Hem från Mickelsörarna

Kummelskärets naturstig slutar i något som kallas "stormarnas strand" ute på norrsidan av skärets östra spets. I öster finns ett antal småskär med enstaka fiskebostäder. På bilden syns bl.a. Lilla Kolaningen. Anledningen till bilden är dock den klump som syns centralt. Vi uppfattade att det rörde sig om en säl.

Mycket riktigt. När vi körde hemåt och bl.a. passerade sydpricken till höger i första bilden, kom vi också ganska nära vikaren som envist låg kvar trots två tidigare passerande båtar. Sälen hade bestämt sig för att inte låta sig skrämmas ner i vattnet. Avståndet var väl 50-60 m.

Det här var första gången jag fått möjlighet att se en säl på det här avståndet. Givetvis lite för långt för vettiga fotografier - men alldeles suveränt i övrigt. Faktum är att vi senare såg ytterligare en säl på nära håll. Den simmade utanför sundet mellan Frösön och Torsön. Endast huvudet skymtades under några korta ögonblick.

I samma sund simmade en liten familj Gråhakedoppingar.

Längre in på sydsidan om Torsön höll skäggdoppingarna till.

På kvällssidan lugnade vattenytan ner sig och inne i Torsöfjärden var det nästan spegelblankt. Hällgrund i norr.

Gråhakedopping

Nästa Öja-möte var gråhakedoppingen - Podiceps grisegena. Doppingparet höll sig i närheten av en skyddad vik där de höll viss distans till varandra och lät det typiska stuckna-grisen-grymt-skorr-harrandet ljuda.

... Och inte bara det. De höll sig även i en knepig position gentemot solen. Fotograferandet behäftades med vissa bekymmer. Det blev således mera av "titta vad jag sett-karaktär" över resultatet.

Gråhakedoppingar tillhör de arter som generellt sett ökat från 90-talet och fram tills idag. Verkligt talrika är de i och för sig inte men beståndet ser i dagsläget ganska stabilt ut.

Horisontlöst vid Tisskärssand

26.4 åkte jag ut till Tisskärssand vid Frösön. Det är ett litet favorit-tillhåll.

Havet var i det närmaste orörligt och överallt kunde man skymta små prickar. De två här ovan är ett par knipor.

I riktning mot Stubben låg en gråhakedopping

Det var överlag väldigt lugnt på fågelfronten och det berodde säkert delvis på att tidpunkten var sen eftermiddag.

Efter en stund steg land upp bakom Stubben. Mickelsörarna dök plötsligt upp från sin plats bakom horisonten. Stora fågelflockar syntes som svarta prickar långt ute. Prickarna försvann och uppstod i takt med luftdallret. Jag har dock inga häva stillbilder på hägringarna så ni får nöja er med en närmast hägringsfri Stubbenbild utan några som helst Mickelsörar bakom.

De enda fåglarna som inte höll sig på ett helt omöjligt avstånd var några enstaka fiskmåsar samt en sädesärla (tidigare inlägg)

Efter en stunds stirrande på prickarna i bilden här ovan kom jag underfund med att det rörde sig om svarthakedoppingar. Eftermiddagen ute på klipporna var inte någon riktig fågelskådardag utan snarare en ren rekreationsvistelse på de solvarma klipporna. Vädret var suveränt.

Mickelsörarna. Del 3 - Gråhakedopping

Måndagen ägnades främst åt resan ut till Kummelskär samt kvällsmöte kring de uppgifter som stod på programmet. Tisdagen blev mestadels en inventeringsdag i de områden på Stora Källskäret där tallar fällts och ringbarkats. Man kunde notera i vilken takt tidigare fällda tallar bryts ned och hur snabbt (eller långsamt) nya plantor (t.ex. björkar) får fotfäste. Regnet som envisades med att falla gjorde skogen både blöt och hal. Något arbete med motorsågar blev således uteslutet den dagen. Inventeringen var trots allt ändå bra och det var mycket intressant att se resultatet av de tidigare årens arbete.

Till kvällen var vi åter tillbaka vid stationen på Kummelskär. Det blev lite pekande med kameran och på norra sidan mot Kummelskärsbådan låg en gråhakedopping - Podiceps grisegena - ute i vattnet.

Doppingen var för långt borta för att det skulle bli några vettiga bilder och det mulna vädret hjälpte inte upp. En hel del av veckans bildmaterial lider av de nämnda "långt borta" och "mulet väder" (samt kväll). Det gör ändå inget. Jag matar på med bildmaterial trots allt.