Trädgården 22.8. Mossa

Sista inlägget från mesofaunasafarin 22.8 blir med två bilder på vad som väl torde vara någon levermossa (fylum Marchantiophyta). 

Inte den bästa dokumentationen ifall man vill artbestämma och jag har inte ens lagt tid på sådan aktivitet. Dylika fotografier blir mestadels biprodukter i samband med småkrypsjakt.

Översta bilden visar ca 2,8 mm bred yta och nedre bilden ca 3,3 mm.

Trädgården 22.8. Oodinychus sp.

22.8 är länge sedan vid det här laget. Det tar alltid en del tid att gå igenom fotomaterial taget under dessa små "safaris" och sedan dessutom spendera tid till artbestämningar. Som nämnts i en mängd tidigare inlägg går förstås inte alla att artbestämma på basis av fältfotografier men det tar ändå sin tid att granska och komma till en eller annan slutsats.

Det här rovkvalstret (ordning Mesostigmata) i familjen Trematuridae tog dock inte så länge att bestämma. Det beror på att det inte är första gången det varit framför kameran.

Man kommer visserligen inte hela vägen till art men släktet bör i alla fall vara Oodinychus.

 

Trädgården 22.8. Hypochthonius rufulus

Hornkvalster, Oribatida, är en utseendemässigt divers underordning. Många är kortbenta klotformade små pansarkryp och andra är långbenta små pansarkryp.

Hypochthonius rufulus är relativt platt och hör till dem som har flera synliga kroppssegment. 

Familjen Hypochthoniidae ingår i den högre, men ranglösa, taxonomiska gruppen Enarthronota (eller Enarthronotides) vilken ses som en relativt tidigt separerad gren inom Oribatida. I den bemärkelsen är det väl möjligt att se Hypochthoniidae och övriga inom Enarthronota som "primitiva" hornkvalster. Men tillgängliga genetiska analyser påvisar, så vitt jag noterat, ingen enhetlig indikation på att så nödvändigtvis är fallet.

Hypochthonius rufulus trivs i fuktig miljö rik på organiskt växtmaterial och är vanlig över stora delar av Europa.

Här traskar kvalstret omkring på en av de bitar av död ved jag så ofta söker just kvalster på.

Trädgårdskryss nr 903.

Kvalstrets längd är ca 600 µm.

Tack till Ladislav Miko för artbestämning!

Trädgården 22.8. Scheloribatidae (?)

Nej, jag lyckas inte avgöra om kvalstret tillhör Scheloribatidae eller Oribatulidae. Men jag tycker mig skymta en sublamella och lutar därmed mot det förstnämnda.

Här förser sig kvalstret av svamphyferna som sträcker sig ut över den bit av död ved på vilken jag sökte djur.

Trädgården 22.8. Furcoribula furcillata

Ny dokumentation av Furcoribula furcillata, en art som är observerad i trädgården tidigare. Fotografierna tagna den gången har dock skärpan på fel ställen.

Trädgården 22.8. Podothrombium sp.

Nytt trädgårdskryss!

Det niohundraandra i ordningen.

Förr i tiden, i det här fallet för några år sedan, ingick släktet Podothrombium som underfamilj Podothrombiinae i familjen Trombidiidae ("sammetskvalster") men numera får de vara i alldeles egen familj, Podothrombiidae.

På en av de bitar död ved jag för dagen granskade hittades tre eller fyra exemplar. Jag minns inte riktigt exakt. 

En av dem var aningen mindre, mörkare och mer mättat djupröd än de övriga.

För dylika djur vänder jag mig till boken Trombidiidae of Poland (ref.). Visserligen är min trädgård inte belägen i Polen, men publikationen är det närmaste man kommer en nordeuropeisk artlista och dessutom har den ju ingående beskrivningar av de medhavda arterna. Eller de flesta av dem i alla fall. För några saknas beskrivningar av en eller annan ålderskategori.

