Järnäsklubb 8-9.8. Fladdermusexkursion och antennmontering

8.8 var jag åter i Järnäsklubb, ett gammalt fiskesamhälle och lotsplats i Nordmaling.

I början av juli var jag där tillsammans med ett gäng andra konstnärer för att bygga en utställning på Konsthall Norra Kvarken (KNK). Här är ett av tre naturrelaterade inlägg från den resan och där finns någon relevant länk också.

I samband med utställningens sista helg hade KNK program i form av föreläsningar och "mörkeraktiviteter". Det sistnämnda inbegrep bl.a. exkursion med spaning efter fladdermöss.

Fladdermusforskarna Michael Schneider från Länsstyrelsen Västerbotten och Niclas Fritzén, stationschef för Valsörarnas biologiska station, föreläste om projektet KvarkenBats och ledde därefter fladdermus-exkursionen som gick till en närbelägen stuga i vars ena vägg ett gäng fladdermöss huserar. De förväntades flyga ut i samband med skymningen.

Direkt vi kom fram hittades den här fladdermusen hängandes nere på stenfoten.

Den visade sig vara död.

Niclas Fritzén konstaterade att det rörde sig om en årsunge av tajgafladdermus, Myotis brandtii. Ungen var en hane.

En bit från huset monterades en harpfälla. Namnet kommer sig av de lodrätt spända nylontrådarna vilka fladdermössen krockar i varpå de glider ner i en uppsamlingspåse.

Sedan var det bara att invänta mörkret och fladdermössen.

Kamerans ISO vreds till max och bländaren hölls vidöppen för att uppnå någorlunda kort exponeringstid. Rörelseoskärpa blev det ändå. Varken mitt kamerahus eller objektiv är de mest lämpliga för just den här typen av fotografering. Annat än simpel dokumentation är det således inte fråga om. Jag ville inte heller köra med blixt eftersom det kändes som en riktigt stämningsförstörare.

Egentligen var det mörkare än vad bilderna antyder.

Michael Schneider räknade till totalt 83 fladdermöss som lämnade väggen. En del av dem var årsungar som hyfsat sakta och nästan halvklumpigt fladdrade runt över folksamlingen. De var helt enkelt ute och övningsflög.

Hur gick det med fällan då?

Blev det någon skörd?

Jo! Två fladdermöss kunde ganska snabbt plockas upp och därefter monterades fällan raskt ner eftersom det snarare handlade om förevisning än om regelrätt undersökning.

Niclas Fritzén utförde en normal granskning vilket innebär artbestämning, vägning, mätning och lite andra små observationer innan fladdermusen fick återvända till luften. Ingen ringmärkning den här gången.

Några loppor samlades in. Fladdermöss har sina egna parasitarter.

Överkäkens tredje premolar kollas för att ta reda på om där finns någon protocon vilket, om sådan finns, innebär att det är tajgafladdermus och inte mustaschfladdermus, Myotis mystacinus. Båda undersökta fladdermössen var tajgafladdermus. Den första en hona och den andra en hane.

På Artdatabankens Artfakta finns för övrigt interaktiv bestämningsnyckel över de arter man har möjlighet att träffa på här i Norden.

Inom projektet KvarkenBats monteras radiomottagare runt om längs kusterna. Dagen efter exkursionen passade Fritzén således på att montera en antenn på Järnäsklubb. 

Lotshuset på sydvästra sidan om inloppet till Klubbhamnen, viken runt vilken samhället Järnäsklubb är beläget, var utvald plats för antennen. 

Konsthall Norra Kvarken och lotshuset är dock på varsin sida om Klubbhamnen vilket innebar att den från KNK lånade stegen behövde transporteras på sätt eller annat.  

Då varken arrangörer eller besökare hade bil med takställning föreslog jag att stegen kunde forslas med båt över till gästhamnen nära lotshuset. Visserligen kunde väl någon eller några ha burit stegen den 2,3 kilometer långa sträckan längs vägen men ingen frivillig lyfte handen.

Den som föreslog båttransporten fick lov att utföra den också. 

Men det var förstås endast ett nöje att bege sig ut på sjön en stund.

Radiomottagarna har som uppgift att försöka få pejl på något av de fladdermöss som förses med radiosändare eftersom forskningen bland annat den vägen försöker utröna hur läderlapparna rör sig och eventuellt migrerar i Kvarkenregionen.

Högre upp i tornet fanns redan tidigare en uppsjö antenner av olika slag. KvarkenBat-antennen monterades av den anledningen aningen avskilt från övriga eftersom det finns risk för störning om de olika antennerna är placerade för nära varandra. 

I och med att fladdermössen gärna flyger längs kusten är antennen följaktligen riktad ut mot havet.

Fannia armata (?)

Senaste vinter fick jag upp lite fart med att dokumentera insamlade växthusdöingar vilket är en av mina vintersysslor men som vissa år inte alls riktigt blir av.

När farten avtog på vårsidan förblev en fluga odokumenterad trots att den var redo och färdigt placerad i "makrostudion". 

För några veckor sedan kom jag ihåg den bortglömda stackaren samtidigt som jag tyckte jag ville ha lite omväxling i göromålen. Därav dessa bilder.

