Gårdsplanskrysset 2026

Sista (hela) helgen i januari. Då är det dags för BirdLifes jippo som handlar om att kryssa fågelarter och räkna antal individer i trädgården. 

Gårdsplanskrysset heter det i Finland.

För min del gick räknandet av stapeln i går (söndag 25.1) mellan kl. 11:30 och 12:30. All observation och räkning ska alltså ske inom den timme man själv väljer.

I Sverige - där det heter Vinterfåglar inpå knuten - ser reglerna lite annorlunda ut. Där kan man spana hela helgen och rapportera det största antalet samtidigt observerade individer av en enskild art.

Första 35 minuterna ägnades åt att glo ut genom köksfönstret och resterande tid befann jag mig utomhus.

Arterna som kommer fram till matningen varierar beroende på om man är inomhus eller utomhus.

Så länge jag glodde genom fönstret dominerades matningen av kajor och pilfinkar.

När man går ut och ställer sig synligt är det mesarna som tar chansen. Mesarna är ju inte så mesiga av sig och vågar således besöka maten även om man står relativt nära. 

Samtidigt behöver de inte heller konkurrera med sura pilfinkar eller en stökig hord kajor. 

Antalet samtidigt ätande - och därmed mer verifierbar mängd - mesar ökade alltså avsevärt. 

Fast med "mesar" är det främst talgmes jag tänker på. Blåmes är inte längre någon dussinfågel i trädgården och bara två kunde konstateras. Men det är i alla fall en mer än vad som var möjligt att avgöra från fönsterpositionen.

Övriga mesar, så som t.ex. talltita eller svartmes, saknas i den här trädgården då den ligger lite för långt bort från skogarna de arterna trivs i.

Kajorna, som drog sin kos när jag gick ut, satt bl.a. i toppen av grannens höga gran ca 70 meter bort. Där har de stenkoll på huruvida vår fågelmatning är fri från människor eller inte. Kråkfåglar må vara framfusiga, men särskilt pigga på att vara tätt intill oss människor är de sällan. 

På den här fågelmatningen har vi inte heller ens försökt vänja fåglarna vid att man står intill matningen. Fåglarna är lugna så länge man rör sig normalt i trädgården men stannar man upp och glor på dem uppfattas man antagligen som lite mysko och då blir de mera försiktiga.

Kvarterets turkduvor hör också till de mer modiga fåglarna men den här dagen visade sig bara en av dem.

Fortfarande är det oklart var paret har sitt bo. Något år har de sannolikt gjort häckningsförsök i trädgårdens cembratall men troligen är boet vanligen ändå på annat håll i grannskapet. Ungar har aldrig observerats trots att paret - eller i alla fall ett par - frekventerat trädgården i ett drygt decennium.

Flocken av pilfinkar sökte sig sakteliga närmare. Möjligen lockade av att mesarna och duvan obekymrat tog för sig av maten min närvaro till trots. Hade jag varit där en stund till hade de kanske också släppt sin värsta blyghet.

Efter bara några minuter började krävan se välfylld ut och turkduvan flyttade sig till säkrare sittplatser.

Säkrare sittplatser ja. 

Det är ju det där med faror. 

Än så länge denna vinter har ingen sparvhök setts jaga vid matningen. Men "plötsligt händer det", som någon svensk reklam tutar ut. Sparvhök är dock ingen trissvinst för pilfinken och andra småfåglar. Det gäller med andra ord att ständigt hålla koll på omgivningen.

Jag får också utbrista "plötsligt händer det". 

Kort innan min trädgårdskryssartimme var över dristade sig nämligen några kajor ändå fram till matningen.

Kajor och andra kråkfåglar kan konsten att se "betydliga" ut.

Sannolikt handlar det om några av kajorna som är bofasta i vår trädgård - eller snarare i vårt hus - och som därför vet att vi tvåbenta fågelmatare inte utgör någon omedelbar fara. 

Saldot det här året blev följande:

Turkduva: 1st.

Skata: 2 st.

