Tornens kamp 9.5

Årets Tornens kamp gick av stapeln 9.5. 

"Men vänta här nu!" säger den bloggläsare som råkat läsa ett inlägg jag publicerade i november 2025 och som vet att min medverkan i Tornens kamp brukar ske i Bådaviken.

"Det är något som inte stämmer här!" fortsätter hen.

Det är fullt möjligt... att någonting inte stämmer alltså. 

Men sådant behöver vi inte hänga upp oss på här och nu. Fåglarna är trots allt det intressanta och jag hastar härmed raskt över till dem i stället för att dröja kvar vid överflödiga oväsentligheter.

Fiskgjusen ovan passerade med fisk i klorna. Avståndet till fiskgjusen var långt utanför all tänkbar vettig fotograferingsdistans men jag tryckte ändå på slutarknappen för att se om det skulle vara möjligt att bedöma vilken fisk den fångat. 800 mm och riktigt hårt beskuren bild. Tror det är en braxen.

Kärrhöksparet (brun kärrhök) har relationen i skick och hänckningsförberedelserna är i full gång.

Tornfalk är inget automatiskt artkryss i Bådaviken men ibland stryker de förbi. De gånger jag oftast sett dem har varit i samband med större insektsvärmingar.

Den här tornfalken stannade till nårga tiotal sekunder för att ryttla över strandängen. Där rör sig diverse små däggdjur men någon visuell kontakt med sådana fick tornfalken inte och drog sedan ganska snabbt vidare.

Sädesärla är standard runt... utkiksplatsen.

Grågås som ser skeptisk ut. Försöker antagligen komma underfund med vad det är som inte stämmer.

Avståndsdokumentation av den småspov som trevligt nog flög förbi. Det händer inte så ofta.

Kärrhökshonan med bomaterial.

Mera avståndsdokumentation. Den här gången av gulsparv som numera syns allt mer sällan i Bådaviken.

Under fjolårets fågelinventering hörde jag gulsparv vid endast ett enda tillfälle tidigt på våren. Åren dessförinnan har jag inget minne av att jag skulle ha sett eller hört några. Men går man tillbaka tio år var gulsparv en typisk strandängsfågel i Bådaviken.

Åt andra hållet - alltså in mot den äldre strandskogen - huserade bl.a. gransångare som tacknämligt också skymtades mellan kvistar och blad vid några ögonblickliga tillfällen.

Noterar förresten att det är första gången gansångare dyker upp här på bloggen. Skål för det!

Mera grågäss.

Slutligen några sädgäss... eller egentligen skogs-/tundragås numera.

Det nedre paret längst till höger är bläsgäss.

Det här året blev en smula trögt. Vi kom upp till 54 arter men det satt hårt åt. Många vanliga arter saknades helt. Blåmes dök upp först när vi höll på att avsluta för dagen. Det tog också väldans länge innan några änder visade sig och då var det endast dussinarterna gräsand och kricka som till slut skymtades. 

Men våren har varit riktigt tidig. Tornens kamp är ganska sent inom sin möjliga "tidsgaffel" och häckande par hade säkerligen redan ägg att ruva och förde rent allmänt en mera undangömd tillvaro.

Sothöna, som förra året trevlig nog återkom till bådaviken med flera par, var som bortblåst nu. 

Vattenrall hördes inte heller men rördrom tutade i alla fall.

54 arter kändes som en låg siffra men statistiken visar att det är ganska ordinärd mängd:

2025 - Medverkan. 60 arter.

2024 - Medverkan. 57 arter.

2023 - Medverkan. 50 arter.

2022 - JNN deltog inte.

2021 - Avblåst pga. pandemi

2020 - Avblåst pga. pandemi

2019 - Jag hade dubbelbokat mig och sedan blev det ändå ingen medverkan av JNN. Ett snöfall slog till mot nejden.

2018 - Medverkan. 52 arter.

2017 - Jag blev tvungen att dra iväg på annat uppdrag. 58 arter observerades av laget på plats.

2016 - Total blackout! Tog ofattbart tokfel på dag och åkte aldrig ut på lördag, men ordnade väckning på söndag. 49 arter observerades av dem som hade hum om veckodagarna.

