Skogssafari 31.5. Tvåvingelarv

Ganska intetsägande inlägg. Men jag har varken lagt ner tid eller möda på att försöka reda ut vilken tvåvingelarv det här är. Borde förstås ha plåtat aktern också. Finns ofta bättre bestämningskaraktärer i den änden.

Men hur som helst. Denna larv fanns under bark på ved som låg på marken och blev det sista jag fotograferade. Vid det här laget hade jag en svärm av stickmyggor... som tyvärr inte blev dokumenterade... och rätt svullna handleder eftersom myggorna hade festat loss på dessa medan jag sökte kvalster. 

Råkar du ha koll på vad det här är tar jag tacksamt emot svar.

 

Skogssafari 31.5. Phthiracarus sp.

Sista kvalstret under denna lilla safari (31.5) var detta tillhörande släktet Phthiracarus. Som vanligt gäller mer ingående studier av kvalstret om man vill veta vilken art det handlar om.

Dessa kvalster kan för övrigt dra in benen i notogaster (bakkroppen) och vika ner prodorsum ("huvudet") som lock.

Jämför även med den art (också obestämd) som är hittad i trädgården.

 

Skogssafari 31.5. Diverse kvalster

Efter några minuter kroppsuppmjukning med grankvistbankningar återvände jag till mossan och mitt sållunderlag. Den här gången plockade jag inte ut kvalstren ett och ett för att fotografera dem, utan svävade bara omkring med kameran ovanför det vita underlaget med allt som ramlat ner på det i samband med lite skakad och sållad mossa. Det betyder att dokumentationen av dem blev begränsad eftersom de lätt försvann under förnamaterialet.

Här är hur som helst några utvalda fotografier.

Överst ett kvalster som jag inte fick rätsida på.

Det visade sig vara någon Scheloribatidae och då någon art i släktet Scheloribates. Mer än så går inte att säga.

Tack till Ladislav Miko! 

Till vänster ett kvalster i släktet Carabodes. Det bör vara C. reticulatus. 

Till höger något hornkvalster som tyvärr är för oskarpt i fotografiet och som inte är separat dokumenterat.

Slutligen ett rovkvalster (Mesostigmata) som möjligen ingår i familjen Ologamasidae men det är ruggigt svårt att avgöra.

Referens:

Weigmann, Gerd. (2006)

Hornmilben (Oribatida)

Verlag Goecke & Evers, Keltern

Skogssafari 31.5. Cinara pruinosa (?)

Efter en stund av hukande över mossa i jakt på kvalster (se de föregående inläggen) var kroppen i behov av mer varierat rörelsemönster. Bristen på blodgenomströmning nere i benen började kännas av.

Av den anledningen strövade jag runt en smula och knackade på grankvistar för att se vad som kunde tänkas ramla ner ur dem. Varför inte någon tajgahjulspindel till exempel?

Resultatet blev rätt magert. Det var i princip bara de normala mängderna granbaldakinspindel som, blandat med några kvistbaldakinspindlar, snöade ner i mitt medhavda paraply. Givetvis blev det också några småfjärilar samt ett antal små steklar och tvåvingar som mer eller mindre genast fladdrade iväg. 

Det enda jag till slut dokumenterade blev den här barkbladlusen (famlen Lachinidae).

Arten bör vara Cinara pruinosa om jag inte missar någon lömskt lurig förväxlingsart.

Jag har barklusen "ute för bekräftelse" men svar har ännu så länge inte erhållits.

Inte många rapporter på laji.fi men jag tippar det är underrapportering som gäller.

Referens:

Albrecht A. C. (2017)

Illustrated identification guide to the Nordic aphids feeding on Conifers (Pinophyta) (Insecta, Hemiptera, Sternoryncha, Aphidomorpha)

European Journal of Taxonomy, 338. 1-160.

https://doi.org/10.5852/ejt.2017.338

Skogssafari 31.5. Chamobates sp.

När jag fotograferade Eupelops-kvalstret som syns i gårdagens inlägg traskade ett mindre hornkvalster (Oribatida) förbi.

I det enda fotografiet där skärpan är någorlunda anständig kan man utläsa att kvalstret tillhör släktet Chamobates i familjen Chamobatidae. Förmodligen är det C. borealis men säker kan man inte riktigt vara.

Cirka 350 μm (0,35 mm).

Tack till Ladislav Miko för bekräftelse!

Skogssafari 31.5. Eupelops sp.

