Trädgården 22.8. Heterostigmata

Artkryss nummer 900 i denna trädgård mitt i centrum av en liten österbottnisk stad.

Siffran inbegriper endast djur. För t.ex. växter, svampar och myxomyceter är statistiken än så länge inte riktigt sammanställd. Vad just svampar beträffar har jag dokumentation på rätt många vilka jag än så länge inte ens försökt bestämma. Kluttarna runt kvalstret hör till dem.

För att observationen ska räknas som ett trädgårdskryss måste djuret ha satt sin fot i trädgården. Jag räknar alltså inte in överflygande fågelarter.

Men vad är då trädgårdskryss nummer 900?

Kvalstret i fråga har en längd på ca 230 µm ifall min beräkning stämmer. Det är inte riktigt inom vettigt räckhåll för MP-E65-objektivet även om alla dryga 65 millimetrar av mellanringar är adderade.

Någonting i underordningen Prostigmata anade jag att det rör sig om. Men det finns en uppsjö att välja bland och med vissa av dem famlar jag än så länge lite i blindo.

Tack och lov existerar personer, akarologer, som har koll och som kan notera små detaljer vilka leder vidare ut på tunnare grenar i släktträdet.

Dave Walter, renommerad akarolog och författare av centrala publikationer inom ämnet, kopplade bildernas kvalster till Heterostigmatina (ranglös taxonomisk grupp inom Prostigmata) och möjligen familjen Pygmephoridae. 

Familjen i fråga består primärt av fungivorer, svampätare, och hittas i princip överallt där svamp finns. Alltså med andra ord typ överallt där organiskt material är ansamlat vilket i sin tur är... typ överallt.

Nu är ju detta ingen artbestämning som sådan. Dvs. man kommer inte till art eller ens kassaskåpssäker bestämning av familj. Men det är ju det oaktat en art och en som jag inte tidigare observerat och dokumenterat. 

Det är, i mitt tycke, oerhört inspirerande att trädgårdskryss nummer 900 består av bilder på något obestämbart litet kvalster vilket utgör en minutiöst liten men ändå central del av den enorma väv av olika ekologiska samhörigheter våra ekosystem bildar. 

Det här kvalstret spelar tillsammans med alla andra organismer roll även för vår, dvs. mänsklighetens, egen existens.

I den bemärkelsen måste vi värna minst lika mycket om det här kvalstrets välbefinnande som jättepandornas. Hela världen bör börja med kvalsterpolitik.

Trädgården 22.8. Eueremaeus oblongus

899:de kryssade djurarten i trädgården blev Eueremaeus oblongus (familj Eremaeidae, underordning Oribatida, hornkvalster).

I litteraturen (ref.) anges arten bli mellan 560 och 620 µm lång. De dokumenterade exemplaren (tre st olika) var snarare kring 450 - 500 µm om min beräkning håller måttet.

Tack till Ladislav Miko för artbestämningsbekräftelse!

Referens:

Weigmann, Gerd. (2006)

Hornmilben (Oribatida)

Verlag Goecke & Evers, Keltern

Trädgården 22.8. Autognetidae

Fick aldrig riktigt vettigt bildmaterial på det här hornkvalstret (underordning Oribatida) men det får ett inlägg ändå.

Familjen bör vara Autognetidae och om jag tolkar de diagnostiska karaktärerna korrekt torde det potentiellt kunna vara Conchogneta dalecarlica likt kvalstret i det här inlägget.

Trädgården 22.8. Liacarus eller Euzetes eller...?

En bjässe dök upp framför kameran och visade sin ändalykt.

Enlig beräkning baserat på kamerans sensorstorlek och optikens förstoringsgrad bör bjässen ha varit rätt nära 1000 µm. Alltså en millimeter lång.

Den har ett utseende jag under inga omständigheter lyckades koppla till något hornkvalster (underordningen Oribatida) synligt i min tillgängliga litteratur. Då ska det tilläggas att min litteratur är av det slaget att alla i Europa kända hornkvalstersläkten ingår.

