Trädgården 6.8. Achipteriidae

Sådant som händer när koncentrationen inte alltid är den rätta är att man kan glömma ett eller annat samt inte vara riktigt uppmärksam på att så var fallet förrän långt efteråt.

På grund av tankspriddhet blev ljussättningen i det här fallet besvärande skarp men samtidigt bjöd det regnvåta mikrolandskapet med sina svampar på hyfsat spännande effekter. Aningen utomjordisk känsla.

Kvalstret, obestämt (sannolikt obestämbart) sådant i familjen Achipteriidae, förser sig av vad som bjuds i en av de svampar som frodas i trädgårdens många kringliggande bitar förmultnande lövträdsved.

Jag har tänkt mycket på att svamparna på just denna träklabb borde redas ut ordentligt genom fortsatt mikroskopering av deras sporer. Det blev bara snack och ingen verkstad. Jag har helt enkelt har för mycket annan verkstad på annat håll vilket gjort att engagemanget och orken inte infunnit sig.

Här ett första inlägg med svamparna och här ett andra inlägg. Det sistnämnda har lämnat stora frågetecken efter sig.

Ytterligare några kvalster i samma familj hittades på andra bitar av död ved som undersöktes denna dag.

De svarta knölarna i bilden nedan är också någon svamp. Problemet är att jag inte har koll på vilket träslag växer på och har varken ägnat tid åt att försöka reda ut vad det rör sig om eller postat bilden i något lämpligt forum.

Trädgården 2.8. Olla scrupulosa (sannolikt)

Det blir ibland en och annan svamp som bifångst när jag jagar kvalster.

Här är det Olla scrupulosa - eller sannolikt O. scrupulosa - som fastnat på kamerasensorn. Den större apothecien torde vara ca 250 µm i diameter.

Svampen växer på lövved och det är ju precis vad jag dokumenterat den på. Troligen Salix.

Stort tack till Stefan Phalagorn Bergström för bestämning!

Trädgården 1.7. Obestämd skålsvamp (Peziales)

"Jag får följa med och kanske göra en ny preparering när apothecierna öppnar sig. Om andan faller på får jag väl i det skedet även göra ett permanent preparat."

Citatet ovan är hämtat från det här inlägget.

Hur gick det med prepareringen av sporer ?

Fotografierna som syns här togs i all hast kort innan jag körde iväg till Vasa för att dra vidare västerut över Kvarken och jobba med utställningshängning i Järnäsklubb, Nordmaling.

Den resan återkommer jag till.

Efter hemkomsten fem dagar senare glömde jag bort att se om flera apothecier "slagit ut" och när jag väl kom att tänka på saken var det för sent.

Det blev med andra ord ingen mikroskoppreparering.

Redigering 25.7.2026: Slarv, slarv och åter slarv. Jag skrev inledningsvis att Apothecierna är Lasiophaeris hirsuta. Men det är ju inte korrekt. Det här måste vara en tredje svamp som växer i den lilla vedklabben (se kommentarer). Tack till Stefan Jakobsson som uppmärksammade saken!

Måhända någon Trichophaea/Wilcoxia... eller i den häraden i alla fall. 

Mikroskopering av sporerna hade verkligen varit av stort värde!

Här och var syns hoppstjärtar. Men i motsats till tidigare när klothoppstjärtar (underordning Symphypleona) vandrade omkring på denna svamp är det nu fråga om ledhoppstjärtar (underordning Arthropleona). Eftersom jag inte har närbilder på dem är bestämningen vansklig men det ser ut att röra sig om någondera art i släktet Ceratophysella.

Trädgården 9.6. Sminthurinus aureus (?)

I samband med dokumentation av ögonskål och svart raggömming tog jag även några bilder av dessa små klothoppstjärtar vilka verkade beta på den sistnämnda svampen.

Hoppstjärten är möjligen Sminthurinus aureus. Kassaskåpssäker artbestämning är förmodligen svår utgående från bildmaterialet. Arterna i det släktet äter - så vitt jag sett i litteraturen - allehanda föda i form av svamphyfer, sporer, alger och lavar. 

