Replotfiskar 20.7

Helt plötsligt befann jag mig åter med kameran i samma plurr som veckan innan. Den här gången blev det dessutom lite längre stund i vattnet. Kamerans batteri höll ut i 2,5 timmar och för min egen del kändes det på tok för kort.

Stillbilderna håller ingen högre standard eftersom de är från film tagen med en äldre GoPro-kamera. Skärpan således allt annat än krisp.

Upptäckte i samband med ihopsnickrandet av detta inlägg att filmprogrammets kontrollruta skymtar halvtransparent i några av stillbilderna. Ber om ursäkt för det och konstaterar att jag inte orkar göra om och göra rätt.

Precis som under föregående session (länken ovan) var sikten dålig. Ställvis riktigt grumligt vatten.

Ordet övergödning poppade ofta upp i tankarna. Men algmängden på botten, stenar och växter kändes inte alldeles alarmerande - än. 

Dessutom kan jag inte riktigt jämföra med hur det brukar vara i området trots att jag tidvis vistats där rätt ofta - om än för länge sedan. 

Snorkling och dokumentation av livet under ytan har jag inte ägnat mig åt tidigare i just dessa vatten.

När jag i efterhand går igenom det filmade materialet ser jag ofta fiskar som jag inte såg "live" på plats. 

Mestadels har det med sikten att göra. Kameran har jag längst ut på en rundstav... ett borstskaft (utan borste)... och kameran är därför ofta en dryg meter framför mig vilket gör att den kan "se" lite längre än jag när det är dålig sikt. 

De fiskar jag i efterhand upptäckt på filmen har ofta varit lite större fiskar som tidigt simmat bort när jag närmat mig. I det filmade materialet syns de boftast som avlägsna skepnader borta i grumlet.

Braxen, Abramis brama, i bilden ovan hörde till ett av de där fiskgängen som bara skymtades som allra hastigast. 

Tacknämligt girade just den här fisken lämpligt och råkade komma in framför kameran tillräckligt nära för att möjliggöra arttillhörigheten.

De minsta ynglen vågar jag inte ha någon bestämd uppfattning om när det kommer till artfrågan.

Jag borde smyga mig på gäddorna lite bättre och framförallt borde jag tidigare lyckas upptäcka de gäddor som ligger still och försöker se osynliga ut. 

Gäddorna glider inte iväg särskilt långt när man skrämt upp dem. Men i det grumliga vattnet kan det vara svårt att åter få korn på dem och är de väl i rörelse tycks de inte längre lita på sitt kamouflage och håller sig då i stället konstant på retfullt avstånd.

Ynglen skulle man lätt kunna vänja med sin närvaro. Redan efter några minuter tenderar de börja cirkla runt på relativt nära avstånd. De har en viss nyfikenhet.

Att erbjuda dem mat vore troligen effektivt.

Med röda ögon handlar det rimligen om mört, Rutilus rutilus. Vanligen räknar man diagnostiska karaktärer som antal fjäll och fenstrålar ifall man är osäker men sådant går förstås inte på basis av de här bilderna.

Yngel på ca 10 - 15 mm.

Om mitt klanderfria och exakta ögonmått kalibrerar rätt under vattenytan så var den här gäddan med sina ca 35 cm störst av dem jag lyckades få syn på. De övriga kanske kring 25-30 cm.

Abborrarna ovan kring 10 cm. Större stim av mindre abborrar syntes ofta.

Inte heller den här gången såg jag någon spigg.

 

Replotfiskar 13.7

I söndags befann jag mig på Replot. Mina gamla hemsopor.

En del av dagen spenderades i vattnet och jag försökte få ett och annat fångat på bild.

Det är i all enkelhet en äldre GoPro-kamera jag filmar med. Bildkvaliteten är inte tiptop men det är kul ändå. Dessa bilder är stillbilder från det filmade materialet som i sig kommer att användas i lite andra sammanhang senare.

De flesta fiskarna jag fick korn på var små individer på 3-5 cm i blandade stim. Abborre, mört samt någon "blankfisk" jag misstänker eventuellt är löja, men det är bara en gissning.

Enstaka "större" abborrar, Perca fluviatilis, sågs också. Med stor menas i det här fallet typ 10 cm. Med andra ord små.

Här en liten mört, Rutilus rutilus, som blev nyfiken på kameran och stannade upp en kort stund för att inspektera den.

