Bådaviken 11.5

Fågelinventeringen i Bådaviken fortsätter. Det gör den länge än.

Som tidigare nämnt är fotograferandet inte prioriterat eftersom koncentrationen läggs på kartläggning och räkning. Lite dokumentation hinns förstås ändå med mellan varven.

Föga förvånande förändras fågelbeståndet vartefter veckorna går. 

Det handlar inte bara om att flyttfåglar kommer och går, utan också om att de befintliga arternas dagliga bestyr justeras.

28.4 var exempelvis sävsparvarna många och i grupp. 

Nu är de något färre och framförallt mer utspridda.

Hanarna formulerar strofer i morgonsolen.

Honan här ovan hade varit och lyssnat på hanen som skymtar på avstånd i föregående bild.

En av Bådavikens "strandtranor".

Vårflyttningen fyller på med grönbenor som nu letade mat överallt på de öppnare ytorna (även inläggets första bild). 

Brun kärrhök håller på med häckningsbestyr. Här (ovan) hanen med en otroligt tunn pinne som forslades ner i vasshavet. Troligen till bobygget således.

Sedan dök han upp igen utan pinne. Ren slump att en sädesärla råkade fastna på samma bild.

Precis när jag skulle sätta aktern på cykeln för att leta mig hemåt stannade några stjärtmesar kort till i kvistverket framför mig.

Ljudrummet i strandskogen har förändrats sista två veckorna. Tidigare var det nästan helt fyllt av bofink och rödhake. Nu är det lövsångare och gransångare som hörs mest. Om inte allt för länge blir det aktuellt med lyssning efter nattsjungande arter.

Bådaviken 6.4

Förra söndagen var isen blå och nu är det blått pga. vatten.

Veckan har varit varm. I torsdags (3.4) visade termometern 15°C.

På lördagen (5.4) kom kall vind norrifrån och drog med sig ett litet och kortvarigt snöoväder. I dag har det åter varit soligt (som synes) men temperaturen stannade på några enstaka plusgrader.

Även inne i viken har isen delvis fått ge vika. Några flyttfåglar av den kategori som drar nytta av den vattenspegeln sågs inte än (men en knipa såg jag i ett dike i Pensala för en vecka sedan).

En blåmes stannade kort upp i en av småbjörkarna framför fågeltornet och, medelst sång, markerade revir.

När man fotograferar "ut i fjärran" med 800 mm blir luftdallret påtagligt.

Bådaviken nådde jag först på eftermiddagen. Morgonen inleddes med moln på himlen och jag drog ut på cykelträning. När jag kom hem sken solen och då tyckte jag det skulle passa bra med ett kort besök i viken för att se hur veckans väder förändrat tillvaron där ute. När man befinner sig i fågeltornet på vikens östra sida blir det motljus på fåglarna som flyger förbi. 

Som vanligt traskade jag även genom den lövträdsdominerade strandskogen och hoppades på turen att få kvistfri sikt mot någon av de många småfåglar som där rusar från träd till träd. Den här gången hade jag lyckan att få trädkrypare i ett sådant "kvisthål" några sekunder.

Ofta är småfåglarna förstås högt uppe på stammarna och därmed sitter de vanligen lite frånvända i bildmaterialet. Större brännvidd ger dock chansen att få flackare vinkel eftersom man kan få fåglarna på längre avstånd. Men samtidigt ökar givetvis då också problematiken med skymmande växtlighet.

Ett litet gäng stjärtmesar drog också förbi. Endast detta fotografi blev resultatet av deras närvaro. 

Som vanligt satt de inte stilla mer än några sekunder innan de flyttade till en ny kvist som förstås oftast var skymd bakom flertalet andra kvistar. 

Det är onekligen en slags sport det där att jaga småfåglar med kameran bland virrvarret av stammar, grenar och kvistar. Om tid finns är bästa sättet att bara sätta sig ner på strategiskt bra ställe och vänta tills fåglarna befinner sig på rätt ställe. Det går förstås att "mata fram dem" men det är inget jag engagerat mig med i Bådaviken... och jag skulle nog behöva be om lov av Forststyrelsen då också.

