Äggskalen hittades för ett antal veckor sedan och de låg som vanligt långt från rödstjärtholken. Storlek och färg ska dock stämma för rödstjärtarnas ägg. Våra andra holkbyggare har andra färger på sina. Äggskalen var faktiskt slängda under pilfinkarnas holk. Fräckt!
Igår satt mamma rödstjärt utan mat i näbben och tjattrade en bit från holken.
Pappa hade näbben full men for aldrig fram till holken. Föräldrauppdraget var inne på en ny agenda igår.
Ungarna fattade vinken och började leka gökur.
Sakta men säkert dök bruna små knarriga ungar upp i trädgården.
Ungarna sitter och låter som om de hade kortslutning - ett elektriskt fel med gnistor som hoppar omkring inne i elapparaten precis när den går sönder. Man kunde antagligen också jämföra ljudet med någon slags syrsa... eller något i den stilen.
Föräldrarna bryr sig föga om vår närvaro och varnar inte när vi rör oss i trädgården. Jag kunde utan föräldra-larm smyga fram till den här ungen och stanna på en dryg meters avstånd. Ungen försökte sitta blickstilla men gungade lite vingligt hit och dit. Taktiken lyckades trots allt. Jag åt inte upp honom/henne.
I morse var holken tom och man fick intryck av att det satt en rödstjärtunge på varje gren och kvist... och sten och cykel. Flygförmågan kommer snabbt och under dagens lopp har de blivit allt kvickare och skickligare på att ta sig från träd till träd. De har också sökt sig allt högre upp vartefter.
De har hållit sig relativt utspridda och räknandet blev svårt.
Minst fem ungar är det ändå fråga om och möjligen/troligen är de sex stycken.
Lika roligt varje gång gårdsfåglarna har fått ut ännu en kull nya fåglar. Inget är ju säkert med (och för) dessa ungar. De har långt kvar tills de är vuxna och man får förmoda att alla inte klarar sig.
Nu är de så här långt i alla fall. Man får önska dem lycka till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar