Vulgichneumon saturatorius

20.6 blev det ny rädda-småkryp-ur-växthus-aktion med dokumentation av de räddade.

Blev i och för sig inte så många den dagen och enbart ett par fick gå via kameran innan de återbördades till friheten.

Här har vi en hane av vad som högst sannolikt torde vara Vulgichneumon saturatorius (underfam. Ichneumoninae, fam. Ichneumonidae). Jag har inte fått artbestämningen bekräftad i skrivande stund och får korrigera mig med ett tillägg om det krävs. V. saturatorius parasiterar på gammafly, Autographa gamma.

Obestämd Ichneumoninae

Jag har verkligen inga skrupler och kan gott leva med att publicera den här typen av bilder som snarast ser ut att vara tagna i samma out of focus-områden där Bigfoot, Yeti, och Nessie (Loch Ness-odjuret) rör sig.

Jag lovar ändå att stekelhanen inte tillhör kategorin kryptozoologi. Visserligen påstår väl de som fotograferat Bigfoot också att de dokumenterat något som rimligen måste finnas i verkligheten eftersom de faktiskt fotograferat Bigfoot, men... ja... det här resonemanget leder ingenstans.

Den nervösa och vansinnigt rörliga (därav skral fokusering) hanen tillhör underfamiljen Ichneumoninae. Mer än så är för närvarande inte känt. Tack till Geir Ørsnes för underfamilj!

Ichneumon grandicornis

Att släppa ut insekter som inte hittar ut från gårdens växthus hör till en återkommande sommarsyssla numera. Förra sommaren kom jag på den briljanta iden att även dokumentera dem samtidigt. Innan dess hade jag under ett par år bara släppt dem och irriterat mig över att jag inte fotograferade dem.

En del av insekterna dör i växthusen ändå. Jag kan liksom inte bo kontinuerligt i växthuset. De insekterna samlas in ifall de inte hunnit drabbas av mögel eller spindelväv.

Först ut denna sommar är en stekel i släktet Ichneumon. Tufft gäng att artbestämma med 82 arter (i Finland) innehållande ett flertal väldigt snarlika arter. Dessutom måste man även utesluta ett gäng arter i några andra släkten.

Jag sitter inte med en tillräckligt omfattande nyckel för underfamiljen Ichneumoninae och inte heller för släktet Ichneumon. därför blev det snabbt aktuellt att dumpa bilderna i en grupp där expertisen håller till. 

Geir Ørsnes kom genom en grundlig analys av detaljer fram till att det ser ut att vara Ichneumon grandicornis. Det tackar jag för!

Arten parasiterar på nattflyn (se ref.)

Det här är förresten artkryss nr 707 för trädgården. I lådorna av insamlade kryp finns förstås redan en hel drös nya artkryss som ännu inte är artbestämma, men dem räknar jag in vartefter artbestämningen sker. En smärtsamt långsam process må jag säga.

Referens:

Tchopp et al.
The evolution of host associations in the parasitic wasp genus Ichneumon (Hymenoptera: Ichneumonidae): convergent adaptations to host pupation sites

BMC Evol Biol. 2013; 13: 74. 

Published online 2013 Mar 27. doi: 10.1186/1471-2148-13-74

 

Ny brottningsmatch med Phaeogenini

Jag har återvänt till lådan med insamlat material från 2020 efter ett kort besök i 2021-lådan. Ordningen alltså återställd.

När man grabbar tag i första bästa kryp nere bland Ichneumoniderna (brokparasitsteklarna) och noterar att det rör sig om underfamilj Phaeogenini drar halsmuskler ihop luftvägarna så ett väsande ljud hörs i samband med utdragen utandning. Inte för att jag ogillar Phaeogenini, men för att jag vet att det troligen blir bekymmersamt med artbestämningen och att det i sin tur sinkar min redan långsamma genomgång av insekterna. Jag har också erfarenhet av att förlora brottningsmatcherna mot Phaeogenini.

Nåväl... Med hjälp av två nycklar (se ref.) kom jag inledningsvis fram till att släktet rimligen är Mevesia. Fick understöd för det i en fb-grupp för Ichneumonoidea. 

I Finland finns endast en art, M. arguta, listad på Laji.fi. I resten av Europa verkar det finnas ytterligare två arter. I Perkins (1959) finns nyckel och beskrivning för två arter. På basis av beskrivningarna upplever jag att "min" stekel är en mix av M. arguta och M. guttata. Så är det ju förstås inte. Av de fåtal dassiga bilder med pålitlig artbestämning jag hittat känns M. arguta bättre. Konklusionen är att jag tror mest på M. arguta. Ett litet frågetecken dröjer sig ändå kvar.