Hoppstjärtens längd är ca 500 μm (0,5 mm).

Trädgården 30.5 - 24.6. Lasiosphaeris hirsuta & Scutellinia sp

30.5 tog jag några närbilder av den här svampen som bildade - och i skrivande stund fortfarande bildar - sammetsaktig svart matta över en bit död ved på marken i trädgården. 

Här och var fanns gulbruna tofsar vilka såg ut att börja blomma ut som apothecier.

Tog en kort fokusstackning också. Ganska hysterisk bild.

Den svarta mattan av små håriga kuddar bör vara någon raggömming (Lasiosphaera / Lasiosphaeris).

9.6 såg det ut så här. De gulbruna tofsarna visade sig vara någondera art i släktet Scutellinia, ögonskålar. 

Notera de två hoppstjärtarna i bilden ovan!

Även den här gången blev det en kort fokusstackning.

Och nu tillbaka till raggömmingen.

I går (24.6) hade jag nämligen tänkt att jag nöjer mig med det ovanstående och publicerar det som det är. Eller ungefär som det är i alla fall. För nu har jag redigerat texten en smula.

Plötsligt fick jag nämligen för mig att det kändes för futtigt och frågade mig själv varför jag inte helt enkelt bara gick ut efter några raggömming-tofsar för närmare granskning.

Sagt... eller... frågat och gjort!

"Hårtussen" är väl kring 0,6-0,7 mm i diameter.

Jag började fokusstacka sporsamlingarna men dumt nog hade jag enbart vatten mellan glasen. Hjärnkontoret hade i förväg inte tänkt alla tankar kring alla moment hela vägen till punkt.

För fokusstackning behövs en stelnande vätska. Vattnet kryper ju nämligen sakta iväg mot glaskanten där det dunstar och då blir det också rörelse bland sporerna. 

Så det bidde inget av stackningarna.

Jag orkade inte preparera en ny omgång så det får räcka med de bilder jag tog.

Arten är svart raggömming, Lasiosphaeris hirsuta.

Stort tack till Stefan Phalagorn Bergström som bekräftade arten och förmedlade att sporerna ännu inte är riktigt mogna. Jag får följa med och kanske göra en ny preparering när apothecierna öppnar sig. Om andan faller på får jag väl i det skedet även göra ett permanent preparat.

Stefan skrev också att ögonskålen kan tänkas vara antingen Scutellinia crinita eller S. scutellata baserat på de långa kanthåren. Men mikroskopering borde förstås ha utförts även på dessa.

Det är förresten inte många L. hirsuta på laji.fi och bara en rapport är av färskare datum. 

Orsaken till att jag tyckte det var skäl att spendera tid på att kolla sporerna hade med de få rapporterna att göra. Att det rörde sig om L. hirsuta misstänkte jag redan innan mikroskoperingen. 

I laji.fi har svart raggömming släktnamnet Lasiosphaeria. Så vitt jag kan notera är arten på de flesta håll numera insorterad under Lasiosphaeris.

Jag bör väl få tummen ur och rapportera denna nu då? 

Måhända jag får in några andra samtidigt? Jag har pinsamt mycket som är orapporterat.

Olympus BH2, 40x med 2.5x NFK Eyepiece till kamera med APS-C-sensor. Första mikroskopbilden obeskuren. Resten marginellt beskurna.

Hysalhedet 23.5. Lophodermium sp.

I samband med dokumentation av kvalster i Bådaviken 3.5 tog jag även bild på ett granbarr med svampen Penicillium glaucoalbidum. 

Den här gången gjorde jag samma med ett tallbarr som bjöd på någon art i släktet Lophodermium som går under det svenska namnet spricklingar. 

Faktum är att jag också noterade spricklingar på granbarren i Bådaviken 3.5 men tog av någon anledning aldrig några bilder. 

Många sprickling-arter går på tall och det behövs troligen mer omfattande undersökning för att vara säker på vilken det rör sig om i det här fallet.

Apothecierna är inte helt utvecklade på det dokumenterade barret och jag sökte inte efter fler.

