Bådaviken 11.4. Araneus diadematus

Någon specifik målsättning med vistelsen i Bådaviken hade jag inte medan jag trampade mig dit på cykeln. I alla fall ingen annan målsättning än att bara vistas utomhus i finvädret och kanske få ett eller annat kryp framför ögonen.

Väl framme fick jag för mig att börja skaka/banka grankvistar i den äldre delen av strandskogen. Det slog mig nämligen att jag aldrig gjorde slag i saken och senare letade fler exemplar av barrpuckelspindel efter den där dagen när jag hittade en men fumlade bort den.

När man skakar grankvistar är det främst en art som i mängd snöar ner på den uppsamlingsyta man håller under. Jag använde för övrigt en medhavd blixtreflektor av paraplymodell i vilken allt skräp och alla småkryp fick ramla ner.

Arten som i stor mängd rusade omkring i "paraplyet" var föga förvånande granbaldakinspindel, Pityohyphantes phrygianus. De kom i alla storlekar och åldersklasser. Någon dokumentation av dem blev det inte. Ganska typiskt när det handlar om riktigt vanliga arter. Bilder av granbaldakinspindel finns dock i rätt stor mängd här på bloggen sedan tidigare. Till exempel här är ett inlägg med två sådana fotografier.

En dussinart jag däremot dokumenterade är korsspindel, Araneus diadematus. Det handlade mest om att hjälpa mina ögon när det handlade om att se skillnad på den och nämnda barrpuckelspindel. Det är nämligen i princip bara små ungar som hittas just nu. Mina ögon sållar visserligen ut de flesta spindlarna på familjenivå men för artbestämning och säker bekräftelse behöver jag optisk hjälp. Luppen glömdes där hemma.

Ganska omgående, efter bara några få skakade kvistar, hade tre små korsspindelungar blivit fotograferade. Den första är störst - eller "minst liten" (4-5 mm). Den andra minst (ca 2 mm) och den tredje typ mittemellan (ca 3-4 mm). Det började kännas som om det skulle bli en korsspindeltät dag. 

Men det bidde det inte. Av någon anledning tog korsspindlarna slut efter den tredje. 

Resterande arter som fyndades - utom granbaldakinspindel då alltså - dyker upp i kommande inlägg.

Ska tillägga att alla nerskakade spindlar som befunnit sig i paraplyet och i den lilla medhavda asken - där de dokumenteras - återbördats till sin grankvist.

Bådaviken 11.4. Trypodendron domesticum

Verkligen inga höjdarbilder på husborre, Trypodendron domesticum. 

Dylika småttingar borde dokumenteras med ett annat objektiv än det som för stunden satt fast på kameran. Motivet borde även städas.

Husborre är vanlig bland den myckna döda veden i Bådavikens strandskog. Den här var bifångst när jag skakade grankvistar i jakt på spindlar. Mer om de spindlarna i kommande inlägg.

Dokumenterad i Bådaviken även tidigare.

Bådaviken 11.4. Muscina levida

Muscina levida är tydligen en art jag får korn på i medlet av april ute i Bådaviken. Här ett nästan identiskt fotografi taget 13.4.2024. Förmodar det är kombinationen av mitt stirrande på trädstammar och flugornas behov av solvärme som spelar in.

Jag ville ta fotografi i lateral vy också. Det ville inte flugan.

Släktingarna M. stabulans och M. pascuorum hittar jag i trädgården. 

Bådaviken 11.4. Schizotus pectinicornis

Lördag och tid för ny exkursion till Bådaviken.

2025 var grodor och fåglar högsta prioritet så fort jag satte min fot på det där stället. I år står småkrypen åter i fokus. 

Men denna dag var jag inledningsvis ändå uppmärksam på huruvida grodorna inlett fortplantningen eftersom jag gärna vill få bild på lekande åkergrodor.

Exakt när isen gick inne i glosjön vet jag inte men det bör ha varit i slutet av mars vilket innebär att det skedde ca två veckor tidigare än i fjol vilket i sin tur var tidigt och med grodlek redan i mitten av april. Det normala är grodlek i månadsskiftet april-maj.

I dag hördes ändå inga grodor. Min hypotes är att den snöfattiga vintern med sin djupa tjäle efter kölden i januari och februari kanske gör att övervintringsplatserna fortfarande är rätt kalla eller till och med frusna.

Efter konstaterandet att inga grodor spelade koncentrerade jag mig på de ryggradslösa.