Men när frågetecknen hopar sig och bildar ogenomträngliga klumpar i hjärnans nervbanor finns alltid expertis några tangenttryck bort. Det tog inte lång stund innan de där som kan sina hornkvalster replikerade med att det här är en tritonymf. Sådana är svåra, och kanske ofta närmast omöjliga, att artbestämma. Alternativet vore kanske att samla in och föda upp för att se det vuxna djuret efter ömsning.

Spekulationerna går i riktning mot Liacarus subterraneus och Euzetes globulus. Den sistnämnda är hittad som vuxen precis där bildernas två tritonymfer dokumenterades. Men det är förstås inget belägg.

Tack till Ladislav Miko och Tom Toad!

Trädgården 22.8. Ledhoppstjärtar

Letar man kvalster hittar man hoppstjärtar.

Det har således blivit ett och annat hoppstjärtinlägg det här sommarhalvåret.

Hoppstjärten ovan bör vara samma som första hoppstjärten i det här inlägget. Det vill säga en ung Tomocerus minor. Men osäkerhet råder.

Den här torde vara någondera art i släktet Lepidocyrtus.

Sist och minst en hoppstjärt som jag också tror tillhör Lepidocyrtus. Men om det är samma art som den ovan och/eller om det är ett ungt exemplar har jag ingen aning om. Den var i alla fall synnerligen liten.

Svampen ser ut att vara någon Penicillium.

Därmed inget nytt under bloggsolen i detta inlägg. Men efter konsultation av blogglagboken har jag konstaterat att det är fullt lagligt att publicera blogginlägg som inte innehåller någon ny innehållslig information.

Trädgården 22.8. Oligolophus tridens

Mesofaunasafari i trädgården 22.8.

Stor del av mina kamerastrapatser ute i grönskan har det här sommarhalvåret varit på millimeternivå och gigantiska kreatur som ljus smålocke, Oligolophus tridens, har inte fått plats på sensorn på grund av medhavd optik.

Vill man se en hel ljus smålocke är det således skäl att antingen söka bilder på andra webbsidor eller klicka sig vidare till det här gamla inlägget. Ljus smålocke kryssade jag också för första gången i Bådaviken lite tidigare i somras.

Oligolophus tridens? 

Artnamnet åsyftar de tre "tänderna"/taggarna/treudden den har framför ögonkullen.

Det finns en lockespindel vars svenska trivialnamn är treuddslocke. Dess vetenskapliga namn är Lacinius ephippiatus.

Ephippiatus har med sadelteckningen på dess rygg att göra.

Det för oss vidare till Mitopus morio som heter sadellocke på svenska. Den har förstås också en sadelteckning. Artnamnet morio härrör ur grekiskans ord för narr eller gycklare. Exakt varför Fabricius 1779 fäste det namnet på denna art är så vitt jag noterat oklart. 

Trivialnamnen på andra språk följer inte samma smått lustiga snedsprång som de svenska namnen.

Tornseglar-upprop!

Tornseglare, Apus apus, är årets BirdLife-art och lyfts fram av den anledningen att den minskar i antal.

Här följer en önskan om rapportering av tornseglarhäckning för att kartlägga hur läget ser ut och om det finns kvarvarande kolonier som kan gynnas av holkutsättning.

Observationer av häckningsplatser får gärna rapporteras till Tiira.fi samt till Ralf Wistbacka (ralf@wbe.fi).

Jakobstadsnejdens Natur rf. och Ostrobothnia Australis medverkar till att erbjuda holkar inom sina verksamhetsområden för att på så sätt försöka bromsa och hoppeligen vända den neråtgående populationstrenden. Kontakta således Ralf Wistbacka för mera information kring möjligheten att erhålla holkar och/eller anvisningar gällande holkarnas mått ifall du vill bygga själv.

Tornseglare häckar gärna i låga och breda holkar. 