Spricklingar angriper barren medan de sitter kvar på kvistarna.

Här är en sida med lite kortfattad beskrivning.

Trädgården 16.5. Mollisia fusca/lividofusca

Söker man diverse småkryp är det ju bl.a. skäl att lyfta och vända på död ved som ligger på marken. I det här fallet handlade det om en stump av en ekgren.

Men det är ju inte bara småkryp som kan hittas. Ekgrenen bjöd på gott om gråskål (släktet Mollisia).

Bilden ovan är en fokusstackning av totalt fem fotografier. Det blev en liten miss och därav ett oskarpt stråk tvärs över..

Sedan rotade jag en stund bland gråskålarna men fann för gott att vända mig till expertisen i Fb-gruppen Svamp-Klapp för att få svar angående huruvida artbestämning alls är möjlig.

Svaret:

Apothecier med det här utseendet på mörkbrunt subiculum (hyfmatta) och som växer på lövved är antingen mörk bäddskål Mollisia fusca eller M. lividofusca. Mikroskopering krävs för att skilja dem från varandra.

Stort tack till Stefan Phalagorn Bergström!

Bådaviken 3.5. Hemileius initialis

Sist ut - eller in? - från förnarotandet i Bådaviken 3.5 är Hemileius initialis (familj Scheloribatidae).

Det kan vara trixigt att få syn på riktigt små kvalster genom kamerasökaren när objektivet, som saknar fokuseringsmekanism, är ställt på fem gångers förstoring. Skärpedjupet är toktunt och ytan man ser genom sökaren är knappt 4,5 mm bred. Man ska alltså träffa hyfsat exakt i alla tre dimensioner samtidigt om man ska få in det lilla motivet i synfältet. Av den anledningen brukar jag ibland placera ett aningen större objekt - i det här fallet ett barr - som "pekar" på krypet. Barret hittas lätt i sökaren och då är det enkelt att leta sig vidare till dess spets där motivet bör befinna sig om det inte traskat iväg allt för snabbt.

Den här gången vandrade kvalstret mot barret och upp på det. Alldeles okej det också. Tyvärr är det oskarpt i första bilden där det annars sitter rätt snyggt och någon andra chans gavs jag inte.

Räknat på hur många gånger dess kroppslängd går på sensorbredden (obeskuret fotografi) samt objektivets brännvidd och förstoringsgrad är kvalstret nära 0,4 mm.

Hemileius initialis beskrivs som sekundärnedbrytare i förnan. Svamp nämns också som föda.

Tack till Josef Stary för artbestämning! Inledningsvis utgick jag från att kvalstret tillhörde familjen Oribatulidae och att det var någon art i släktet Oribatula. Men Stary noterade att kvalstret har en prolamella vilket för det över i Scheloribatidae och därmed kan det bedömas vara Hemileius intialis.

Dess prolamella kan skymtas som en vag kontrastskiftning på sidan av prosoma ("framkroppen"). 

När jag hanterade barr för det ovan nämnda ändamålet slog det mig att jag förstås också borde ta bild av de små svampar som växer på många av granbarren. Jag bör väl förtydliga att det handlar om granbarr som ligger i förnan och som alltså inte sitter kvar på granens kvistar.

Svampen är Penicillium glaucoalbidum.

Tack till Stefan Phalagorn Bergström för bekräftelse!

Referens:

Katja Schneider (2005)

Feeding biology and diversity of oribatid mites (Oribatida, Acari)

Dissertation, vom Fachbereich Biologie der Technischen Universität Darmstadt.

Bådaviken 3.5. Spatiodamaeus sp (?)

Osäkerheten är rätt stor eftersom jag i skrivande stund inte riktigt på allvar rotat i huruvida potentiella släktesnycklar är tillgängliga och således än mindre kollat sådana. Eller jo... jag har några nycklar men dessa är inte kompletta, utan berör några fåtal arter. Vad som är "komplett" i kvalstersammanhang är förstås dessutom en närmast omöjlig frågeställning.

