Liten gårdsmatningsrapport

Sedan gårdskrysset har det inte varit så stora förändringar i artsammansättningen bland fågelgästerna.

Grönfinkarna har hållit sig kvar. Samma gäller domherrarna samt förstås mesarna (talgmes & blåmes) och pilfink vilka ju häckar i kvarteret.

Gulsparvarna har ökat en smula i antal och är nu ofta ca 15 stycken snarare än den handfull som dök upp i januari.

Kajorna har inlett bobygge. De knackar och hackar lite är och var i stugan. Givetvis förser de sig vid matningen ett antal gånger per dag.

Gulsparvarna kanske blir fler vid gårdsmatningen vartefter vintern lider mot vår. Men i övrigt är den här arten aningen illa ute numera. Visserligen är de fortfarande talrika men populationerna minskar stadigt i Europa - och antagligen i hela dess utbredningsområde. Fågelfaunan i Europa är överlag under oerhört hårt tryck. Nyligen kom rapporter om hur t.ex. sånglärkan i Sverige minskat med ca 75% sedan 70-talets mitt. Orsakerna till fåglarnas generella nedgång är flera. Habitatförluster genom fragmentering, torrläggningar i kombination med miljögifter inom jordbruket sliter hårt på populationerna. Samma orsaker minskar biomassan av småkryp och det resulterar förstås samtidigt till minskad mängd mat åt fåglarna. Även fröätarna föder upp sina ungar med småkryp.

Jag hyser en allt större uppgivenhet inför ointresset och oviljan att försöka bryta dessa mönster.

Ett litet gäng bofinkar har hållit ut hela vintern. Ofta är det två stycken som syns samtidigt. Vet dock inte om det är samma individer.

Turkduvorna sviker oss inte. Kvarterets par är oftast i den omedelbara närheten och visar upp sina sköna färgnyanser.

En björktrast huserade också på gården under gårdskrysset, men några dagar senare försvann den - eller de. Här om dagen mötte jag dock en som glupskt slukade kvarhängande hagtornsbär.

Det är kallt än och björktrastarna får garanterat slita ont ännu ett antal långa och svåra veckor. 

Betulaturdus i rönn

Måndagens fotograferande av koltrastar resulterade även i några björktrast-bilder.

Björktrastar, sol och röda bär

Julhelgen kom med finväder. Björktrastar har dragit omkring i stan och igår (julafton) fick jag tillfälle att rikta kameran mot dem medan de plockade i sig av bären ur en av gårdens rönnar.

Alla röda bär är inte rönnbär. Klängväxten Celastrus orbiculatus (Japansk träddödare) sträcker sig högt upp i vår stora gårdsrönn. Trastarna väljer rönnbären och det gör de kanske rätt i. Klängväxten lär ska vara en smula giftig.

Från slutet av juni

Brukar ju stilla den värsta naturupplevelsehungern med små korta dyk i trädgårdsgrönskan - då när jag inte riktigt hinner ta mig ut på färder hemifrån. De senaste veckorna har det t.o.m. varit knapert med dessa korta och extremt "lokala" naturbetraktelser utanför ytterdörren.

Det får mig nu att desperat börja rota efter sk. "tidigare outgivet material" och här är således tvenne bilder av en björktrast... i ett äppelträd... i slutet av juni...

Idag var det gåssafari vid Kimo åmynning. Körde förbi norrut på riksåttan sisådär kvart före åtta-tiden och slängde snabbt ett öga ut mot fågeltornet. Vilket år som helst ska jag nog också hänga på och räkna gäss - men det blev inte idag.

Kimo åmynning 16 - Några kvarvarande bilder

Med dessa bilder och detta inlägg avslutar jag denna långkörare av inlägg från mitt besök vid fågeltornet i Oravais påskaftonen 2014.

Vad vore en rapport utan skrattmåsar? Det är ju de som står för merparten av allt ljud man får ta del av vid fågeltornen. Så varsågod! Här är en av de trevliga skränfockarna.

Havsörnen gled också förbi. Tyvärr ville den inte göra det på låg höjd. Misstänker att det är en av de örnar som häckar i området.

Änderna och örnen är inte alls nära varandra. Man kan dock få det intrycket men det är som vanligt perspektiv-tillplattning p.g.a. telegluggen. När jag tog bilden såg jag inte vad det var för änder. Paret till höger ser ut att vara bläsänder. Den som flyger först kan möjligen också vara en bläsand - en hona. Men stjärten ser lite extra lång och spetsig ut. Kan det månne vara en stjärtandshona? Kanske lite för vit vid undergumpen men det är givetvis svårt att avgöra då man inte heller vet om fotografiet i sig berättar sanningen då avståndet är ruggigt stort och bilden är hårt beskuren. Den andra anden i raden ser väldigt mycket ut som en skedandshane.

Björktrast. En av många förbipasserande.

Flera bläsandspar låg en bit ut i vattnet.

En... ö... långt ut.

Mickelsörarna. Del 11 - Björktrastar

Björktrastarna - Turdus pilaris - gottade sig i blåbären vilka ställvis hade rikligt med bär. Kummelskärs stenar var blåfläckiga av trastarnas kalasande.