I en grund vik med glest vassbestånd hann jag få denna id, Leuciscus idus, på bild. Den är kring 25-30 cm.

Två gäddor, Esox Lucius, fick jag också syn på. Men båda två avvek innan jag hann tillräckligt nära med kameran för att åstadkomma någorlunda halvhyfsat resultat.

Iden ovan är troligen samma som den föregående.

I området där jag snorklade brukade det tidigare finnas relativt gott om storspigg, Gasterosteus aculeatus, nära stranden. Jag såg inte en enda sådan i söndags. Detta faktum är ganska intressant med tanke på att storspigg genomgått en rejäl populationsökning i Östersjön. Att den ökat är ett symptom på de rådande problemen i Östersjön. Ett bekymmersamt symtom dessutom eftersom det blir knepiga kaskadeffekter av ökat antal spiggar. 

 

Fiskar... till slut.

Om inte om vore om hade jag haft ordentlig utrustning (vattentätt hus, anpassad optik och ljus) för undervattensfotografering och film.

Men det har jag inte.

Det är trots allt utrustning för annan typ av fotografering som hittills införskaffats. Mikro, makro och tele har liksom varit prio ett.

Ordentliga undervattensgrejer är inte heller gratis och hittills har det inte känts motiverat med dyra utgifter för något som inte varit kopplat till mer seriös verksamhet... även om drömmen är seriös eftersom intresset för allt som lever under vattenytan är stort. 

För många år sedan köptes en GoPro-kamera för annat bruk än naturdokumentation. Den kameran är vattentät ner till 10 meter. Vid några enstaka tillfällen har jag i testsyfte monterat den på ett kvastskaft och filmat under vattnet. Enstaka fiskar jag jag då också "jagat".

De senaste åren har jag varit några gånger till Torsön i samband med restaurering av Långviken, en flada (tidigare vik), som restaurerats till mer naturligt tillstånd efter att det på 70- eller 80-talet grävdes stora kanaler ut till havet för att "förbättra" vattenutbytet.

Restaureringen innebar att fylla igen kanalerna samt anrätta ett smalare dike som huvudsakligt flöde till havet. 

Restaureringen Innebär bland annat att själva fladan håller jämnare vattennivå och temperatur vilket är till fördel för de fiskyngel som där kläcks efter leken.

Mitt restaureringsbidrag var huvudsakligen arbete med spade och hacka i det rekonstruerade diket mellan fladan och havet. Botten skrapades upp på sina ställen och stenar flyttades för att åstadkomma trösklar, små "bassänger" samt variation i vattenflödets hastighet. 

Vid ett besök våren 2023 noterade jag en gädda Esox lucius på väg upp längs vattendraget och föste försiktigt ner kameran. 

Bilden ovan är en stillbild från den korta filmsnutten där man skymtar fisken i fråga. Det var bara ett test och jag hade dålig koll på hur stort avstånd jag borde ha mellan kamera och motiv. Kameran var inte då kopplad till någon skärm - typ telefonen - vilket innebär att jag inte såg vad jag filmade.

Senaste sommar fick GoPro-kameran åka med till Mickelsörarna i samband med skogsrestaureringsprojektet som beskrivs här.

Dagarna gick förstås åt till skogsarbete men på kvällarna hann jag snorkla en kort stund nära stationshamnen innan ljuset blev för svagt. Dessa bilder är stillbilder från det då filmade materialet vilket gör att de inbegriper typisk rörelseoskärpa.

Låg kvalitet men kul på sitt sätt. 

I lite ljusare förhållanden finns säkerligen chans att få aningen bättre resultat. Dessutom hann jag inte vänja fiskarna vid kamerans närvaro och man hinner inte samla så mycket vettigt bildmaterial på några enstaka minuter av snorkling. Det var dock gott om fisk runt hamnen.

Ynglen som skymtar i bilden ovan är obestämda.

Utöver abborre, Perca fluviatilis, kunde jag notera en del mörtar, Rutilus rutilus.

Det är självklart planerat att jag ska försöka nyttja denna enkla kamera fler gånger under snorkling kommande sommar. Nu har jag också lite bättre koll på vad som krävs gällande avstånd mellan kamera och motiv.

Den här bloggen har för övrigt saknat fisk alldeles för länge. Känns förvisso aningen "billigt" att utöka bloggens artuppsättning på det här viset men nu är det gjort. Eventuella klagomål kan lämnas som kommentarer här under.