Det förhåller sig så att jag för tillfället gärna ger mig tid att åka ut någon timme nu som då för att få frisk luft och vila upp från det myckna skrivbordsarbetet som just nu råder. Men timmar för artbestämning - vid det där skrivbordet - är inte riktigt en grej jag för närvarande kan prioritera även om det är rolig sysselsättning. 

Här borde jag bland annat räkna och granska hår överallt på kvalstret samt ställa allt i relation till vad som nämns i åtkomlig litteratur. Nu råkar det här kvalstret förresten ha tappat några leder och rent allmänt är det - som vanligt - sannolikt så att man ändå inte kan göra någon närmare bestämning utan bilder på kvalstrets undersida.

Jag tror dock att det borde röra sig om Spatiodamaeus men kan alltså under inga omständigheter bekräfta detta. Någon läsare med insikt och/eller tid att granska får gärna göra så. Jag tar tacksamt emot hjälp. 

Kvalstret är även postat i en kvalstergrupp på fb men där har ingen än så länge replikerat. När det är "tyst" brukar det ofta handla om att bildmaterialet inte räcker till.

Kvalstrets kroppslängd är för övrigt ca 0,7 mm.

Att samla skräp på ryggen är någorlunda vanligt bland Damaeidae men arterna i just Spatiodamaeus verkar vara extra ivriga vad den saken beträffar.

Jag återkommer självfallet med uppdatering av inlägget om eller när mer information erhålles.

Underlaget är ett björklöv och de små svarta fläckarna med uppstickande piggar är svampen Venturia ditricha. Tack till Stefan Phalagorn Bergström för bestämningen!

Penicillium på Bassus calculator

Typiskt för en del av de självdöda insekter jag samlar in från trädgårdens växthus är att de blivit svampangripna. Varmt och fuktigt kombinerat med att jag inte lyckas plocka in alla krypen tillräckligt snabbt gör förstås att mögel ibland hinner före.

Visst! Det finns flera svampar som angriper insekter och dödar dem, men på bilderna är det alltså fråga om svamp som går på redan död vävnad.

Om jag inte är ute och cyklar bör det vara någon art i släktet Penicillium, penselmögel, som drabbat kvarlevorna av denna Bassus calculator (fam. Braconidae, bracksteklar). Stekeln kommer därmed inte att sparas. 

Svampangripna döingar förpassas till förgängligheten men i det här fallet fick det alltså bli dokumentation först. 

Bassus calculator har jag skördat i växthuset en gång tidigare och rimligen hittar arten sina värddjur i trädgården. Jag har ännu inte fått korn på dem men en stekelhona har förstås avancerade sinnen till hjälp.

Någon genomgång med artbestämning av det insamlade materialet har jag än så länge detta vinterhalvår inte påbörjat. Däremot har jag monterat en stor del av det som samlats in under 2024 och 2025 och som legat i diverse insamlingslådor sedan dess. En vacker dag kanske artbestämningen och dokumentationen återupptas och då dyker förstås resultatet upp här på denna blogg.

Bådaviken 1.11. Svamp och träd

Tolkar jag nätteckningen rätt bör detta vara vårtig röksvamp, Lycoperdon perlatum, snarare än någon av förväxlingsarterna. Det nätliknande mönstret uppträder när vårtorna ramlat av i slutskedet av fruktkroppens existens. 

Här bör det vara violett geléskål, Ascocoryne sarcoides, som letar sig ut ur stammen på en död björk. Nu borde jag förstås försöka reda ut vilka lavarna är också. Den grönaktiga ska väl vara ordinär blåslav, Hypogymnia physodes, och den grå med bruna runda apothecier är rimligen grenkantlav, Lecanora pulicaris. Centralt i bild i anslutning till geléskålen till höger finns något som skulle kunna vara skrynkellav, men osäkerhet råder.

Tillägg 26.5.2026: Till höger syns något som ser ut att vara purpurskinn, Chondrostereum purpureum. Detta föll av någon anledning bort när jag plitade på inlägget. Stort tack till Stefan Jakobsson som uppmärksammade purpurskinnet (se kommentar)!

