Bådaviken 11.4. Gibbaranea omoeda

Visst hittades barrpuckelspindel, Gibbaranea omoeda!

Det var ju nämligen den jag smått spontant fick för mig att söka efter ankomsten till Bådaviken.

Den här tiden på året hittar man bara små individer. De bör bli vuxna på sensommaren och då ska jag försöka komma i håg att söka dem igen.

Barrpuckelspindel är en färgmässigt variabel art. Häromkring torde man ändå inte förväxla den med någon annan. Största förväxlingsrisken är övriga arter i släktet men de lär än så länge knappast hittas i Österbotten eftersom de har så sydligt utbredningsområde. Enstaka exemplar av lövpuckelspindel, G. gibbosa, har på senare tid hittats i Karis, runt Åbo och på Åland. Arten sprider sig förmodligen norrut med klimatförändringen och hur snabbt det går lär väl visa sig vartefter.

Araneus angulatus, knölspindel, må ha liknande form på bakkroppen men uppvisar i stället lite annan teckning. Knölspindel, klassad som NT i Finland, är dessutom en mer storväxt art vilken hellre lever i torrare och varmare marker med tallbestånd. Jag får leta mig till sådana ställen någon gång eftersom knölspindel är högt upp på min vill-hitta-lista. 

Arten är, enligt rapporterna inkomna till laji.fi, än så länge inte observerad i Österbotten.

Hur ordet trädkrona egentligen ska definieras är tidvis ett diskussionsämne spindelintresserade typer emellan.

Barrpuckelspindel är nämligen en av de arter som beskrivs bo och bygga sina nät i trädkronorna. Ofta tänker man sig att trädkronan är en god bit från marken. Men vissa träd - speciellt granar - har ju trädkrona som i mångt och mycket sträcker sig nästan eller helt ner till marken. Med lite tur hittar man alltså de typiska "trädkronarterna" i den nedersta och tillgängliga delen av kronan. Samtidigt går man säkerligen förbi många potentiellt roliga fynd som är nära men ändå bortom räckhåll några meter upp.

En annan frågeställning är huruvida spindlarna företar vertikal förflyttning i trädet beroende på ålder. Riskerar jag alltså få svårare att hitta vuxna individer ifall de migrerat uppåt när de blivit äldre? Vandrar de ens uppåt?

Samtidigt gör predation så att det rimligen finns färre vuxna än unga spindlar (tofsmes i en av strandskogens granar). Av den anledningen är det kanske omöjligt att avgöra vilka faktorer som spelar mest roll ifall vuxna lövpucklar är svårare att hitta på låg höjd än unga.

I något skede har jag planerat en anordning med uppsamlingsmöjlighet på teleskopskaft. Det har hittills bara varit tanke och ingen verkstad.

Flera av hjulspindlarna (Araneidae) kräver en gnutta tålamod när man skakat ner dem i vad man nu än har som uppsamlingsyta. De tenderar nämligen dra in benen, ligga orörliga och låtsas vara som vilket annat skräp som helst. 

Linyphiiderna (täckvävarspindlarna) kutar oftast direkt omkring till höger och vänster medan hjulspindlarna bidar sin tid och börjar röra sig först när allt varit lugnt en stund.

De fyra exemplaren ovan är kring 4 mm långa. Vuxna honor kan bli uppemot 10 mm.

Nedan en ca 2 mm liten plutt som också bör vara barrpuckelspindel baserat på teckningen kombinerat med de proportionellt stora ögonen. Knölarna på bakkroppen bildas i samband med någon kommande ömsning och är ju redan tydliga hos de lite större individerna ovan.

Alla berörda spindlar har återbördats till sina grankvistar.

Bådaviken 11.4. Tetragnatha spp.

Två representanter för släktet Tetragnatha (sträckkäkspindlar, fam. Tetragnathidae, käkspindlar) påträffades denna dag. 

Första bör vara T. dearmata, fläcksträckspindel. Den kom ur en av de många grankvistarna jag skakade i Bådavikens äldre strandskog... där granar ställvis blandar sig med lövträden.

Helt kassaskåpssäker vågar jag inte vara angående artbestämningen men alla detaljer i habitus pekar på ifrågavarande art.