I Finland finns två arter på artlistan, P. filipes och P. bicolor. Enligt Mąkol 2005 (ref.) är även P. strandi hittad i Finland. 

Här är upprepning av att nationella artlistor för kvalster endast bör tolkas på så sätt att arterna påträffats och att listorna under inga omständigheter ska ses som heltäckande. Mörkertalet vad arter beträffar är sannolikt stort i vissa grupper och med säkerhet stort i andra grupper.

Insamling och mikroskopering är nödvändighet för artbestämning.

När jag nu endast har dylika fältfotografier till hands och tar del av de visuella och beskrivningsformuleringarna i Trombidiidae of Poland fastnar jag ändå för att P. filipes känns mest trolig. Det förutsätter att de fotograferade exemplaren är någon av de sju arterna medhavda i boken.

Det är främst området runt crista (den där lika knölen mellan ögonen), vad som syns av hårens mängd och utseende, hur hårbaserna på opisthosoma ("kroppen") ser ut samt skillnaden i vad jag tolkar är hona och hane. Hos just P. filipes är könsskillnaderna nämligen dylika med bl.a. mörkare röd hane.

P. filipes beskrivs som hygrofil, dvs. fuktälskande, och hittas i Finland bl.a. i vassområden runt sjöar. Men hur flexibel arten är och om trädgården sålunda platsar inom dess biologiska ramar vet jag inte. Kvalstren är dokumenterade ungefär tio meter från trädgårdsdammen och den skulle ju kunna vara nyckeln till deras närvaro. Om det alls handlar om P. filipes vill säga. För i egentlig mening går det inte att vara säker. 

Måhända borde jag börja rota mera i olika lokala vassbälten för att se om jag i dem hittar Podothrombium-kvalster och om de har samma karaktärer som trädgårdsfynden. Det finns många "borden" i den här verksamheten.

Referens:

Joanna Mąkol (2005)

Trombidiidae (Acari: Actinotrichida: Trombidioidea) of Poland

Fauna Poloniae

Museum and Institute of Zoology, Natura Optima Dux. 2005.

Trädgården 22.8. Mesostigmata

Som överstimulerad av extrema mängder koffein (eller lång kolalina*) rusade det här rovkvalstret (ordningen Mesostigmata) omkring som ett tok bland alger, svampar och uppblötta träfibrer på den bit död ved över vilken jag hovrade med kameran. Tre bilder hann jag ta.

Två av dem har skärpan käpprätt åt helsefyr men den ovan publicerade råkade pricka någorlunda rätt. Tyvärr skyms käkarna en smula.

Tyvärr ser man inte riktigt några tydliga diagnostiska karaktärer och därmed blir det bekymmersamt när det kommer till artbestämningsfrågor. Dessutom får man ett intryck av att det handlar om en nymf vilket under inga omständigheter gör saken lättare. Infraordning Gamasina ska det vara i alla fall.

*Dylik lingo får jag lov att finna genom sökningar på internätet. Svenska polisens information om drogslang kom till användning.

 

Trädgården 22.8. Phthiracarus sp.

Är det här trädgårdens niohundraandra artkryss?

Jag vet att du med ivrigt ställer exakt den frågan när du nu återkommit hit efter förrgårdagens inlägg.

Svaret är njäe. Jag tror inte det.

Det kan i och för sig mycket väl vara så, men sannolikt är det här ändå samma art som något av de tidigare dokumenterade kvalstren i släktet Phthiracarus.

Blekheten påminner om det andra kvalstret i det här inlägget. Frågan är dock om blekheten är karakteristiskt för en art och/eller kort tid efter byte till nytt åldersstadie (tritonymf/adult).

 

Trädgården 22.8. Stigmaeidae (Eustigmaeus sp.?)

Det här kvalstret, med sina ca 240 µm, hörde likt kvalstret i föregående inlägg till en av de många kvalstergrupper jag inte tidigare hade koll på. Rätt snart var jag i behov avbestämningshjälp. Den kom än en gång från Dave Walter via Fb-gruppen Acarology.

