Trädgården 6.8. Phthiracarus sp.

Vad vore en kvalstersafari i trädgården utan några Phthiracarus?

Kolla etiketten "Spindeldjur - Kvalster - Oribatida - Phthiracaroidea" för fler inlägg med kvalster i detta släkte.

Trädgården 6.8. Ledhoppstjärtar

Först vad jag föreställer mig är en ung Tomocerus minor. Antennledernas proportioner är inte riktigt samma som hos vuxna individer men tredje segmentet bör växa mer i förhållande till det fjärde vartefter den blir större. 

De småväxta arterna i släktet Lepidocyrtus har också silvriga fjäll men kan bl.a. skiljas från unga Tomocerus och Pogonognathellus på basis av antennledernas proportioner.

Hoppstjärten är ganska nära 1 mm lång och äter här på en svamp vars diameter är en knapp centimeter. Svampens namn har jag inte rett ut.

Avslutningsvis en hoppstjärt som bör vara Entomobrya corticalis.

Det här exemplarets längd är ca 800 µm (0,8 mm)

Alla hoppstjärtarna är dokumenterade på någon av de många förmultnande vedbitar jag granskat den sista tiden.

Trädgården 6.8. Sminthurinus trinotatus

Hur ska vi tänka kring den här observationen då?

Det här bör nämligen vara Sminthurinus trinotatus.

För närvarande finns bara en rapporterad observation i Finland, ett fynd i närheten av Rovaniemi. I Sverige är de få rapporteringarna kopplade till södra delen av landet. Många av de svenska fynden är dessutom från växthus eller krukor vilket ger viss indikation på att arten främst är förknippad med växtimport. Eller så indikerar det att det är på sådana ställen de tenderar vara lättast att upptäcka.

Detaljer om det finländska fyndet uppe i Rovaniemi har jag inte.

Om jag är korrekt informerad bör inga andra arter ha de två vita fläckarna på bakkroppen och risk för artförväxling torde således inte föreligga.

Det här exemplaret sågs bland mossan på en förmultnande bit lövträdsved.

Trädgården 6.8. Zercon sp.

Bland mossa på förmultnande lövträdsved dök ett rovkvalster (Mesostigmata) tillfälligt upp i grönskans ytterkant. Turligt nog han jag åstadkomma ett fotografi innan det någon sekund senare återvände in bland bladen.

Tack till Ladislav Miko för bekräftelse att kvalstret tillhör familjen Zerconidae och tillägget att släktet är Zercon!

Rovkvalster är, som namnet antyder, rovlevande. Det finns visserligen undantag men det här kvalstret hör inte till dem.

Trädgården 6.8. Oodinychus sp.

Alla tidigare representanterna för familjen Trematuridae jag dokumenterat har åtföljts av tydliga frågetecken beträffande närmare bestämning.

Efter uppladdning av de här bilderna i en kvalstergrupp på Fb bekräftade Jenő Kontschán (stort tack!) att Trematuridae är korrekt samt nämnde att kvalstret är någondera art i släktet Oodinychus. Eventuellt är det O. ovalis vilken är vanlig och vitt spridd art. I finländska laji.fi samt i svenska Artfakta går O. ovalis fortfarande under det äldre släktnamnet Trichouropoda.

Jag borde förstås fotografera kvalstrens undersida eller ännu hellre samla in dem för artbestämning. Men, men...

Trädgården 6.8. Achipteriidae

Sådant som händer när koncentrationen inte alltid är den rätta är att man kan glömma ett eller annat samt inte vara riktigt uppmärksam på att så var fallet förrän långt efteråt.

På grund av tankspriddhet blev ljussättningen i det här fallet besvärande skarp men samtidigt bjöd det regnvåta mikrolandskapet med sina svampar på hyfsat spännande effekter. Aningen utomjordisk känsla.

Kvalstret, obestämt (sannolikt obestämbart) sådant i familjen Achipteriidae, förser sig av vad som bjuds i en av de svampar som frodas i trädgårdens många kringliggande bitar förmultnande lövträdsved.

Jag har tänkt mycket på att svamparna på just denna träklabb borde redas ut ordentligt genom fortsatt mikroskopering av deras sporer. Det blev bara snack och ingen verkstad. Jag har helt enkelt har för mycket annan verkstad på annat håll vilket gjort att engagemanget och orken inte infunnit sig.

