Bådaviken 3.5. Nothrus silvestris (?)

Nothrus sp. Möjligen Nothrus silvestris men osäkerhet råder.

Inledningsvis tolkade jag det jag såg på ett sådant sätt att jag lutade mera mot N. borussicus men efter kommentar i kvalstergrupp och ny genomgång av nyckel och beskrivningar är N. silvestris ändå kanske det mer troliga.

Egentligen är jag tveksam till om biotopen - jordmånen - är den rätta för N. silvestris som, åtminstone enligt en del uppgifter, verkar föredra miljön i mer barrdominerad boreal skog. Men det är fullt möjligt att jordmånen och markkemin i den del av Bådavikens lövdominerade primärskog där denna Nothrus hittas ändå är inom dess toleransgaffel. Det är trots allt inte jättelångt till smärre bestånd av grandominerad mark och enstaka granar växer intill den yta där jag rotade i förnan.

Sedan ska man förstås inte heller utesluta möjligheten att det rör sig om någon helt annan art än de båda nämnda även om alternativ inte hittats bland de källor jag har tillgängliga. Man bör nog också dra paralleller till det jag ordade om i inlägget med förnaklokrypare för en tid sedan.

"Known unknowns" bör ofta tas i beaktande när det gäller kvalster.

Kroppslängden är ca 0,8 mm enligt beräkning av kamerans sensorstorlek samt objektivets brännvidd och förstoring. Den beräknade längden stämmer också bra med artens beskrivna storlek.

Jag hade en del suddiga bilder av dess undersida också men de bilderna ger inte tillräcklig information för artbestämningen.

Familjen är Nothridae och underordning är hornkvalster (Oribatida).

Tack till Peter Gjelstrup för kommentar!

Referens:

Ziemowit Olszanowski (1996)

A monograph of the Nothridae and Camisiidae of Poland (Acari: Oribatida: Crotonioidea)

Polskie Towarrystwo Taksonomiczne (Polish Taxonomical Society).

Sigmund Hågvar (2019)

Ecological Spotlights on Mites (Acari) in Norwegian Conifer Forests: A Review

IntechOpen

DOI: http://dx.doi.org/10.5772/intechopen.83478

 

Bådaviken 3.5. Newsteadia floccosa

Än en gång får jag himla med ögonen och banna mig själv över slarv... samt än en gång tjata om slarvet här på bloggen.

Denna - till synes döda (den rörde sig inte det minsta) - Newsteadia floccosa kunde jag ju ha fokusstackat och därmed åstadkommit skärpa i hela dess "djup".

Arten tillhör vaxsköldlössen (familjen Ortheziidae) och lever i förnan där den likt andra i underordningen växtlös (Sternorrhyncha) suger växtsafter. Eventuellt drar de också näring ur svamphyfer.

Märkvärdigt få rapporter på Laji.fi. 

En vacker dag ska jag försöka få tummen ur och själv mata in nya laddningar av observationer.

Bådaviken 3.5. Minyriolus pusillus (?)

För den här spindeln borde jag ha bytt objektiv. Den... eller han... skubbade omkring på tok för snabbt och mycket för att jag, i mitt än så länge lite rostiga förhållande med MP-E65, skulle få skärpan på rätt ställen. Dessutom borde jag ha dokumenterat palperna bättre också.

Kanske jag trots allt en vacker dag fixar så jag kan släppa ut en liten gnutta koldioxid i "fotograferingsbehållaren" för att tillfälligt dämpa vissa av småkrypens livlighet. Det finns ju trots allt möjlighet att montera sådana anordningar på koldioxidpatronerna man köper till sin Sodastreamer.

Ögonknölens form och den lilla gropen på dess sida tyder på Minyriolus pusillus, mossdvärgspindel.

Ganska vanlig art som förstås kräver lite extra åthävor om man vill få den som artkryss. Kroppslängden är trots allt inte mer än 1,1 - 1,4 mm och de lever huvudsakligen bland mossa och i förna.

Men jag vågar inte vara helt kassaskåpssäker. Det finns gott om andra arter bland dvärgspindlarna (underfamilj Erigonminae i familjen täckvävarspindlar, Linyphiidae) vars hanar har ögonkullar av allehanda slag. Jag har helt enkelt inte gått igenom och synat alla potentiella förväxlingsarter. 

Får jag bekräftelse eller rättelse redigeras detta inlägg.

Bådaviken 3.5. Euzetes globulus

Med sina massiva 1,2 mm och blanka ryggsköld är Euzetes globulus någorlunda lätt att få syn på med blotta ögat.