För en stund lämnade jag skogen och vandrade ut på en liten del av strandängen. Där gjorde jag i och för sig inte så mycket annat än lyssnade efter grodor och fåglar (hänvisning till detta inlägg). Men enstaka kvistar av vide och småbjörkar ruskade jag lite förstrött om varpå en till Tetragnatha ramlade ner i mitt "uppsamlingsparaply".

Jag borde förstås ha vänt på den och kollat sternum eftersom dess teckning har potential att ge artnamnet - eller åtminstone sålla bort ett par arter. Fråga inte varför det blev ogjort. 

Det mest troliga baserat på habitus och geografi är T. extensa (mässingssträckspindel) men T. montana (gyllensträckspindel) är en potentiell förväxlingsart. Den sistnämnda är dock inte rapporterad från dessa breddgrader (än). 

Förutom tidigare nämnda T. dearmata får man dessutom ha T. pinicola (silversträckspindel) i åtanke men så vitt jag kan notera kommer den inte i så här röda toner även om inomartsvariationerna hos respektive arter är rätt stora.

Bådaviken 11.4. Neriene peltata

I föregående inlägg skrev jag att det inte blev någon dokumentation av de många granbaldakinspindlarna som skadades fram ur granskvistarna. 

En annan Linyphiid (familjen täckvävarspindlar) som hittades i mängd var kvistbaldakinspindel, Neriene peltata. Här är två unga hanar.

Den andra hanen kommer inte bli vuxen eftersom han så småningom lär bli uppäten av sin parasitoida ryggsäck. Larven torde rimligen, troligen, förmodligen vara Acrodactyla degener (Pimplinae, Ichneumonidae) men med reservation för att jag riskerar ha missat någon annan tänkbar kandidat.

Här sista delen i en tio år gammal tredelad följetong med A. degener på skogsmattvävare, Bathyphantes nigrinus. Länkar till de två tidigare delarna finns i respektive inlägg.

Bådaviken 11.4. Araneus diadematus

Någon specifik målsättning med vistelsen i Bådaviken hade jag inte medan jag trampade mig dit på cykeln. I alla fall ingen annan målsättning än att bara vistas utomhus i finvädret och kanske få ett eller annat kryp framför ögonen.

Väl framme fick jag för mig att börja skaka/banka grankvistar i den äldre delen av strandskogen. Det slog mig nämligen att jag aldrig kom mig för att leta fler exemplar av barrpuckelspindel efter den där dagen när jag hittade en men fumlade bort den.

När man skakar grankvistar är det främst en art som i mängd snöar ner på den uppsamlingsyta man håller under. Jag använde för övrigt en medhavd blixtreflektor av paraplymodell i vilken allt skräp och alla småkryp fick ramla ner.

Arten som i stor mängd rusade omkring i "paraplyet" var föga förvånande granbaldakinspindel, Pityohyphantes phrygianus. De kom i alla storlekar och åldersklasser. Någon dokumentation av dem blev det inte. Ganska typiskt när det handlar om riktigt vanliga arter. Bilder av granbaldakinspindel finns dock i rätt stor mängd här på bloggen sedan tidigare. Till exempel här är ett inlägg med två sådana fotografier.

En dussinart jag däremot dokumenterade är korsspindel, Araneus diadematus. Det handlade mest om att hjälpa mina ögon i akt och mening att se skillnad på den och nämnda barrpuckelspindel. Det är nämligen i princip bara små ungar som hittas just nu. Mina ögon sållar visserligen ut de flesta spindlarna på familjenivå men för artbestämning och säker bekräftelse behöver jag optisk hjälp. Luppen glömdes där hemma.

Ganska omgående, efter bara några få skakade kvistar, hade tre små korsspindelungar blivit fotograferade. Den första är störst - eller "minst liten" (4-5 mm). Den andra minst (ca 2 mm) och den tredje typ mittemellan (ca 3-4 mm). Det började kännas som om det skulle bli en korsspindeltät dag. 

Men det bidde det inte. Av någon anledning tog korsspindlarna slut efter den tredje. 

Resterande arter som fyndades - utom granbaldakinspindel då alltså - dyker upp i kommande inlägg.

Ska tillägga att alla nerskakade spindlar som befunnit sig i paraplyet och i den lilla medhavda asken - där de dokumenteras - återbördats till sin grankvist.