Kaja: 32 st. Ett rekord i min gårdsplanskryssarstatistik.

Kråka: 1 st.

Koltrast: 1 st. En hane som varit vid matningen nästan hela vintern. Ville inte visa sig när jag var ute.

Talgmes: 10 st. Eller 9-11 st. Fler än normalt på senare år.

Blåmes: 2 st. Eventuellt tre st men det kunde inte verifieras. 

Pilfink: 25 st. Delat rekord med 2019.

Grönfink: 5 st.

Domherre: 2 st. Båda två är hanar. När domherrar är på plats brukar de vanligen vara något fler.

Tamduva: 7 st. Dessa flög över trädgården och jag har aldrig sett dem landa här. I statistiken nedan är de inte medtagna.

Utterjakt

I samband med de dagliga hundpromenaderna har jag följt med huruvida någon utter börjat vistas nedanom kraftverket i älven ett kvarter hemifrån. Svaret är ja. 

Nya spår på isen bredvid den öppna vattenytan och flera spår upp och ner för dammvallen har avsatts närmast dagligen i en dryg veckas tid. För några dagar sedan skymtade jag också uttern på iskanten.

Har rätt länge tänkt att jag borde åstadkomma lite bättre bildmaterial på djuret i fråga. Kraftverksuttrarna har gäckat mig i flera år. När jag ser dem har jag inte kameran med mig och när jag har kameran med mig ser jag dem inte. Ett enda undantag skedde för flertalet år sedan. 

Gångna veckas jobbsituation har hållit mig borta från utterfotografering medan dagsljuset så tillåter.

När det nu blev ledig lördag tänkte jag följaktligen att det var värt att se om kamera och utter alls kan existera samtidigt vid kraftverket. Gårdagens nya spår kändes i alla fall lovande.

Från gångvägen ovanpå kraftverksdammen drog jag till med några fotografier av älvstranden norrut mot kyrkbron. Rejäl frost har smyckat träden rätt länge här i nejden. Luftfuktigheten uppenbarligen ganska hög.

Synnerligen sällan jag tar dylika fotografier. Vet ej varför.

Där kunde uttern vara medan den tuggar i sig av sin fångst.

Där kunde den kanske också vara.

Men nej. Ingen utter. 

I det tunna lagret nysnö fanns heller inga färska spår.

Vart den gynnaren tagit vägen vete fåglarna.

Glömde fråga stadsduvorna som tillfälligt satte sig ner på kraftverkskonstruktionen.

Det var bara att inse faktum, utbrista "typiskt", himla med ögonen, ge upp, ta några slentrianmässiga rimfrost-bilder (med teleobjektiv) och gå hem.

Penicillium på Bassus calculator

Typiskt för en del av de självdöda insekter jag samlar in från trädgårdens växthus är att de blivit svampangripna. Varmt och fuktigt kombinerat med att jag inte lyckas plocka in alla krypen tillräckligt snabbt gör förstås att mögel ibland hinner före.

Visst! Det finns flera svampar som angriper insekter och dödar dem, men på bilderna är det alltså fråga om svamp som går på redan död vävnad.

Om jag inte är ute och cyklar bör det vara någon art i släktet Penicillium, penselmögel, som drabbat kvarlevorna av denna Bassus calculator (fam. Braconidae, bracksteklar). Stekeln kommer därmed inte att sparas. 

Svampangripna döingar förpassas till förgängligheten men i det här fallet fick det alltså bli dokumentation först. 

Bassus calculator har jag skördat i växthuset en gång tidigare och rimligen hittar arten sina värddjur i trädgården. Jag har ännu inte fått korn på dem men en stekelhona har förstås avancerade sinnen till hjälp.

Någon genomgång med artbestämning av det insamlade materialet har jag än så länge detta vinterhalvår inte påbörjat. Däremot har jag monterat en stor del av det som samlats in under 2024 och 2025 och som legat i diverse insamlingslådor sedan dess. En vacker dag kanske artbestämningen och dokumentationen återupptas och då dyker förstås resultatet upp här på denna blogg.