2015 - Ingen medverkan av JNN, men jag åkte ut en liten stund hur som helst.

2014 - Medverkan. 56 arter.

2013 - Medverkan. 48 arter.

2012 - 50 arter.

2011 - 57 arter.

2010 - 55 arter.

(2010 - 2012 var jag personligen inte med på Tornens kamp)

 

Bådaviken 3.5. Hemileius initialis

Sist ut - eller in? - från förnarotandet i Bådaviken 3.5 är Hemileius initialis (familj Scheloribatidae).

Det kan vara trixigt att få syn på riktigt små kvalster genom kamerasökaren när objektivet, som saknar fokuseringsmekanism, är ställt på fem gångers förstoring. Skärpedjupet är toktunt och ytan man ser genom sökaren är knappt 4,5 mm bred. Man ska alltså träffa hyfsat exakt i alla tre dimensioner samtidigt om man ska få in det lilla motivet i synfältet. Av den anledningen brukar jag ibland placera ett aningen större objekt - i det här fallet ett barr - som "pekar" på krypet. Barret hittas lätt i sökaren och då är det enkelt att leta sig vidare till dess spets där motivet bör befinna sig om det inte traskat iväg allt för snabbt.

Den här gången vandrade kvalstret mot barret och upp på det. Alldeles okej det också. Tyvärr är det oskarpt i första bilden där det annars sitter rätt snyggt och någon andra chans gavs jag inte.

Räknat på hur många gånger dess kroppslängd går på sensorbredden (obeskuret fotografi) samt objektivets brännvidd och förstoringsgrad är kvalstret nära 0,4 mm.

Hemileius initialis beskrivs som sekundärnedbrytare i förnan. Svamp nämns också som föda.

Tack till Josef Stary för artbestämning! Inledningsvis utgick jag från att kvalstret tillhörde familjen Oribatulidae och att det var någon art i släktet Oribatula. Men Stary noterade att kvalstret har en prolamella vilket för det över i Scheloribatidae och därmed kan det bedömas vara Hemileius intialis.

Dess prolamella kan skymtas som en vag kontrastskiftning på sidan av prosoma ("framkroppen"). 

När jag hanterade barr för det ovan nämnda ändamålet slog det mig att jag förstås också borde ta bild av de små svampar som växer på många av granbarren. Jag bör väl förtydliga att det handlar om granbarr som ligger i förnan och som alltså inte sitter kvar på granens kvistar.

Svampen är Penicillium glaucoalbidum.

Tack till Stefan Phalagorn Bergström för bekräftelse!

Referens:

Katja Schneider (2005)

Feeding biology and diversity of oribatid mites (Oribatida, Acari)

Dissertation, vom Fachbereich Biologie der Technischen Universität Darmstadt.

Bådaviken 3.5. Metabelba sp.

Ett hornkvalster (underfamiljen Oribatida) vars storlek på blygsamma 0,5 mm kräver annan optik än den jag har med mig i fält ifall man vill se dess detaljer i tillfredsställande skärpa.

Släktet är Metabelba (fam. Damaeidae, underfam. Oribatida, hornkvalste) och mer insatt Oribatidaexpertis gissar att det rör sig om M. papillipes eller något i "den trakten". 

Tack till Ladislav Miko för bekräftelse!

Bådaviken 3.5. Nothrus silvestris (?)

Nothrus sp. Möjligen Nothrus silvestris men osäkerhet råder.

Inledningsvis tolkade jag det jag såg på ett sådant sätt att jag lutade mera mot N. borussicus men efter kommentar i kvalstergrupp och ny genomgång av nyckel och beskrivningar är N. silvestris ändå kanske det mer troliga.

Egentligen är jag tveksam till om biotopen - jordmånen - är den rätta för N. silvestris som, åtminstone enligt en del uppgifter, verkar föredra miljön i mer barrdominerad boreal skog. Men det är fullt möjligt att jordmånen och markkemin i den del av Bådavikens lövdominerade primärskog där denna Nothrus hittas ändå är inom dess toleransgaffel. Det är trots allt inte jättelångt till smärre bestånd av grandominerad mark och enstaka granar växer intill den yta där jag rotade i förnan.

