossnade hela bandet till kanonpris via ett antikvariat i Rovaniemi. Bokfanatikern tog omedelbart över datorns tangentbord och beställde hem böckerna på stört.

Del 1 utkom 2005 och är 657 sidor tjock. Språket är både finska och engelska i likvärdig omfattning (gäller förstås alla tre volymerna). Inledningen berör bl.a. hur man bäst hittar larver, hur man föder upp dem samt hur man på olika sätt kan preparera dem för undersökning. Givetvis finns även stycken om morfologi, färger och en smula taxonomi. Därefter följer en bestämningsnyckel och på sidan 84 drar beskrivingarna över de enskilda arterna igång. Volym 1 inbegriper 31 underfamiljer och deras uppskattningsvis totalt drygt 400 arter (jag har inte räknat och artantalet står inte noterat i boken).

Upplägget i de tre volymerna är identiskt med den skillnaden att inledningen förstås är mycket kortare i del 2 och 3. 
Del 2 består av tre stycken underfamiljer och fylls huvudsakligen upp av Noctuinae med sina 15 tribus av vilka några är rika på släkten och arter. Totalt är artantalet i boken någonstans i närheten av 560-570 stycken. Utgivningsåret för del 2 är inte utskrivet (tryckt) i boken.

Del 3 är tryckt 2011 och är förstås identisk i utseende och uppdelning. Här fortsätter beskrivning och presentationer av arter ur underfamiljen Noctuinae och så finns ett antal tillagda släkten/arter som inte  kommit med i de två föregående delarna. Artantalet är någonstans kring 310. I slutet av boken finns korrigeringar till smärre fel som smugit sig in i del 1 och 2.
Del 3 innehåller även ett släktträd baserat på studier av larverna, ett stycke om kladistiken, en kladistisk analys av familjerna. Dessutom beskrivs hur fotograferandet utförts och så har referenserna kompletterats. 

Efter artbeskrivningarna följer i alla tre delarna teckningar av viktiga detaljer från varje art. Det är bland annat spinnvårtor, labrum, käkar och andra artspecifika detaljer som presenteras genom tydliga linjeteckningar i tusch.

Böckernas sista sidor består av färgplanscher. Ofta är det mer än ett fotografi av samma art. Dels är det för att visa larven både dorsalt och lateralt, men även olika färgformer av samma art. 
Att dela in böckerna i dylika sektioner är i mitt tycke väldigt användbart. Letar man en larv baserat på dess utseende (vilket man ofta gör) är det snabbt och enkelt att hitta rätt när bilderna finns intill varandra.

Som lekman kan jag inte säga annat än att bokverket är en ren fröjd. 
Uppenbar risk att alla böcker jag lyfter fram här på bloggen är just "rena fröjder", men då må det vara så. Jag har alltså ingenting att klaga på när det handlar om böcker som är så sanslöst gediget grundliga i sitt innehåll att SAOL känns banal i jämförelse.

En rolig(?) detalj är att det ingenstans finns en endaste liten bild på ett fullbildat nattfly.


fredag 17 augusti 2018

Gammafly

Årets nattfly alla kategorier måste väl ha varit Autographa gamma? Vart man än vänt sig har ett gammafly kurat halvt undanskymt rakt framför. De har suttit i buskar, i träd, på byggnader, i byggnader, i gräset, bland blommorna i rabatterna, bland allt ogräs, på varandra samt på alla andra platser.

Gammaflyet har i år förekommit i sådana mängder att nyhetsredaktionerna nämnt "invasionen" samt förstås de (för oss negativa) effekter larvernas ätande har på vissa odlade grödor. Larverna är inte så kräsna och kan livnära sig på allehanda olika växter.

"Invasion" är i någon mån en fungerande benämning eftersom gammafly inte riktigt klarar vintrarna här i Norden. De fjärilar  (och larver) vi hittar här om somrarna härstammar från söderifrån inflygande individer. Därför varierar också förekomsten av gammafly från år till år beroende på hur gynnsam väderleken varit för både deras förökning och migrationer.



lördag 28 juli 2018

Dessa larver och den där artningen!

Borde man skaffa det tredelade bokverket Larvae of Northern European Noctuidae av Matti Ahola och Kimmo Silvonen?

Om jag inte är helt fel ute torde denna nämligen kunna tänkas återfinnas i det bokverket och då skulle jag få ett namn på larven. Det är förvisso ett ganska kostsamt sätt för att få ett artnamn, men det är också ett stort och njutbart verk man kan förlora sig i även utan observationer som ska artas. Böcker är ju helt enkelt underbara i sig.

Just nu har jag kört fast. Tycker att larven ser så förtvivlat bekant ut men det vill inte lossna. Kan värmen orsaka dålig synapskontakt?

Edit 9.8.2018: Som av en slump hittade jag kort efter detta inlägg det nämnda bokverket i ett antikvariat. Ett oerhört tjusigt arbete i tre omfattande volymer. Ska återkomma till det. Snabbt gav sig också larven tillkänna efter lite bläddrande i volym tre. Detta är Cerastis rubricosa - rödviolett skogsfly. En högst vanlig fjäril.