2025

Mindre hackspett fotograferad 21.4.

När det nu är dags att knyta ihop 2025-säcken får jag konstatera att innehållet ser lite annorlunda ut än vad det gjort senaste tio åren. Med undantag för några enstaka augusti-utfärder med planlöst drällande och småkryps-safari har nästan all min tid i spenaten gått åt till organiserad inventering och kartering.

Första mars skedde årets premiärtur till Bådaviken.

Bådaviken skulle komma att vara i fokus mer än vanligt detta år eftersom nämnda inventeringar skedde just där. Forststyrelsen har planer på viss restaurering genom utökat strandbete och/eller slåtter runt glosjön vilket innebär behov av att få grepp om hur åtgärderna kan påverka arterna inom området.

Två inventeringar pågick parallellt. Det handlade om åkergroda och fåglar.

Åkergroda har konstaterats i Bådaviken tidigare. Någon undersökning gällande hur stor population och hur omfattande fortplantingen är fanns dock inte. Åkergroda är i sig inte rödlistad men ses som en markörart vars habitat är skyddat och inte får förstöras. Eventuella åtgärder i Bådaviken får således inte inverka negativt på åkergrodans livs- och fortplantingsbetingelser.

När det i mitten av april blev klart att jag skulle utföra inventeringarna var tyvärr grodleken redan påbörjad och jag hann väl ta del av halva dess aktiva period. Grodleken skedde ungefär två-tre veckor tidigare än vad som varit normalt de sista tio åren. Våren var helt enkelt tidig och varm.

Att leken redan hade pågått en tid kunde konstateras på basis av äggklumpar på ställen där lockropen inte längre hördes. Grodornas lek hade flyttat och rimligen följde de helt enkelt med temperaturen vartefter vattnet värmdes pö om pö i glosjön.

Båda arterna, alltså vanlig groda, Rana temporaria, och åkergroda, R. arvalis, leker i Bådaviken. Vanlig groda är aningen tidigare av sig. En vecka ungefär. Men eftersom den mest intensiva leken sker över ca två veckors tid hos båda arterna är överlappet tidsmässigt ungefär en vecka. Ljuden skiljer sig tydligt arterna emellan och det är inga problem att notera vilken art som spelar var. 

Jag försökte vid några tillfällen ta bild på åkergrodorna men de var under mina besök inte längre så många och intensiva i sin lek vilket också innebar att de var aningen mer benägna att tidigt tystna och sjunka ner under ytan. Borde egentligen ha suttit tyst och stilla på avstånd och väntat längre men bildmaterial var inte viktigt och tiden behövde ägnas åt mer aktivt karteringsarbete.

En vanlig groda fastnade ändå på sensorn. 

Äggklump av åkergroda. Relativt små runda samlingar som sjunker ner en bit under ytan.

Äggsamling av vanlig groda. Hyfsat stora och relativt utspridda direkt vid ytan.

All lek och alla observerade äggsamlingar var knutna till vattenytor på platser som senaste år varit under betestryck och slåtter. Det talar för att utökat strandbete gynnar åkergrodan och därmed även är rätt metod för upprätthållandet av det habitat arten är beroende av för fortplantningen. Omkringliggande strand-/primärskog är teoretiskt också av lämpligt slag för grodorna medan de är aktiva resterande del av sommarhalvåret. Grodor brukar jag också notera när jag letat småkryp bland alarna.

Inför nästa år bör jag - om jag inte tackar ja till nya motsvarande sommarprojekt - spendera lite tid åt att sätta mig ner för att på någorlunda avstånd tyst, stilla och med teleobjektiv invänta åkergrodornas lek.

Jag har väl i och för sig rätt många "nästa år borde jag-projekt" som jag aldrig någonsin gjort något åt. Så man vet inte riktigt hur det blir.

Strandbetet ja...  När jag åkte hem från Bådaviken 20.9 stod denna ko på Djupstensvägen. Min telefon hade laddat ur men jag fick efter hemkomsten (via ombud) iväg ett meddelande till ägarna.