Inför den traditionella porträttbilden skulle jag putsa bort några dammkorn. Koordinationen mellan öga (i stereoluppen) och hand fungerade uselt varpå jag effektivt sprätte bort dess huvud med penseln.

Sedan dess har flugan legat som ett bedrövligt och stämningsförstörande vrak under stereoluppen. En påminnelse om att man alltid borde vara skärpt och vid rätt sinnelag när man hanterar dessa sköra ting.

Jag tror jag helt enkelt kasserar eländet i stället för att ägna tid åt reparation.

Måhända olyckan med penseln också färgade av sig i min förmåga att följa nyckelsteg. Jag gick nämligen tokfel redan i början av Calyptratae-nyckeln (Calyptratae = en grupp av olika familjer inom överfamiljen Muscoidea) och landade i helt fel familj. Slutligen vek jag ner mig och konsulterade bättre skickade flugtyper i en Fb-grupp. Familjen ska - förstås - vara Fannidae och släktet Fannia.

När jag nu... några veckor senare... återhämtat mig en smula från debaklet med penseln och stukat självförtroende i bestämningsnyckeln har jag igen kikat på det begränsade bildmaterialet, likresterna i stereoluppen samt artnyckeln för släktet Fannia.

Manövrerna i nyckeln har den här gången gett mig Fannia armata. Det är dock med skakiga fingrar jag slår ner tangenterna som bildar den bokstavsföljden.

Jag utgår från att du korrigerar mig om jag ser ut att ha fel.

Det här är en hona.

Hanar av F. armata har jag, om bestämningen då var korrekt, dokumenterat tidigare. 

Trädgården 6.8. Lacinius ephippiatus

Kvalsterjakten 6.8 resulterade i nytt trädgårdskryss. 

Någon helhetsbild av treuddslocken, Lacinius ephippiatus, blev det inte. Jag körde enbart optik med större förstoringgrader denna dag.

Schysst Rocky Horror Show-sminkning runt ögonen!

Orsaken till att jag inte tidigare hittat arten i trädgården torde ha sin orsak i att jag helt enkelt inte rotat så ofta i förnan just där den här locken var placerad. Det finns rätt många vita fläckar på trädgårdens förnakarta än så länge.

Trädgården 6.8. Leptus sp.

Hemolymfaballonger som ser ut att snart vara färdiga för calyptostasis.

Det handlar om larver av någondera art i släktet Leptus (familjen Erythraeidae). 

Deutonymfer och/eller vuxna exemplar hittar jag i trädgårdens förna om jag sållar och letar.

Sådana eftersök bör ske i juni men jag har inte letat de senaste åren. 

Lockespindeln som får släppa lite av sitt blod är en sadellocke, Mitopus morio.

Här är några gamla bilder av en sadellocke med Leptus-larver.

Trädgården 6.8. Scheloribatidae (?)

Likt kvalstret i föregående inlägg har jag, på basis av vad jag tycker mig se, för mig att även det här tillhör familjen Scheloribatidae. Osäkerheten dock påtaglig.

Trädgården 6.8. Scheloribatidae (?)

Om jag inte inbillar mig och således ser sådant som inte finns, så borde det här tillhöra familjen Scheloribatidae (underfamilj Oribatida, hornkvalster).

Närmare än så vågar jag mig inte i artbestämningen.

Trädgården 6.8. Oribatella calcarata

En del hornkvalster (underordning Oribatida) uppvisar allehanda intrikata utväxter på prosoma ("huvudet"). 

Hos Achipteriidae är lamellerna (lamellae) utdragna till en skir skärm över prosoma och hos en del Oribatellidae (det här inlägget) är de grövre och pryds av taggar.

Under lamellerna, och tyvärr osynligt i bilderna, finns hos det här kvalstret längsgående bladlika utväxter (tutorier) med tänder i framkanten. Dessa är synliga på elektronmikroskop-bilderna i den här länken.

Benämningen hornkvalster blir förståelig.

Bildens kvalster är Oribatella calcarata. Rent utseendemässigt finns förväxlingsrisk med O. brevipila och O. quadricornuta men de växer sig inte lika stora som O. calcarata och ska enligt uppgift även vara lite ljusare i färgton. 

Med sina magnifika 700 µm i längd och närapå svarta uppenbarelse ska det alltså inte råda några tvivel om att mitt dokumenterade exemplar är just O. calcarata.

Tack till Ladislav Miko för bekräftelse! Han nämnde även att O. calcarata ofta tenderar bära en aningen rektangulär ändalykt precis så som är skönjbart i bilderna.

Man kan måhända nämna att de mer småväxta förväxlingsarterna inte finns på Finlands artlista. Sådant är dock relativt betydelselöst eftersom exakt kunskap beträffande många kvalsterarters egentliga geografiska utbredning helt enkelt inte existerar.

O. quadricornuta finns förresten listad i Norge (men inte i Sverige) och nämns i Weigmann 2006 som holarktisk medan O. brevipila tycks ha lite sydligare utbredning.

