Bådaviken 11.5

Fågelinventeringen i Bådaviken fortsätter. Det gör den länge än.

Som tidigare nämnt är fotograferandet inte prioriterat eftersom koncentrationen läggs på kartläggning och räkning. Lite dokumentation hinns förstås ändå med mellan varven.

Föga förvånande förändras fågelbeståndet vartefter veckorna går. 

Det handlar inte bara om att flyttfåglar kommer och går, utan också om att de befintliga arternas dagliga bestyr justeras.

28.4 var exempelvis sävsparvarna många och i grupp. 

Nu är de något färre och framförallt mer utspridda.

Hanarna formulerar strofer i morgonsolen.

Honan här ovan hade varit och lyssnat på hanen som skymtar på avstånd i föregående bild.

En av Bådavikens "strandtranor".

Vårflyttningen fyller på med grönbenor som nu letade mat överallt på de öppnare ytorna (även inläggets första bild). 

Brun kärrhök håller på med häckningsbestyr. Här (ovan) hanen med en otroligt tunn pinne som forslades ner i vasshavet. Troligen till bobygget således.

Sedan dök han upp igen utan pinne. Ren slump att en sädesärla råkade fastna på samma bild.

Precis när jag skulle sätta aktern på cykeln för att leta mig hemåt stannade några stjärtmesar kort till i kvistverket framför mig.

Ljudrummet i strandskogen har förändrats sista två veckorna. Tidigare var det nästan helt fyllt av bofink och rödhake. Nu är det lövsångare och gransångare som hörs mest. Om inte allt för länge blir det aktuellt med lyssning efter nattsjungande arter.

Tornens kamp 3.5 (Bådaviken)

Dagen i tornet inleddes några minuter före kl. 6. Solen är då ännu lågt bakom träden i öster.

Väderprognosen för lördagen såg tråkigt blöt ut för ett par dagar sedan men tack och lov höll den inte. 

Regnfronten som släppte, ett i och för sig mycket behövligt, regn under fredagen, och som t.o.m. bjöd på åska i Nykarleby, passerade med god marginal medan därpå följande regn inte såg ut att hinna fram i tid innan tornkampsdagen skulle vara över.

Här de traditionsenliga avståndsdokumentationerna av några enstaka observationer (motiven är oftast långt borta från tornet).

Ganska omgående på morgonen kom ett gäng storskarvar sträckande norrut.

Den ena individen är närmast helt mörkbrun och saknar även ljust runt hakpåsen. En tvååring om jag inte dummar mig.

På tal om hakpåsen så ser alla utom en ut att tillhöra nominatformen Phalacrocorax carbo carbo (den atlantiska formen) eftersom hakpåsens vinkel tycks vara liten. Om så är fallet passerar de alltså bara på väg norrut över till Nordatlanten.

En av skarvarna ser alltså ut att kunna vara den kontinentala formen (mellanskarv) P. c. sinensis. Att den förmodade mellanskarven är tydligt mindre till storleken (i fotografiet) är dock i sig ingen helgjuten diagnostisk karaktär eftersom storleksvariationerna är stora inom underarterna och eftersom könsskillnaderna också kan vara stora. Avståndet mellan kamera och respektive fågel torde ändå vara hyfsat lika, så en viss kompletterande indikation kan det trots allt vara även om det är omöjligt att exakt veta fåglarnas inbördes avstånd till kameran.

Morgonen började beskedligt på artfronten med i princip endast the usual suspects.

Ytterligare en grupp storskarvar. De passerade på större avstånd men uppvisar tydligare mellanskarvskaraktärer som exempelvis det mycket vitare huvudet hos vuxna fåglar redo för häckning.

Nästan 400 meter bort, nära utloppsrännilen till havet, sökte ett rådjur ätbart. 

Även en ung havsörn fyndade mat i den yttre delen av viken. Jag har inte sett att några gäddor skulle ha gått upp för att leka det här året, men troligen har några ändå gjort så. Rester av en gädda har hittats på en sten i vikens norra del och oddsen är väl rent allmänt ganska goda för att det råkar vara just gädda som örnen kalasar på.

Honan och hanen av brun kärrhök ägnade sig kort åt gemensam luftakrobatik innan de drog iväg åt varsitt håll. Här är honan...

... och här är hanen med kråksällskap.

Ängspiplärka är karaktärsfågel i Bådaviken. Men trädpiplärka (bilden) syns också ibland. De håller vanligen till inne i strandskogen men kan tillfälligt göra avstickare ut bland de yttersta träden. Man får därmed lov att vara lite extra uppmärksam och inte göra artbestämningar enbart på lättjefulla antaganden utgående från statistisk sannolikhet.