Ett annat frågetecken som dyker upp är huruvida de två identiska oidentifierade hanarna jag lagt upp på bloggen tidigare (se den ena i länken ovan) kan tänkas vara samma art som denna. Någon beskrivning av hanarna har jag inte hittat. Det något enda pålitliga bildmaterialet jag hittat (Boldsystems) tyder dock på att hanarna har väldigt ljusa höfter (coxa). Hur stora könsskillnader det kan vara hos diverse kroppsdelar (t.ex. propodeum, tergiter, osv.) vet jag inte heller. 

Så här ser den (en hona) ut och så här ser bildmaterialet ut efter jag tagit bilder på de detaljer man vill kika närmare på.

Referenser:

Jesús Selfa & Erich Diller

Illustrated Key to the Western Palearctic Genera och Phaeogenini (Hymenoptera, Ichneumonidae, Ichneumoninae)

Entomofauna 1994

J. F. Perkins

Ichneumonidae, key to subfamilies and Ichneumoninae

Handbooks for the identification of British insects. Vol VII. Part 2

Royal Entomological Society of London. 1959.

En till Phaeogenini-hane

Jag har inte organiserat insamlade insekter särskilt noggrannt och medan jag monterade dem i somras kollade jag inte deras taxonomiska hemvist annat än extremt ytligt. Därför kan det ibland vara så att jag stöter på ett till exemplar av en redan dokumenterad och [på bloggen] publicerad art. Det här är en sådan.

29 oktober gjorde jag ett inlägg med en svårbestämd hane i tribus Phaeogenini i underfamiljen Ichneumoninae i familjen Ichneumonidae.

Svårbestämd och svårbestämd. Omöjlig hittills. 

Dessutom upptäcktes ett snedsteg i mitt artnycklande och jag editerade det förra inlägget med en tilläggsbeskrivning kring det några dagar senare.

Tog inte så många bilder av den här hanen. Endast några fotografier som visar att det är samma art samt några kompletterande till den förra som ju dokumenterades ganska ingående.

Det här exemplaret har mörkare antenner. Tyloiderna finns på flagellums femte till tolfte segmant precis som hos den föregående hanen. Jag har inte jobbat vidare med några artbestämningsförsök. Det var helt enkelt en aning motigt och jag blev lite lack på stekeln i fråga. Får återkomma om något lossnar någon gång framöver.

Om att artbestämma Phaeogenini

Tillbaka till dokumentation och artbestämning av steklarna i samlingen. Nästa till rakning var en hane på tre stycken millimetrar. När man har dylika små och lite lätt ospecifika parasitsteklar av hankön framför sig vet man att arbetet med största sannolikhet blir mödosamt.

Första steget är inte svårt. Att det är en brokparasitstekel (Ichneumonidae) är ju direkt synligt på ett flertal karaktärer - t.ex. vingnerverna. Därefter ska vi ta honom till underfamilj. Även det är görbart om man kikar lite närmare på en del detaljer (1).

En sådan detalj är propodeum (nedan) som här uppvisar indelning och mönster som känns väldigt förenligt med Ichneumoninae.

Stämmer det intrycket med första bakkroppstergiten (nedan) som i sin tur är indelad i petiolus och postpetiolus (framför och bakom spirakeln på sidan)?

Ja det gör det. Någon bild vertikalt mot tergiten ovanifrån (snett framifrån) kunde jag inte ta pga. att vingarna skymmer. Men det som kan ses räcker till.

Därefter kan man t.ex. kolla stekeln i ögonen... eller egentligen se den i ansiktet... eller egentligen närmare bestämt spana in själva munskölden (clypeus). Ichneumoninae-steklar har ganska platt clypeus. Det stämmer också bra på denna (nedan).

Det här var bara några enstaka karaktärer och det finns självklart fler. En ganska synlig sådan karaktär är i det här fallet längdförhållandet mellan bakkroppens tergiter (övre ryggsköldar) där tergit tre och fyra är ganska långa och på något sätt "tydligt markerade". Men det är kanske inte alltid ett bra kännetecken. I det här fallet adderar det ändå till "känslan" av Ichneumoninae.

Kan vi dra insekten vidare ut i taxonomiträdet?