Referens:

Weigmann, Gerd. (2006)

Hornmilben (Oribatida)

Verlag Goecke & Evers, Keltern

Trädgården 6.8. Oribatida-nymf

Upptäcktsresorna i trädgårdens mesofauna har sannolikt potential att bjuda på aldrig sinande nyheter även om man så ägnade en hel livstid åt dem.

En anknuten frågeställning är hur många organismer som kan tänkas leva inom trädgårdens gränser.

För närvarande är antalet observerade djurarter 892 stycken. Alla 892 är inte artbestämda men sådana som kan konstateras tillhöra en art som inte riskerar sammanblandas med någon annan. Tilläggas bör att de 892 arterna är sådana som satt sin fot i trädgården och som på sätt eller annat nyttjar trädgården som plats för födosök och/eller annan form av aktivitet kopplad till sin biologi.

Kvalsternymfen i det här inlägget är obestämt och räknas inte in som bekräftad art eftersom det mycket väl kan vara av någotdera hornkvalster (underordning Oribatida) som redan är observerat. Att artbestämma hornkvalsternymfer är förenat med hög svårighetsgrad eftersom beskrivningar är knepiga att hitta och övergripande nycklar obefintliga.

Artbestämning vore av den anledningen enklast genom uppfödning av nymfen för att se vad den blir till som vuxen. Sådan aktivitet är dock av engagemangsmässiga skäl inte aktuell.

Nymfen är ca 400 µm.

Jämför t.ex. med nymfen i det här inlägget.

892 är en låg siffra. Jag gissar att man relativt lätt - även om ordet lätt också är relativt - kommer till det dubbla antalet djurarter genom rätt enkla eftersöksmetoder. Fällor av olika slag utplacerade på olika ställen av trädgården skulle förstås öka effektiviteten.

Sedan ska man givetvis inte glömma övriga organismer i form av alla svampar, slemsvampar, lavformer och växter. När det gäller dem har jag än så länge inte registrerat många.

Trädgården 6.8. Arianta arbustorum

Fläcklundsnäcka, Arianta arbustorum, förekommer i rätt stor mängd på sina håll i trädgården och det har blivit en del bilder genom åren.

Den här lilla ungen dök upp i sökaren under kvalsterjakten 6.8.

Här några gamla bilder av både ung och vuxen fläcklundsnäcka.

Här är ytterligare några.

Här är flera snäckor som klättrat upp i växtlighet och stängt locket med stelnat slem.

Trädgården 6.8. Oripodoidea

Ca 400 µm och extremt begränsat fotoresultat. Jag ser helt enkelt inte tillräckligt av de karaktärer som vore bra att se.

Familjetillhörigheten bör hur som helst vara antingen Oribatulidae eller Scheloribatidae vilka båda hör hemma i överfamiljen Oripodoidea. Avgörande vore att se huruvida kvalstret har en prolamella eller inte på sidan av prosoma ("huvudet").

Helhetskänslan och en del skönjbara detaljer väcker dock en misstanke om att det rent av skulle skulle kunna vara Hemileius initialis och således Scheloribatidae. Men någon säkerhet vågar jag mig ingalunda på.

Jämför med det här inlägget.

Svampen i fotografiet ovan är outredd. För övrigt samma svamp som i det här inlägget.

Trädgården 6.8. Eupodes sp.

Förstoringsgraden för dagen, max 5x, räckte inte riktigt till men det oaktat är här några bilder på kvalster i familjen Eupodidae. Det är dock sannolikt så att jag inte hade lyckats åstadkomma några bilder alls på dessa kvalster ifall mellanringarna som ökar förstoringsgraden använts vid tillfället. 

Kvalstren i familjen Eupodidae är rätt ganska kvicka av sig.

Att kvalstren tillhör släktet Eupodes (familj Eupodidae) syns på fjärde benparets tjocka lår. Art får vara osagt.

De dokumenterade exemplarens längd är någonstans i närheten av 300 µm.

Munverktygen är av stickmodell och de livnär sig på svamp och/eller växtsafter.

Trädgården 6.8. Phthiracarus sp.

Vad vore en kvalstersafari i trädgården utan några Phthiracarus?

Kolla etiketten "Spindeldjur - Kvalster - Oribatida - Phthiracaroidea" för fler inlägg med kvalster i detta släkte.

Trädgården 6.8. Ledhoppstjärtar

Först vad jag föreställer mig är en ung Tomocerus minor. Antennledernas proportioner är inte riktigt samma som hos vuxna individer men tredje segmentet bör växa mer i förhållande till det fjärde vartefter den blir större. 

De småväxta arterna i släktet Lepidocyrtus har också silvriga fjäll men kan bl.a. skiljas från unga Tomocerus och Pogonognathellus på basis av antennledernas proportioner.

Hoppstjärten är ganska nära 1 mm lång och äter här på en svamp vars diameter är en knapp centimeter. Svampens namn har jag inte rett ut.

Avslutningsvis en hoppstjärt som bör vara Entomobrya corticalis.

Det här exemplarets längd är ca 800 µm (0,8 mm)

Alla hoppstjärtarna är dokumenterade på någon av de många förmultnande vedbitar jag granskat den sista tiden.