Trädgården 23.5. Kvalster och diffusorprovning.

I samband med att jag dokumenterade Euzetes globulus ute i Bådaviken för några veckor sedan påmindes jag om behovet av att fixa ny blixtdiffusering för att försöka eliminera effekterna av de skarpa reflektionerna som uppstår vid fotografering av blanka småkryp.

Det finns visserligen erkänt bra diffusorer i handeln. Något i stil med Cygnustech är typ "standard" numera. Men jag har hållit mig kvar vid simpla DIY-lösningar av diverse "skräp" som tomma glasslådor (en klassiker) och olika förpackningsmaterial.

Först byggde jag ny "diffusorskärm" - alltså en skärm som fästs fram på objektivet och som sträcker sig över motivet. Vinkeln på skärmen blev lite flackare än min tidigare. Skärmen skulle alltså få vara lite närmare motivet och samtidigt sträcka sig längre förbi.

Vi första provbilderna (Trematuridae ovan och Euzetes globulus nedan) noterade jag direkt att ljuspunkten från blixten var för skarp och på olämplig plats från sin position på kamerans blixtsko. Det var ändå lite förväntat. Skärmen består än så länge bara av ett lager tunn förpacknings-foam och det är ett lager för lite.

Nästa steg blev att åter ta i bruk den arm på vilken jag brukade montera blixten så länge jag endast använde glasslådediffusor (dock inte samma arm som på bilden i det länkade inlägget).

Med armen kunde jag prova olika positioner och riktningar för blixten. Men resultaten var inte tillfredsställande.

Till slut monterade jag glasslådediffusorn på blixten och fotograferade både genom den och objektivskärmen (Phthiracarus sp. ovan och E. globulus nedan).

Ljuset blev mjukare men min glasslådediffusor skapar två ljusfläckar och det är jag inte riktigt nöjd med.

Det är där jag är med diffusorarrangemangen för tillfället.

I något skede kommer jag troligen att bygga något som har funktion i stil med nämnda Cygnustech-diffusor i stället. Dvs. att blixten får en stor reflekterande skärm som sprider ljuset över skärmen på objektivet. Det ska även sägas att jag efteråt gick tillbaka till min gamla objektivskärm som närmast objektivet har ett extra lager tunn förpacknings-foam... eller film... eller vad heter det där ca dryga millimetern tjocka halvtransparenta förpackningsmaterialet nu än heter.

Laborationerna fortsätter alltså.

Trädgården 20.5. Kvalster och hoppstjärt

Ny liten mikrosafari i trädgården 20.5.

Fortsatte rota bland träbitarna på vilka kvalstren i föregående tre inlägg (från 17.5) hittades.

Första kryp framför kameran blev Phthiracarus sp. vilket det finns mer om och av här.

Sedan en klothoppstjärt på ca 0,45-0,50 mm.

Misstänker artbestämning är närmast hopplös utan fler bilder eller mikroskopering.

Har för mig att det rör sig om någon art i släktet Sminthurinus.

Mera Euzetes globulus på bloggen.

Här är första inlägget med arten.

Avslutningsvis ytterligare några bilder av ett kvalster som bör tillhöra familjen Trematuridae. 

Här är ett tidigare inlägg med samma kvalster.

Trädgården 17.5. Phthiracarus sp.

På samma träbit som föregående kvalster (här och här) hittades fanns flera exemplar av denna representant för familjen Phthiracaridae (hornkvalster, Oribatida).

Släktet är Phthiracarus men art kan man endast spekulera kring.

Tack till Ladislav Miko för bekräftelse!

Storleken på de dokumenterade exemplaren är ca 0,75-0,80 mm.

Det här är långsamma kreatur som sakteliga strosar fram på organiska material stadda i nedbrytning. 

Arterna i familjen Phthiracaridae betar svamphyfer, alger och andra mikroskopiska näringskällor tillgängliga i den aktuella miljön.

P. longulus är föremål för en studie (se ref.) gällande klimatförändringarnas potentiella effekter på dylika kvalster. Många av djuren som tillhör den enorma horden av marklevande förnabearbetare är rätt långsamma på det där med att förflytta sig geografiskt. 

Om (eller när) klimatförändringarna går snabbare än organismernas spridningsförmåga riskerar de alltså minska drastiskt i antal vartefter förändringar i temperatur och nederbörd passerar djurens biologiska anpassningar.

Om markfaunan försvagas, eller till och med ställvis kollapsar, står ekosystemen inför svårartade bekymmer.

Av krasst tidsmässigt skäl har jag inte kapacitet att formulera sammandrag av studien, vilket man egentligen borde göra, eller utveckla med hänvisningar till ytterligare forskning i samma ämne. Men artikeln är öppen och inbegriper förstås i sig en hög av relevanta referenser.

Referens:

Marquardt, T., Kaczmarek, S. & Niedbała, W. 

Distribution of euptyctimous mite Phthiracarus longulus (Acari: Oribatida) under future climate change in the Palearctic.