Bl.a. strecken på bröstet och kroppssidorna samt den något korta och kraftiga näbben skiljer trädpiplärka från ängspiplärka (förutom ljudet då alltså).

Skedand tror jag inte jag noterat i Bådaviken sedan tornens kamp 2018.

Årets första svalor brukar jag få kryssa under Tornens kamp. Ladusvala såg jag första maj och de var även på plats nu. Hussvala (bilderna) höll på traditionen.

För stjärtand gäller samma som skedand. Det vill säga att varkendera varit framför mina ögon i Bådaviken sedan 2018. För stjärtand handlade det om första maj det året. 

Oerhört påpassligt av arterna i fråga att dyka upp just denna dag!

I går kväll (samma dag som tornens kamp) gick Mark Williams till final i Snooker-VM efter seger i semifinalen mot Judd Trump. Mark Williams senaste VM-titel var 2018. Har vi en kosmisk koppling mellan Mark Williams VM-titlar och observationer av nämnda änder i Bådaviken? Det visar sig i morgon måndag när finalen avgörs.

Lite statistik:

Det tidigare medeltalet av observerade arter under de år Jakobstadsnejdens Natur r.f. (JNN) haft ett lag i Bådavikens torn är 53,2.

Rekordet är 58 arter 2017.

2024 - Medverkan. 57 arter.

2023 - Medverkan. 50 arter.

2022 - JNN deltog inte.

2021 - Avblåst pga. pandemi

2020 - Avblåst pga. pandemi

2019 - Jag hade dubbelbokat mig och sedan blev det ändå ingen medverkan av JNN. Ett snöfall slog till mot nejden.

2018 - Medverkan. 52 arter.

2017 - Jag blev tvungen att dra iväg på annat uppdrag. 58 arter observerades av laget på plats.

2016 - Total blackout! Tog ofattbart tokfel på dag och åkte aldrig ut på lördag, men ordnade väckning på söndag. 49 arter observerades av dem som hade hum om veckodagarna.

2015 - Ingen medverkan av JNN, men jag åkte ut en liten stund hur som helst.

2014 - Medverkan. 56 arter.

2013 - Medverkan. 48 arter.

2012 - 50 arter.

2011 - 57 arter.

2010 - 55 arter.

(2010 - 2012 var jag personligen inte med på Tornens kamp)

Observationerna tynade avsevärt efter vi vid 10:15-tiden passerade 50 arter med talltita.

Var var skäggdoppingarna som vanligen syns i havet utanför viken? 

Var var brushanarna som brukar sträcka förbi i små grupper? 

Var var sparvhöken som tenderar fladdra omkring i viken? 

Varför hördes inte gärdsmyg från strandskogen bakom tornet?

Men skata då?

Var... osv.

En hel timme efter talltitan, vid 11:20 bjöd en ensam vitkindad gås (bild högre upp) på art nr 51. Kort därefter kom äntligen skatan. Hussvalorna dök upp och cirklade på svalors vis runt på jakt efter matbitar i luftrummet.

Kort därefter observerades nötskrika, vigg och även silltrut, som visserligen inte är typisk för Bådaviken men vars kolonier inte är särskilt långt borta. 

12:00 blev strandskata vår 57:de art. Rekordet inom räckhåll och spaningen blev allt mer koncentrerad.

12:29 drar så en skräntärna fram över viken och rekordtangeringen var uppnådd. Kunde vi till och med skriva historia genom en ny högsta siffra?

Det var då stjärtanden kom in norrifrån och landade. 59!

12:45 vinglade plötsligt en hona av blå kärrhök (bilden ovan) också fram över vasshavet.

60! Vi nådde 60-vallen!

Länk till de 60 rapporterade arterna på BirdLife Finlands websida (enbart på finska).

Plats 182 av 317 medverkande utkiksplatser.

Några egentliga rariteter kunde inte noteras denna gång. De två arter vi framhållit som lite speciella i vår rapport till BirdLife är sothöna och vattenrall. 

Sothöna, som jag glatt rapporterade om 19.4, har saknats i Bådaviken i nästan två decennier och har rent allmänt haft lite svårare tider vilket gjort att den sedan 2015 är kategoriserad som starkt hotad (EN) i Finland. Viss återetablering verkar dock vara på gång och den har spridit sig till nya lokaler i norra Europa.

Vattenrall är en art som minskar i södra Europa och verkar justera sitt utbredningsområde norrut. I Skandinavien och Finland verkar den öka en aning i antal. Vattenrall gynnas sannolikt en smula av allt större vassutbredning (European Bird Breeding Atlas 2) vilket i och för sig är ett resultat av övergödning. Arten har konstaterats tidigare i Bådaviken men fick komma med som "speciell art" kanske eftersom den är någon av en doldis. 

