Som med det mesta har manuell fokusering sina goda och dåliga sidor. De dåliga sidorna är väl så dåliga som den som ska fokusera. Det torde betyda att de dåliga sidorna kan tränas bort och det har jag jobbat på en stund idag. Dessutom håller jag också fortfarande på att undersöka effekterna av olika bländarstorlekar samt andra inställningar. Det gäller alltså det gamla FD 150-600-objektivet.
Jag upplever att jag allt för ofta vrider skärpan en ynka aning för långt "bakåt". När man kör på större bländaröppningar för att få ner slutartiderna blir felfokusering snabbt ett problem då skärpedjupet är kortare - speciellt när motiven är nära. Vet inte varför jag är så pass konsekvent med den typen av felfokusering men det ska väl gå att åtgärda. Gårdens vintermatning är perfekt övningsplats.
Kajan med förväxt övre näbbhalva dök upp igen. Verkar som om hen fått ordning på det hela för nu var näbbhalvorna som de skulle. Att det är samma kaja kan man se på ögonen. Högra ögat har en stor kännspak mörk fläck över pupillen och en liten svart prick på iris. De bruna fläckarna runt pupillen i vänstra ögat är också ett kännetecken.
Dags för gråsiskorna att få komma med också. Vi hade väldigt många av dem tidigare i vintras men nu är det bara ströexemplar kvar. Det är samma siska på båda bilderna nedan men ljusförhållanden ändrar färgintrycken.
Ett grönfinkpar dök också upp. Även de är färre nu än tidigare under vintern.
...Och så kan jag inte hålla mig från att plocka in ytterligare lite talgoxar...
... samt gråsparv och pilfink. Gråsparvhanen här nedan har en del brämfällning kvar att genomgå.
Alla bilder: Canon EOS 60D, Canon FD 150-600 f5.6 L