Här ett första inlägg med svamparna och här ett andra inlägg. Det sistnämnda har lämnat stora frågetecken efter sig.

Ytterligare några kvalster i samma familj hittades på andra bitar av död ved som undersöktes denna dag.

De svarta knölarna i bilden nedan är också någon svamp. Problemet är att jag inte har koll på vilket träslag växer på och har varken ägnat tid åt att försöka reda ut vad det rör sig om eller postat bilden i något lämpligt forum.

Trädgården 6.8. Clausilia bidentata

Jag har funderat en hel del på varför jag inte tidigare påträffat någon spolsnäcka (familjen Clausiliidae) häromkring men svaret kommer i stort sett omedelbart. För även om jag hade glädjen av att få medverka i den Nationalnyckelvolym som inbegrep lungsnäckor har jag ägnat besvärande lite tid åt att leta snäckor och sniglar. Å andra sidan brukar en del sådana dyka upp när jag rotar efter kvalster men just spolsnäckor har lyst med sin frånvaro.

Det är i och för sig inte så många arter man potentiellt kan hitta här i bloggredaktionens absoluta närhet. Strimspolsnäcka, Clausilia bidentata, är den mest sannolika och därmed, föga förvånande, den som till slut resulterade i detta första lokala spolsnäckskryss. Ja inte endast lokalt kryss... utan till och med trädgårdskryss.

Kikar man på fyndrapporterna över strimspolsnäcka är det, med undantag för de rätt stora mängder Ilmari Valovirta vaskade fram i skärgården på 1960-talet, ganska tunnsått i Österbotten.

Jag utgår från att orsaken till få fynd i övrigt handlar om underrapportering..

De andra spolsnäckorna man möjligen kan hitta här är slätspolsnäcka, Cochlodina laminata, och strimmig klippspolsnäcka, Balea perversa, vilka även de hittades av Valovirta ute i skärgården på 60-talet. 

Norrlandsspolsnäcka, Clausilia cruciata, borde rimligen också vara tänkbart artkryss.

Bildernas strimspolsnäcka är ungefär 10 mm lång och hittades på en liten vedklabb som legat på marken några år och på vilken jag sökte kvalster.

Trädgården 2.8. Pseudofissur eller inte pseudofissur. Det är frågan.

Är det en pseudofissur man skymtar på pteromorfen så som hos Galumnidae eller är det ingen sådan så som hos Parakalummidae? 

Trädgården 2.8. Uropodoidea

Något kvalster i överfamiljen Uropodoidea (infraordning Uropodina, ordn. Mesostigmata, rovkvalster). Misstänker det tillhör familjen Trematuridae men sätter inga sekiner i potten. Punkturen är finare och tätare än de Trematuridae-misstänkta jag sett tidigare under sommaren.

 

Trädgården 2.8. Phthiracarus spp.

Potentiella återkommande läsare av bloggen konstaterar måhända att jag med rätt kort mellanrum nu postat hyfsat många inlägg med kvalster i familjen Phthiracaridae. 

Eventuella klagomål över alla dessa återkommande inlägg med ifrågavarande familj skickas lämpligen till idontcare@theslightest.com.

Några fotografier av den partiella solförmörkelse som skedde för några kvällar sedan behöver ni förresten inte vänta på.

Däremot fick jag andra augusti glädjen att bevittna ett kvalster i släktet Phthiracarus passera framför ett snigelägg. 

Passagen - kulmen, om man så vill - skedde kl. 14:24.

Snigelägget torde vara brun skogssnigel, Arion fuscus.

En del blekare representanter för Phthiracaridae strosade omkring.

Tack till Ladislav Miko för bekräftelse att kvalstret tillhör släktet Phthiracarus!

Det är i princip mikroskop-preparering som gäller om man tänkt artbestämma dessa.

Trädgården 2.8. Conchogneta sp. (C. dalecarlica?)

Drygt 300 µm (0,3 mm) bör kvalstret vara enligt beräkningarna.

Tyvärr åstadkom jag endast två fotografier. Utöver den här bilden finns ett foto i mer dorsal vinkel. Det fotografiet lider dock av besvärande oskärpa.