Första observationen var denna larv av Schizotus pectinicornis, en art i familjen kardinalbagar (Pyrochroidae). Larven befann sig i en av de döda björkarna som fälldes under en storm för ett antal år sedan. 

Jag har tidigare inte påträffat arten i Bådaviken men däremot hemma i trädgården. 

 

Bådaviken 3.4. Salticus cingulatus

Stamzebraspindel, Salticus cingulatus, delar ofta stam med lavsnabblöparna men är mindre kräsna och återfinns i flera olika habitat. Den hittas också hemma i trädgården.

Svenska trivialnamnet bytte från stamhoppspindel till stamzebraspindel för några år sedan. Släktet inbegrep ett par smått förvirrande namnval där det svenska och det vetenskapliga namnet lät förväxlat hos två arter. Efter namnbytet känns det lite redigare. 

Bådaviken 3.4. Rabocerus foveolatus

Rabocerus foveolatus (familjen trädbasbaggar, Salpingidae) är härmed ny på min lista av observerade och dokumenterade arter. Skål för det!

Tack till Hans-Erik Wanntorp för bekräftelse av artbestämningen!

Larvlivet sker under bark på nyligen döda träd. Men desto mer kring biologin verkar inte riktigt känd. Möjligen är de rovdjur och/eller svampätare.

Vad jag i något skede verkligen borde göra... bland alla dessa "borden"... är att samla hem ett antal foretiska kvalster för närmare granskning när de serveras på det här viset. Men jag hade inte utrustning för sådan insamling med mig.

Skalbaggen, som för övrigt är någonstans mellan tre och fyra millimeter lång,  har två typer av kvalster på sig. De som sitter på täckvingarna skulle kunna vara något Acaridae (Astigmata) i stil med Thyreophagus men de behöver in under mikroskop för bekräftelse samt närmare bestämning. Dessa bör sitta fast med två häftanordningar i bakre ändan.

Vid hitre täckvingens framhörn syns ett kvalster som ser ut att tillhöra ordningen Mesostigmata. Men inte heller det ska anses vara kassaskåpssäker på basis av bildmaterialet.

Annan medhavd optik med rejälare förstoringsgrad hade inte heller varit fy skam. Men alla sådana objektiv låg slappt hemma i sina lådor.

 

Bådaviken 3.4. Lavsnabblöpare

Dags för ännu ett inlägg med skamlöst många lavsnabblöpare, Philodromus poecilus.

Arten är klassad NT (nära hotad) i Finland och påträffas bara begränsat. Sannolikt är lavsnabblöpare ändå aningen vanligare än vad antalet rapporterade observationer antyder. Det är ju en synnerligen välkamouflerad spindel som tycks vara noggrann med att hålla sig där den är svår att upptäcka.

På sydligare breddgrader verkar lavsnabblöpare huvudsakligen hittas på rejält tilltagna stammar av äldre lövträd. Häromkring har jag hittills endast hittat den i Bådavikens strandskog och då huvudsakligen på döda stående alar som börjar ha ett par år av biologisk nerbrytning på nacken.

I går - långfredagen för övrigt - var makroutrustningen för första gången den här säsongen medhavd till Bådaviken. Isen hade gått inne i viken och det är ytterligare något tidigare än fjolårets tidiga vår. Tranor tutade här och var, det bofasta sångsvansparet åt i glosjön och gräsänder gled omkring intill vass- och kaveldunsbestånden.

På småkrypsfronten var det inte så livat än. Marken är än så länge troligen rätt kall på djupet. Vinterns magra snötäcke och den utdragna kalla perioden i januari och februari skapade rätt djup tjäle som rimligen torde påverka dem som övervintrat  i förnan. 

På solsidan av alstammarna förväntade jag mig hitta lavsnabblöparna och ganska omgående hade jag fått korn på den första. 

De allra flesta är med säkerhet subadulta individer. En är eventuellt i juvenilt stadium. Min bedömning är att lavsnabblöparna i Bådaviken övervintrar som små juveniler och i subadult ålder. De små juvenilerna är svåra att få syn på och huserar eventuellt på ställen där de är närmast omöjliga att upptäcka.

Jag dokumenterar dem gärna där de sitter och det gör inget om fotografiet blir "rörigt".

Lavsnabblöpare nr 1 (första bilden) är en hona.

Nr 2 (ovan och nedan): Subadult hona. Oftast bryr jag mig inte om att fokusstacka i fält men bilden ovan består av fyra exponeringar och den nedre är blygsamma tre exponeringar.

