Del 1. Inledning.
Del 2. Bl.a. om fotograferandet och annat allmänt + några fåglar.
Del 3. Soluppgången.
Del 4. Tordmule.
Del 5. Tobisgrissla.
Den här "inläggsserien" gör jag väldigt enkel för mig. Jag lägger inte ner mycket tid på att rota fram specifik information om respektive fåglar och det får räcka med den här länken som är sammanfattningen av 2018 års inventering. Tids nog dyker garanterat en nyare sammanfattning upp. Dessa inlägg är pga. tidsbrist således mest bara bilder. Men bra så kanske. Ingen har väl sagt att ett blogginlägg regelmässigt måste inbegripa data och mängder av fakta?
I väntan på tillfälle då alkfåglarna höll sig tillräckligt stilla för räkning (se tidigare inlägg) fanns förstås möjlighet att rikta kameran hit och dit. Några anmärkningsvvärda bilder är det inte, men skärpiplärka på aningen avlägsen sten är ändå en möjlig syn här och var vid Valsörarna. Dokumentation av sådana "syner" brukar jag trots allt utföra och har man en blogg som denna får de givetvis hänga med ut på www.
Havsörn har bivit ett allt mer debatterat ämne.
Det handlar då om havsörnens inverkan på sjöfågelpopulationerna. Havsörnarna har - som säkerligen är bekant - blivit vanliga och i flera sammanhang riskerar örnarna gå hårt åt sjöfåglarnas häckning och ungproduktion.
Sedan är orsak och verkan förstås komplexa grejer gällande häckningsframgång och populationsstorlekar. Vilka faktorer påverkar vad och hur mycket?
Man kan rimligen säga att förhållandet mellan predator och bytesdjur i det här fallet är snett och att antalet havsörnar är väldigt stort i förhållande till potentiella bytesfåglar. Jag jämför då med de beräkningar som gäller populationerna historiskt fram till havsörnarnas kollaps efter långvariga förföljelser och därpå följande miljögifter. Men exakt hur förhållandet mellan sjöfågelpopulationerna och havsörn såg ut ännu under början av 1800-talet (innan den stora rovfågelförföljelsen) är förstås toksvårt att veta exakt.
Frågan kring havsörnen och dess påverkan är hur som helst galet trixig. Samma gäller utter som återetablerat sig på fint sätt i skärgården, men som också gärna tar en fågelunge om den kommer åt.
Utter observerades i vattnet nästan samtidigt som havsörnen fotograferades. Jag spanade vidare efter uttern i hopp om en dokumenterande bild, men den försvann ur sikte och kom sannolikt upp ur vattnet någonstans längre bort utom synhåll.
Stenskvättor ser jag numera nästan enbart när jag besöker den yttre skärgården. När jag var liten fanns de "nästan överallt" och häckade bland annat i de många stengärdsgårdarna runt om i hembyn.
På tal om havsörn och predation är även gråtrut en faktor i vissa sammanhang. Här får man väl ändå tillägga "inte alla gråtrutar", men en del individer tycks ha tendens att vara nästan specialiserade predatorer. Det har konstaterats i t.ex. silltrutkolonierna i Nykarleby skärgård där ringar från märkta ungar återfinns runt enskilda gråtrutars sittsten och bo.
Predation är ett knepigt kapitel för ejdrarna. Men hos dem finns också en hel del andra frågetecken eftersom ungproduktionen i sig verkar vara skakig även med lågt predationstryck. Sjukdomar och/eller andra liknande bekymmer kan eventuellt påverka och förvärra situationen - eller kanske vara själva grundproblemet?
Små grupper med ådor kunde vi se flyga omkring. Mängden var dock inget att yvas över - inte om man tänker sig att man yvas över just stort antal och stora siffror.
