Trädgården 6.8. Oribatella calcarata

En del hornkvalster (underordning Oribatida) uppvisar allehanda intrikata utväxter på prosoma ("huvudet"). 

Hos Achipteriidae är lamellerna (lamellae) utdragna till en skir skärm över prosoma och hos en del Oribatellidae (det här inlägget) är de grövre och pryds av taggar.

Under lamellerna, och tyvärr osynligt i bilderna, finns hos det här kvalstret längsgående bladlika utväxter (tutorier) med tänder i framkanten. Dessa är synliga på elektronmikroskop-bilderna i den här länken.

Benämningen hornkvalster blir förståelig.

Bildens kvalster är Oribatella calcarata. Rent utseendemässigt finns förväxlingsrisk med O. brevipila och O. quadricornuta men de växer sig inte lika stora som O. calcarata och ska enligt uppgift även vara lite ljusare i färgton. 

Med sina magnifika 700 µm i längd och närapå svarta uppenbarelse ska det alltså inte råda några tvivel om att mitt dokumenterade exemplar är just O. calcarata.

Tack till Ladislav Miko för bekräftelse! Han nämnde även att O. calcarata ofta tenderar bära en aningen rektangulär ändalykt precis så som är skönjbart i bilderna.

Man kan måhända nämna att de mer småväxta förväxlingsarterna inte finns på Finlands artlista. Sådant är dock relativt betydelselöst eftersom exakt kunskap beträffande många kvalsterarters egentliga geografiska utbredning helt enkelt inte existerar.

O. quadricornuta finns förresten listad i Norge (men inte i Sverige) och nämns i Weigmann 2006 som holarktisk medan O. brevipila tycks ha lite sydligare utbredning.

Referens:

Weigmann, Gerd. (2006)

Hornmilben (Oribatida)

Verlag Goecke & Evers, Keltern

Trädgården 6.8. Oribatida-nymf

Upptäcktsresorna i trädgårdens mesofauna har sannolikt potential att bjuda på aldrig sinande nyheter även om man så ägnade en hel livstid åt dem.

En anknuten frågeställning är hur många organismer som kan tänkas leva inom trädgårdens gränser.

För närvarande är antalet observerade djurarter 892 stycken. Alla 892 är inte artbestämda men sådana som kan konstateras tillhöra en art som inte riskerar sammanblandas med någon annan. Tilläggas bör att de 892 arterna är sådana som satt sin fot i trädgården och som på sätt eller annat nyttjar trädgården som plats för födosök och/eller annan form av aktivitet kopplad till sin biologi.

Kvalsternymfen i det här inlägget är obestämt och räknas inte in som bekräftad art eftersom det mycket väl kan vara av någotdera hornkvalster (underordning Oribatida) som redan är observerat. Att artbestämma hornkvalsternymfer är förenat med hög svårighetsgrad eftersom beskrivningar är knepiga att hitta och övergripande nycklar obefintliga.

Artbestämning vore av den anledningen enklast genom uppfödning av nymfen för att se vad den blir till som vuxen. Sådan aktivitet är dock av engagemangsmässiga skäl inte aktuell.

Nymfen är ca 400 µm.

Jämför t.ex. med nymfen i det här inlägget.

892 är en låg siffra. Jag gissar att man relativt lätt - även om ordet lätt också är relativt - kommer till det dubbla antalet djurarter genom rätt enkla eftersöksmetoder. Fällor av olika slag utplacerade på olika ställen av trädgården skulle förstås öka effektiviteten.

Sedan ska man givetvis inte glömma övriga organismer i form av alla svampar, slemsvampar, lavformer och växter. När det gäller dem har jag än så länge inte registrerat många.

Trädgården 6.8. Arianta arbustorum

Fläcklundsnäcka, Arianta arbustorum, förekommer i rätt stor mängd på sina håll i trädgården och det har blivit en del bilder genom åren.

Den här lilla ungen dök upp i sökaren under kvalsterjakten 6.8.

Här några gamla bilder av både ung och vuxen fläcklundsnäcka.

Här är ytterligare några.

Här är flera snäckor som klättrat upp i växtlighet och stängt locket med stelnat slem.

Trädgården 6.8. Oripodoidea

Ca 400 µm och extremt begränsat fotoresultat. Jag ser helt enkelt inte tillräckligt av de karaktärer som vore bra att se.

Familjetillhörigheten bör hur som helst vara antingen Oribatulidae eller Scheloribatidae vilka båda hör hemma i överfamiljen Oripodoidea. Avgörande vore att se huruvida kvalstret har en prolamella eller inte på sidan av prosoma ("huvudet").

Helhetskänslan och en del skönjbara detaljer väcker dock en misstanke om att det rent av skulle skulle kunna vara Hemileius initialis och således Scheloribatidae. Men någon säkerhet vågar jag mig ingalunda på.

Jämför med det här inlägget.

Svampen i fotografiet ovan är outredd. För övrigt samma svamp som i det här inlägget.