I den äldre strandskogen på gränsen mot granskogskanten lyste plötsligt dessa blad upp i mossan. Ekplantor konstateras numera allt längre norrut i landet. Hemma i trädgården är de vissa år många. Men där står ju en stor gammal ek. De allra flesta småplantorna brukar vanligen inte klara första vintern men en viss förändring är alltså i görningen. Ekarna har tydligen svalt den stora klimatförändringsbluffen med hull och hår och borde läsa expertutlåtanden i kommentarsfälten på sociala medier för att erhålla sanningen av personer som minsann inte hjärntvättats av empirisk och verifierbar observationsvetenskap.

Om det alls finns några ollonbärande ekar i närheten av Bådaviken vet jag inte. Skulle i så fall vara vid någondera sommarstuga några hundra meter bort. Men nötskrikor är förmodligen orsak till dessa två plantor och då kan ekollonen ha transporterats längre sträcka. Blir intressant att se om vintern överlevs.

 

Bådaviken 13.4. Del 13 - Gibellula sp. (spindelmögel)

Spindel parasiterad av svamp har jag haft på önskelistan under flera år. 

Äntligen blev det napp.

Någon särdeles stor svamp är det inte fråga om i det här fallet. Spindelkroppen är ca 3,5 mm lång. 

Platsen är en stående död alstam där jag sökte efter lavsnabblöpare.

Eventuellt är spindeln också lavsnabblöpare. Det är dock vanskligt att bedöma, men karaktären på benens hår och de långa fötterna i förhållande till resterande bensegment skulle potentiellt kunna sitta på en juvenil sådan. Å andra sidan skymtar jag inte lavsnabblöparnas borst/taggar på benen och dessutom ger det lilla man skymtar av ögonen inte riktigt några snabblöparvibbar. 

Svampen tillhör släktet Gibellula och jag tackar Stefan Phalagorn för bestämningsbekräftelse och kompletterande information om att svampen är i anamorft (asexuellt) stadie.

Eventuellt är det arten G. leiopus men det får vara ospikat.

Gibellula spp. är alltså svampar som angriper och dödar spindlar mer eller mindre på samma sätt som arter i "flugmögelgruppen" Entomophthorales angriper flugor.

 

Bådaviken 16.4. Del 1 - Lavsnabblöpare

Självfallet ska även det här bloggåret inbegripa löjligt många lavsnabblöparinlägg. Eftersom jag tidigare hävdat att det här är världens lavsnabblöpartätaste blogg känner jag press på att bibehålla nämnda faktum ifall någon får för sig att konkurrera om titeln.

16.4 hittade jag (bara) två hanar. Båda som förväntat i subadult ålder eftersom det är i det stadiet de verkar övervintra. Den första (bilderna ovan) fanns på ett ställe där jag inte sett dem förr. Den andra (nedan) hittades på en yta där jag observerat i stort sett alla tidigare lavsnabblöpare. Som vanligt ska jag under sommarhalvåret söka dem i andra områden av Bådaviken för att se ifall det finns någon spridning. 

De senaste två åren har det blivit svårare att få korn på dem och jag misstänker att spindlarna eventuellt minskar i antal eftersom de döda alstammar de verkar föredra snabbt förfaller... och faller. På levande alar (och björkar) har jag fortfarande inte sett några spindlar. Det betyder dock inte att de inte finns på dem.

Min hypotes är att de döda stammarna föredras på grund av både större födotillgång och bättre möjlighet att hitta spretande och barkflagor som skydd för både sig själva och äggsäckarna senare under sommaren.

Här ett av många tidigare inlägg om och med arten, som på vetenskapiska heter Philodromus poecilus, i fråga.

Svampen som tränger genom barken till vänster i bild torde vara Tympanis alnea, tuvskål. Jag har i skrivande stund inte bekräftelse på det antagandet.

Mickelsörarna 12-14.8. Del 2

För introduktion till det här inlägget är det skäl att först läsa detta inlägg.

Sista dagen höll jag lite större fokus på småkrypen än föregående två dagar. Det ska dock sägas att provrutorna var många totalt och någon särdeles omfattande tid fanns helt enkelt inte för att rota mer ingående under bark, mossa och i ved.