Storleken blir dessutom en central karaktär för att särskilja E. globulus mot den annars mycket snarlika Chamobates subglobulus, som i Finland dock verkar vara observerad - eller rapporterad - vid endast ett tillfälle på Brändö i Ålands skärgård. 

Brist på rapporterade observationer betyder dock inte så mycket i kvalstersammanhang eftersom förhållandevis få personer söker dem och funderar på vilka arter de hittat.

Kroppslängden på C. subglobulus är ca 650–700 μm (0,65-0,7 mm). Kroppsformen som helhet är något kortare i förhållande till dess längd och aktern ser aningen "korthuggen" ut. 

Kikar man närmare noterar man också att deras bothridial sensilla (känselborsten i "bakre" hörnen av prodorsum ("framkroppen")) är hos C. subglobulus marginellt grövre i förhållande till sin längd.

Så med tanke på detta har man goda skäl att inte avfärda alla mörka och blanka hornkvalster som E. globulus bara så där rakt av utan att ha säkerställt sig om att ögonmåttet är korrekt och att de diagnostiska karaktärerna är de rätta. Vore ju trots allt rätt kul att hitta arter som inte rapporterats i regionen tidigare.

Dokumentationen av dessa påminner mig om att jag borde bygga om blixtdiffusorn för att försöka minska den där besvärande tydliga "rundeln" när så här blanka motiv är framför kameran.

E. globulus hittas företrädesvis bland förna i lövträdsdominerad skogsmark. Död ved verkar vara något arten också dras till
Den litteratur jag har tillgänglig är aningen tudelad beträffande vad E. globulus äter. Merparten nämner svampmycel och det handlar då primärt om svampar i lövförna på död ved. Det nämns också att arten är nedbrytare av organiskt material (detrivor).

Referenser:

Anna Seniczak & Stanisław Seniczak (2014) 

Comparison of morphology and ontogeny of Chamobates subglobulus (Oudemans, 1900) and Euzetes globulus (Nicolet, 1855) (Acari: Oribatida)

International Journal of Acarology, 40:4, 274-295

DOI: 10.1080/01647954.2014.914971

Katja Schneider (2005)

Feeding biology and diversity of oribatid mites (Oribatida, Acari)

Dissertation, vom Fachbereich Biologie der Technischen Universität Darmstadt.

Bådaviken 3.5. Parasitidae

Hane av något släkte i familjen Parasitidae. Dokumentation av undersidan och framförallt insamling vore nödvändigt för närmare bestämning.

Att det är en hane syns på andra benparet som hos flera Mesostigmata-grupper är av lite grövre modell.

Kvalstrets längd ca 0,8 - 0,9 mm (beräknat på dess storlek i förhållande till bildbredden, objektivets förstoringsgrad och sensorstorlek).

Bådaviken 3.5. Spatiodamaeus sp (?)

Osäkerheten är rätt stor eftersom jag i skrivande stund inte riktigt på allvar rotat i huruvida potentiella släktesnycklar är tillgängliga och således än mindre kollat sådana. Eller jo... jag har några nycklar men dessa är inte kompletta, utan berör några fåtal arter. Vad som är "komplett" i kvalstersammanhang är förstås dessutom en närmast omöjlig frågeställning.

Det förhåller sig så att jag för tillfället gärna ger mig tid att åka ut någon timme nu som då för att få frisk luft och vila upp från det myckna skrivbordsarbetet som just nu råder. Men timmar för artbestämning - vid det där skrivbordet - är inte riktigt en grej jag för närvarande kan prioritera även om det är rolig sysselsättning. 

Här borde jag bland annat räkna och granska hår överallt på kvalstret samt ställa allt i relation till vad som nämns i åtkomlig litteratur. Nu råkar det här kvalstret förresten ha tappat några leder och rent allmänt är det - som vanligt - sannolikt så att man ändå inte kan göra någon närmare bestämning utan bilder på kvalstrets undersida.

Jag tror dock att det borde röra sig om Spatiodamaeus men kan alltså under inga omständigheter bekräfta detta. Någon läsare med insikt och/eller tid att granska får gärna göra så. Jag tar tacksamt emot hjälp. 

Kvalstret är även postat i en kvalstergrupp på fb men där har ingen än så länge replikerat. När det är "tyst" brukar det ofta handla om att bildmaterialet inte räcker till.

Kvalstrets kroppslängd är för övrigt ca 0,7 mm.

Att samla skräp på ryggen är någorlunda vanligt bland Damaeidae men arterna i just Spatiodamaeus verkar vara extra ivriga vad den saken beträffar.