Sci Rep 14, 21913 (2024). 

https://doi.org/10.1038/s41598-024-72852-8

Trädgården 17.5. Trematuridae

17.5 plockade jag halvförmultnade bitar av lövträdsved som ligger på marken i trädgården och synade dem med lupp. Euzetes globulus i förra inlägget är dokumenterad på en sådan träbit.

Kvalstren i det här inlägget fanns på samma trästycke.

De tillhör överfamiljen Uropodoidea (infraordningen Uropodina, ordn. Mesostigmata, rovkvalster) och bör placera sig i familjen Trematuridae. 

I Finland är endast släktena Nenteria och Trichouropoda listade. Åtminstone vissa arter i sistnämnda släkte är nu i nytt släkte - Oodinychus - och det sker ständiga revideringar i taxonomin.

Om min misstanke är korrekt torde bildernas kvalster platsa i Trichouropoda/Oodinychus.

Arterna i nämnda släkten är i viss mån knutna till vedlevande skalbaggar och använder dem som transportmedel. 

Träbiten bjöd på två arter. Tyvärr fick jag endast den här bilden av kvalstret som har lite annan form och färgton än föregående.

Trädgården 17.5. Euzetes globulus

Trädgårdskryss för Euzetes globulus. 

De exemplar som hittades fanns på förmultnande lövträdsved vilket ligger lite här och var i trädgården.

Här är ett tidigare inlägg om och med arten i fråga.

Trädgården 17.5. Discus ruderatus

Nu tänker jag vara lat och hänvisar i all enkelhet till detta gamla inlägg där det finns bilder på en mer aktiv trubbdisksnäcka, Discus ruderatus.

Som tillägg kan jag ändå nämna att inlägg som detta oftast mest bara är någon form av publika naturdagboksanteckningar. 17.5 noterades en trubbdisksnäcka i trädgården, punkt. 

Jag använder dessutom bloggen som arkivförteckning eftersom alla fotomapparna namngetts endast med datum och plats. 

Vilka motiv som finns var har jag inte längre så bra koll på.

Borde förstås ha skapat ett mappsystem i vilket bilder är ordnade enligt motivet och dess taxonomiska hemvist men så blev det inte och nu borde jag väl ha tjänstledighet och ett helt år bara för att ordna upp den saken. 

Trädgården 16.5. Mollisia fusca/lividofusca

Söker man diverse småkryp är det ju bl.a. skäl att lyfta och vända på död ved som ligger på marken. I det här fallet handlade det om en stump av en ekgren.

Men det är ju inte bara småkryp som kan hittas. Ekgrenen bjöd på gott om gråskål (släktet Mollisia).

Bilden ovan är en fokusstackning av totalt fem fotografier. Det blev en liten miss och därav ett oskarpt stråk tvärs över..

Sedan rotade jag en stund bland gråskålarna men fann för gott att vända mig till expertisen i Fb-gruppen Svamp-Klapp för att få svar angående huruvida artbestämning alls är möjlig.

Svaret:

Apothecier med det här utseendet på mörkbrunt subiculum (hyfmatta) och som växer på lövved är antingen mörk bäddskål Mollisia fusca eller M. lividofusca. Mikroskopering krävs för att skilja dem från varandra.

Stort tack till Stefan Phalagorn Bergström!

Trädgården 15 - 16.5. Phauloppia sp. (P. lucorum?)

Vid några tillfällen har jag fått syn på små prickar som rör sig på en björkstam här hemma i trädgården. Jag brukar ha för vana att stå och stirra på trädstammar. Pricken i fråga var ungefär 650 μm (0,65 mm) men det kunde jag förstås inte avgöra då. Mitt ögonmått är väl i och för sig rent obegripligt exakt men huruvida pricken var typ 630 eller 680 μm vågade jag inte säga med bestämdhet och siffran härrör ur en senare beräkning utgående från sensorstorlek samt objektivets brännvidd och förstoringsgrad.

Pricken är ett kvalster... ett hornkvalster (underfamiljen. Oribatida).

Följande dag fick jag syn på ytterligare ett kvalster i trädgården. Då på fruktkroppen av en vedlevande svamp som växer på död rönnved.

Kvalstren må se aningen olika ut men de är - eller bör vara - samma art. Olikheten beror på att exponeringarna och ljussättningen är av lite olika slag. 

Artbestämningen stannade för min del vid släkte Phauloppia (fam. Oribatulidae) eftersom jag inte hittat nyckel eller beskrivningar av alla släktets nordeuropeiska arter. Tycker det är skäl att inte förlita sig helt på nationella artlistor när det kommer till kvalster.

Phauloppia lucorum är den oftast rapporterade och den som oftast förekommer i olika undersökningar. Synliga karaktärer gjorde även att P. lucorum var den mest misstänkta men med vetskap om arter jag ännu inte har full koll på fick det stanna vid släktet.

Peter Gjelstrup - Tack! - har nämnt att det rör sig om P. lucorum. Jag har dock än så länge inte erhållit svar på vilka de synliga diagnostiska karaktärerna gentemot potentiella förväxlingsarter är.

