Bådaviken 13.6. Rhagium mordax

Jag har konstaterat det många gånger förr och jag konstaterar det ånyo.

Synnerligen många högst triviala arter saknas i den här bloggen. 

Ändå innehåller den numera drygt 1350 olika djurarter.

Siffran 1350 är alltså väldigt låg.

Här kommer lövträdlöpare, Rhagium mordax, som fram tills nu varit på den där listan av saknade triviala arter. En art mindre men oerhört många kvarstår.

När tar jag kameran och vandrar över till östra sidan av Nykarleby centrum för att dokumentera pantersnigel?

Jag vet inte.

Bådaviken 13.6. Saperda scalaris

Denna dag, alltså 13.6, hade jag orsak att åka ut till Bådaviken för att söka vuxna hanar av en specifik spindel. Kreatur som påträffades publiceras här i kronologisk ordning och spindelarten i fråga var inte första småkryp som fästes på kamerasensorn.

Först ut är, enligt nämnda kronologiska ordning, denna björkvedbock, Saperda scalaris. 

Jag har för övrigt endast sett gula exemplar i Bådaviken. 

Här en grå påträffad hemma i trädgården för många år sedan.

Nu blir det dock publiceringspaus i fem dagar på grund av jobbrelaterad vistelse i Sverige.

Resterande observationer i Bådaviken börjar jag således mata ut först nästa vecka.

Trädgården 2.8. Leptura quadrifasciata

Fyrbandad blombock, Leptura quadrifasciata, syns allt som oftast i trädgården från andra halvan av juli och en bit in i augusti. 

Arten är vanlig rent allmänt och så har vi dessutom en del död ved av de träslag den lever i som larv.

 

Trädgården 15.7. Smalblombock

Inte så länge sedan Smalblombock Alosterna tabacicolor fick vara med på bloggen. 

Här kommer indikation på att arten ökar möjligheten att bli dokumenterad även i framtiden.

Trädgården 17.6. Smalblombock

Smalblombock Alosterna tabacicolor syns i en mängd olika blommor under relativt lång tid av sommaren. Med stor marginal den oftast observerade långhorningen i trädgården.

Vanligheten till trots - eller kanske pga. vanligheten - är det tio år sedan smalblombock fick ett inlägg på den här bloggen.

Frill 6.8. Del 20 - Ängsblombock (igen)

Fotografierna av denna långhorning (fam. Cerambycidae) kunde ha infogats i det här inlägget i vilket ängsblombock, Stenurella melanura, fick sin plats i bloggsolen.

Men min genomgång av bildmaterialet har skett lite pö om pö och samtidigt har inläggen producerats vartefter. Min koll på vad som komma skall bland fotografierna har således varit lite halvdan.

Det här är nämligen också ängsblombock. Skillnaderna mellan denna och artfränden i ovan länkade inlägg har med könstillhörigheten att göra. Den första var en hane och här är en hona.

Frill 6.8. Del 14 - Ängsblombock

Tänka sig att det skulle ta drygt tio år innan ängsblombock, Stenurella melanura, dök upp i ett inlägg på denna blogg. 

Ängsblombock är alltså en av de vanligaste långhorningarna i landet - utifall någon funderar på varför jag inledde som jag gjorde. Den hör även till "trädgårdskryssen" men först nu kom jag underfund med att jag av någon anledning aldrig tidigare tagit fotografi av den. Så kan det ibland vara med vanliga arter.

Död ved av allehanda träslag går an för larvernas uppväxt. De lever primärt i ved av grenar och tunnare stammar. Gärna får den döda veden ligga på marken och vara av det fuktigare slaget. Vuxna skalbaggar syns under högsommaren på ett flertal olika blommor. Bildens ängsblombock är en hane vilket, jämfört med honorna, syns på täckvingarnas färg och på antennerna som är något längre än kroppen.

Redigering 3.10: Det visade sig att jag hade en hona bland bildmaterialet också. Hon fick ett eget inlägg.