Jag återkommer självfallet med uppdatering av inlägget om eller när mer information erhålles.

Underlaget är ett björklöv och de små svarta fläckarna med uppstickande piggar är svampen Venturia ditricha. Tack till Stefan Phalagorn Bergström för bestämningen!

Bådaviken 3.5. Aspidiphorus orbiculatus

Trots rätt många fotografier blev det besvärande uselt bildmaterial på Aspidiphorus orbiculatus, en skalbagge tillhörande familjen slemsvampbaggar (Sphinidae).

Skalbaggen dök upp bland det förnamaterial jag rotade i denna dag. Den envisades hårdnackat med att befinna sig i samma konstanta out of focus area som Bigfoot, Chupacabra och Nessie. Eller så var jag bara tokdassig på att trycka av en exponering i exakt rätt ögonblick. Vem vet?

(Makroobjektivet har alltså ingen autofokus... inte ens manuell fokus. Fokus är ett specifikt avstånd mellan motiv och frontlins)

Stor som ett lite större kvalster med sina ca 1,2 mm. 

Arten verkar dock ha en storleksgaffel på ca 1-4 mm vilket indikerar att vissa av dem är bjässar i klass med de allra största kvalstren.

Olika vedlevande svampar står på menyn. Därmed föga förvånande att hitta skalbaggen i Bådavikens strandskog. Som familjenamnet indikerar är de också - eller egentligen kanske främst - kopplade till slemsvampar. Men oberoende det faktum att svamp (Fungi) och slemsvamp (Myxomycota) inte alls är ens i närheten av nära besläktade duger båda gruppernas sporer tydligen gott till skalbaggen.

Referens:

Temreshev, Izbasar I. 2025.

Sphinidae (Coleoptera, Cucujoidea) - a new beetle family to the fauna of Kazakhstan

Ecoogica Montenegrina 83:97-103

 

Bådaviken 3.5. Neon reticulatus

Förnahoppspindel, Neon reticulatus, är inte ny under bloggsolen men väl nytt artkryss i Bådaviken. 

Detta artkryss gäller då alltså för min egen personliga del. Någon annan kan givetvis ha hittat den i området tidigare.

 

Bådaviken 3.5. Kunstidamaeus sp. (?)

Den här gången försökte jag hålla mig skärpt beträffande bländaren. Se mer om det och bildernas kvalster här.

Kvalstret förmodas alltså vara någondera art i släktet Kunstidamaeus (familj Damaeidae, underordning Oribatida, hornkvalster). Närmare undersökning för säker bekräftelse, samt givetvis art, är nödvändig.

Kvalstren i familjen Damaeidae är företrädesvis svampätare och brukar vanligen dyka upp i småkrypsfrågespalterna på sensommar och höst när svampplockarna får dem med sig hem i korgen.

Men arterna i släktet Kunstidamaeus är vanligen så små att de knappt syns med blotta ögat och mestadels handlar det troligen då om släktet Damaeus vars arter ofta blir uppemot 1,5 millimeter långa. Det här kvalstret är ca 0,8-0,9 mm (kroppslängd).

Kvalstrets kutikula är beklätt med cerotegument, ett stelnande sekret som dels skyddar och dels ger kamouflerande effekt vartefter diverse skräp kletat fast.

Bådaviken 3.5. Adoristes ovatus

3.5 anordnade jag ny kvalstersafari i Bådavikens primärskogsförna.

Första kvalstret framför kameran var  Adoristes ovatus vilket tillhör familjen Liacaridae bland hornkvalstren (underordningen Oribatida).

Tack till Ladislav Miko för bekräftelse!

Fullvuxna A. ovatus "betar" diverse organiskt material på ytan av vad som nu än ligger och "mognar" nere i förnalagren. 

Larver, däremot, borrar in sig i uppblött och förmultnande floem i barr, kvistar och bladstjälkar. Där lever de gömda, äter och utvecklas tills de blir vuxna och för ett friare liv runtom i förnan.

Arten verkar vara någorlunda flexibel men här hos oss är det sannolikt mest gran (Picea abies) som gäller. 

Vilket granbarr som helst på marken kan potentiellt alltså innehålla A. ovatus-ynglingar.

Tyvärr inte så skarpa bilder och jag tappade bort kvalstret efter bara några enstaka fotografier.

Kvalstrets kroppslängd är ca 0,7 mm (700 μm)

Referens:

Anna Seniczak, Stanisław Seniczak, Sławomir Kaczmarek, and Bogusław Chachaj (2017)

Morphological ontogeny and ecology of Adoristes ovatus (Acari: Oribatida: Liacaridae), with comments on Adoristes Hull.