I det här stadiet tappade jag modet och började ropa på hjälp. Det gjorde jag i en FB-grupp för europeiska (kontinentala) Ichneumonoidea - Ichneumonidae & Braconidae.

Svaret kom ganska snabbt. Stekeln tillhör tribus Phaeogenini. I svaret fanns även en nyckel till släkten i detta tribus (2).

Första steget i nyckeln leder till undertribus. Första grejen att kolla är antalet tänder på käkarna (nedan).

Svaret är två tänder. Den övre är längre. Sådant är bra att ha koll på även längre fram. Två tänder avlägsnar undertribus Heterischnina och Stenodontina, samt leder till punkt fyra och fem i nyckeln.

Det är då bedömningsproblemen uppstår eftersom man inte har något att jämföra med. Nyckeln vill nämligen att man ska välja mellan tydligt konkav bakkant på sista bakkroppstergiten (tydligt bara hos honor och uppenbarligen mindre framträdande hos hanarna) eller en "icke konkav tergit". Jag uppfattar att det hos min stekel inte finns tillstymmelse till konkav tendens i tergitens bakkant. Men jag sitter som sagt med en hane. Konkav tergit ska leda till undertribus Notosemina. 

Hanarna hos Notosemina sägs ha stora thyridium - eller kanske thyridier i pluralis och på svenska? - (se nedan) långt från andra tergitens bas.

Andra tergiten centralt i bild. De gula parfläckarna till vänster är nämnda thyridium.. thyridier. De är, vad jag uppfattar som ganska stora. Stora thyridier stämmer även för nästa valbara undertribus - Phaeogenina.

Sista valbara undertribus - Dicaelotina - sägs sakna thyridium (eller ha enbart små antydningar). Dicaelotina måste rimligen således gå bort.

På basis av ovan nämnda bedömning stannar jag på Phaeogenina. 

Första steget i släktnyckeln för Phaeogenina är att se om vingnerv 3r-m (ibland benämnd 3rs-m) finns eller saknas. Här saknas den och därmed har areoleten (den lilla pentagonen nedan) en öppen sida.

Redigering 3.10: En skarpögd person poängterade att 3r-m ändå finns. Den är bara tunn och färglös. Det skulle innebära att jag valt fel spår i nyckeln just här. Det innebär också att allt nedan om denna redigering numera troligen är helt överflödig. Den får stå kvar än så länge som tecken på frustration. Det bör även tilläggas att alternativen och nyckelstegen till släktena som har 3r-m är betydligt fler än för de som saknar den. När jag snabbt ögnar genom nyckeln känns det minst sagt aningen tröstlöst. Men jag får väl göra ett seriöst försök.

När jag snabbt kikar lite neråt i nyckelstegen ser jag att det bara är tre möjliga släkten innan det byter till de släkten som har den där vingnerven. Det är en hoppingivande känsla. 

Nu ska jag bara avgöra om eller hur propodeum sluttar bakåt. 

Alternativen lyder ungefär som följer om jag översätter: 

1: "Thyridierna stora. Propodeum sluttar skarpt från framkanten av "area superomedia" mot apex (bakåt på djuret). Mesopleurum delvis "veckat" (eller hur man bäst översätter engelskans rugose?) eller med kraftig punktur"

Detta alternativ ger släkte Trachyarus.

2: "Thyridierna små. Propodeum sluttar gradvis från basen till apex. Mesopleurum med fin distinkt punktur och inte "veckat".

Det här leder till Hemichneumon.

3: "Propodeum sluttar inte. Radialcellen på framvingen är kort och bred. Radialnerven kraftigt böjd. Nervellus of the hind wing oppositus (jag är osäker på vad en "motsatt" nervellus betyder i termer av hur nervellus ser ut när den är på det viset). Propodeum "läderartad" (coriaceous) och matt. Thyridier finns."

Sådana karaktärer skulle resultera i Epitomus.

Så låt oss då se på några av dessa detaljer. Vi börjar med propodeum (nedan).

Böjen är ganska jämn och hur ska man bedöma "sluttningen"? 

Zoomar ut lite (nedan).

Jag får intrycket att propodeums sluttning börjar i bakkanten av "area superomedia" snarare än i framkanten. Stämmer således kanske inte helt med Trachyarus men i alla fall ännu mindre med Hemichneumon som ska ha en gradvis sluttning. När man söker bilder av steklar i dessa släkten känns det som om formen på propodeum är mer jämförbar med Trachyarus.