Placeringen bör vara sådan att tornseglarna har manöverutrymme eftersom det är med ansenlig hastighet och utan extra mellanlandningar de tar sig fram i luftrummet.

Tornseglarfotografi: Bo Isomaa.

Holkfotografier: Hans Hästbacka.

 

Bådaviken 15.8. Clubiona subsultans

Barrsäckspindel, Clubiona subsultans, är en av få som tack vare sin mörka hjärtfläck kan artbestämmas på basis av habitus i detta annars svåra släkte. 

Likt några andra kryp jag fotograferade 15.8 är det här en vanlig art vilken jag av någon anledning inte tidigare kryssat i Bådaviken.

Bådaviken 15.8. Cloeon sp.

Ordningen dagsländor, Ephemeroptera, med sina 57 arter på finländska artlistan, har jag ägnat obefintlig tid åt.

Den här honan tillhör C. dipterum-komplexet vilket här i Finland också inbegriper C. inscriptum. Om det finns någon som helst chans att, på basis av habitus, skilja de de båda från varandra har jag inte säkerställt mig om. De källor jag i all hast kollat indikerar att genitaliegranskning krävs.

Hon hittades på en grankvist inne i strandskogen. 

Bådaviken 15.8. Oligolophus tridens

Oligolophus tridens, ljus smålocke, är nytt artkryss för Bådaviken. Arten är med största sannolikhet väldigt vanlig där men jag har helt enkelt inte rotat så mycket i strandskogsförnan den här tiden på året och därmed har den undgått mig.

Fast nu när jag tänker på det har jag med största sannolikhet noterat ljus smålocke tidigare men har haft fokus på annat än lockespindlar och aldrig bemödat mig om närmare granskning och artbestämning av dem.

Hemma i trädgården är den vanlig och "kryssad" för många år sedan.

Bådaviken 15.8. Vitrina pellucida

Om inte den vanligaste så åtminstone en av landets vanligaste snäckor.

Konglassnäcka, Vitrina pellucida, må det kanske krylla av här och var men dess ringa storlek borgar för en, av oss människor, rätt ouppmärksammad existens. Så även för mig och därmed handlar det om nytt artkryss för min del.

Skalet är, hos större exemplar, mellan 4,5 och 6 mm i diameter. Den dokumenterade snäckans skal är mindre än 4,5 mm.

Ett artkännetecken är att manteln syns utanför skalet. Annars är det lätt hänt att förväxla vuxna konglassnäckor med ungar av större arter som t.ex. fläcklundsnäcka ifall observationen kombineras med slarv.

Den dokumenterade konglassnäckan ser förresten ut att ha partajat rätt hårt kvällen innan. Det är dock inget som kan bekräftas eller avfärdas.

Bådaviken 15.8. Philodromus poecilus

Lavsnabblöpare, Philodromus poecilus, på levande stor björk inne i Bådavikens äldre strandskog!

Det är skäl för utropstecknet i den meningen. Som jag letat!

Misstanken har hela tiden varit att de förekommer på de stora björkarna men jag har nästan undantagslös hittat dem på döda alar i den yttre albården.

Observationen är trevlig så tillvida att de stående döda alarna längre ut i viken har minskat i antal vartefter deras förfall fortskridit. Nydöda alar har av någon anledning inte uppstått i samma takt och därmed har jag sett risk för att den aningen rara snabblöpar-artens lokala population också riskerar krympa. Måhända är det i stället den farhågan som nu kan krympa?

Vill man se hela spindeln finns stora mängder sådana fotografier på den här bloggen. Det här är nämligen världens lavsnabblöpartätaste blogg och med stor sannolikhet världens lavsnabblöpartätaste webbsida.

Här är t.ex. några vuxna honor fotograferade tidigare den gångna sommaren och i det inlägget finns länk till fler inlägg med bilder.

Bådaviken 15.8. Araneidae

Jag hade ett mer och tre mindre prioriterade ärenden i Bådaviken den där lördagen 15.8.

