Venedigresa. Del 2 - Medelhavstrut

Vad är väl en Venedigresa utan bilder av medelhavstrut - Larus michaellis?

Jag har ordat en del om dessa trutar förr och då framförallt en del kring Larus-trutarnas inbördes släktskap. Jag har varit långt ifrån fullständig i mina redogörelser och enbart skrapat lite vagt på ytan kring de Fylogeniska frågeställningar ornitologin/biologin hanterar. 

Medelhavstrut är i alla fall numera tveklöst en egen art och lär så förbli. Det finns tillräckliga morfologiska skillnader gentemot gråtrut och övriga närbesläktade arter (så som t.ex. kaspisk trut - L. cachinnans). Dessutom är detta styrkt av genetiska studier. Intressant nog verkar medelhavstruten vara närmare släkt med silltrut (L. fuscus) än med gråtrut. 

Man kan spekulera att de olika europeiska (ja även övriga) trutarna splittrats i olika geografiska subgrupper under de senaste istidscyklerna och att utveckling mot separata arter (inkl. underarter) varit en följd. De må i flera fall vara nära besläktade med varandra men hybridisering sker inte särskilt ofta (utom i enstaka och specifika undantagsfall där det gett fler frågetecken).

Något jag inte noterat under tidigare Venedigresor var att trutarna nu verkar ha höjt sin specialisering som mattjuvar när turister står med något gott i handen. Gärna hade jag fångat beteendet på bild men det blev inte av. 

Trutarnas taktik var att ta fart från lite höjd, svepa in bakifrån och blixtsnabbt gira förbi runt den intet ont anande människans huvud (öra) på nära håll och raskt nappa tag i glassen, brödet, pizzabiten eller vad personen i fråga än höll i. Längs vissa gator hördes ständigt de gälla skriken av överraskade och skrämda turister som försökte återfå normal hjärtrytm efter en oförvägen, resolut och blixtrande snabb trut-attack.

Trutar är i sanning spännande fåglar.

Italienresan del 12 - Medelhavstrut och trutartskrångel

Orerade ju i förra inlägget en liten smula om det där med arter, underarter, osv. Medelhavstruten - Larus michaellis - har också den fått flytta på sig i trutarnas taxonomi. Det finns en hel drös gråmantlade trutar. De är förstås alla mer eller mindre besläktade med varandra och några av dem (bl.a. medelhavstrut) har ansetts vara underarter av gråtrut (Larus argentatus).

Det är slut med det nu. Medelhavstruten får sedan en tid tillbaka ståta som en alldeles egen art - vilken i sin tur inbegriper några omstridda underarter. 

Medelhavstruten påminner som synes i första hand om gråtrut. Skulle det inte vara för de klart gula fötterna (klarare gula än på de gråtrutar - L. a. omissus - som har gula fötter) så vore det i princip omöjligt att särskilja dem i fält. Inte konstigt att den tidigare ingått bland gråtrutarna.

Att prata om arter, underarter eller former blir ju ganska snabbt rörigt. Speciellt om man som i fallet med medelhavstruten tillägger att den verkar vara närmare släkt med silltrut (L. fuscus) än med gråtruten. Krånglar man till det ytterligare kan man ju t.ex. nämna att nordamerikanska gråtrutar (L. a. smithsonianus) antagits vara närmare släkt med silltrut (än med vår gråtrut)... och samtidigt visar de upp närmare släktskap med helt andra trut-arter från den amerikanska kontinenten. Det finns som sagt många gråmantlade trutar där ute i världen och deras inbördes släktskap är långt ifrån utredd. Vad som står klart är i alla fall att ganska lite är vad det ser ut att vara.

Har det då någon betydelse vad trutarna har för släktskap och artstatus? Absolut!

Ur ett ekologiskt perspektiv med strävan till biologisk mångfald är det av största vikt. Olika fåglar (el. andra organismer) må visuellt se närmast identiska ut, men de är anpassade för olika biotoper och förhållanden. De är en viktig del av lokala näringskedjor och om någon art/underart/variant/younameit försvinner, finns det absolut ingen garanti för att deras "plats" på allvar snabbt kan ersättas ens av en närbesläktad varelse. I det långa loppet ersätts förlorade arter med hjälp av nyinflyttning och anpassning ja. Men på kort sikt kan ekologin på sina ställen lida svårt av stora balansförändringar. Av den anledningen är det bara hemåt ifall vi (mänskligheten) håller reda på vilka fåglar som faktiskt flyger omkring på klotet, hur deras inbördes släktskap ser ut och vilka roller de spelar där var de lever - samt (inte minst) att vi försöker bevara alla.

I Venedig hade den här medlhavstruten i alla fall lärt sig att man kan få krubb av oss Homo sapiens. Hen väntade tålmodigt medan jag lät kameran öppna slutaren. Någon särskilt generös fotograf kan jag dock inte påstå att jag var. Gav bara ett flin och ett tack till truten. Men så hade jag inte heller något annat att erbjuda.

Samma gällde den unga kompisen som också var intresserad av godis. Den körde även ett litet pip-gnissel-solo utan minsta lilla lön för mödan.

Venedig 1 - Medelhavstrutar

Arbetsresan som nämndes i förra inlägget gällde Venedig och den konst-biennal som pågår där den här sommaren och hösten. Arbetsresa är arbetsresa så det var inte mycket tid åt annat än just - arbete. Men vid några korta ögonblick hann jag ändå rikta kameran mot något som platsar i den här bloggen.

Vitfåglar är ett givet inslag i staden. Mestadels handlar det om skrattmåsar, fiskmåsar och trutar. Med andra ord inte helt exotiska möten.

En ungfågel av någondera trutmodell funderar på att hjälpa till med sopsorteringen.

Edit: Här var ju texten tidigare helfel eller halvfel beroende på hur man ser saken. Trutarna torde nämligen vara medelhavstrut - Larus michaellis - som numera anses vara en egen art och inte underarten gulfotad gråtrut.

Med på resan var bara ett 17-85mm-objektiv (också arbetsrelaterat) så det lilla naturdokumenterande jag hann med var helt påverkat av optik-valet. Det behöver ändå inte vara en begränsning alla gånger.