Kl. 13 när vi plockat ihop våra pinaler och började leta oss hemåt kom de första små regndropparna.

Bådaviken 1.5. Igen.

Morgonen och förmiddagen var som de var.

Grått och ruggigt.

När molnen drog sin kos på eftermiddagen och det blev både sol och en gnutta värme fick jag anledning att återvända till Bådaviken.

Enkelbeckasinerna durrade på sedvanligt stridsflygsmanér omkring där uppe i det blå. 

Även småfåglarna, som t.ex. ängspiplärkorna, var mer aktiva.

En gluttsnäppa kom in från havsstranden, gjorde en gir in över Bådaviken och återvände ut.

Ganska trevlig och fin avslutning på första maj.

 

Bådaviken 1.5

I drygt tio år har första maj varit en dag jag spenderar i Bådavikens fågeltorn. 

Inte hela dagen, men morgonen och förmiddagen i alla fall.

Den här våren har jag besökt, och kommer att besöka, Bådaviken långt fler gånger än normalt. Men eftersom jag då vanligen ränner runt och granskar tingens tillstånd mer ingående kändes det prima att för en gångs skull endast ämna befinna sig i tornet och koncentrera sig på vad som därifrån syns.

Ganska omgående sågs brun kärrhök. Både hane (första bilden) och hona (andra bilden).

Först flög honan förbi och försvann ner i vassen långt bort från tornet. En stund senare var det hanens tur. Han kretsade ett tag ovanför den plats där honan gick ner och slutligen landade även han. Kort efteråt flög båda upp och hanen ägnade sig några akrobatiska manövrer innan de därefter flög åt varsitt håll. Det verkar alltså vara fråga om "Bådaviken-paret" som eventuellt förbereder häckning. 

När jag synat hanens fjäderdräkt utgående från mina avståndsdokumentationer får jag för mig att han är samma individ som på bilderna i det här inlägget från 25.4. Ingen sträckande individ således och därmed får min spekulation visst stöd.

Särskilt artrikt var det inte. Det kändes som om vårfågellivet höll paus denna gråmulna och halvruggiga morgon.

Nere på vikens vatten syntes ca 30 grågäss (inga bilder), det bofasta svanparets ena hälft, ett litet gäng gräsänder, någon enstaka kricka, ett par knipor, en bläsand samt minst 6 st sothönor. Sothönorna är för övrigt en positiv överraskning.

Till slut blev jag smått frusen. Lätt hänt när man inte rör på sig.

Utlöst av det allmänna fågellugnet och kroppstemperaturens neråtgående trend beslöt jag bryta med både tradition och princip. Det blev en liten utflykt bort från tornet.

På stranden utanför viken kunde jag kryssa årets första grönbena.

Åtta gluttsnäppor (en är utanför bilden ovan) skrämdes upp drog iväg. Två svartsnäppor fanns i deras sällskap. Ena svartsnäppan leder klungan och den andra är trea. 

Årets första kryss på båda arterna.

Två rödbenor skymtades på avstånd.

Visst! 

Årets första artkryss där också.

Slutligen gjorde jag en vända längre in i viken för att granska en av de saker jag synar närmare det här året. Återkommer till det någon gång längre fram.

Mitt gloende ner på marken avbröts när det i ögonvrån registrerades något stort som hastigt dök upp lågt över trädtopparna och som höll spikrak kurs mot mig.

Det är numera sällan man kommer hem efter vistelse i strandnära miljö utan att ha sett havsörn. Men den här örnen betedde sig inte så undvikande som de flesta av dem vanligen gör.

Det blev två låga passager nästan rätt över mig och båda gångerna blev jag noggrant kontrollerad. 

Kanske omvända roller och den här gången var det jag som blev inventerad, antecknad och kartlagd?

Om jag inte misstar mig bärs den här fjäderdräkten av treåringar.

Ungefär samtidigt som jag efter hemkomsten gick genom mina bilder råkade jag på Facebook få syn på bild med en ung havsörn fotograferad och publicerad några dagar tidigare (28.4) av en vän från Replot. 

Tyckte mig omedelbart se likheter i fjäderdräkten och efter närmare koll på detaljerna - bl.a. revorna i vingpennorna - kunde jag konstatera att det är samma individ. 

Beteendet med upprepade låga överflygningar konstaterades även av fotografen på Replot.

Aningen synd på det trixiga fotograferingsljuset när det dyker upp en sådan linslus.

Inkommande lördag, i övermorgon, är det Tornens kamp. Risk för regn då.