I en del tidigare inlägg har jag beskrivit varför jag vanligen inte samlar in småkryp för artbestämning. Den mest omfattande beskrivningen av orsakerna finns i det här gamla inlägget.

Nästan alla kvalster, vilket är samma som hejdlöst många, borde verkligen in under mikroskopet om man vill vara säker i sin bedömning av arttillhörigheten. Dylika fältfotografier räcker alltså relativt sällan till. 

Här hyser jag för närvarande en stark misstanke om att den här lilla pansarvagnen är Eupelops plicatus.

Helt hundra är jag inte och det får därmed stanna vid Eupelops sp. tills eventuella nya insikter dyker upp.

Släktet är i alla fall inget frågetecken.

Tillägg 22.6.2026: Nya insikter dök upp i form av boken Hornmilben (Oribatida) (se ref.) där jag kunde notera att E. torulosus är mer trolig. Sensillus - om än delvis skymd av vad som antingen är någon silkestråd eller svamphyfer - har en form som bättre stämmer med E. torulosus. Samma gäller hårens längd på notogaster (speciellt c2), spetsformen på h1 (tjockt hår längre bak på notogaster), rejält tjockt p1 (ännu längre bak på notogaster) samt närheten mellan håren lp och h3 på sidan av notogaster.

Tack till Ladislav Miko som bekräftade att arten troligen är E. torulosus. Men säker kan man dock inte vara och ett frågetecken bör kvarhållas. 

Miko nämnde också den för arten typiska cerotegument-ansamlingen bak på notogaster ("bakkroppen").

Familjen är Phenopelopidae (underordning Oribatida, hornkvalster).

Hittad i mossa på stenbumling.

Referens: 

Weigmann, Gerd. (2006)

Hornmilben (Oribatida)

Verlag Goecke & Evers, Keltern

Skogssafari 31.5. Galumnidae

Mer än att det här är någon representant för familjen Galumnidae (underordning Oribatida, hornkvalster) säger jag inte med någon större säkerhet. 

Av den anledningen säger jag inte så mycket mer förutom att det här inlägget postat för ungefär en halv vecka sedan också inbegriper ett kvalster tillhörande familjen i fråga. Det är dock olika arter. Så mycket vågar jag säga.

Skogssafari 31.5. Liacarus sp.

Tog rätt många bilder av det här hornkvalstret (underordning Oribatida) men besvärande få hade skärpan på önskat ställe.

Det oaktat blev det trots allt möjligt att komma en bit på vägen och nå släkte Liacarus i familjen Liacaridae.

Stort tack till Ilya Smelansky för bekräftelse!

Längd ca 750 μm.

Fyndad i mossa på större stenbumling.

Två arter är listade i Finland. L. coracinus och L. subterraneus. Den sistnämnda kan med rätt stor säkerhet avfärdas på basis av habitus men att därefter okritiskt slå fast att det dokumenterade kvalstret är L. coracinus bör undvikas även om det är en god kandidat utgående från vad som syns på bilderna. Det finns "bubblare" i form av arter som hittats i grannländerna och som blir svåra att utesluta i avsaknad av mer ingående granskning av diagnostiska karaktärer.

Skogssafari 31.5. Polyxenus lagurus

Sista maj, söndag och tid för en mindre safari i skogsområde knappt två kilometer från centrum av stan. Skogsområdet i fråga är en plätt av någorlunda gammal grandominerad skog. På platsen där jag stannade för att börja leta småkryp står träden ganska glest, stora stenbumlingar ligger lite här och var och mossan är tjock och tät.

Först kikade jag bakom lös bark på en död stående gran och där rände denna penselfoting, Polyxenus lagurus, omkring. 

Tyvärr endast denna bild där den är aningen bortsvängd. 

Medan jag positionerade om barkbiten och kameran för fler fotografier hittade penselfotingen en liten springa i barken och trollade bort sig själv. 

Brydde mig inte om att leta reda på den igen och återplacerade barkbiten försiktigt inkilad under halvlös bark på granstammen.

Trädgården 30.5. Cymbaeremaeus cymba

Läste du det här inlägget med bilder tagna sjätte september förra året?

Förresten... när jag dokumenterade det här hornkvalstret på samma björkstam 15.5 tidigare i år så trodde jag inledningsvis - så länge jag endast ögonen såg en prick som rörde sig - att det handlade om samma art som dokumenterades 6.9.2025. Men det var det ju inte.