Systematic and Applied Acarology 22(12), 2038-2056, (13 November 2017).

Trädgården 2.5. Betulapion simile

Betulapion simile, björkspetsvivel, har här på bloggen dykt upp ett par gånger på kort tid. Det kryllar av dem i Bådaviken där jag ofta rör mig. 

Nu är den kryssad i trädgården också.

Trädgården 2.5. Pergamasus sp.

Som så ofta med kvalster sker ingen artbestämning utan att kvalstret prepareras och mikroskoperas. Kvalstren jag lirkade fram ur förnan hemma i trädgården 2.5 springer fortfarande fritt.

Jag gjorde diverse "nedslag" här och var i trädgården och plockade med ett lökjärn upp ca 6 cm av förna och det översta jordlagret. Materialet gick jag igenom på enklaste tänkbara sätt bara genom att sprida ut det på ett vitt underlag och skannade bara övergripande med ögon och lupp. Jag missade av den anledningen sannolikt stora mängder småttingar.

Hoppstjärtar och nematoder sågs lite överallt men jag koncentrerade mig på kvalster.

Eventuella små hornkvalster (Oribatida) fick jag inte korn på. Men som sagt. Jag jobbade inte med någon större precision.

Enda kvalstren som "lossnade" var ett antal av dessa rovkvalster (ordningen Mesostigmata). De tillhör familjen Parasitidae och bör - om jag inte trampar fullständigt i klaveret - vara någondera art i släktet Pergamasus. Det finns några att välja på och det bör vara genitalier (typ genomlyninsg i mikroskop) som gäller för artbestämning.

Kvalstret är ca 1,2 mm långt. Dessa är kvicka och effektiva jägare som förser sig av allehanda andra småkryp i deras egen storlek. 

Deras kvickhet gör dem dessutom en smula svårfotograferade.

Bådaviken 1.5. Calyptostasis (Erythraeidae)

Den "grundläggande" åldersutvecklingen hos kvalster är ägg, prelarv, larv, protonymf, deutonymf, tritonymf och vuxen. Många kvalstergrupper har dock rationaliserat bort några av stadierna och genomgår färre ålderskategorier innan de blir könsmogna. Hur detta sker varierar från grupp till grupp.

Hos Erythraeidae ersätts protonymf- och tritonymf-stadierna i något som kallas calyptostas. Det är ett inaktivt stadie i vilket åldersutvecklingen sker. Hoppet mellan larv och deutonymf är både utseendemässigt och funktionellt rätt stort. Deutonymferna ser i stort sett likadana ut som vuxna individer. En del skillnader i behåring och proportioner förekommer. Det här gäller alltså Erythraeidae och en del andra familjer inom ordningen Prostigmata. Hos andra familjer i övriga ordningar ser utvecklingen annorlunda ut.

Erythraeidae-larver som ätit sig mätta på småkrypshemolymfa ser alltså ut så här. Men här är det inte fråga om en larv längre, utan med stor sannolikhet en antingen färdig eller halvfärdig deutonymf som ligger vilande inne i sitt gamla larv-skal, som om det vore en puppa, och väntar på varmare temperatur.

Här är några bilder på kvalster i släktet Erythraeus vilka jag förmodar är i deutonymfstadiet.

Här är bilder på kvalster i släktet Leptus. Om det är en vuxen individ eller en deutonymf vet jag inte.

Tyvärr dokumenterades kvalstret den där dagen då jag fortfarande dummade mig med bländaröppningen och små detaljer grumlas bort av diffraktionsoskärpa. Bland annat scutum - en "sköld" på "pannan"- och fördelningen av dess hår syns inte tillräckligt tydligt för att jag ska våga avgöra släkte. Larvögonen syns inte heller längre. Ögonen hos aktiva larver sitter ju liksom inne bakom den transparenta kutikulan och när de ombildas syns de alltså inte längre. 

Leptus-larver har ett par ögon medan Erythraeus-larver har två par.

Som vanligt är det egentligen insamling som gäller om man vill ha mer definitiva svar. Kvalstret borde alltså i så fall ha hämtats hem och förvarats i lämplig behållare med förnamaterial så att man kunde se deutonymfen när den väl "kläckts".

Tack till Dave Walter för kommentarer i ämnet (dryftades i en kvalster-grupp på fb).

Bådaviken 1.5. Zora sp. (troligen Z. nemoralis)

Hopplöst bildmaterial på hopplöst ungt exemplar tillhörande ett hopplöst släkte.