Fnöskticka, Fomes fomentarius finns nu i mängd och massor på de björkar som fälldes av en serie stormar hösten 2020. Björkarna ligger mellan Djupstensvägen och fågeltornet.

Eftersom jag inte har fnöskticka dokumenterad eller medhavd på bloggen tidigare tyckte jag det var dags att göra slag i saken. Bilderna tagna med teleobjektivet.

Jag kunde ju ha som princip att inte komma hem utan att ha dokumenterat någon art som inte tidigare finns i bloggen. Sådana arter finns det ju trots allt gott om och väldans många av dem är riktigt vanliga. Växter har jag ju t.ex. inte ens "samlat" på än men för tillfället är det främst svampar och lavar som jag sporadiskt "kryssar" utöver djur.

Men sådana principer (regler) är jag ruggigt bra på att känna stress över och därför tar jag det lite lattjo och så får det bli som det blir.

 

Bådaviken 25.2. Några småfåglar.

Det var tyst och lugnt ute i Bådaviken när jag under finvädret lördagen den 25.2 drog dit för en stund av frisk luft.

Jag kunde förstås inte hålla mig från att spana efter lavsnabblöpare, Philodromus poecilus, och i händelse av observation slå det tidigare rekordet för årets första lavsnabblöparkryss. Solen värmde visserligen trädstammarna men grundvärmen var troligen ändå för låg.

Vad som däremot kunde kryssas var trädkrypare, stjärtmes och talltita. Ett antal andra arter hördes men ville inte visa sig.

Alla fåglarna såg till att hålla avstånd och, som vanligt, helst också ty sig till områden bakom diverse kvistvirrvarr... samt självfallet ständigt röra sig hysteriskt av och an utan minsta lilla paus. Deras överlevnadsstrategi är förstås inte att posera länge på öppna ytor och jag ägnade inte heller  energi åt att åstadkomma "fågelfotografi". 

Det oaktat trycktes några exponeringar av för dokumentationens skull.

Talltita är förresten en fågel jag tycker mig se allt mer sällan i de skogar jag rör mig. Den är liksom inte ens längre en självklarhet varje gång man är ute.

Bådaviken 30.12.2013

Denna molnfria (nästan i alla fall) dag lockade mig till bådaviken och fågeltornet för inspektion av läget. Så här års brukar det vara ganska öde med undantag för någon enstaka (blå)mes i björkarna intill tornet.

Ganska omgående fick jag dock sällskap av en liten grupp stjärtmesar. Särskilt många bilder hann jag inte trycka av innan de letade sig vidare bland träden. 

Har inte tänkt på det förrän nu, men stjärtmesar har tidvis anmärkningsvärt suddiga konturer. Lite märkligt att det inte nämns i fågelböckerna.

Bådaviken - Och där... Äntligen!

Allt hände på en gång. Från att ha varit en morgon och förmiddag utan ögonbrynshöjande observationer drällde både Highlandkor, havsörn och nu... äntligen... stjärtmes fram inom loppet av ett fåtal minuter.

Nu är väl ingendera av dessa egentligen heller något att ringa hem om men efter timmar med kråkor och gråtrutar blir man allt lite till sig.

I åtminstone två veckor har flockar av dessa skaftförsedda pingisbollar - Aegithalos caudatus - letat sig genom nejden och jag har lyckats missa flera av dem med en hårsmån. Ett gäng besökte t.o.m. vår trädgård men jag hann aldrig få visuell kontakt med dem.

Att stjärtmesar brukar synas vid Bådaviken är känt. Det var också en av orsakerna till att jag tog mig dit den här morgonen. Stjärtmesen stressade mes-typiskt från träd till träd bland de små björkarna och alarna som kantar viken. Lustigt nog verkade den här stjärtmesen vara ensam men eventuellt kan flera ha varit inne bland granarna i skogen vid vägen. Tyckte mig höra deras ljud därifrån lite senare.