Bådaviken 5.8. Del 1 - Fyrbandad blombock

5.8 bar det åter av till Bådaviken som jag inte besökt sedan 6.6. Det kanske inte låter som något särdeles långt uppehåll men eftersom jag gärna försöker hålla mig uppdaterad gällande vad som rör sig i området under specifika tider på året är det onekligen ett "hål" i monitoreringen.

Nåväl. Som tur är har jag inget uttalat projekt eller ansvar som måste skötas. Det är enbart min nyfikenhet som ska stillas.

Första djurmötet blev med Fyrbandad blombock, Leptura quadrifasciata, vilket är föga förvånande med tanke på att de just då hade flygperiod, att de är vanliga och att Bådavikens strandskog för närvarande innehåller stora mängder fallna, grova björkar med lämplig ålder på den döda veden.

Det var en svårfotograferad rackare som uppvisade stor livlighet och benägenhet att skubba omkring på ställen som inte medgav fotografering. Jag sportar du ofta med att försöka fotografera dem så som de är i "fält" och inte genom att plocka upp dem och arrangera något. Med så pass vanliga arter sm fyrbandad blombock fick det duga med en enkel dokumentation den här gången.

 

Trädgården 27.7. Fyrbandad blombock

Fyrbandad blombock, Leptura quadrifasciata, har under de senaste fyra till fem åren sannolikt kläckts ur några bitar björk som ligger i trädgården. Nya flyghål har noterats i samband med fynd av skalbaggar.

Det här exemplaret, fotograferat 27.7, är dock den enda som fyndats i trädgården under gångna sommar. Nämnda björkstumpar börjar ha tjänat ut sitt syfte som barnkammare för arten i fråga och nu är det andra som gynnas.

Fyrbandad blombock

Den som följt den här bloggen har säkerligen koll på att jag håller lite extra koll på djurlivet inom trädgårdens gränser och att det handlar om nyfikenhet kring hur många arter man kan hitta i en trädgård mitt i centrum av en liten österbottnisk stad.

Min uppföljning är fortfarande inte av särskilt organiserat slag, utan främst en fritidssysselsättning som sker när tid och lust finns. Ofta bara korta nedslag lite nu som då. Samtidigt försöker vi sakteliga skapa en trädgård som är inbjudande för olika kryp. Död ved har således varit en ganska viktig ingrediens under de senaste åren.

Fyrbandad blombock - Leptura quadrifasciata - är ingen ny observation i trädgården. Tidigare har den sannolikt bara varit besökare på blommor, men nu hittade jag ett gäng individer som med absolut största sannolikhet är kläckta ur ved som lagts ut för detta ändamål.

Exakt vilken ved - eller träslag alltså -  det rör sig om vet jag inte. Vi har flera klabbar av än det ena och än det andra här och var. Fyrbandad blombock är en allätare som går i ved av många olika lövträd.

Troligen är det ur en bit björk. Vi har en del ek liggandes på marken också, men baggarnas larvutveckling är tre till fyra år lång och ekveden är inte full så gammal. Dessutom är den ännu inte riktigt så vitrötad som dessa baggar gärna önskar ha veden.

Någon ovanlig art är det inte. Det oaktat är det ändå trevligt att få se och ha dessa tjusiga kreatur utanför ytterdörren.

Stekelbock

Man stannar upp när man möter en stekelbock - Necydalis major - på en död alstam. Det är ju ändå nästan ett halvt rådjur som klättrar omkring på trädet.

På lite avstånd är den här långhorningen oförskämt lik en stor brokparasitstekel. Om detta alls har något att göra med mimicry vågar jag inte svara på. Just brokparasitsteklar är - med några enstaka undantag - inte kända som några med kraftfullt självförsvar. Stekelbocken sägs dock uppvisa "stickande rörelser" om man håller fast den.

Drygt 30 mm kan den bli och honan på bilderna var onekligen i den storleksklassen - åtminstone enligt mitt klanderfria ögonmått.

Enligt Nationalnyckeln läggs ägg i stående döda och solbelysta trädstammar (eller stubbar). Arten lever som larv i minst tre år och gnager långa och djupa gångar i den döda veden. Går stammen av och lägger sig dör både larver och puppor.