Trädgården 6.8. Eupodes sp.

Förstoringsgraden för dagen, max 5x, räckte inte riktigt till men det oaktat är här några bilder på kvalster i familjen Eupodidae. Det är dock sannolikt så att jag inte hade lyckats åstadkomma några bilder alls på dessa kvalster ifall mellanringarna som ökar förstoringsgraden använts vid tillfället. 

Kvalstren i familjen Eupodidae är rätt ganska kvicka av sig.

Att kvalstren tillhör släktet Eupodes (familj Eupodidae) syns på fjärde benparets tjocka lår. Art får vara osagt.

De dokumenterade exemplarens längd är någonstans i närheten av 300 µm.

Munverktygen är av stickmodell och de livnär sig på svamp och/eller växtsafter.

Trädgården 6.8. Phthiracarus sp.

Vad vore en kvalstersafari i trädgården utan några Phthiracarus?

Kolla etiketten "Spindeldjur - Kvalster - Oribatida - Phthiracaroidea" för fler inlägg med kvalster i detta släkte.

Trädgården 6.8. Ledhoppstjärtar

Först vad jag föreställer mig är en ung Tomocerus minor. Antennledernas proportioner är inte riktigt samma som hos vuxna individer men tredje segmentet bör växa mer i förhållande till det fjärde vartefter den blir större. 

De småväxta arterna i släktet Lepidocyrtus har också silvriga fjäll men kan bl.a. skiljas från unga Tomocerus och Pogonognathellus på basis av antennledernas proportioner.

Hoppstjärten är ganska nära 1 mm lång och äter här på en svamp vars diameter är en knapp centimeter. Svampens namn har jag inte rett ut.

Avslutningsvis en hoppstjärt som bör vara Entomobrya corticalis.

Det här exemplarets längd är ca 800 µm (0,8 mm)

Alla hoppstjärtarna är dokumenterade på någon av de många förmultnande vedbitar jag granskat den sista tiden.

Trädgården 6.8. Sminthurinus bimaculatus/trinotatus

Hur ska vi tänka kring den här observationen då?

Det här bör nämligen vara Sminthurinus trinotatus.

För närvarande finns bara en rapporterad observation i Finland, ett fynd i närheten av Rovaniemi. I Sverige är de få rapporteringarna kopplade till södra delen av landet. Många av de svenska fynden är dessutom från växthus eller krukor vilket ger viss indikation på att arten främst är förknippad med växtimport. Eller så indikerar det att det är på sådana ställen de tenderar vara lättast att upptäcka.

Detaljer om det finländska fyndet uppe i Rovaniemi har jag inte.

Om jag är korrekt informerad bör inga andra arter ha de två vita fläckarna på bakkroppen och risk för artförväxling torde således inte föreligga.

Redigering 29.8.2026: Jag hade missat en del relevant litteratur och därmed inte alls informerat mig korrekt. 

S. trinotatus kan nämligen absolut förväxlas med en annan art, nämligen S. bimaculatus.

Eller egentligen är det värre än så. De verkar vara omöjliga att skilja från varandra utan granskning av hår/borst vid hoppgaffelns spets. Det kräver i praktiken mikroskopering.

S. bimaculatus bjuder dock inte heller på några större mängder rapporterade fynd i Finland. Fler än två är det nämligen inte och båda är gamla (1902 och 1966). Båda rapporteringarna (på laji.fi) ser dessutom ut att basera sig på tidigare litteratur och jag lyckas inte se om där gjorts åtskillnad mellan de berörda arterna. 

Vidare beskriver Steve Hopkin här att S. bimaculatus potentiellt kan vara en färgform av S. aureus även om han håller dem som separerade arter i sin presentation. I Frans Janssens Collembola.org är de också separerade från varandra.

Det här exemplaret sågs bland mossan på en förmultnande bit lövträdsved.

Trädgården 6.8. Zercon sp.

Bland mossa på förmultnande lövträdsved dök ett rovkvalster (Mesostigmata) tillfälligt upp i grönskans ytterkant. Turligt nog han jag åstadkomma ett fotografi innan det någon sekund senare återvände in bland bladen.

Tack till Ladislav Miko för bekräftelse att kvalstret tillhör familjen Zerconidae och tillägget att släktet är Zercon!

Rovkvalster är, som namnet antyder, rovlevande. Det finns visserligen undantag men det här kvalstret hör inte till dem.

Trädgården 6.8. Oodinychus sp.

Alla tidigare representanterna för familjen Trematuridae jag dokumenterat har åtföljts av tydliga frågetecken beträffande närmare bestämning.

Efter uppladdning av de här bilderna i en kvalstergrupp på Fb bekräftade Jenő Kontschán (stort tack!) att Trematuridae är korrekt samt nämnde att kvalstret är någondera art i släktet Oodinychus. Eventuellt är det O. ovalis vilken är vanlig och vitt spridd art. I finländska laji.fi samt i svenska Artfakta går O. ovalis fortfarande under det äldre släktnamnet Trichouropoda.