Här saknas i stort sett allt som krävs för enkel och säker artbestämning.

Spindeln tillhör släktet Zora i familjen taggfotsspindlar (Miturgidae).

Jag konsulterade mer Zora-bevandrade krafter i en spindelgrupp och där avfärdades den vanligaste arten Z. spinimana. Därefter blir det trixigare. 

Z. nemoralis är trolig, med tanke på att den också är vanlig, men de mer rara arterna, främst Z. silvestris, kan väl kanske inte riktigt avfärdas och därmed får det stanna vid Zora sp. 

Som vanligt i dessa fall handlar det om att hitta vuxna individer.

Tack till Lars Jonsson!

Bådaviken 1.5. Pterostichus oblongopunctatus

Ljusdiffuseringen tog verkligen fram färgerna hos denna skogssvartlöpare, Pterostichus oblongopunctatus. Nästan så det ljuger. 

För blotta ögat, och med lite annan ljussättning, blir är de ju vanligen blanksvarta med en gnutta färgton.

På danska heter arten förresten bronzejordløber.

En gång i tiden kändes det som om jag dokumenterade skogssvartlöpare var och varannan dag. Senast det begav sig var våren 2023.

 

Bådaviken 1.5. Eriocrania cicatricella

Hagpurpurmal, Eriocrania cicatricella.

Larverna bildar fläckminor på björkblad.

Vanlig art men ändå mitt första bekräftade hagpurpurmal-kryss för Bådaviken. 

Jag är rent allmänt lite lat när det gäller spaning efter småfjärilar.

Bådaviken 1.5. Rhopalodontus strandi

På fnöskticka, Fomes fomentarius, tultade denna ca 1,7 mm långa skalbagge sakteliga fram. 

Kanske det minst förvånande stället för kreaturet med tanke på att fnöskticka är på dess meny.

Baggen kunde i och för sig ha spankulerat fram på andra vedlevande svampar också eftersom den är flexibel med maten.

Arten är Rhopalodontus strandi och den tillhör familjen trädsvampborrare (Ciidae)

Tack till Hans-Erik Wanntorp för vägledning!

Bådaviken 1.5. Kunstidamaeus (?)

USA:s president Donald J. Trump framhäver hur oerhört väl han klarat av alla tre kognitiva tester läkarna bett honom utföra. 

Ibland tvivlar jag på om jag själv skulle klara dem lika galant som presidenten. Han har ju trots allt uppvisat fenomenal förmåga att känna igen ikoniska djur som giraff eller lejon samt memorera en del ord och siffror. 

Varför tvivlar jag?

Jo, det förhåller sig nämligen så att jag skulle "göra om och göra rätt". Men det gick sisådär.

19.4 monterade jag mitt MP-E65-objektiv på kameran för att dokumentera kvalster. 

Och kvalster dokumenterades i rätt stor mängd.

När jag kom hem och började gå igenom bildmaterialet var alla fotografierna behäftade med oskärpa. Jag hade av någon anledning kört med på tok för liten bländaröppning med diffraktionsoskärpa som resultat.

Första maj skulle det bli omtag och bättring. Samma kvalster skulle sökas - dvs. det som tros vara någondera art i släktet Kunstidamaeus.

När jag kom hem den dagen och granskade bildskörden var det som om själen lämnade mig. Oskärpa igen! 

Bländaröppningen var onekligen lite större än gången före, men inte optimal och åstadkom därmed fortfarande viss diffraktionsoskärpa.

Visserligen hade jag överlag mera koll på bländarinställningen än gången innan, men glömde trots allt justera efter fotografering av ett större kryp med mindre "utdrag" (förstoring) på objektivet.

Så hur ligger det till? Skulle jag klara ett kognitivt test?

"Men kan du inte kontrollera bilderna på kamerans lcd-skärm?" kanske någon frågar.

Jovisst! Det kan jag. Men jag har lite svårt att faktiskt se hur det egentligen ligger till - även om lcd-skärmen är zoom-bar. Dessutom ska skallen samtidigt hålla reda på något 0,8 mm stort kvalster som ständigt traskar iväg någonstans och riskerar försvinna för gott innan man ens fått en enda bild.

Hur som helst förstår jag inte att skämmas. Bloggen är ju mera "naturdagbok" än fotoblogg. Misslyckanden sker och här får även dassiga resultat tåla dagsljuset - även nom det svider en smula.

Så varsågod! 

Här är en hel radda småsuddiga fotografier på ett kvalster som förmodas tillhöra släktet Kunstidamaeus.