Björkar, alar, asp och sälg är några av de typiska boträden. Just döda alar finns det gott om i  Bådaviken där mötet skedde. Stekelbocken är en av de oerhört många arterna som får allt svårare att hitta fotfäste i tillvaron vartefter biotoperna med tillräcklig mängd död ved försvinner vårt effektiva och kliniska skogsbruk.

Vuxna stekelbockar kan observeras från slutet av juni och ungefär en månad framöver. Enskilda individer lär dock inte leva mer än kanske två veckor.

Honan på bilderna höll på att ägga ägg i en al. Intressant nog hade den alstammen redan brutits av nära marken men låg inte mot marken då den hade fastnat i ett antal intillstående stammar. Frågan är alltså om den här alen hålls någorlunda upprätt under de år som krävs innan avkomman kläcks.

Äggläggandet var antagligen också prioritet ett för den här honan. Arten sägs annars vara skygg och tenderar söka sig bort eller gömma sig om man blir för närgången och störande. Jag fick dock blixtra på i lugn och ro. Enda bekymret var att hon tenderade hålla sig på undersidan av den kraftigt lutande stammen vilket gjorde att jag hade ergonomirelaterade bekymmer beträffande hållandet och riktandet av kameran.

Björkvedbock

Björkvedbock - Saperda scalaris - har ett arteget utseende och kan inte sammanblandas med någon annan. 

Vi har haft en rejäl hög av diverse grenar av olika lövträd som legat på gården och väntat på att bli uppsågat till ved. En del av den där högen har flera år på nacken och nu när jag började peta på med all bråte dök björkvedbockarna upp.

Björkvedbock finns dock både i färgformerna svart med gulgrön behåring samt svart med gråa hår precis som den på bilderna. De gråaktiga har ofta ändå en gulgrön anstrykning i färgtonen men den här har ingen tillstymmelse till något sådant. Däremot finns en del blå toner här och var i behåringen.

I fjälltrakterna är de grå vanliga och färgformen heter då var. hieroglyphica. Om den här kan räknas som en sådan vet jag inte. Jag kunde notera flera björkvedbockar runt hopen med grenar och mindre stockar och klabbar och alla baggarna var av samma gråa färgvariant. Måhända de har kläckts i hopen och hade samma ursprung. Det vet jag ju inte.

Larverna lever i innerbarken av många olika lövträd. Björk, ek, rönn, sälg och alar går alldeles utmärkt. Larvtiden är antingen en eller tvåårig beroende på omständigheter.

Vuxna baggar kan synas från slutet av maj till början av juli. Här i trädgården var de bara synliga några enstaka dagar i mitten av juni. I och för sig är de mestadels aktiva på natten och sitter huvudsakligen gömda på dagarna.

Måste konstatera att jag upplever den grå varianten som riktigt estetisk.

Liten vacker violett

I juni är fullbildade exemplar av blåhjon - Callidium violaceum - vanliga i trädgården. Larverna lever i obarkad ved och hittar både det ena och det andra lämpliga livsutrymmet i vedlidret och brädförrådet.

Storleken kan variera ganska mycket. De flesta är ändå någonstans i närheten av 12 mm. Hanen (ovan) är generellt aningen mindre och ger ett slankare intryck med sin lite längre halssköld. Typiskt för många skalbaggar och specifikt för långhorningar är att hanarnas antenner är längre än honornas. Blåhjon får visserligen "plats" på sensorn när jag har MPE-65-objektivet monterat, men antennerna tenderar ofta beskäras.

Släktnamnet Callidium betyder ungefär "liten vacker" och artnamnet violaceum har förstås med färgen att göra.

Augustibock

I början av augusti brukar dessa eleganter dyka upp. Så även i år. Fyrbandad blombock - Leptura quadrifasciata - Tar del av de sista blommorna i en rönnspirea. Bilderna tagna 16.8. Här är fjolårets fyrbandade blombock. Då var det en hona och nu var det en hane.