Så... här är lite fler bilder på Cymbaeremaeus cymba (fam. Cymbaeremaeidae, underordning Oribatida, hornkvalster) tagna med aningen mer lämplig optik.

Namnet cymba kommer från grekiskans κύμβη (kymbē) som betyder skål. Cymba är också namn på en konkav del av öronmusslan samt en liten öppen båt av modell som bl.a. Charon sägs nyttja (alltså inte på riktigt då... måste jag väl tillägga).

Cymbal har förresten samma härkomst.

Hur många exemplar klättrar omkring på denna björk? 

5, 20, 200 eller 2000?

Jag lär tyvärr inte undersöka. Inte just nu i alla fall.

Trädgården 23-25.5. Rosenfinksjakt i dagarna tre

Vissa år sjunger rosenfink intensivt i trädgården. Senast det begav sig var 2024 och då ställde den även upp för fotografering.

Så när nu en rosenfink återigen ljudligt förkunnat sin närvaro i trädgården har jag gång på gång ryckt ut med kameran i högsta hugg. Lika många gånger har rosenfinken tvärtystnat eller försvunnit till grantomtens träd.

Men varför inte kaja och svartvit flugsnappare i väntan på rosenfinken? 

Det är trots allt mycket längre sedan jag dokumenterade svartvit flugsnappare i trädgården än vad fallet är med rosenfink.

Eller varför inte första dokumenterade gransångaren i trädgården? Jag har varken sett eller hört den i trädgården tidigare... något som rimligen snarare beror på ouppmärksamhet än att gransångare inte skulle varit här.

Inga rosenfink-bilder 23.5.

Följande dag och nytt försök. Rosenfinken sjöng inne i trädgården och så fort jag hade hämtat kameran var den antingen tyst eller bortflugen. Svartvit flugsnappare igen i stället.

Plötsligt! klackarna i taket! 

Högt upp i trädgårdens gamla alm fanns plötsligt både hona och hane. De var i full färd med att äta och rörde sig tyst omkring inne i lövverket.

Jag fick några korta små skymtar.

Tredje dagen och samma visa. Inget "please to meet you" när kameran var utburen.

Fler bilder på flugsnappare i stället. Honan i bilden ovan.

Fåglar envisas förresten oerhört ofta med att placera sig så att kvisten de sitter på skymmer dem på det här irriterande sättet.

Lövsångare uppe i toppen av samma alm som rosenfinkarna dagen innan sökte föda i.

Fullt med tvåvingar surade omkring där uppe och lövsångaren plockade ivrigt i sig. 

Finns några grenar med få blad på där uppe.

Ingen rosenfink på bild den här dagen. I stället ny bild på kaja. Hen sitter i den ihåliga lind där de haft bo i flera år.

Dagar efteråt hördes rosenfinken lite mer sporadiskt och jag försökte inte ens.

Hysalhedet 23.5. Lophodermium sp.

I samband med dokumentation av kvalster i Bådaviken 3.5 tog jag även bild på ett granbarr med svampen Penicillium glaucoalbidum. 

Den här gången gjorde jag samma med ett tallbarr som bjöd på någon art i släktet Lophodermium som går under det svenska namnet spricklingar. 

Faktum är att jag också noterade spricklingar på granbarren i Bådaviken 3.5 men tog av någon anledning aldrig några bilder. 

Många sprickling-arter går på tall och det behövs troligen mer omfattande undersökning för att vara säker på vilken det rör sig om i det här fallet.

Apothecierna är inte helt utvecklade på det dokumenterade barret och jag sökte inte efter fler.

Spricklingar angriper barren medan de sitter kvar på kvistarna.

Här är en sida med lite kortfattad beskrivning.

Hysalhedet 23.5. Carabodes sp.

Jag fick två arter i släktet Carabodes framför kameran. För att se den första klickar man på denna länk (även om jag inte vill det pga. den dåliga dokumentationen).

Här är det en art med avgjort grövre skulptur än den föregående. 

Jag tror det är C. femoralis men vågar inte vara tvärsäker.

Tillägg 22.6.2026: Enligt beskrivningar i litteratur jag nyss fått hem (se ref.) är C. femoralis det enda alternativet.

Referens:

Weigmann, Gerd. (2006)

Hornmilben (Oribatida)

Verlag Goecke & Evers, Keltern

Hysalhedet 23.5. Pergalumna sp.

Hornkvalster med stora elefantöron ser man lite här och var i mossa, förna och förmultnande ved.

Häromkring bärs de av arter i främst två familjer; Galumnidae och Parakalummidae.