Jag borde förstås fotografera kvalstrens undersida eller ännu hellre samla in dem för artbestämning. Men, men...

Trädgården 6.8. Achipteriidae

Sådant som händer när koncentrationen inte alltid är den rätta är att man kan glömma ett eller annat samt inte vara riktigt uppmärksam på att så var fallet förrän långt efteråt.

På grund av tankspriddhet blev ljussättningen i det här fallet besvärande skarp men samtidigt bjöd det regnvåta mikrolandskapet med sina svampar på hyfsat spännande effekter. Aningen utomjordisk känsla.

Kvalstret, obestämt (sannolikt obestämbart) sådant i familjen Achipteriidae, förser sig av vad som bjuds i en av de svampar som frodas i trädgårdens många kringliggande bitar förmultnande lövträdsved.

Jag har tänkt mycket på att svamparna på just denna träklabb borde redas ut ordentligt genom fortsatt mikroskopering av deras sporer. Det blev bara snack och ingen verkstad. Jag har helt enkelt har för mycket annan verkstad på annat håll vilket gjort att engagemanget och orken inte infunnit sig.

Här ett första inlägg med svamparna och här ett andra inlägg. Det sistnämnda har lämnat stora frågetecken efter sig.

Ytterligare några kvalster i samma familj hittades på andra bitar av död ved som undersöktes denna dag.

De svarta knölarna i bilden nedan är också någon svamp. Problemet är att jag inte har koll på vilket träslag växer på och har varken ägnat tid åt att försöka reda ut vad det rör sig om eller postat bilden i något lämpligt forum.

Trädgården 6.8. Clausilia bidentata

Jag har funderat en hel del på varför jag inte tidigare påträffat någon spolsnäcka (familjen Clausiliidae) häromkring men svaret kommer i stort sett omedelbart. För även om jag hade glädjen av att få medverka i den Nationalnyckelvolym som inbegrep lungsnäckor har jag ägnat besvärande lite tid åt att leta snäckor och sniglar. Å andra sidan brukar en del sådana dyka upp när jag rotar efter kvalster men just spolsnäckor har lyst med sin frånvaro.

Det är i och för sig inte så många arter man potentiellt kan hitta här i bloggredaktionens absoluta närhet. Strimspolsnäcka, Clausilia bidentata, är den mest sannolika och därmed, föga förvånande, den som till slut resulterade i detta första lokala spolsnäckskryss. Ja inte endast lokalt kryss... utan till och med trädgårdskryss.

Kikar man på fyndrapporterna över strimspolsnäcka är det, med undantag för de rätt stora mängder Ilmari Valovirta vaskade fram i skärgården på 1960-talet, ganska tunnsått i Österbotten.

Jag utgår från att orsaken till få fynd i övrigt handlar om underrapportering..

De andra spolsnäckorna man möjligen kan hitta här är slätspolsnäcka, Cochlodina laminata, och strimmig klippspolsnäcka, Balea perversa, vilka även de hittades av Valovirta ute i skärgården på 60-talet. 

Norrlandsspolsnäcka, Clausilia cruciata, borde rimligen också vara tänkbart artkryss.

Bildernas strimspolsnäcka är ungefär 10 mm lång och hittades på en liten vedklabb som legat på marken några år och på vilken jag sökte kvalster.

Trädgården 2.8. Pseudofissur eller inte pseudofissur. Det är frågan.

Är det en pseudofissur man skymtar på pteromorfen så som hos Galumnidae eller är det ingen sådan så som hos Parakalummidae? 

Trädgården 2.8. Uropodoidea

Något kvalster i överfamiljen Uropodoidea (infraordning Uropodina, ordn. Mesostigmata, rovkvalster). Misstänker det tillhör familjen Trematuridae men sätter inga sekiner i potten. Punkturen är finare och tätare än de Trematuridae-misstänkta jag sett tidigare under sommaren.

 

Trädgården 2.8. Phthiracarus spp.

Potentiella återkommande läsare av bloggen konstaterar måhända att jag med rätt kort mellanrum nu postat hyfsat många inlägg med kvalster i familjen Phthiracaridae. 

Eventuella klagomål över alla dessa återkommande inlägg med ifrågavarande familj skickas lämpligen till idontcare@theslightest.com.

Några fotografier av den partiella solförmörkelse som skedde för några kvällar sedan behöver ni förresten inte vänta på.

Däremot fick jag andra augusti glädjen att bevittna ett kvalster i släktet Phthiracarus passera framför ett snigelägg. 

Passagen - kulmen, om man så vill - skedde kl. 14:24.

Snigelägget torde vara brun skogssnigel, Arion fuscus.

En del blekare representanter för Phthiracaridae strosade omkring.

Tack till Ladislav Miko för bekräftelse att kvalstret tillhör släktet Phthiracarus!

Det är i princip mikroskop-preparering som gäller om man tänkt artbestämma dessa.