Oskärpan till trots kan man ändå se vissa karaktärer som ger någorlunda vägledning i bestämningsproceduren...

... tyckte jag.

För vartefter jag granskade bildmaterialet och rotade i bestämningsnyckel samt bland referensbilder halkade jag allt mera ner i fel dike.

Visserligen var diket vid rätt väg, vilket i det här fallet betyder att jag problemfritt hade ringat in familjen Autognetidae (underordning Oribatida, hornkvalster). 

Men därefter skar det snett och jag landade i släktet Autogneta pga. att jag tolkade några detaljer fel och började inbilla mig att vissa former var något de inte alls var. 

Jag drabbades av konfirmeringsbias.

Ladislav Mikos erfarna ögon kunde, i en kvalstergrupp på Facebook, dock omgående se att det rör sig om släktet Conchogneta och förmodligen arten C. dalecarlica.

Stort tack!

Trädgården 2.8. Olla scrupulosa (sannolikt)

Det blir ibland en och annan svamp som bifångst när jag jagar kvalster.

Här är det Olla scrupulosa - eller sannolikt O. scrupulosa - som fastnat på kamerasensorn. Den större apothecien torde vara ca 250 µm i diameter.

Svampen växer på lövved och det är ju precis vad jag dokumenterat den på. Troligen Salix.

Stort tack till Stefan Phalagorn Bergström för bestämning!

Trädgården 2.8. Furcoribula furcillata

Furcoribula furcillata (familj Astegistidae, underordning Oribatida) kryssade jag vid Hysalhedet 23.5 och nu är arten, vad det verkar, även ett trädgårdskryss.

Miljöerna skiljer sig rätt mycket från varandra. Hysalhedet är sandig tallmark medan bildernas kvalster fanns på murknande lövträdsved hemma i den skuggigare och fuktigare trädgården.

Av den anledningen har jag i bägge fallen synat eventuella förväxlingsrisker ett par gånger extra men utan att hitta något som tyder på annat än att F. furcillata är korrekt för båda. 

Visserligen syns långt från alla detaljer i bildmaterialet men så vitt jag kan bedöma är ändå tillräckligt många diagnostiska karaktärer möjliga att pricka av.

Sedan tillkommer förstås frågan kring hur välstuderade dylika organismer är beträffande mängden dna-sekvenseringar. Sådana undersökningar tenderar ju tidvis kunna belysa potentiella anspråk på att lyfta ut nya arter ur gamla beskrivna sådana. Men det är förstås en hypotetisk frågeställning i det här fallet.

Referens:

Weigmann, Gerd. (2006)

Hornmilben (Oribatida)

Verlag Goecke & Evers, Keltern

 

Trädgården 2.8. Hoppstjärtar

Ibland blir det ju bilder som inte är så värst informerande om det djur som syns... eller knappt syns. 

Det här är hur som helst en hoppstjärt på typ 2 mm och jag får för mig att det rör sig om ett ungt exemplar av någondera art i släktet Entomobrya. Lyckas nämligen inte riktigt koppla ihop det som syns med något annat släkte. Jag kan har fel.

Den här hoppstjärten är kanske 1-1,5 mm och torde vara någon av arterna i släktet Lepidocyrtus... kanske L. lignorum men det är iunder inga omständigheter någon bestämning.

Hoppstjärtar är talrika bland de förmultnande vedbitar på vilka jag "jagar" kvalster. Men det tenderar bli rätt sällan jag fotograferar hoppstjärtarna. De är vanligen snabba och svåra att fånga på bild när man hanterar optik med mer extrem förstoringsgrad.

Båda hoppstjärtarna och deras många artfränder betade mikroskopisk föda i mörka skrymslen  på murkna träbitar av vad som troligen är Salix.

 

Trädgården 2.8. Uropodina-larv

Ett litet stort kvalsterfrågetecken vandrade över ytan på en av de bitar förmultnande lövträdsved jag letade kvalster på.

Tre par ben betyder att det är en larv.

Storleken är någonstans uppemot 400 µm. Möjligen aningen mindre. Jag har inte den exakta förstoringsgraden (möjligen 6,8X) på optiken och kan inte åstadkomma någon säker beräkning.

Benen och det man kan se av palperna indikerar att larven tillhör ordningen Mesostigmata.