Beskriven storlek på P. lucorum är mellan 680 och 710 μm (0,68 - 0,71 mm), så måhända min beräkning inte var så värst exakt och att ögonmåttet är det enda tillförlitliga.

I övrigt tillhör jag den ironiska generationen.

P. lucorum är förknippad med träd och återfinns rätt ofta på stammar. 

Födan är alger, lavar, svamphyfer och motsvarande. 

Det är av förståeliga skäl enklare att se kvalster på slät, vit björknäver än på skrovliga gråa barkytor och därav fördelen med att tidvis stirra på björkstammar.

Tornens kamp 9.5

Årets Tornens kamp gick av stapeln 9.5. 

"Men vänta här nu!" säger den bloggläsare som råkat läsa ett inlägg jag publicerade i november 2025 och som vet att min medverkan i Tornens kamp brukar ske i Bådaviken.

"Det är något som inte stämmer här!" fortsätter hen.

Det är fullt möjligt... att någonting inte stämmer alltså. 

Men sådant behöver vi inte hänga upp oss på här och nu. Fåglarna är trots allt det intressanta och jag hastar härmed raskt över till dem i stället för att dröja kvar vid överflödiga oväsentligheter.

Fiskgjusen ovan passerade med fisk i klorna. Avståndet till fiskgjusen var långt utanför all tänkbar vettig fotograferingsdistans men jag tryckte ändå på slutarknappen för att se om det skulle vara möjligt att bedöma vilken fisk den fångat. 800 mm och riktigt hårt beskuren bild. Tror det är en braxen.

Kärrhöksparet (brun kärrhök) har relationen i skick och hänckningsförberedelserna är i full gång.

Tornfalk är inget automatiskt artkryss i Bådaviken men ibland stryker de förbi. De gånger jag oftast sett dem har varit i samband med större insektsvärmingar.

Den här tornfalken stannade till nårga tiotal sekunder för att ryttla över strandängen. Där rör sig diverse små däggdjur men någon visuell kontakt med sådana fick tornfalken inte och drog sedan ganska snabbt vidare.

Sädesärla är standard runt... utkiksplatsen.

Grågås som ser skeptisk ut. Försöker antagligen komma underfund med vad det är som inte stämmer.

Avståndsdokumentation av den småspov som trevligt nog flög förbi. Det händer inte så ofta.

Kärrhökshonan med bomaterial.

Mera avståndsdokumentation. Den här gången av gulsparv som numera syns allt mer sällan i Bådaviken.

Under fjolårets fågelinventering hörde jag gulsparv vid endast ett enda tillfälle tidigt på våren. Åren dessförinnan har jag inget minne av att jag skulle ha sett eller hört några. Men går man tillbaka tio år var gulsparv en typisk strandängsfågel i Bådaviken.

Åt andra hållet - alltså in mot den äldre strandskogen - huserade bl.a. gransångare som tacknämligt också skymtades mellan kvistar och blad vid några ögonblickliga tillfällen.

Noterar förresten att det är första gången gansångare dyker upp här på bloggen. Skål för det!

Mera grågäss.

Slutligen några sädgäss... eller egentligen skogs-/tundragås numera.

Det nedre paret längst till höger är bläsgäss.

Det här året blev en smula trögt. Vi kom upp till 54 arter men det satt hårt åt. Många vanliga arter saknades helt. Blåmes dök upp först när vi höll på att avsluta för dagen. Det tog också väldans länge innan några änder visade sig och då var det endast dussinarterna gräsand och kricka som till slut skymtades. 

Men våren har varit riktigt tidig. Tornens kamp är ganska sent inom sin möjliga "tidsgaffel" och häckande par hade säkerligen redan ägg att ruva och förde rent allmänt en mera undangömd tillvaro.

Sothöna, som förra året trevlig nog återkom till bådaviken med flera par, var som bortblåst nu. 

Vattenrall hördes inte heller men rördrom tutade i alla fall.

54 arter kändes som en låg siffra men statistiken visar att det är ganska ordinärd mängd:

2025 - Medverkan. 60 arter.

2024 - Medverkan. 57 arter.

2023 - Medverkan. 50 arter.

2022 - JNN deltog inte.

2021 - Avblåst pga. pandemi

2020 - Avblåst pga. pandemi

2019 - Jag hade dubbelbokat mig och sedan blev det ändå ingen medverkan av JNN. Ett snöfall slog till mot nejden.

2018 - Medverkan. 52 arter.

2017 - Jag blev tvungen att dra iväg på annat uppdrag. 58 arter observerades av laget på plats.

2016 - Total blackout! Tog ofattbart tokfel på dag och åkte aldrig ut på lördag, men ordnade väckning på söndag. 49 arter observerades av dem som hade hum om veckodagarna.

2015 - Ingen medverkan av JNN, men jag åkte ut en liten stund hur som helst.

2014 - Medverkan. 56 arter.

2013 - Medverkan. 48 arter.

2012 - 50 arter.

2011 - 57 arter.

2010 - 55 arter.

(2010 - 2012 var jag personligen inte med på Tornens kamp)