Men Epitomus då? Propodeum hos Epitomus sluttar väl också på sitt sätt ner mot apex och petiolus? De få bilder av professionellt bestämda Epitomus-exemplar jag kan hitta tyder på att detta propodeum mycket väl kan sitta på en sådan - så där rent formmässigt och sett på avstånd. Så hur nyckeln definierar "sluttning" är något oklart för mig.

På tal om att söka bilder på nätet.

Internet må vara så överbelamrat av allehanda bilder att man lätt tänker sig att allt - verkligen allt... ALLT - finns på bild. Det gör det också. Bilder på ALLT finns faktiskt. Oskojat. 

Men steklar hör inte till "allt". Speciellt tribus Phaeogenini är nästan helt utanför detta "allt". Dessutom består det befintliga bildmaterialet enbart av underexponerade, oskarpa och pixelfattiga prickar plockade från de nedersta raderna i optikernas syntavlor.

Tillbaka till nycklandet...

Dags att kolla på en annan karaktär ur ovan nämnda alternativ. Det får bli Mesopleurum (nedan).

Min uppfattning är att det torde stämma med beskrivningen i nyckelalternativ ett (Trachyarus). Tvåan känns i alla fall inte aktuell här (Hemichneumon). Tyvärr nämns inte mesopleurum för Epitomus. Gällande Epitomus nämns däremot thyridierna, men en specifik karaktär king dem förblir oklar.

Sammantaget skulle det här nyckelsteget stödja tanken på att Trachyarus är en stark kandidat, att Epitomus kanske är möjlig och att Hemichneumon kan räknas bort.

Epitomus hittar jag inte mycket om. Laji.fi listar två arter och de bilder som är kopplade till artbestämda exemplar ger inte mycket information. Några beskrivande artiklar/papper lyckas jag inte heller snoka fram.

Trachyarus finns det mera tillgängligt material om. Artantalet är inte horribelt stort. Laji.fi har 6 st arter och Gokhman (2007) tar upp 15 arter samt tre icke namngivna Trachyarus-fynd i hans papper över undersökta [väst]palearktiska arter (3).

Det finns en Trachyarus-nyckel i det pappret. Men den har jag inte nyttjat. "Min" stekel har nämlligen 21 antennsegment i flagellum och det verkar inte vara så många arter i släktet som har så få segment (flagellomerer). Så jag ögnade snabbt genom beskrivningarna på jakt efter antalet segment (som nämns för alla arterna) och sållade ut arterna med rätt mängd. 

Första arten med 21 flagellomerer är T. brachypterator. Arten är inte rapporterad i Finland och hanen är okänd enligt Gokhman. Hanarna verkar generellt vara ganska lika honorna i det här släktet - åtminstone färgmässigt. Men helt lika är de ändå inte och utan beskriven hane går det inte att dra några slutsatser.

Andra alternativet med 21 segment i flagellum är T. solyanikovi. Den finns på Lajis lista för Finland. Men det och antennsegmentens antal är i stort sett det enda som stämmer. Allt annat är liksom bara fel... så fel. 

Redan i flagellomererna grusas förhoppningarna rätta antalet till trots. T. solyanikovi-hanar har tyloider på segment (7)8-10. Min stekel har tyloider från segment 5 till 12. Här nedan syns de som ovala former med lite kortare och tätare behåring.

Resterande fel är överflödiga att nämna.

Hoppet glimmar till när jag läser om en av de beskrivna arterna som ännu inte är namngivna (åtminstone inte då när pappret förattas). Den kallas Trachyarus sp. B. Beskrivningen gäller enbart en hane och segmenten är 21-23. Dvs. individer inom arten kan ha så få som 21 flagellomerer. Två rader längre ner sägs det att tyloider saknas. Ridå.

Blickarna vänds mot släktet Epitomus igen. Men utan beskrivningar eller bra bildmaterial är det en hopplös kamp. Så om du sitter med sådana beskrivningar utgår jag från att du omedelbart förmedlar dessa till mig. Du ska givetvis också säga var jag gick fel i nyckeln ifall det inte heller ens rör sig om Epitomus.

Men... men... Nu glömde jag... Epitomus skulle ju ha "läderartad" och matt propodeum. Jag uppfattar inte riktigt att min stekel har matt... och... läder... 

Matt är vad man själv blir.

Här är ytterligare några bilder så att du har mer jämförelsematerlal.