Formen, mönstret och reliefen på ryggskölden, samt vad som verkar vara cerotegument längs ryggsköldens kanter, för tankarna till överfamilj Polyaspidoidea i infraordning Uropodina.

Cerotegument är hos kvalster kanske främst förknippat med vissa hornkvalster (underordning Oribatida, ordning Sarcoptiformes) men återfinns alltså även hos bl.a. Polyaspidoidea.

Efter konsultation i Fb-gruppen Acarology och svar av Uropodina-expertisen lutar det starkt mot att larven tillhör familjen Polyaspididae (tidigare Polyaspidae).
Tack till Dave Walter, Michał Urbański och Jenő Kontschán!

I nuläget är jag osäker på hur det står till med taxonomin beträffande de släkten som lever här i Norden.

I Karg 1989, som ju redan är en gammal publikation och som gäller Tyskland, listas två släkten: Polyaspis och Uroseius. Polyaspinus nämns som äldre namn för Uroseius.

I norska Artsdatabanken listas Polyaspinus och Uroseius. I svenska Artfakta finns endast Polyaspinus, vilket eventuellt handlar om att allt inte är inmatat än, och i finländska Laji används Polyaspis och Uroseius. Laji brukar dock vara aningen mer gammaldags i taxonomin än Artdatabanken och Artfakta. Om det är konservativ hållning eller bara långsammare uppdateringar vet jag inte.

Oberoende taxonomisk status bör larven som sagt tillhöra någondera art i någondera släkte i familjen Polyaspididae. Det ursprungliga frågetecknet jag hade medan larven fotograferades kunde alltså till viss del rätas ut.

Totalt såg jag tre larver men åstadkom inte fotografi på fler än det som syns här.

Litteratur:

Karg, Wolfgang. 1989.

Acari (Acarina). Milben Unterordnung Parasitiformes (Anactinochaeta) Uropodina Kramer, Schildkrötenmilben

Der Tierwelt Deutschlands. 67. Teil. Web Gustav Fischer Verlag Jena

Trädgården 2.8. Oribatida-nymf

Denna hornkvalsternymf på max 300 µm (0,3 mm) är upp och ner. Den står alltså på sina långa rygghår. Varför den gör det vet jag inte men antagligen har det väl att göra med hur jag hanterat den murknande träbiten på vilken jag letade småkryp.

Korven kvalstret hade framför sig är rimligen någon typ av svamp. Jag har varken gjort någon mer ingående sökning på vilken form av svamp det kan röra sig om eller lagt upp bildmaterialet för kommentar i någon svampgrupp.

Bildmaterialet på tok för bristfälligt för att det ska vara idé att spekulera kring familj och förstås än mindre släkte eller art. 

Här är en annan hornkvalsternymf fotograferad i samma miljö. Den dokumenterades 20.6.

Trädgården 2.8. Megalepthyphantes pseudocollinus

Efter en relativt lång period utan produktion av nytt bloggmaterial - de nyligen publicerade Järnäsklubb-bilderna undantagna - har jag nu åter tagit mig ut på småkrypssafari, om än bara tio meter från ytterdörren. Primärt handlade det om sökning efter kvalster bland de förmultnande trädgrenar som ligger i trädgården.

Frågan var huruvida jag skulle hitta samma kvalster som tidigare eller om det varit något skifte i artuppsättningen vartefter sommaren framskridit. 

"Först ut" från den lilla safarin 2.8 är ändå den här unge Megalepthyphantes pseudocollinus-hanen som satt stilla tilräckligt länge för att jag skulle hinna ta några enstaka bilder. Objektivet för stunden var Canon MP-E65 med tre mellanringar vilket innebär att man inte får in hela spindeln på sensorn.

I fotografiet ovan skymtas det artkarakteristiska utskottet hanarna har på palptibian. Men det syns bara som suddig form då det sträcker sig framåt förbi skarpedjupsplanet. I fotografiet nedan är utskottet dolt av frambenet.

På hans vänstra frambensfemur skymtas två små pluttar som rimligen är foretiska (liftande) kvalster. De syns inte tillräckligt väl för någon närmare bestämning.

Här finns närbilder av en vuxen hane och här är ytterligare bilder av samma art.