Frill 8.9. Del 5 - Bredkantad asbagge

Total fotograferingsmiss när denna asbagge skulle dokumenteras. Jag hann åstadkomma tre oskarpa bilder innan baggen smet.

Hade gärna haft lite mera skärpa på antennerna i bättre vinkel, men vågar på basis av täckvingarnas kanter samt vad jag kan notera av antennlederna hävda att det är bredkantad asbagge Silpha carinata. Det är också den arten som är oftast rapporterad i Finland och även ofta rapporterad i Österbotten. De två andra arterna i släktet är än så länge inte rapporterade i Österbotten - vilket alltså inte är samma som att de inte går att hitta här.

Redigering 30.11: Skäl att komplettera ovanstående omnämning av "de två andra arterna". 

Matt asbagge Silpha obscura lär man knappast hitta i Österbotten. Den har enbart rapporterats från sydöstra Finland och den absoluta merparten av fynden är gamla. Arten har varit (och är) på tillbakagång.

Smalkantad asbagge S. tristis är dock ingen omöjlighet i Österbotten. Flera av de nordligare fynden i Finland är ganska färska. Möjligen kan den vara i färd med att sprida sig norrut. Närmast (Österbotten) är en observation i Virdois och bilderna av den baggen tyder på rätt artbestämning. Observationen i Karstula ser dock ut att vara bredkantad asbagge.

Se även kommentarerna nedan.

Trädgården 7.7. Snäckjägare

Snäckjägare, Phosphuga atrata, är vanlig i trädgården och det här är inte första gången arten får en plats på bloggen. Men det är fyra år sedan sist.

Fläcklundsnäcka (Arianta arbustorum), brun skogssnigel (Arion fuscus) och åkersnigel (Deroceras reticulatum) kan väl förmodas utgöra en del av dess byten med tanke på att de är vanliga i trädgården.

På vänstra täckvingen syns något som troligen är en foretisk deutonymf av någon art i familjen Histiostomatidae (underordningen Oribatida).

Dessa finns det mera närgångna bilder av på bloggen sedan tidigare. Här på savstumpbagge,  här på glattstekel och här på Drosophila sp.

Finns det några mumsiga sniglar här?

Standardskalbagge i utgångspunktens kärnområde i form av snäckjägare - Phosphuga atrata.

Var med på bloggen för drygt två år sedan och men det hindrar ju inte att den får synas igen. Havsörn medverkar ju trots allt i hela 30 st inlägg.

Sniglar, snäckor, någon daggmask och kanske något dött är sådant som attraherar denna nästan 15 mm stora bagge som dras med sådan blygsel att den viker in huvudet under halsskölden så snart man säger hej.

Mestadels nattaktiv och mån om att gömma sig på dagarna.

Rödbandad dödgrävare

Hade ut ett lakan för några nätter sedan och skulle anstalta med nattlampa och sådant. Testade en viss specifik konstruktion kring en gammal ställning för en hammock. Det fungerade inte till belåtenhet och jag rev bygget och städade bort alltsammans i någon slags uppgiven trötthet. Men innan dess hade denna dödgrävare landat på lakanet.

Röda antenner och ingen behåring på halsskölden. Då är det Nicrophorus investigator och ingen av de andra två som är möjliga att observera i dessa trakter.

Rödbandad dödgrävare heter den på svenska.

Ofta ser man dessa med liftande kvalster. Här verkar det vara lediga platser för sådana. Men jag kollade i och för sig inte undersidan.

En vacker dag ska jag skaffa en riktig lampa för nattfjärilar och andra kryp som lockas till det förföriska ljuset. Hittills har jag bara kört med fullständigt amatörmässiga lösningar. Men dödgrävaren var ett roligt inslag i alla fall.

Snäckätande asbagge

Asbaggarna - Silphidae - är en familj som föga förvånande innehåller asätare. De vi kanske mest förknippar med asbaggarna är de vackert rödsvarta dödgrävarna ur släktet Nicrophorus.

Den här asbaggen är dock ingen asätare. Dess vetenskapliga namn är Phosphuga atrata och svenska trivialnamnet har blivit snäckätande asbagge. Första namndelen på grund av att den äter snäckor och andra delen för att den tillhör asbagge-familjen. Enkelt, logiskt, pedagogiskt och sakligt.

De blir uppemot 15-16 millimeter långa, de är relativt breda och när de störs drar de in huvudet mellan axlarna... eller typ liksom...

Det smala och något förlängda huvudet är ett praktiskt verktyg när baggen ska nypa tag i en snigel som dragit sig in i sitt skal.

Det finns flera snarlika asbaggar men just huvudets form är avslöjande. Mönstret på täckvingarna är förstås även det artspecifikt. En rödaktig variant av arten förekommer också, men någon sådan har jag aldrig fått ögonen på. Så där i allmänhet är det här en vanlig skalbagge vilken hittas gömd under diverse bråte på marknivå. 

Tvenne pausbaggar och ljus

Känns som om jag avviker en smula från bloggens typiska innehåll men detta är trots allt också en del av den där naturen. Just nu har jag en hel del pågående småkrypsrelationer. Det handlar då i huvudsak om jobbrelaterade relationer. Ibland tar jag paus från detta jobb och plockar istället fram lite andra småkryp, vilka får agera modeller för utprovning av både utrustning och ljussättning. Därav dylika inlägg den senaste tiden.

Här ovan är t.ex. en noshornsbagge - Oryctes nasicornis. Den är en av flera döda som genom åren hittats i trädgården. Vi har deras larver i en sågspånskompost. Tyvärr hade jag låtit den bli ruskigt dammig och inför fotograferandet försökte jag avlägsna det mesta men en hel del lämnade kvar. Retuscherade heller inte bort något i efterbehandlingen av bilden. Det handlar som sagt mest ändå bara om att prova ljus. Det (ljuset) blev en aning för skarpt uppe på skalsidan av baggen. Två lager smörpapper vid vardera lampa var otillräcklig ljusdämpning. 

Klubban till vänster är en av antennerna.  Till höger om antennfästet och precis under kanten på skalet vid hornet, skymtar man vänstra ögat... eller... vänstra ögonen. Direkt till höger om antennklubban syns några små, gula, runda former. Det är kvarlevorna av kvalster.

För något år sedan hittades en nyligen hädangången dödgrävare - Nicrophorus sp. - på gården. Tog ganska omedelbart några bilder av den (ovan). Nedan finns ett nytaget passfoto av samma bagge. Tiden i en ask har satt sina spår. Bl.a. ögonen förändras en hel del. Även i den här bilden blev ljussättningen lite för skarp... samt en aning felvinklad. Men på utgångspunkten får sådana bilder ändå plats ibland. Speciellt när det för tillfället inte finns så mycket nytt att meddela om.