Trädgården 2.8. Phthiracarus spp.

Potentiella återkommande läsare av bloggen konstaterar måhända att jag med rätt kort mellanrum nu postat hyfsat många inlägg med kvalster i familjen Phthiracaridae. 

Eventuella klagomål över alla dessa återkommande inlägg med ifrågavarande familj skickas lämpligen till idontcare@theslightest.com.

Några fotografier av den partiella solförmörkelse som skedde för några kvällar sedan behöver ni förresten inte vänta på.

Däremot fick jag andra augusti glädjen att bevittna ett kvalster i släktet Phthiracarus passera framför ett snigelägg. 

Passagen - kulmen, om man så vill - skedde kl. 14:24.

Snigelägget torde vara brun skogssnigel, Arion fuscus.

En del blekare representanter för Phthiracaridae strosade omkring.

Tack till Ladislav Miko för bekräftelse att kvalstret tillhör släktet Phthiracarus!

Det är i princip mikroskop-preparering som gäller om man tänkt artbestämma dessa.

Trädgården 19.6. Leucochloridium perturbatum

Den egna täppan levererar än en gång på Leucochloridium-fronten och jag känner mig närmast tacksam över att så är fallet.

Det här är andra gången den bruna arten L. perturbatum observerats. Första gången skedde tredje augusti för tio år sedan. 

Vanligen står L. paradoxum för ögondiscot här hemma i trädgården.

Släktet Leucochloridium är sugmaskar (infraklass Monogenea) i klassen Neophora i fylum plattmaskar (Platyhelminthes).

Här ett gammalt inlägg med lite mer om dessa maskar.

Snäckan är som sig bör större bärnstenssnäcka, Succinea putris.

Trädgården 12.6. Skäggsnäcka

Skäggsnäcka, Trochulus hispidus, har jag fotograferat flertalet gånger och det finns några bilder av dem här i bloggen. Men jag har aldrig riktigt tänkt på att alla mina fotografier av arten faktiskt bara är av snäckor som håller sig inne i skalet.

Här är nu... äntligen... bild på en aktiv snäcka. Det är ett ungt exemplar som bör få ungefär ett skalvarv till.

Hen befann sig på ett slags betongfat och samlade måhända på sig lite kalk.

Trädgården 17.5. Discus ruderatus

Nu tänker jag vara lat och hänvisar i all enkelhet till detta gamla inlägg där det finns bilder på en mer aktiv trubbdisksnäcka, Discus ruderatus.

Som tillägg kan jag ändå nämna att inlägg som detta oftast mest bara är någon form av publika naturdagboksanteckningar. 17.5 noterades en trubbdisksnäcka i trädgården, punkt. 

Jag använder dessutom bloggen som arkivförteckning eftersom alla fotomapparna namngetts endast med datum och plats. 

Vilka motiv som finns var har jag inte längre så bra koll på.

Borde förstås ha skapat ett mappsystem i vilket bilder är ordnade enligt motivet och dess taxonomiska hemvist men så blev det inte och nu borde jag väl ha tjänstledighet och ett helt år bara för att ordna upp den saken. 

Bådaviken 1.5. Snäckor

Trots att jag varit med om att producera Nationalnyckelvolymen om lungsnäckor och hyser intresse för dessa varelser har jag en pinsam tendens att förbise dem.

En av våra vanligaste - kanske också den vanligaste - snäckan är strimglanssnäcka, Perpolita hammonis.

Vanligheten till trots har jag endast dokumenterat den en gång tidigare. Nu blev den nytt artkryss för Bådaviken.

Nästa snäcka på tur är denna agatsnäcka som rimligen bör var skogsagatsnäcka, Cochlicopa lubrica, om jag tolkar dess övergripande form rätt. Alternativet skulle vara mindre agatsnäcka, C. lubricella, men den är inte fullt lika "bullig" i formen. 

Skogsagatsnäcka har jag kryssat i trädgården.

Slutligen en blötdjursnyhet för bloggen. Helt nytt artkryss också.

Om jag manövrerar rätt i bestämningsnyckeln är det slät skruvsnäcka, Columella edentula. Förväxlingsarterna vill ha annan biotop och det stärker min förvissning om att bestämningen är riktig. Bildens snäcka är nog inte helt vuxen och bör väl få en vindling till skulle jag tro.

Min avsikt var att ta fler bilder i bättre vinklar. Men kvalstret som skymtar intill ville jag lirka över till ett annat underlag vilket gjorde att jag tappade snäckan ur minnet. 

Kvalstret dyker upp i ett kommande inlägg.

Trädgården 31.8. Trochulus hispidus

Surdegen mognar, Det egenbryggda ölet smakar av rätt Böhmisk dalgång, fixiecykeln är putsad och vinylen med Waxahatchee snurrar under svarvnålen. En speciell fedora är nyss beställd, kaffebönorna från Paraná och Antioquia är nymalda och 95,8-gradigt vatten har precis hämtat upp alla smaker och aromer från pulvret. Allt är perfekt för att luta sig tillbaka en stund och kika ut genom fönstret skalöppningen.