Huvudsakligen tänkte jag försöka åstadkomma epigynbild av den art i klotspindelsläktet Parasteatoda som finns lite här och var i strandskogen. För även om en del experter, på basis av mina tidigare fotografier, bestämt hävdar att det rör sig om P. simulans vill jag hålla mig lite försiktig. Försiktigheten baseras på kontakt med en lokal expert samt det faktum att P. simulans vore närmast sensationell. Det är de facto anmärkningsvärt vilken Parasteatoda-art det än handlar om. Men mer om resultatet av den eftersökningen i ett kommande inlägg.

Om det självpåtagna uppdraget skulle lyckas inom någorlunda kort tidsrymd planerade jag även söka större exemplar av barrpuckelspindel och tajgahjulspindel. Tredje orsaken till vistelsen i Bådaviken var att få insupa utomhusluft och koppla av en liten stund från pågående jobb och projekt.

Barrpuckelspindel och tajgahjulspindel hör båda till familjen hjulspindlar, Araneidae. Det här är således ett inlägg med de hjulspindlar jag hittade och fotograferade.

Korsspindel är en lågoddsare. Två stycken sådana blev dokumenterade.

En riktigt liten (ovan) och en vuxen hona (nedan). Den vuxna honans nät råkade jag vandra rätt igenom med ansiktet. Jag bad om ursäkt och hoppas att hon förlät mig.

Exakt där jag brukar söka marmorspindel och har chans att hitta kvadratspindel var jag inte. Där huserade nämligen höglandsboskapen och jag fann inga skäl att störa dem. En av korna var förresten på fel sida stängslet och rörde sig med diverse knak och brak bland träden några tiotal meter från mig.

Barrpuckelspindel, Gibbaranea omoeda, ville jag hitta vuxna exemplar av. Ungar har jag dokumenterat några gånger.

En hona hittade jag (ovan) men hon var ganska liten och benen har juvenila proportioner.

I våras (11.4) hittade jag en unge av tajgahjulspindel, Araneus nordmanni. Det var första gången jag hittade en sådan i Bådaviken. Förhoppningen var nu att hitta vuxna exemplar. Det lyckades inte men en ny ung individ dök upp. Den här är bara aningen större än den som fyndades i våras. Förmodligen är merparten av de vuxna individerna en bit upp i grenverken.

Bådaviken 15.8. Linyphiidae

Att stöta på barkmattvävare, Drapetisca socialis, är ingen ovanlighet ifall man ställer sig och glor tillräckligt länge på någon trädstam. Normalt spanar jag ändå inte efter barkmattvävare när jag synar träden. Men eftersom de finns där tenderar de bli återkommande bifångst. 

Dagens andra Linyphiid (familjen Linyphiidae, täckvävarspindlar) blev också bifångst medan jag egentligen letade något annat. 

Inte optimal betraktningsvinkel för säker artbestämning men palptibian och vissa detaljer möjliga att skymta på palperna indikerar nagelmattvävare, Helophora insignis. I nuläget har jag inte lyckats se om det finns förväxlingsarter på basis av vad som skymtas. Artbestämningen är därmed osäker. Jag får återkomma ifall frågetecknen försvinner eller rätas ut.

Järnäsklubb 8-9.8. Fladdermusexkursion och antennmontering

8.8 var jag åter i Järnäsklubb, ett gammalt fiskesamhälle och lotsplats i Nordmaling.

I början av juli var jag där tillsammans med ett gäng andra konstnärer för att bygga en utställning på Konsthall Norra Kvarken (KNK). Här är ett av tre naturrelaterade inlägg från den resan och där finns någon relevant länk också.

I samband med utställningens sista helg hade KNK program i form av föreläsningar och "mörkeraktiviteter". Det sistnämnda inbegrep bl.a. exkursion med spaning efter fladdermöss.