Bådaviken 11.4. Trypodendron domesticum

Verkligen inga höjdarbilder på husborre, Trypodendron domesticum. 

Dylika småttingar borde dokumenteras med ett annat objektiv än det som för stunden satt fast på kameran. Motivet borde även städas.

Husborre är vanlig bland den myckna döda veden i Bådavikens strandskog. Den här var bifångst när jag skakade grankvistar i jakt på spindlar. Mer om de spindlarna i kommande inlägg.

Dokumenterad i Bådaviken även tidigare.

Bådaviken 11.4. Muscina levida

Muscina levida är tydligen en art jag får korn på i medlet av april ute i Bådaviken. Här ett nästan identiskt fotografi taget 13.4.2024. Förmodar det är kombinationen av mitt stirrande på trädstammar och flugornas behov av solvärme som spelar in.

Jag ville ta fotografi i lateral vy också. Det ville inte flugan.

Släktingarna M. stabulans och M. pascuorum hittar jag i trädgården. 

Bådaviken 11.4. Schizotus pectinicornis

Lördag och tid för ny exkursion till Bådaviken.

2025 var grodor och fåglar högsta prioritet så fort jag satte min fot på det där stället. I år står småkrypen åter i fokus. 

Men denna dag var jag inledningsvis ändå uppmärksam på huruvida grodorna inlett fortplantningen eftersom jag gärna vill få bild på lekande åkergrodor.

Exakt när isen gick inne i glosjön vet jag inte men det bör ha varit i slutet av mars vilket innebär att det skedde ca två veckor tidigare än i fjol vilket i sin tur var tidigt och med grodlek redan i mitten av april. Det normala är grodlek i månadsskiftet april-maj.

I dag hördes ändå inga grodor. Min hypotes är att den snöfattiga vintern med sin djupa tjäle efter kölden i januari och februari kanske gör att övervintringsplatserna fortfarande är rätt kalla eller till och med frusna.

Efter konstaterandet att inga grodor spelade koncentrerade jag mig på de ryggradslösa.

Första observationen var denna larv av Schizotus pectinicornis, en art i familjen kardinalbagar (Pyrochroidae). Larven befann sig i en av de döda björkarna som fälldes under en storm för ett antal år sedan. 

Jag har tidigare inte påträffat arten i Bådaviken men däremot hemma i trädgården. 

 

Bådaviken 3.4. Salticus cingulatus

Stamzebraspindel, Salticus cingulatus, delar ofta stam med lavsnabblöparna men är mindre kräsna och återfinns i flera olika habitat. Den hittas också hemma i trädgården.

Svenska trivialnamnet bytte från stamhoppspindel till stamzebraspindel för några år sedan. Släktet inbegrep ett par smått förvirrande namnval där det svenska och det vetenskapliga namnet lät förväxlat hos två arter. Efter namnbytet känns det lite redigare. 

Bådaviken 3.4. Rabocerus foveolatus

Rabocerus foveolatus (familjen trädbasbaggar, Salpingidae) är härmed ny på min lista av observerade och dokumenterade arter. Skål för det!

Tack till Hans-Erik Wanntorp för bekräftelse av artbestämningen!

Larvlivet sker under bark på nyligen döda träd. Men desto mer kring biologin verkar inte riktigt känd. Möjligen är de rovdjur och/eller svampätare.

Vad jag i något skede verkligen borde göra... bland alla dessa "borden"... är att samla hem ett antal foretiska kvalster för närmare granskning när de serveras på det här viset. Men jag hade inte utrustning för sådan insamling med mig.

Skalbaggen, som för övrigt är någonstans mellan tre och fyra millimeter lång,  har två typer av kvalster på sig. De som sitter på täckvingarna skulle kunna vara något Acaridae (Astigmata) i stil med Thyreophagus men de behöver in under mikroskop för bekräftelse samt närmare bestämning. Dessa bör sitta fast med två häftanordningar i bakre ändan.

Vid hitre täckvingens framhörn syns ett kvalster som ser ut att tillhöra ordningen Mesostigmata. Men inte heller det ska anses vara kassaskåpssäker på basis av bildmaterialet.

Annan medhavd optik med rejälare förstoringsgrad hade inte heller varit fy skam. Men alla sådana objektiv låg slappt hemma i sina lådor.