Det här är Trochulus hispidus, skäggsnäcka. 

Överst en renrakad - egentligen nött - skäggsnäcka och nedan en med skägget i behåll. De var inte så pigga på att visa sig och höll sig enbart inne i sina skal. 

Skäggsnäcka är vanlig i trädgården. Skalet kan nå en diameter på uppemot 12 mm men exemplar av den storleken har jag inte påträffat (än). Snäckorna i det här inlägget är ca 6-7 mm.

Födovalet verkar vara relativt flexibelt i enlighet med vilka blad och växter som finns i de människopåverkade miljöer den bebor. Trädgårdar, parker, ruderatmark och liknande är i dess smak. Arten är dock ingen "skadegörare" på de växter vi ömmar för. Den koncentrerar sig mest på förmultnande växtdelar vad det verkar.

Här ett äldre inlägg med ytterligare något om och med arten i fråga.

Referenser:

SLU Artdatabanken (2025).

Artfakta: skäggsnäcka (Trochulus hispidus).

https://artfakta.se/taxa/106744 [2025-09-17]

Proćków, M., et al. 2013

Field and laboratory studies on the life-cycle, growth and feeding preference in the hairy snail Trochulus hispidus (L., 1758) (Gastropoda: Pulmonata: Hygromiidae)

Biologia 68/1: 131-141, 2013, Section Zoology.

Illustrationer i Finlands Natur 2023 - 2024.

2013 till 2019 (undantag 2016) gjorde jag illustrationer i Natur och Miljös medlemstidning Finlands Natur. Därefter tackade jag nej till fortsatt uppdrag för Finlands Natur eftersom arbetet med Sveriges krabbspindlar och det samtida arbetet som bildredaktör på Artdatabanken med bl.a. illustration för Nationalnyckeln om snäckor krävde all tillgänglig tid.

På våren 2023 började jag se slutet på krabbspindelprojektet och samtidigt verkade Finlands Natur-redaktionen vara i stort behov av en vikarierande illustratör pga. att personen de just då anlitade inte kunde fortsätta. Jag tackade ja och ställde upp på att göra artporträtt-illustrationer för årets tre kvarvarande nummer.

Först ut, i nr 2/2023, var mnemosynefjäril Parnassius mnemosyne (hona).

I nr 3/2023 skulle det vara iller Mustela putorius.

För nr 4/2023 gjordes lax Salmo salar.

2023 års tema var hotade arter (i Finland).

Jag hade egentligen bara lovat ta hand om 2023 men det fortsatte 2024

Lo Lynx lynx i nr 1/2024.

Näktergal Luscinia luscinia i nr 2/2024.

Samtidigt med näktergalsarbetet fick jag ett nytt stort illustrationsuppdrag (som jag i skrivande stund ännu jobbar med) och var i stort behov av att avsluta illustrerandet för Finlands Natur. Något kontrakt eller löfte om att göra hela året fanns ändå inte. 

I nr 3 var det abborre och den gjordes av en annan person. 

Men uppenbarligen hade redaktionen svårt att hitta någon illustratör som kunde ta över helt och kontaktade mig igen inför nr 4/2024. Till slut vek jag ner mig och lovade ta hand om saken.

I årets sista nummer handlade artporträttet om flodpärlmussla Margaritifera margaritifera som det varit mycket hallå om i Finland på sista tiden.

Som det ser ut just nu lär jag väl fortsätta även kommande år. Det stora projekt jag just nu jobbar med borde hoppeligen börja vara färdigt så småningom och det får jag återkomma till när det publicerats. Det är också det projektet som just nu gör att bloggandet nästan ligger i träda.

Alla illustrationer är "konstruktioner" av djuren i fråga. Det finns alltså ingen enskild förlaga i form av t.ex. fotografi som kopierats. Däremot används en hel del olika referensbilder av allehanda slag för bedömningen av proportioner, färger och detaljer.

Trädgården 7.6. Skogssniglar

Trädgården är relativt snigelfattig vad artantal beträffar. Hittills är tre arter observerade.

- Åkersnigel Deroceras reticulatum.

- Brun skogssnigel Arion fuscus.

- Parksnigel Arion fasciatus (hittills med ett litet, efterhängset frågetecken).

Så länge mördarsnigel Arion vulgaris håller sig borta får man vara glad.

Pantersnigel Limax maximus håller till på östra sidan av staden men har hittills inte letat sig till kvarteret där den här trädgården finns. Samma gäller ängssnigel Deroceras agreste men trädgården bjuder inte riktigt på den typ av miljö ängssnigel helst vill ha.

Brun skogssnigel ovan.

Dokumenterade igen en parkssnigelfärgad skogssnigel. Slemmet runt luftbubblan ser minsann färglöst ut och då är det mer än bara snigelns färgsättning som talar för att det faktiskt är parksnigel och inte någon blek brun skogssnigel. Parksnigel är inte så ofta rapporterad norr om allra sydligaste Finland.

Båda sniglarna fotograferades nattetid.