Nr 3 (ovan): Subadult hane.

Nr 4 (ovan och nedan): Subadult hona. Hyfsat sliten.

Nr 5 (ovan): Subadult hona.

Nr 6 (ovan): Subadult hona.

Nr 7 (ovan): Subadult hona.

Nr 8 (ovan): Subadult hane.

Nr 9 (ovan): Subadult hona som, på basis av sitt bakkroppsomfång, verkar ha ätit en hel del.

Nr 10 (ovan): Hona som eventuellt är juvenil.

Nr 11 (ovan): Subadult hona.

Nr 12 (ovan): Subadult hona.

Därefter skedde ett smärre missöde och jag lyckades fotografera hela 6 st lavsnabblöpare med ett gummiband sträckt mitt framför objektivet. Längst fram på objektivet har jag en ljusdiffusor - som en framåtriktad tratt - monterad och det gummiband som håller diffusorn runt objektivet hade släppt och hamnat fel. Hur jag inte märkte det förrän efter en stund är märkligt.

Tänkte ett tag publicera de bedrövliga bilderna som något slags "exempel" på någonting men låter det ändå vara. Rimligen blir ingen gladare av att se fotografier med ett suddigt fält som sträcker sig rätt över bilden och spindeln. I huvudet har jag rätt länge haft planer på ny diffusor-design eftersom den existerande lösningen inte varit särdeles praktisk. Måhända jag får tummen ur och skrider till verket med konstruktionen så småningom?

Nr 19 (ovan): Subadult hane.

Nr 20 (ovan): Subadult hona.

Coenosia intermedia (?)

Från insamlingen 2021.

Som vanligt får jag lyfta fram brasklappen "om jag nycklat rätt". För om så är fallet bör det här vara Coenosia intermedia (underfam. Coenosiinae, fam Muscidae, husflugor). 

34 arter finns uppräknade på finländska artlistan och C. intermedia har rapporterats rätt många gånger. Jag har dock inte granskat hur rapporteringarna står sig gällande graden av säkerhet i artbestämningen.

Här är bilder på en annan, tidigare insamlad, art i släktet.

Fannia armata

Fannia armata (fam. takdansflugor, Fanniidae) med huvudet på sne.

Åtminstone bör det vara den arten om jag orienterat mig rätt i den nyckel som användes.

Den här hanen är insamlad 2021 och här är en tidigare dokumenterad hane insamlad 2020.

Thricops cunctans

Den ständiga frågan vid varje artbestämning är huruvida jag gjort rätt val i alla nyckelsteg. Tycker mig ha dubbelkollat ett antal gånger och det allmänna intrycket känns i alla fall inte fel vad slutresultatet anbelangar. 

Det ska också poängteras att den använda nyckeln gäller brittiska arter och saknar tre stycken som är listade för Finland. Dessa tre har jag kikat på och tycker mig kunna utesluta ur ekvationen.

Detta bör, enligt vad jag kan notera, vara Thricops cunctans (underfamilj Azeliinae, familj husflugor, Muscidae).

Flugan på bilderna är en hona.

För några veckor sedan passerade en hane framför kameran och här är det inlägget.

Fannia tuberculata

Sakteliga tar jag mig fram genom 2021-lådan av insamlade och monterade tvåvingar för att dokumentera och artbestämma dem. I något skede ska jag väl variera mig genom att plocka ut en del steklar också, men jag har liksom ett slags "momentum" med flugorna just nu.

Om jag nycklar rätt ska det här vara Fannia tuberculata.

Hona är det i alla fall.

Likt övriga i familjen takdansflugor (Fanniidae) är larverna nedbrytare av organiskt material och då främst från växter.

Jämför med insamlad hane av F. armata här.

Microchrysa polita

Efter tre betungande blomsterflugor pustar jag här ut med en lättidentifierad vapenfluga (fam. Stratiomyidae) i form av Microchrysa polita. 

Vanlig i trädgården och har såväl insamlats som dokumenterats tidigare.

Botanophila ?

Jag förlorar mig bland alla borst i bestämningsnyckeln och orkar inte riktigt uppbåda rätt mängd styrka för att börja om en femtielfte gång bara för att åter landa i någonting som inte verkar stämma.

Tror släktet är Botanophila men utan att riktigt hitta någonting klockrent bland arterna (i artnyckeln) smittar osäkerheten tillbaka på släktesnivån.