 

Bådaviken 3.4. Lavsnabblöpare

Dags för ännu ett inlägg med skamlöst många lavsnabblöpare, Philodromus poecilus.

Arten är klassad NT (nära hotad) i Finland och påträffas bara begränsat. Sannolikt är lavsnabblöpare ändå aningen vanligare än vad antalet rapporterade observationer antyder. Det är ju en synnerligen välkamouflerad spindel som tycks vara noggrann med att hålla sig där den är svår att upptäcka.

På sydligare breddgrader verkar lavsnabblöpare huvudsakligen hittas på rejält tilltagna stammar av äldre lövträd. Häromkring har jag hittills endast hittat den i Bådavikens strandskog och då huvudsakligen på döda stående alar som börjar ha ett par år av biologisk nerbrytning på nacken.

I går - långfredagen för övrigt - var makroutrustningen för första gången den här säsongen medhavd till Bådaviken. Isen hade gått inne i viken och det är ytterligare något tidigare än fjolårets tidiga vår. Tranor tutade här och var, det bofasta sångsvansparet åt i glosjön och gräsänder gled omkring intill vass- och kaveldunsbestånden.

På småkrypsfronten var det inte så livat än. Marken är än så länge troligen rätt kall på djupet. Vinterns magra snötäcke och den utdragna kalla perioden i januari och februari skapade rätt djup tjäle som rimligen torde påverka dem som övervintrat  i förnan. 

På solsidan av alstammarna förväntade jag mig hitta lavsnabblöparna och ganska omgående hade jag fått korn på den första. 

De allra flesta är med säkerhet subadulta individer. En är eventuellt i juvenilt stadium. Min bedömning är att lavsnabblöparna i Bådaviken övervintrar som små juveniler och i subadult ålder. De små juvenilerna är svåra att få syn på och huserar eventuellt på ställen där de är närmast omöjliga att upptäcka.

Jag dokumenterar dem gärna där de sitter och det gör inget om fotografiet blir "rörigt".

Lavsnabblöpare nr 1 (första bilden) är en hona.

Nr 2 (ovan och nedan): Subadult hona. Oftast bryr jag mig inte om att fokusstacka i fält men bilden ovan består av fyra exponeringar och den nedre är blygsamma tre exponeringar.

Nr 3 (ovan): Subadult hane.

Nr 4 (ovan och nedan): Subadult hona. Hyfsat sliten.

Nr 5 (ovan): Subadult hona.

Nr 6 (ovan): Subadult hona.

Nr 7 (ovan): Subadult hona.

Nr 8 (ovan): Subadult hane.

Nr 9 (ovan): Subadult hona som, på basis av sitt bakkroppsomfång, verkar ha ätit en hel del.

Nr 10 (ovan): Hona som eventuellt är juvenil.

Nr 11 (ovan): Subadult hona.

Nr 12 (ovan): Subadult hona.

Därefter skedde ett smärre missöde och jag lyckades fotografera hela 6 st lavsnabblöpare med ett gummiband sträckt mitt framför objektivet. Längst fram på objektivet har jag en ljusdiffusor - som en framåtriktad tratt - monterad och det gummiband som håller diffusorn runt objektivet hade släppt och hamnat fel. Hur jag inte märkte det förrän efter en stund är märkligt.

Tänkte ett tag publicera de bedrövliga bilderna som något slags "exempel" på någonting men låter det ändå vara. Rimligen blir ingen gladare av att se fotografier med ett suddigt fält som sträcker sig rätt över bilden och spindeln. I huvudet har jag rätt länge haft planer på ny diffusor-design eftersom den existerande lösningen inte varit särdeles praktisk. Måhända jag får tummen ur och skrider till verket med konstruktionen så småningom?

Nr 19 (ovan): Subadult hane.

Nr 20 (ovan): Subadult hona.

Coenosia intermedia (?)

Från insamlingen 2021.

Som vanligt får jag lyfta fram brasklappen "om jag nycklat rätt". För om så är fallet bör det här vara Coenosia intermedia (underfam. Coenosiinae, fam Muscidae, husflugor). 

34 arter finns uppräknade på finländska artlistan och C. intermedia har rapporterats rätt många gånger. Jag har dock inte granskat hur rapporteringarna står sig gällande graden av säkerhet i artbestämningen.

Här är bilder på en annan, tidigare insamlad, art i släktet.