I finländska artlistan inbegriper Galumnidae totalt elva arter fördelade i fyra familjer medan Parakalummidae endast företräds av Neoribates aurantiacus.

Utseendeskillnaden familjerna emellan kan kännas subtil. Här skymtar man en centralt belägen vertikal ljus rand på "örat". Givetvis är det inte ett öra, utan något som går under namnet pteromorph (pteromorf på svenska?)... alltså typ vingform. Den nämnda randen leder till Galumnidae.

Pteromorpherna finns egentligen hos många hornkvalsterfamiljer men hos de flesta, som t.ex. Euzetes globulus, är de mindre och mer som en förlängning av ryggskölden. 

Pteromorferna som Galumnidae bär på har viss rörlighet.

De här kvalstren är inga jag befattat mig desto mer med tidigare. Så jag vek ner mig rätt snabbt och postade bilderna i en Fb-grupp där professionell kvalsterexpertis rör sig. Svaret Pergalumna sp. kom ganska snabbt och med tillägget att man kan skymta viss retikulation på pteromorfernas yttextur vilket skulle indikera att det är P. nervosa.

Tack till Ladislav Miko!

Hysalhedet 23.5. Trhypochthoniidae

450 - 500 μm. Alltså 0,45-0,50 mm. 

Tyvärr tappade jag bort kvalstret efter denna bild. Det kom tidvis små vindpustar som omorganiserade småttingarna.
Här var jag totalt förlorad och osäker på om det handlade om en nymf eller vuxet kvalster.
Men även på basis av svagt dokumentationsmaterial som detta finns möjlighet att få svar.

Familjen är... och nu får jag hålla fingrarna i styr på tangentbordet... Trhypochthoniidae, en hornkvalsterfamilj (underordningen Oribatida) innehållande några släkten småväxta arter.

Här syns inte de diagnostiska karaktärerna för säker bestämning, men det är sannolikt släkte Trhypochthonius och förmodligen T. tectorum som enligt uppgiftslämnaren är den vanligaste arten i torra områden.

Något definitivt spikande av släkte och art blir det ändå inte.

Tack till Ilya Smelansky och Ladislav Miko!

Hysalhedet 23.5. Carabodes sp.

När man kommer hem med världens sämsta fotografier av ett kvalster blir artbestämningen mer omöjlig än den normala omöjligheten med dessa småkryp.

Får man ens posta så här dåligt bildmaterial?

Carabodes areolatus? Mjäh... de borst som ändå syns på notogaster ("bakkroppen") är lite för långa och tunna på "min" Carabodes. Men form och skulptur/textur ser rätt bra ut.

Carabodes coriaceus? Nej! Fel form och fel textur på notogaster.

Carabodes femoralis? Nej! Samma som ovan.

Carabodes labyritnhicus? Mjoah... varför inte? Texturen på notogaster känns väl inte klockren men det kan bero på hur ytan uppfattas. De centrala borsten på notogaster borde kanske vara lite tjockare... eller?... men rätt bra alltså. Den art som rapporterats näst mest i landet.

Carabodes marginatus? Näe... fel form på både kropp och notogaster-borst.

Carabodes ornatus? Vad händer nu. Jag får upp exakt samma elektronmikroskop-bilder för både C. marginatus och C. ornatus. Fast här har i alla fall C. ornatus helt fel form i jämförelse med "mitt" exemplar. Samma gäller C. marginatus i Artsdatabanken.no. Jag kan antagligen avskriva båda. Samma intryck får jag i Murvanidze, 2008 (ref.)

Carabodes reticulatus? Näe... har lite andra proportioner och form.

Carabodes rugosior? Nej, Andra proportioner och annan textur.

Carabodes subarcticus? Den oftast rapporterade... eller den som förekommit i störst antal i gjorda studier kanske? Bra kandidat på många sätt! Men måhända lite väl korta "kantborst" på notogaster jämfört med "min". Verkar dock finnas vissa inomartsvariationer.

Carabodes tenuis? Potentiell bubblare? Hittar för lite om arten just nu. Men beskrivning av dess borst låter bra.

Carabodes wilmanni? Ser ut att ha glesare punktur på undersidan samt ett område mellan de två bakre höfterna som saknar punktur. Verkar gå bort.

Carabodes x? Alltså någon art som inte finns på finländska artlistan?