De har en tendens att ignorera elstängslet, de där kreaturen.

Fågelinventeringen skedde över i stort sett hela sommaren. Primärt handlade det om att kartlägga vilka arter som var knutna till det restaureringsaktuella våtområdet och framförallt vilka som häckar där. Störst fokus lades således inom de ytorna. Samtidigt passade jag ändå på att också inventera primärskogen runtom för att få lite större insikt i artförekomst och populationer i området som helhet.

Lövsångare fotograferad 25.5. Lövsångare och bofink var föga förvånande vanligaste arterna i strand-/primärskogen. Beräkningen är att ca 20 par av vardera fågelart häckar inom det inventerade området.

Tofsmes fotograferad 1.7.

Totala antalet observerade arter blev 103 stycken. Det är aningen färre än jag hade föreställt mig. Under årens lopp finns bekräftelse på 149 observerade arter i Bådaviken men flera av dem är förstås tillfälliga besökare som inte har någon speciell anknytning till viken och dess habitat. 

77 observerade arter kan sägas vara direktknutna till de olika biotoperna kopplade till glosjön med dess omgivande primärskog. 

Dessa kan fördelas så att 21 st huvudsakligen är beroende av själva glosjön och dess vatten medan 20 arter har vasshavet samt strandängen som viktigt habitat. Primärskogarna är centrala för 36 arter. Givetvis är alla habitaten påverkade av varandra och många av arterna har anknytning till kombinationerna av habitat och miljöer. Vassbeståndet behövs ju som skydd för flera av "glosjö-arterna" som t.ex. sothöna.

Flera av arterna i statistiken häckar inte inom området men besöker viken i återkommande födosök. De tre arterna svalor samt tornseglare är typexempel. De jagar svärmande insekter vilka spenderar sin larvperiod i glosjön.

För några av vadarna är Bådaviken rastplats i samband med flyttningen.

Totalt ca 38 arter torde häcka inom området och ytterligare några i den närmaste omgivningen.

Ett antal fågelarter som rent teoretiskt borde kunna trivas i Bådaviken, och som tidigare observerats i området, kunde jag varken se eller höra denna sommar. Rörsångare är en av dessa.

Sävsångare fotograferad 25.5. 

I vasshavet var sävsångare vanligaste arten. Svårräknat antal men på basis av räknade individer vid utvalda observationsplatser och en viss extrapolering är uppskattningen att ungefär 25 par häckar i glosjöns vass. Antalet stämmer rätt väl med den par-täthet arten vanligen observerats uppvisa i dylika habitat. Antalet gör också att sävsångare är vanligaste häckfågeln inom inventeringsområdet.

Skäggmes fotograferad 3.8.

När jag fick anbudsförfrågan om att göra inventeringarna tackade jag först nej. Dels tyckte jag inte att jag ville dra på mig ett sådant jobb av den enkla anledningen att jag hade andra jobbprojekt som krävde engagemang och tid. Dels ville jag inte omvandla min normala sommaravkoppling till ett jobb som innebär ansvar och deadline. Den avkopplande effekten av att vara ute i naturen riskerade gå om intet. Jag har trots allt brottats med utmattningssymtom tidigare och känsligheten gör sig ibland påmind.

Utöver det ville jag inte konkurrera om inventeringsjobb med biologer som både professionellt och inkomstmässigt rimligen har större nytta av detta än vad jag har. Jag är ju alltså ingen biolog.

Men när jag meddelade detta till Forststyrelsen visade det sig att ingen biolog kunde ta på sig inventeringen och att jag - om jag tackade ja och lämnade in en offert - i så fall skulle vara den enda tänkbara inventeraren. Efter en dag av kontemplation tackade jag således ja. Det ångrar jag inte nu i efterhand. För utöver datahanteringen och rapportsammanställandet lyckades jag ändå se det som ett rent nöje i tillräckligt god omfattning.

Därmed ersatte inventeringsprojektet närmast helt och hållet den normala och rätt planlösa jakt på småkryp jag vanligen idkar under sommarhalvåret.