Sedan ska man förstås inte heller utesluta möjligheten att det rör sig om någon helt annan art än de båda nämnda även om alternativ inte hittats bland de källor jag har tillgängliga. Man bör nog också dra paralleller till det jag ordade om i inlägget med förnaklokrypare för en tid sedan.

"Known unknowns" bör ofta tas i beaktande när det gäller kvalster.

Kroppslängden är ca 0,8 mm enligt beräkning av kamerans sensorstorlek samt objektivets brännvidd och förstoring. Den beräknade längden stämmer också bra med artens beskrivna storlek.

Jag hade en del suddiga bilder av dess undersida också men de bilderna ger inte tillräcklig information för artbestämningen.

Familjen är Nothridae och underordning är hornkvalster (Oribatida).

Tack till Peter Gjelstrup för kommentar!

Referens:

Ziemowit Olszanowski (1996)

A monograph of the Nothridae and Camisiidae of Poland (Acari: Oribatida: Crotonioidea)

Polskie Towarrystwo Taksonomiczne (Polish Taxonomical Society).

Sigmund Hågvar (2019)

Ecological Spotlights on Mites (Acari) in Norwegian Conifer Forests: A Review

IntechOpen

DOI: http://dx.doi.org/10.5772/intechopen.83478

 

Bådaviken 3.5. Newsteadia floccosa

Än en gång får jag himla med ögonen och banna mig själv över slarv... samt än en gång tjata om slarvet här på bloggen.

Denna - till synes döda (den rörde sig inte det minsta) - Newsteadia floccosa kunde jag ju ha fokusstackat och därmed åstadkommit skärpa i hela dess "djup".

Arten tillhör vaxsköldlössen (familjen Ortheziidae) och lever i förnan där den likt andra i underordningen växtlös (Sternorrhyncha) suger växtsafter. Eventuellt drar de också näring ur svamphyfer.

Märkvärdigt få rapporter på Laji.fi. 

En vacker dag ska jag försöka få tummen ur och själv mata in nya laddningar av observationer.

Bådaviken 3.5. Minyriolus pusillus (?)

För den här spindeln borde jag ha bytt objektiv. Den... eller han... skubbade omkring på tok för snabbt och mycket för att jag, i mitt än så länge lite rostiga förhållande med MP-E65, skulle få skärpan på rätt ställen. Dessutom borde jag ha dokumenterat palperna bättre också.

Kanske jag trots allt en vacker dag fixar så jag kan släppa ut en liten gnutta koldioxid i "fotograferingsbehållaren" för att tillfälligt dämpa vissa av småkrypens livlighet. Det finns ju trots allt möjlighet att montera sådana anordningar på koldioxidpatronerna man köper till sin Sodastreamer.

Ögonknölens form och den lilla gropen på dess sida tyder på Minyriolus pusillus, mossdvärgspindel.

Ganska vanlig art som förstås kräver lite extra åthävor om man vill få den som artkryss. Kroppslängden är trots allt inte mer än 1,1 - 1,4 mm och de lever huvudsakligen bland mossa och i förna.

Men jag vågar inte vara helt kassaskåpssäker. Det finns gott om andra arter bland dvärgspindlarna (underfamilj Erigonminae i familjen täckvävarspindlar, Linyphiidae) vars hanar har ögonkullar av allehanda slag. Jag har helt enkelt inte gått igenom och synat alla potentiella förväxlingsarter. 

Får jag bekräftelse eller rättelse redigeras detta inlägg.

Bådaviken 3.5. Euzetes globulus

Med sina massiva 1,2 mm och blanka ryggsköld är Euzetes globulus någorlunda lätt att få syn på med blotta ögat.

Storleken blir dessutom en central karaktär för att särskilja E. globulus mot den annars mycket snarlika Chamobates subglobulus, som i Finland dock verkar vara observerad - eller rapporterad - vid endast ett tillfälle på Brändö i Ålands skärgård. 

Brist på rapporterade observationer betyder dock inte så mycket i kvalstersammanhang eftersom förhållandevis få personer söker dem och funderar på vilka arter de hittat.

Kroppslängden på C. subglobulus är ca 650–700 μm (0,65-0,7 mm). Kroppsformen som helhet är något kortare i förhållande till dess längd och aktern ser aningen "korthuggen" ut. 