Stort tack!

Familjen är Stigmaeidae och släktet förmodligen Eustigmaeus.

Stigmaeidae är stor och divers familj med, vad det verkar, behov av revidering (ref.). 

Många av arterna uppges vara rovdjur som bl.a. livnär sig på andra kvalster, t.ex. spinnkvalster (familjen Tetranychidae), och kan således potentiellt användas inom biologisk bekämpning. 

De sägs dock vara relativt svåra att odla enligt de källor jag i all hast kikat på.

Många av arterna förknippas med mossa på trä och ved. Även om mossa inte syns på bilden är det definitivt mossa på den förmultnande träbit på vilken kvalstret fyndades.

Familjen finns inte på Finlands artlista (laji.fi). I Sverige är den nämnd på Artfakta men utan underliggande släkten och arter.

Referens:

Krantz, G. W., Walter, D. E. (2009).

A Manual of Acarology

Texas University Press.

ISBN 978-0-89672-620-6. 2009

 

Trädgården 22.8. Heterostigmata

Artkryss nummer 900 i denna trädgård mitt i centrum av en liten österbottnisk stad.

Siffran inbegriper endast djur. För t.ex. växter, svampar och myxomyceter är statistiken än så länge inte riktigt sammanställd. Vad just svampar beträffar har jag dokumentation på rätt många vilka jag än så länge inte ens försökt bestämma. Kluttarna runt kvalstret hör till dem.

För att observationen ska räknas som ett trädgårdskryss måste djuret ha satt sin fot i trädgården. Jag räknar alltså inte in överflygande fågelarter.

Men vad är då trädgårdskryss nummer 900?

Kvalstret i fråga har en längd på ca 230 µm ifall min beräkning stämmer. Det är inte riktigt inom vettigt räckhåll för MP-E65-objektivet även om alla dryga 65 millimetrar av mellanringar är adderade.

Någonting i underordningen Prostigmata anade jag att det rör sig om. Men det finns en uppsjö att välja bland och med vissa av dem famlar jag än så länge lite i blindo.

Tack och lov existerar personer, akarologer, som har koll och som kan notera små detaljer vilka leder vidare ut på tunnare grenar i släktträdet.

Dave Walter, renommerad akarolog och författare av centrala publikationer inom ämnet, kopplade bildernas kvalster till Heterostigmatina (ranglös taxonomisk grupp inom Prostigmata) och möjligen familjen Pygmephoridae. 

Familjen i fråga består primärt av fungivorer, svampätare, och hittas i princip överallt där svamp finns. Alltså med andra ord typ överallt där organiskt material är ansamlat vilket i sin tur är... typ överallt.

Nu är ju detta ingen artbestämning som sådan. Dvs. man kommer inte till art eller ens kassaskåpssäker bestämning av familj. Men det är ju det oaktat en art och en som jag inte tidigare observerat och dokumenterat. 

Det är, i mitt tycke, oerhört inspirerande att trädgårdskryss nummer 900 består av bilder på något obestämbart litet kvalster vilket utgör en minutiöst liten men ändå central del av den enorma väv av olika ekologiska samhörigheter våra ekosystem bildar. 

Det här kvalstret spelar tillsammans med alla andra organismer roll även för vår, dvs. mänsklighetens, egen existens.

I den bemärkelsen måste vi värna minst lika mycket om det här kvalstrets välbefinnande som jättepandornas. Hela världen bör börja med kvalsterpolitik.

Trädgården 22.8. Eueremaeus oblongus

899:de kryssade djurarten i trädgården blev Eueremaeus oblongus (familj Eremaeidae, underordning Oribatida, hornkvalster).

I litteraturen (ref.) anges arten bli mellan 560 och 620 µm lång. De dokumenterade exemplaren (tre st olika) var snarare kring 450 - 500 µm om min beräkning håller måttet.