Fladdermusforskarna Michael Schneider från Länsstyrelsen Västerbotten och Niclas Fritzén, stationschef för Valsörarnas biologiska station, föreläste om projektet KvarkenBats och ledde därefter fladdermus-exkursionen som gick till en närbelägen stuga i vars ena vägg ett gäng fladdermöss huserar. De förväntades flyga ut i samband med skymningen.

Direkt vi kom fram hittades den här fladdermusen hängandes nere på stenfoten.

Den visade sig vara död.

Niclas Fritzén konstaterade att det rörde sig om en årsunge av tajgafladdermus, Myotis brandtii. Ungen var en hane.

En bit från huset monterades en harpfälla. Namnet kommer sig av de lodrätt spända nylontrådarna vilka fladdermössen krockar i varpå de glider ner i en uppsamlingspåse.

Sedan var det bara att invänta mörkret och fladdermössen.

Kamerans ISO vreds till max och bländaren hölls vidöppen för att uppnå någorlunda kort exponeringstid. Rörelseoskärpa blev det ändå. Varken mitt kamerahus eller objektiv är de mest lämpliga för just den här typen av fotografering. Annat än simpel dokumentation är det således inte fråga om. Jag ville inte heller köra med blixt eftersom det kändes som en riktigt stämningsförstörare.

Egentligen var det mörkare än vad bilderna antyder.

Michael Schneider räknade till totalt 83 fladdermöss som lämnade väggen. En del av dem var årsungar som hyfsat sakta och nästan halvklumpigt fladdrade runt över folksamlingen. De var helt enkelt ute och övningsflög.

Hur gick det med fällan då?

Blev det någon skörd?

Jo! Två fladdermöss kunde ganska snabbt plockas upp och därefter monterades fällan raskt ner eftersom det snarare handlade om förevisning än om regelrätt undersökning.

Niclas Fritzén artbestämde, vägde, mätte och utförde lite andra små observationer innan fladdermusen fick återvända till luften. Ingen ringmärkning den här gången.

Några loppor samlades in. Fladdermöss har sina egna parasitarter.

Överkäkens tredje premolar kollas för att ta reda på om där finns någon protocon vilket, om sådan finns, innebär att det är tajgafladdermus och inte mustaschfladdermus, Myotis mystacinus. Båda undersökta fladdermössen var tajgafladdermus. Den första en hona och den andra en hane.

På Artdatabankens Artfakta finns för övrigt interaktiv bestämningsnyckel över de arter man har möjlighet att träffa på här i Norden.

Inom projektet KvarkenBats monteras radiomottagare runt om längs kusterna. Dagen efter exkursionen passade Fritzén således på att montera en antenn på Järnäsklubb. 

Lotshuset på sydvästra sidan om inloppet till Klubbhamnen, viken runt vilken samhället Järnäsklubb är beläget, var utvald plats för antennen. 

Konsthall Norra Kvarken och lotshuset är dock på varsin sida om Klubbhamnen vilket innebar att den från KNK lånade stegen behövde transporteras på sätt eller annat.  

Då varken arrangörer eller besökare hade bil med takställning föreslog jag att stegen kunde forslas med båt över till gästhamnen nära lotshuset. Visserligen kunde väl någon eller några ha burit stegen den 2,3 kilometer långa sträckan längs vägen men ingen frivillig lyfte handen.

Den som föreslog båttransporten fick lov att utföra den också. 

Men det var förstås endast ett nöje att bege sig ut på sjön en stund.

Radiomottagarna har som uppgift att försöka få pejl på något av de fladdermöss som förses med radiosändare eftersom forskningen bland annat den vägen försöker utröna hur läderlapparna rör sig och eventuellt migrerar i Kvarkenregionen.

Högre upp i tornet fanns redan tidigare en uppsjö antenner av olika slag. KvarkenBat-antennen monterades av den anledningen aningen avskilt från övriga eftersom det finns risk för störning om de olika antennerna är placerade för nära varandra. 

I och med att fladdermössen gärna flyger längs kusten är antennen följaktligen riktad ut mot havet.