En av provrutorna skilde sig radikalt från de övriga. Här var åtgärden endast ringbarkning av björkar och inget annat. Det handlar om björkar med en stamdiameter på 10 till 20 cm. Inga stora träd med andra ord.

Dynor - alltså någon svamp i den taxonimiskt splittrade samling svampar som på svenska inbegriper ordet dyna - fanns här och var på björkarna. Jag vågar inte svara på om det är björkdyna, Jackrogersella multiformis, björkskiktdyna, Daldinia loculata, eller någon annan "dyna". Den enda bilden jag tog var inte så värst informativ.

Vad jag däremot kan vara säker på är att skalbaggen är alplattnos, Platystomos albinus, som lever på skiktdynorna i släktet Daldinia.

Alplattnos är ingen ovanlig art. Jag har påträffat den i Bådaviken några gånger också. Den har för övrigt bytt trivialnamn sedan det inlägget skrevs.

Bland dess släktingar inom familjen plattnosvivlar (Anthribidae) finns dock ett antal arter som är rödlistade och som onekligen kan tänkas gynnas av ett naturskogsrestaureringsprojekt likt det på Mickelsörarna. Med förberedelse och teoretisk idé om vilka sällsynta arter som kan tänkas påträffas i de olika provrutorna kunde man utföra mer specifika undersökningar. Den här gången vista vi inte riktigt vad vi skulle förvänta oss och eftersom det var första riktiga återbesöket på tio år handlade allt mer eller mindre om att få god överblick.

Typiska invånare under bark på liggande stammar var förstås mångfotingarna. Stenkryparen (Lithobius sp.) ovan är troligen en ung individ av ordinär brun stenkrypare, Lithobius forficatus, men artbestämning görs inte utan specifik detaljbild.

Andra talrika mångfotingar var barkpärlfoting, Proteroiulus fuscus. Det är rent allmänt en vanlig dubbelfoting men Österbotten är långt norrut om man beaktar dess utbredningsområde och här är de inte riktigt någon dussinvara på alla ställen.

Varför de unga exemplaren befinner sig i boliknande kamrar här i bilden ovan vet jag inte (än).

De större individerna (honorna) kan närma sig 15 mm. I bilden ovan skymtar även några suddiga hornkvalster (Oribatida) och något som ser ut att vara ett foretiskt Mesostigmata-kvalster nära barkpärlfotingens bakända. Dock osäkert eftersom det syns så dåligt.

Barkmattvävare, Drapetisca socialis, är vanlig på stående döda trädstammar. Man hittar dem på levande träd också, men jag tycker mig oftast påträffa dem på just död stående ved. De är inte så nogräknade vad trädslag beträffar. Björk, gran, tall... you name it.

Här är en bladlusätande barkmattvävare från Bådaviken, Här är en vackert rödaktig hane (också från Bådaviken) och här flera individer på en död tall i skog nära Nykarleby.

Slutligen fuktögonlöpare, Notiophilus palustris, som inte är typisk för död ved, men som inte har något emot att ränna efter byten under den lösa barken på liggande stammar.

Summa summarum kan jag konstatera att det lite lätt slumpmässiga sökandet efter småkryp varken genererade några särdeles spännande fynd eller ens någon mångfald. Mer ingående granskning skulle med största sannolikhet ha gett bättre resultat. 

Den spontana konklusionen är ändå den att naturskogsprojektet verkligen har potential att göra skillnad. Slutgiltig rapport kring provrutorna är än så länge inte färdigställd och på basis av den görs knappast heller långt gångna slutsatser angående biodiversitet. Om möjlighet görs (allt är på frivillig basis) är det hur som helst skäl att göra nya besök. Dels finns ännu ett antal ogranskade provrutor från åren 2013-2015 och dels kunde man försöka göra specifika sökningar efter rödlistade arter av bl.a. lavar, mossor, svamp och evertebrater. 

Nu har vi i alla fall lite bättre bild av vad man kan tänkas förvänta sig och var (i vilka provrutor) man kan koncentrera fortsatt monitorering.