Tack till Ladislav Miko för artbestämningsbekräftelse!

Referens:

Weigmann, Gerd. (2006)

Hornmilben (Oribatida)

Verlag Goecke & Evers, Keltern

Trädgården 22.8. Autognetidae

Fick aldrig riktigt vettigt bildmaterial på det här hornkvalstret (underordning Oribatida) men det får ett inlägg ändå.

Familjen bör vara Autognetidae och om jag tolkar de diagnostiska karaktärerna korrekt torde det potentiellt kunna vara Conchogneta dalecarlica likt kvalstret i det här inlägget.

Trädgården 22.8. Liacarus eller Euzetes eller...?

En bjässe dök upp framför kameran och visade sin ändalykt.

Enlig beräkning baserat på kamerans sensorstorlek och optikens förstoringsgrad bör bjässen ha varit rätt nära 1000 µm. Alltså en millimeter lång.

Den har ett utseende jag under inga omständigheter lyckades koppla till något hornkvalster (underordningen Oribatida) synligt i min tillgängliga litteratur. Då ska det tilläggas att min litteratur är av det slaget att alla i Europa kända hornkvalstersläkten ingår.

Men när frågetecknen hopar sig och bildar ogenomträngliga klumpar i hjärnans nervbanor finns alltid expertis några tangenttryck bort. Det tog inte lång stund innan de där som kan sina hornkvalster replikerade med att det här är en tritonymf. Sådana är svåra, och kanske ofta närmast omöjliga, att artbestämma. Alternativet vore kanske att samla in och föda upp för att se det vuxna djuret efter ömsning.

Spekulationerna går i riktning mot Liacarus subterraneus och Euzetes globulus. Den sistnämnda är hittad som vuxen precis där bildernas två tritonymfer dokumenterades. Men det är förstås inget belägg.

Tack till Ladislav Miko och Tom Toad!

Trädgården 22.8. Ledhoppstjärtar

Letar man kvalster hittar man hoppstjärtar.

Det har således blivit ett och annat hoppstjärtinlägg det här sommarhalvåret.

Hoppstjärten ovan bör vara samma som första hoppstjärten i det här inlägget. Det vill säga en ung Tomocerus minor. Men osäkerhet råder.

Den här torde vara någondera art i släktet Lepidocyrtus.

Sist och minst en hoppstjärt som jag också tror tillhör Lepidocyrtus. Men om det är samma art som den ovan och/eller om det är ett ungt exemplar har jag ingen aning om. Den var i alla fall synnerligen liten.

Svampen ser ut att vara någon Penicillium.

Därmed inget nytt under bloggsolen i detta inlägg. Men efter konsultation av blogglagboken har jag konstaterat att det är fullt lagligt att publicera blogginlägg som inte innehåller någon ny innehållslig information.

Trädgården 22.8. Oligolophus tridens

Mesofaunasafari i trädgården 22.8.

Stor del av mina kamerastrapatser ute i grönskan har det här sommarhalvåret varit på millimeternivå och gigantiska kreatur som ljus smålocke, Oligolophus tridens, har inte fått plats på sensorn på grund av medhavd optik.

Vill man se en hel ljus smålocke är det således skäl att antingen söka bilder på andra webbsidor eller klicka sig vidare till det här gamla inlägget. Ljus smålocke kryssade jag också för första gången i Bådaviken lite tidigare i somras.

Oligolophus tridens? 

Artnamnet åsyftar de tre "tänderna"/taggarna/treudden den har framför ögonkullen.

Det finns en lockespindel vars svenska trivialnamn är treuddslocke. Dess vetenskapliga namn är Lacinius ephippiatus.

Ephippiatus har med sadelteckningen på dess rygg att göra.