Referenser:

1.

Ichneumonid Wasps (Hymenoptera: Ichneumonidae): their Classification and Biology

Gavin R. Broad, Mark R. Shaw & Michael G. Fitton

Handbooks for the Identification of British Insects. Vol 7 Part 12

Royal Entomological Society

2.

Selfa & Diller. 1994

Illustrated Key to the Western Palearctic Genera of Phaeogenini (Hymenoptera, Ichneumonidae, Ichneumoninae)

Entomofauna. Zeitschrift für entomologie

Band 15, Heft 20: 237-252. 29.7.1994

ISSN 0250-4413

3.

Vladimir E. Gokhman. 2007

Revision of the genus Trachyarus Thomson (Insecta, Hymenoptera, Ichneumonidae, Alomyini)

Spixiana 30/1: 65-83. 1.5.2007

SSN 0341-8391

Liten fjärilsparasitstekel

Ja det är ju det - fjärilsparasitstekel - underfamiljen Ichneumoninae heter på svenska.

Det här är en liten representant på ca 5-6 mm. Man är ju van med att steklarna i denna underfamilj kan vara förhållandevis stora. Men det gäller förstås inte alla.

Släkte - och än mindre art - är obekant. Expertis gissar på tribus Phaeogenini och det är ju (om det är korrekt) en bit på vägen. Men det finns många släkten (28 st) i Finland och förstås än fler arter att rota bland.

Med närmast suggestiv färgsättning.

En afton - närmare bestämt den 22.9 - satt denna enormt tjusiga brokparasitstekel (Ichneumonidae) på ytterdörren.

Kolla på den där färgsättningen! 

De röda tonerna smälter in i svärtan på ett alldeles fantastiskt elegant sätt och resulterar i en mustig underliggande glöd.

Stekeln är ungefär nio millimeter. Hon hade lockats till dörren efter mörkrets inbrott och troligen var det gårdslampan som förvirrade henne. Enligt en trovärdig källa erhållen på fb-sidan Hymenopterists Forum ska släktet vara Aoplus. Art är än så länge höljt i dunkel... i ett rödaktigt, suggestivt dunkel.

Fönsterfångna kryp

Fönster är ju ypperliga insektfällor. I det utrymme vi har snickeri samlas en hel del. De flesta plockar jag ut därifrån och om något speciellt kryp uppenbarar sig tar jag väl en bild eller två.

Ansträngde mig inte andfådd över att ta bild på den här 16 mm långa honan ur underfamiljen Ichneumoninae, men egentligen borde jag väl ha försökt klämma till med lite bättre resultat. Det vill ju dock vara så att sådant anstaltande tar tid i anspråk och det är tid jag inte alltid har. Därför blir det förstås en del snabba dokumentationsbilder i vilka artning inte alltid är möjligt. Hela hon får förresten inte plats på sensorn med MP-E65-objektivet. Därför saknas en del av antennerna.

Men med god hjälp av Geir Ørsnes (via Hymenopterists Forum) fick jag veta att det sannolikt är Coelichneumon desinatorius. 

Som en liten parentes kan jag notera att det tusende inlägget på bloggen inte registrerades i min hjärna. Passagen skedde för en månad sedan och detta är inlägg nr 1042. Utgångspunkten firar dock inte detta i efterskott - i alla fall inte nämnvärt. 

Dessutom har antalet inlägg med insekter för första gången gått förbi de fågelrelaterade inläggen. Insekterna leder nu med 390 mot fåglarnas 380. Spindlarna är rejält distanserade med sina 148 inlägg.

Lucka 20

Det här har varit en ganska stor parasitstekel (Ichneumonidae). Tyvärr har den halverats någon gång och det börjar bli lite för många saknade delar för att jag ska våga slänga runt några namn. Underfamilj borde man väl säkerligen knäcka med hjälp av vingribborna och lite andra detaljer men sådant kommer inte utan lite letande från min sida och det letandet har jag inte ägnat mig åt den här gången. Kanske en annan dag. 

Parasitstekel

Högst antagligen en stekel ur familjen brokparasitsteklar - Ichneumonidae. En ganska lång rackare på drygt 1,5 cm. Den undersökte här om dagen bladverket i en av våra rabatter. 

Men när jag inte har koll på om det är en hane eller en hona så vet jag inte vad den letade efter. 

Svaren på den frågan är antingen:

1. Hona

2. Fjärilslarv (eller någon annan larv)