Fyrbandad blombock

Leptura quadrifasciata.

Bland långhorningarna (Cerambycidae) har vi även uppe i Österbotten en drös riktigt vackra skalbaggar. Flera av dem kombinerar fina färger och mönster med storlek. Det är därmed inte nödvändigt att ränna omkring med lupp för att ta del av deras estetiska kvaliteter.

Jag är en sådan som ofta glömmer att spana efter dessa baggar på de tider och platser de vanligen vistas under sina liv som fullbildade. Vissa av dem behöver man nämligen nästan söka specifikt efter. Men många - som t.ex. fyrbandade blombocken - besöker gärna blommor som finns i trädgårdarna. 

De flesta stora arterna tillbringar mesta delen av livet som larver någonstans inne i dött trä. Olika arter = olika träd, olika lager inne i trädet och olika stadier av trädets förruttnelseprocess.

Fyrbandade blombocken är inte så kräsen när det handlar om vilket träd-slag. Merparten av våra stora lövträd fungerar bra. Helst vill de ha en smula vitrötat virke för att trivas. Det bör ha en viss fuktighet men annars kan det vara såväl liggande som stående träd. Även en hög stubbe är gångbar. Tre till fyra år tar det för larven innan den slutligen förpuppas och kläcks som fullvuxen, vacker blombock.

Uppemot 20 millimeter blir arten. Honan på bilderna är väldigt nära det måttet. Hon mumsade länge bland blommorna i en rönnspirea. Könen skiljs åt med hjälp av antennernas längd. Hanarna har långa spröt som når ända till täckvingarnas bakkant.

Blåhjon

Callidium violaceum.

Dessa underbart vackra långhorningar frekventerar vårt uthus ganska friskt. Det verkar ha varit ett antal dagar med intensiv puppkläckning just nu - och det ska det förstås ha varit. För det är i juni och juli som de vuxna individerna är aktiva.

Varför finns de i vårt uthus då? Jo för att där finns en hel del obarkade gamla plankor och bjälkar av gran och tall. Larverna lever i lagret mellan bark och ved. De vill helst ha trä som är riktigt torrt. Precis innan de förpuppas (efter två år) borrar de ner sig några cm i veden. Någon egentlig skada på virket åstadkommer de inte - inte i alla fall vad hållfasthet beträffar. 

Blåhjonet på bilden är en hona. Hanarna har något längre antenner och skimrar ofta i en mer lila-aktig ton. Arten är mellan 8 och 16 mm. 

De kan eventuellt förväxlas med blåbock - Gaurotes virginea - men den har svart huvud och halssköld.

Smalblombock

Av de små svart-brun-gula långhorningarna vi har här i Österbotten är det bara smalblombock - Alosterna tabacicolor - som har gula ben.

Smalblombocken en liten art på ca 8 mm. De är vanliga och den här tiden tycks de vara överallt. Blommor är förstås en bra plats att börja leta på ifall man vill kryssa av dem. Nästan alla blommor duger.

Björnlokan är extremklibbig av sockerlösning. Merparten kommer från bladlössens utsöndringar. Dels handlar det om de myckna mängderna bladlöss på själva blomman men också om ett ständigt regn av sockervatten uppifrån. Alla våra stora träd är fullständigt belamrade av löss den här sommaren. Om blombocken hittar någon nektar i den utblommande björnlokan eller om sockerlösningen är god nog vet jag inte.

Smalblombockarna tillverkade fler smalblombockar i björnlokan men jag fick inga vettiga bilder på den aktiviteten. De höll sig en smula avskilt inne i virrvarret av stänglar, bladlöss och sockerkladd.

Smalblombockens larver tycks leva på oerhört varierade ställen och av varierad föda. Bland annat nämner Nationalnyckeln att larverna kan leva i ytterbarken på gamla ekar. Kanske de också lever i den gamla gårdseken. Om de inte gör det finns det, för dessa okräsna insekter, många andra mikrobiotoper att välja och vraka bland.

Jämför med fläckhornad blombock.