Spekulativ topplista:

1. C. labyrinthicus.

2. C. subarcticus.

3. C. areolatus.

Inget annat val än att åka tillbaka till Hysalhedet någon gång, hitta motsvarande Carabodes-kvalster och ta bättre bildmaterial... alternativt samla in. Det betyder och för sig inte att man hittar samma art som den på bilderna. Kan ju vara någon förväxlingsart man då hittar och så tror man den här är samma.

Jag har inte konsulterat Carabodes-expertis men har noterat att den expertisen verkar vara ganska försiktig med att artbestämma även på basis av bättre bildmaterial.

Tillägg 22.6.2026: Enligt nyligen hemkommen bok (se sista referensen) stärks jag i min slutsats att C. labyrinthicus är det mest troliga. Egentligen går de andra två bort utgående från beskrivningar och synliga karaktärer i bilderna... deras brister till trots.

Referenser:

Murvanidze, M. (2008)

Cheklist and key to species of Carabodes (Acari, Oribatida, Carabodidae) of the Caucasian region, with description of a new species.

Acarina 16 (2): 177-186

Inkeri Markkula (2020)

Oribatid mites (Acari: Oribatida) in sub-Arctic peatlands. A Multidisciplinary investigation into climate change, permafrost dynamics and indicator values of subfossils
Academic Dissertation, 100 pp. Doctoral pr 

Weigmann, Gerd. (2006)

Hornmilben (Oribatida)

Verlag Goecke & Evers, Keltern

Hysalhedet 23.5. Furcoribula furcillata

Hornkvalster nummer två från mossan bland tallarna på Hysalhedet är Furcoribula furcillata som tillhör familjen Astegistidae i överfamiljen Gustavioidea.

Hornkvalster nr. 1 var för övrigt Camisia biurus.

Litteratur som förtäljer vad arten lever på har jag inte lyckats lokalisera. Någonting som finns i den mossa den lever i måste det ju förstås vara, men exakt vad kan jag inte förmedla. Typisk föda för hornkvalster är svamp, alger, lavar, detritus och motsvarande. 

När man tar en näve mossa är det ju som om man tog en hektar regnskog - inklusive översta markskiktet - och skakar ner alla djur över en gigantisk uppsamlingsyta. Alla djur från lyor nere i marken och upp till trädkronorna blandas ihop. 

De hornkvalster jag hittar kommer från olika nivåer i mossan och de har alla sina egna anpassningar. Exakt vilka arter som lever var i mossans olika skikt vet jag inte. Det är säkerligen undersökt för åtminstone några av dem, men sannolikt inte alla. För tillfället drar jag också en gräns för hur mycket tid jag kan sätta på att söka litteratur.

Hysalhedet 23.5. Camisia biurus

Om inga nya, och för mig än så länge obekanta, revisioner av släktet Camisia publicerats bör det här kvalstret betecknas som C. biurus (fam. Crotoniidae, underordning Oribatida, hornkvalster).

Med sin relativt långsmala notogaster ("bakkropp") som avslutas med två utdragna bakhörn och cerotegument-täckta borst står arten utseendemässigt ut bland övriga i släktet.

Det finns förstås också andra kännetecken som t.ex. utseendet på prodorsums ("framkroppens") apofyser och borst.

Fyndat i mossa bland glest stående äldre tallar på Hysalhedet.

C. biurus verkar vara mest förknippad med just lite torrare barrskogsområden men klarar sig också bra på hedar utan träd samt vissa mossar och myrmarker. Det är liksom hand i handske på den punkten.

Vad arten äter har jag inte riktigt hittat säkra referenser på men förmodligen handlar det om svamphyfer och kanske lavar samt/eller möjligen detritus.

Lateralbilderna blev tyvärr lite för oskarpa och får inte vara med på internet.

Trots att C. biurus är lätt att känna igen lade jag ändå upp bilderna för beskådan i en kvalstergrupp där det finns medlemmar som jobbar med dessa kreatur på professionell nivå.

Den där osäkerheten kring huruvida någon precis nyss kommit fram till att kvalstret man nyss identifierat bör placeras i eget släkte och/eller delas upp i 57 olika arter finns liksom alltid i bakhuvudet.

Tack till Ladislav Miko för bekräftelse på arten!

Här ett gammalt inlägg med vad som bör vara Camisia horrida.

Referens:

Ziemowit Olszanowski (1996)

A monograph of the Nothridae and Camisiidae of Poland (Acari: Oribatida: Crotonioidea)

Polskie Towarrystwo Taksonomiczne (Polish Taxonomical Society).