Kikar man närmare noterar man också att deras bothridial sensilla (känselborsten i "bakre" hörnen av prodorsum ("framkroppen")) är hos C. subglobulus marginellt grövre i förhållande till sin längd.

Så med tanke på detta har man goda skäl att inte avfärda alla mörka och blanka hornkvalster som E. globulus bara så där rakt av utan att ha säkerställt sig om att ögonmåttet är korrekt och att de diagnostiska karaktärerna är de rätta. Vore ju trots allt rätt kul att hitta arter som inte rapporterats i regionen tidigare.

Dokumentationen av dessa påminner mig om att jag borde bygga om blixtdiffusorn för att försöka minska den där besvärande tydliga "rundeln" när så här blanka motiv är framför kameran.

E. globulus hittas företrädesvis bland förna i lövträdsdominerad skogsmark. Död ved verkar vara något arten också dras till
Den litteratur jag har tillgänglig är aningen tudelad beträffande vad E. globulus äter. Merparten nämner svampmycel och det handlar då primärt om svampar i lövförna på död ved. Det nämns också att arten är nedbrytare av organiskt material (detrivor).

Referenser:

Anna Seniczak & Stanisław Seniczak (2014) 

Comparison of morphology and ontogeny of Chamobates subglobulus (Oudemans, 1900) and Euzetes globulus (Nicolet, 1855) (Acari: Oribatida)

International Journal of Acarology, 40:4, 274-295

DOI: 10.1080/01647954.2014.914971

Katja Schneider (2005)

Feeding biology and diversity of oribatid mites (Oribatida, Acari)

Dissertation, vom Fachbereich Biologie der Technischen Universität Darmstadt.

Bådaviken 3.5. Parasitidae

Hane av något släkte i familjen Parasitidae. Dokumentation av undersidan och framförallt insamling vore nödvändigt för närmare bestämning.

Att det är en hane syns på andra benparet som hos flera Mesostigmata-grupper är av lite grövre modell.

Kvalstrets längd ca 0,8 - 0,9 mm (beräknat på dess storlek i förhållande till bildbredden, objektivets förstoringsgrad och sensorstorlek).

Bådaviken 3.5. Spatiodamaeus sp (?)

Osäkerheten är rätt stor eftersom jag i skrivande stund inte riktigt på allvar rotat i huruvida potentiella släktesnycklar är tillgängliga och således än mindre kollat sådana. Eller jo... jag har några nycklar men dessa är inte kompletta, utan berör några fåtal arter. Vad som är "komplett" i kvalstersammanhang är förstås dessutom en närmast omöjlig frågeställning.

Det förhåller sig så att jag för tillfället gärna ger mig tid att åka ut någon timme nu som då för att få frisk luft och vila upp från det myckna skrivbordsarbetet som just nu råder. Men timmar för artbestämning - vid det där skrivbordet - är inte riktigt en grej jag för närvarande kan prioritera även om det är rolig sysselsättning. 

Här borde jag bland annat räkna och granska hår överallt på kvalstret samt ställa allt i relation till vad som nämns i åtkomlig litteratur. Nu råkar det här kvalstret förresten ha tappat några leder och rent allmänt är det - som vanligt - sannolikt så att man ändå inte kan göra någon närmare bestämning utan bilder på kvalstrets undersida.

Jag tror dock att det borde röra sig om Spatiodamaeus men kan alltså under inga omständigheter bekräfta detta. Någon läsare med insikt och/eller tid att granska får gärna göra så. Jag tar tacksamt emot hjälp. 

Kvalstret är även postat i en kvalstergrupp på fb men där har ingen än så länge replikerat. När det är "tyst" brukar det ofta handla om att bildmaterialet inte räcker till.

Kvalstrets kroppslängd är för övrigt ca 0,7 mm.

Att samla skräp på ryggen är någorlunda vanligt bland Damaeidae men arterna i just Spatiodamaeus verkar vara extra ivriga vad den saken beträffar.

Jag återkommer självfallet med uppdatering av inlägget om eller när mer information erhålles.

Underlaget är ett björklöv och de små svarta fläckarna med uppstickande piggar är svampen Venturia ditricha. Tack till Stefan Phalagorn Bergström för bestämningen!