Trädgården 17.5. Fläcklundsnäcka

Testade tidigare ej använd kamerautrustning och första motivet råkade bli denna fläcklundsnäcka Arianta arbustorum.

Vad det är för fibertråd som ligger på skalet vet jag inte. Naturligt eller ett exempel på den enorma mängd mikroplaster vi människor forslar ut i spenaten?

Noterade inte tråden förrän efter ett antal tagna bilder. Jag kunde väl för fotografiets skull redigera bort skräpet men den som följt med bloggen har kanske noterat att jag ytterst sällan ägnar mig åt sådant. Dokumentationen får för min del gärna vara osminkad.

Bildernas snäcka är ett ungt exemplar som rimligen uppnår slutgiltig storlek och ålder kommande sommar. På huvudets vänstra sida syns en fläck utan kroppsåsar. Det är könsöppningen som skymtas.

Frill 11.5. Del 7 - Fläcklundsnäcka

Skal av två fläcklundsnäckor Arianta arbustorum som senaste höst uppenbarligen nådde sin maximala ålder. 

Det var gott om tomma skal i gräset och snäckorna verkar trivas i utkanten av ena ängen på Frill.

För levande individer hänvisar jag till det här inlägget.

Bland trattkantareller

8.9 landade en hink trattkantareller Craterellus tubaeformis på köksbordet varpå rensning upptog kvällen.

De olika "kantarellerna" (dvs. bl.a. släktena Cantharellus (kantareller) och Craterellus (trumpetsvampar)) är relativt sällan angripna och det beror, så vitt jag förstått, på kemiska föreningar vilka gör livet surt för insekter och andra småkryp i fruktkroppen. Svampen är i princip giftig för småkryp.

Enstaka organismer hittar man ändå. Dessa larver fanns inne i några av trattarna. Speciellt i de något större och äldre fruktkropparna.

Larver i svamp är inte sällan någon av svampmyggorna (fam. Mycetophilidae) men arter i den familjen verkar inte påträffas i trattkantarell.

Mina första sökningar på larver i trattkantareller gav knapphändiga svar. Så småningom började jag hitta omnämnanden av "harkrankar" vilket, i dessa omnämnanden, troligen inbegrep småharkrankar (fam. Limoniidae) som tidigare var underfamilj (Limoniinae) i familjen harkrankar (Tipulidae) och som har ett flertal svampätande arter. 

Bland harkrankarna är svampätarna få och det verkar så vitt jag kan notera inskränka sig till släktet Ula här i landet. Larven passar dock utseendemässigt bättre med småharkrankarna.

Dessutom har småharkrank-larver för vana att spinna in sig i ett hölje precis som larverna i trattkantarellerna på köksbordet. 

I samma veva hittade jag Hackman & Meinander 1979 (se ref.) där någon art bland Limoniinae konstaterats i 1% av undersökta trattkantareller. Den procentsatsen stämmer troligen väl med fynden under rensningen. Således misstänker jag för närvarande att det är någon småharkrank det handlar om. Rättelse eller bekräftelse kommer ifall ny information erhålles.

En liten skogssnigel (släktet Arion) Följde också med.

Förnaklokrypare Neobisium carcinoides var både föga överraskande och samtidigt en rolig överraskning.

Lätt hänt att man tar några extra fotografier av dessa fascinerande kryp.

En utseendemässigt snarlik art är mosseklokrypare Microbisium brevifemoratum. Den är aningen mindre och har något knubbigare kloarmar och klor. Mosseklokrypare är inte rapporterad från västra Finland och därför vore det intressant att försöka leta efter den. 

I trakten finns ett par områden som åtminstone teoretiskt torde vara lämpliga biotoper.

Referens:

Walter Hackman & Martin Meinander. 1979

Diptera feeding as larvae on Macrofungi in Finland

Ann. Zool. Fennici 16:50-83.

Frill 8.9. Del 12 - Ängssnigel

Ängssnigel Deroceras agreste är likt spetsrovbärfisen i förra inlägget ny på bloggen. Inte heller ängssnigel är någon ovanlig art.

Skulle det vilja sig illa kunde man måhända teoretiskt stöta på en ljus åkersnigel som uppvisar så pass ängssnigel-lik habitus att man egentligen borde granska genitalierna för att vara helt säker på art.

Vid dissektionen bör man kolla penisbihangen. Ängssnigel har ett kort och aningen spetsigt bihang medan åkersnigel har mellan ett och fyra något längre och masklika bihang.

Ovan: Schematisk framställning av genitalierna i en fältsnigel (släktet Deroceras).

Ovan: Nedre genitalier hos ängssnigel (schematisk framställning).

Ovan: Nedre genitalier hos åkersnigel (schematisk framställning).

Illustrationerna gjordes för Nationalnyckelvolymen om lungsnäckor som lämpligen beställs här.

Här vågar jag utan dissektion säga att detta ska vara ängssnigel. Dessutom är miljön mera typisk för ängssnigel än åkersnigel.

Referens:

von Proschwitz, T. (2023). 

Artfakta om äkta lungsnäckor - Eupulmonata.