Vill man ha någon form av kronologisk upptakt kring detta minst sagt spännande och märkligt utdragna frågetecken kan man med fördel ta del av följande inlägg:
- 2025 sysslade jag med så mycket annat att dessa spindlar aldrig blev dokumenterade.
Och nu tillbaka till 15.8.2026.
Det tog inte alls länge innan jag fick korn på den första honan. Lyckades rätt problemlöst krångla in den i "araknoskopet" som för dagen bestod av mjuk skumplastbit och ett UV-filter för kameraobjektiv. Utrymmet mellan skumplasten och filterglaset var rätt bra för en spindel av den här storleken och jag tänkte att UV-filtret skulle vara bättre att fotografera genom än den optiskt tvivelaktiga plastfolie som används i mitt normala araknoskop. En fördel med plastfolien är att den ger efter och att spindlarna därmed löper mindre risk att skadas.
När spindeln skulle förpassas tillbaka till sitt nät schabblade jag en smula och hon försvann ner på marken.
Men jag hade de epigynbilder jag var ute efter. Då slog det mig att jag sannolikt glömt ställa om bländartalet från allt för liten öppning och att fotografierna troligen led av svår diffraktionsoskärpa.
En snabb granskning med uppförstoring visade att skärpan i och för sig var på rätt ställe men att de var besvärande diffraktions-suddiga när man förstorade. Djup suck och ny sökning efter ytterligare en hona.
Tog inte länge den här gången heller. Men den nya honan trilskades kopiöst innan jag till slut hade henne på plats i araknoskopet. Grejen med att använda ett UV-filter och en platt skumplastbit är att man måste få spindeln att stå på filterglaset och sedan raskt, men försiktigt lägga skumplastbiten ovanpå. Därefter kan man svänga på alltsammans så att UV-filtret vilar ovanpå skumplastbiten. Spindeln ska då ha undersidan svagt pressad mot filterglaset och vara färdig för epigynfotografering. En spindel som rör på sig, ja rent av springer, är snabbt utanför filterkanten innan man har skumplastbiten där den ska vara. I det där plastmuggsaraknoskopet elimineras det problemet. Borde försöka hitta en optiskt lämplig plastfilm eller hitta ett rör på vilket kamerafiltret kan monteras.
Till slut var hon på plats och fältfotograferandet av epigynet kunde genomföras.
Riktigt nöjd med resultatet är jag inte. Skärpan sitter lite fel och det verkar som om jag har någon obegriplig rörelseoskärpa på alla bilderna jag tog.
Det mesta tyder ju, och har gjort så rätt länge nu, på att det faktiskt är P. simulans, husklotspindel.
Färgsättning, bakkroppens mönster och form, spindlarnas storlek samt nu de något suddiga fältbilderna på epigynet. De båda andra arterna bör alltså gå att avfärda på basis av dessa karaktärer.
För ett så pass anmärkningsvärt fynd som P. simulans känns det ändå relevant med att faktiskt göra en insamling för att utradera alla tänkbara kvardröjande frågetecken. Minsta lilla tvivel behövde helt enkelt elimineras enligt gängse principer.
27.9 drog jag således åter iväg till Bådaviken. Den här gången försedd med sprit och insamlingsrör. Honorna var vid den tiden färdiga med sin äggläggning och om några alls fanns kvar vid liv skulle de inom kort slänga veven. Inför insamlandet var jag i kontakt med Niclas Fritzén för att säkerställa ett antal relevanta detaljer och även kolla om han var tillgänglig för preparation och närmare koll på epigynen.
Snabbt hittades flertalet honor sittandes intill sina äggsäckar. Några få, bland annat en med mörkare teckning, samlades in. Kort därefter bar det av till Niclas för granskning.
Och visst! Preparerat epigyn visar med all önskvärd tydlighet att det handlar om P. simulans.
Foto: © Niclas Fritzén
Då kommer man till frågan vad dessa spindlar gör i Bådaviken.
Jo, visserligen ägnar de sig åt att leva, äta och föröka sig där. Men jag tänker på hur det kommer sig att de finns just på denna plats. Geografiskt är de nämligen rätt långt från alla andra kända och verifierbara fynd.
Här ovan är kartan i Finlands spindelatlas. Visserligen inte uppdaterad på drygt tio år men en sådan uppdatering ändrar inte särskilt mycket. För om man...
... går till laji.fi och kikar på den kartan ser den ut som ovan. Fyndet i Raumo är inte kvalitetssäkrat men jag har sett bild på spindeln och personen som rapporterade spindeln har god koll på spindlar. Det är sannolikt P. simulans. Rapporteringen norr om Åbo är inte heller kvalitetssäkrad och några bilder tycks inte finnas.
För den som undrar finns "mina" exemplar ungefär mittemellan Vasa och Karleby (Kokkola på kartan) uppe till vänster på kartan.
Hur ser det ut i Sverige då?
Nästan alla rapporter i Sverige klänger kring kusterna längst i syd. Ett rapportering som sticker ut är i Dalarna nordost om Mora (Furudal/Näset). Den rapporten åtföljs inte av bilder och verkar inte vara validerad.
Att hitta enstaka exemplar av ovanliga spindelarter behöver inte vara så konstigt. Spindlar är ju suveräna på att sprida sig och kan i samband med sk. ballooning landa lite här som där långt borta från sina utbredningsområden. Utan artfränder och kanske i ett klimat eller en miljö spindeln inte är anpassad för blir det inte heller någon långlivad fortsättning i ett sådant fall. Visserligen ska man ha tur om man hittar de enskilda exemplaren men ändå.
Det anmärkningsvärda är alltså att arten i det här fallet helt klart lever, frodas och förökar sig i rätt stor mängd ute i Bådaviken långt borta från alla andra kända och validerade fyndlokaler.
Är "kolonin" i Bådaviken en märkvärdig tillfällighet och ett undantag? Eller förekommer husklotspindel på flera andra lokaler i regionen? Spindlarna är inte särskilt svåra att hitta eftersom deras nät är lätta att upptäcka. Av den anledningen borde de rimligen ha noterats i samband med inventeringar eller av allmänhet med någorlunda spindelkännedom.
Hur som helst har jag fått ett nytt "något jag borde göra" inför kommande sommarhalvår. Jag får helt enkelt ta mig till andra lokaler med ungefär samma typ av habitat för att leta arten även på annat håll.