Som sagt. 2025 blev ett annorlunda år ute i spenaten.

Rapporterna finns inte offentligt tillgängliga och jag vet inte om Forststyrelsen har för avsikt att ladda upp dem på sin webbsida. Den som har intresse av dem får helt enkelt kontakta mig.

Turkduva fotograferad i trädgården 1.3.

2025 i övrigt då?

Den traditionella statistikredogörelsen bör förstås publiceras. 

Här kommer den:

2025 blev antalet nya artkryss i trädgården bara 14 stycken. Totalt är trädgården således nu uppe i 859 djurarter. 

14 nya trädgårdskryss är lägsta antalet någonsin.

 

Inventeringsarbetet i Bådaviken bidrog till artkrysstorkan på hemmaplan. Dessutom blev det ingen genomgång av insamlade småkryp under senaste vinterhalvår.

2013: 142 st.

2014: + 33 = 175 st.

2015: + 213 = 388 st. (en hel hög äldre obestämda observationer som adderades)

2016: + 43 = 431 st.

2017: + 85 = 516 st.

2018: + 60 = 576 st.

2019: + 37 = 613 st.

2020: + 32 = 645 st.

2021: + 45 = 690 st.

2022: + 50 = 740 st.

2023: + 33 = 773 st.

2024: + 72 = 845 st.

2025: + 14 = 859 st.

Siffrorna ovan gäller dock bara djur. 

Bland övriga organismgrupper är krysslistan, artbestämningen och dokumentationen än så länge endast rudimentär. Det finns med andra ord mycket att hämta bland dessa än.

27 arter svampar.

4 arter slemsvampar.

11 arter lavar.

29 växtarter. Kunde troligen snabbt räkna upp ytterligare 50 eller fler växter men utgår här endast från en hittills ofullständig lista av genomgångna och verifierade arter som i nuläget inte är mycket längre hunnen än att den inbegriper ormbunkar och barrväxter. Långsam process eftersom andra göromål oftast är prioriterade.

2025 gav 39 nya djurarter till bloggen och nu torde det totala antalet vara 1307. 

Även den siffran är lägst någonsin. Jag skyller som sagt på inventeringen.

Art nr 1300 blev kvadratspindel.

2013 -> 2015: 467 st.

2016: + 52 = 519 st.

2017: + 116 = 635 st.

2018: + 82 = 717 st.

2019: + 75 = 792 st.

2020: + 87 = 897 st.

2021: + 75 = 972 st.

2022: + 91 = 1063 st.

2023: + 109 = 1172 st.

2024: + 96 = 1268 st.

2025: + 39 = 1307 st.

Totalt finns även 47 arter svamp, 6 arter slemsvamp och 24 arter lav i bloggen. 

Växter förekommer i viss mån men jag har inte statistik på det än.

Lite övrig statistik är att jag nu har dokumentation (foto) av 1379 djurarter. Då räknar jag in även riktigt dassiga avståndsdokument.

En annan siffra som är lägst någonsin under den här bloggens existens är antalet inlägg som 2025 bara blivit 109 stycken (det här inlägget inräknat). Hur kommer det sig?

Jo, jag skyller givetvis på inventeringen och andra jobbuppdrag som hållit mig borta från bloggredaktionen under året.

Några galet exceptionella naturupplevelser dök väl inte upp men brun glada, dokumentation på flyktig skäggmes och (genom viltkamera) vattenrall samt rördrom som bjuder på dans kan ändå nämnas.

Mindre kul var att slutet för Bådavikens fågeltorn med största sannolikhet nu nåtts.

Härmed tackar jag er som hittat hit och hoppeligen hittat någonting av intresse detta år samt önskar ett riktigt gott nytt år!

Graveland, J. 1999.

Effects of reed cutting on density and breeding success of Reed Warbler Acrocephalus

scirpaceus and Sedge Warbler A. schoenobaenus.

Journal of Avian Biology, 30(4), 469-482.