Det för oss vidare till Mitopus morio som heter sadellocke på svenska. Den har förstås också en sadelteckning. Artnamnet morio härrör ur grekiskans ord för narr eller gycklare. Exakt varför Fabricius 1779 fäste det namnet på denna art är så vitt jag noterat oklart. 

Trivialnamnen på andra språk följer inte samma smått lustiga snedsprång som de svenska namnen.

Tornseglar-upprop!

Tornseglare, Apus apus, är årets BirdLife-art och lyfts fram av den anledningen att den minskar i antal.

Här följer en önskan om rapportering av tornseglarhäckning för att kartlägga hur läget ser ut och om det finns kvarvarande kolonier som kan gynnas av holkutsättning.

Observationer av häckningsplatser får gärna rapporteras till Tiira.fi samt till Ralf Wistbacka (ralf@wbe.fi).

Jakobstadsnejdens Natur rf. och Ostrobothnia Australis medverkar till att erbjuda holkar inom sina verksamhetsområden för att på så sätt försöka bromsa och hoppeligen vända den neråtgående populationstrenden. Kontakta således Ralf Wistbacka för mera information kring möjligheten att erhålla holkar och/eller anvisningar gällande holkarnas mått ifall du vill bygga själv.

Tornseglare häckar gärna i låga och breda holkar. 

Placeringen bör vara sådan att tornseglarna har manöverutrymme eftersom det är med ansenlig hastighet och utan extra mellanlandningar de tar sig fram i luftrummet.

Tornseglarfotografi: Bo Isomaa.

Holkfotografier: Hans Hästbacka.

 

Bådaviken 15.8. Clubiona subsultans

Barrsäckspindel, Clubiona subsultans, är en av få som tack vare sin mörka hjärtfläck kan artbestämmas på basis av habitus i detta annars svåra släkte. 

Likt några andra kryp jag fotograferade 15.8 är det här en vanlig art vilken jag av någon anledning inte tidigare kryssat i Bådaviken.

Bådaviken 15.8. Cloeon sp.

Ordningen dagsländor, Ephemeroptera, med sina 57 arter på finländska artlistan, har jag ägnat obefintlig tid åt.

Den här honan tillhör C. dipterum-komplexet vilket här i Finland också inbegriper C. inscriptum. Om det finns någon som helst chans att, på basis av habitus, skilja de de båda från varandra har jag inte säkerställt mig om. De källor jag i all hast kollat indikerar att genitaliegranskning krävs.

Hon hittades på en grankvist inne i strandskogen. 

Bådaviken 15.8. Oligolophus tridens

Oligolophus tridens, ljus smålocke, är nytt artkryss för Bådaviken. Arten är med största sannolikhet väldigt vanlig där men jag har helt enkelt inte rotat så mycket i strandskogsförnan den här tiden på året och därmed har den undgått mig.

Fast nu när jag tänker på det har jag med största sannolikhet noterat ljus smålocke tidigare men har haft fokus på annat än lockespindlar och aldrig bemödat mig om närmare granskning och artbestämning av dem.

Hemma i trädgården är den vanlig och "kryssad" för många år sedan.

Bådaviken 15.8. Vitrina pellucida

Om inte den vanligaste så åtminstone en av landets vanligaste snäckor.

Konglassnäcka, Vitrina pellucida, må det kanske krylla av här och var men dess ringa storlek borgar för en, av oss människor, rätt ouppmärksammad existens. Så även för mig och därmed handlar det om nytt artkryss för min del.

Skalet är, hos större exemplar, mellan 4,5 och 6 mm i diameter. Den dokumenterade snäckans skal är mindre än 4,5 mm.

Ett artkännetecken är att manteln syns utanför skalet. Annars är det lätt hänt att förväxla vuxna konglassnäckor med ungar av större arter som t.ex. fläcklundsnäcka ifall observationen kombineras med slarv.

Den dokumenterade konglassnäckan ser förresten ut att ha partajat rätt hårt kvällen innan. Det är dock inget som kan bekräftas eller avfärdas.