Smalblombock

Av de små svart-brun-gula långhorningarna vi har här i Österbotten är det bara smalblombock - Alosterna tabacicolor - som har gula ben.

Smalblombocken en liten art på ca 8 mm. De är vanliga och den här tiden tycks de vara överallt. Blommor är förstås en bra plats att börja leta på ifall man vill kryssa av dem. Nästan alla blommor duger.

Björnlokan är extremklibbig av sockerlösning. Merparten kommer från bladlössens utsöndringar. Dels handlar det om de myckna mängderna bladlöss på själva blomman men också om ett ständigt regn av sockervatten uppifrån. Alla våra stora träd är fullständigt belamrade av löss den här sommaren. Om blombocken hittar någon nektar i den utblommande björnlokan eller om sockerlösningen är god nog vet jag inte.

Smalblombockarna tillverkade fler smalblombockar i björnlokan men jag fick inga vettiga bilder på den aktiviteten. De höll sig en smula avskilt inne i virrvarret av stänglar, bladlöss och sockerkladd.

Smalblombockens larver tycks leva på oerhört varierade ställen och av varierad föda. Bland annat nämner Nationalnyckeln att larverna kan leva i ytterbarken på gamla ekar. Kanske de också lever i den gamla gårdseken. Om de inte gör det finns det, för dessa okräsna insekter, många andra mikrobiotoper att välja och vraka bland.

Jämför med fläckhornad blombock.