Frill 6.8. Del 16 - Fältkrabbspindel

Inne bland renfanornas blommor hittades subadulta honor av fältkrabbspindel, Xysticus cristatus.

Den första jag fick korn på stördes mitt i maten. Hon hade fångat en av de flugor jag tror är arten Madiza glabra. 

Fältkrabbspindel är en av tre arter svåra att skilja från varandra. De två andra är brynkrabbspindel, X. audax, och gruskrabbspindel, X. kochi.

I egentlig mening borde man syna genitalierna närmare för att vara helt säker. Inomartsvariation finns och de kan utseendemässigt överlappa varandra i mönster och färgnyanser. Brynkrabbspindelhonorna är generellt mörkare än de övriga och har mer utbredda svarta fält och fläckar på benen. De har ofta också något mer "stökigt fläckig" eklövstecknig på bakkroppen jämfört med t.ex. fältkrabbspindelhonorna. Gruskrabbspindel ser i princip ut som en blek fältkrabbspindel men den nämnda inomartsvariationen ställer alltså till problem. Gruskrabbspindel har sydligare utbredning i Finland men Pontus Palmgren har ett bekräftat fynd i Pyhäjoki som ligger centralt i landet på samma breddgrad som Nykarleby. Det är således en art man kanske inte kategoriskt ska utesluta som tänkbart fynd.

Jag vågar, det ovan nämnda till trots, ändå hävda att det här är fältkrabbspindel. Utseendet, habitatet och placeringen bland blommorna är som hand i handske för arten. Kontroll av epigyn (genitalier) skulle för övrigt ha varit överflödig eftersom spindlarna ännu inte var vuxna.

Hanarna liknar honorna fram till sista ömset. Som vuxna har de proportionellt längre ben och blir nästan "svartvita" - om än nyanserat. 

Spindelhanar känns förstås även igen på sina tjockare palper.

Referens:

Sandström, J. & Back, R. (2023).

Illustrationer och fakta som beskriver Sveriges krabbspindlar - Thomisidae. 

Uppsala: SLU Artdatabanken.

Frill 6.8. Del 15 - Obestämd fjäril

Obestämd fjäril som eventuellt hör till familjen gräsmalar, Elachistidae. 

Bilden är inte så informativ som man skulle önska.

Frill 6.8. Del 14 - Ängsblombock

Tänka sig att det skulle ta drygt tio år innan ängsblombock, Stenurella melanura, dök upp i ett inlägg på denna blogg. 

Ängsblombock är alltså en av de vanligaste långhorningarna i landet - utifall någon funderar på varför jag inledde som jag gjorde. Den hör även till "trädgårdskryssen" men först nu kom jag underfund med att jag av någon anledning aldrig tidigare tagit fotografi av den. Så kan det ibland vara med vanliga arter.

Död ved av allehanda träslag går an för larvernas uppväxt. De lever primärt i ved av grenar och tunnare stammar. Gärna får den döda veden ligga på marken och vara av det fuktigare slaget. Vuxna skalbaggar syns under högsommaren på ett flertal olika blommor. Bildens ängsblombock är en hane vilket, jämfört med honorna, syns på täckvingarnas färg och på antennerna som är något längre än kroppen.

Redigering 3.10: Det visade sig att jag hade en hona bland bildmaterialet också. Hon fick ett eget inlägg.

Frill 6.8. Del 13 - Sphecodes sp.

En hel del blodbin, släktet Sphecodes, hastade omkring mellan blommorna. Det var främst hanar jag fick ögonen på. Bildmaterialet förblev synnerligen begränsat och den här hanen hör högst troligen till dem som ska genomgå genitaliepreparation ifall man vill ha koll på art. Att det är en hane syns på antennerna.

Så mycket mer finns inte att säga eftersom artbestämning uteblir. Men blodbin är hur som helst boparasiter hos främst smalbin (Lasioglossum) och bandbin (Halictus), men även i visa fall sandbin (Andrena) och sidenbin (Colletes).

 

Frill 6.8. Del 12 - Cerceris rybyensis

Nej det blev inte mycket av mina försök att få till ett fältfoto av Cerceris rybyensis. Rovstekeln hann dra iväg ner bland en uppsjö skymmande grässtrån. Denna dassiga dokumentation räcker dock till för artbestämning eftersom bakkroppens fläckar syns tillräckligt väl.

Som för så väldigt många andra "småkryp" är västra delen av landet, och specifikt Österbotten, ganska tomt på rapporterade fynd. Skäl att starkt misstänka underrapportering. Det ska härmed även sägas att jag skärpt mig vad beträffar egna rapporteringar på laji.fi. Jag har hittills varit på tok för lat och själv bidragit med den österbottniska rapporteringstystnaden. Observationerna från Frill rapporteras i klump så snart allt bildmaterial är genomgånget. 

En av de få österbottniska fyndrapporteringarna på laji.fi är från Nykarleby (R. Storå, 1951). Tekniskt sett är det faktiskt den enda österbottniska rapporteringen eftersom de tre övriga är från Karleby (Mellersta Österbotten) och Vihanti (Norra Österbotten).

Den, i bloggen, nyligen omnämnda släktingen C. quadrifasciata fångar vivlar. 

C. rybyensis jagar bin.

Lomholdt (ref.) nämner småväxta arter i släktena Halictus (bandbin) och Andrena (sandbin) som primära byten. Vilket bi som föll offer den här gången vågar jag inte svara på. 

När det fångna biet paralyserats med ett stick klämmer rovstekeln med sina käkar runt nacken på bytet för att slå ut dess ben och vingrörelser. Samtidigt förmodas C. rybyensis kunna tillgodogöra sig nektar och/eller hemolymfa från biet. Det är troligen denna knådning - malaxation - som pågår i fotografiet.

Boet, som grävs i sandig mark, har en 10 - 15 cm lång ingångstunnel som i nedre ändan är horisontell och avslutas med en bocell. Från den horisontella delen av huvudtunneln grävs uppemot 7 sidotunnlar med en bocell i vardera ände. Mellan fem och åtta byten deponeras i respektive bocell.

Referens:

O. Lomholdt. 1984

The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark (Fauna Entomologica Scandinavica, Vol 4.)

E. J. Brill / Scandinavian Science Press Ltd

Frill 6.8. Del 11 - Korgsidenbi

Korgsidenbi, Colletes similis, samlar pollen på korgblommiga växter och då är renfana, Tanacetum vulgare, ett typiskt val.

Korgsidenbi kan, här i trakten, lätt förväxlas med väggsidenbi, C. daviesanus, som dock inte har samma tydliga punktur på bakkroppens första ryggplåt (tergit).

Bona grävs i sparsamt beväxt sandig mark.

Även om en del, uppenbarligen kvalitetssäkrade, fynd rapporterats från Uleåborg och även om fyndrapporter inte ska likställas med utbredningsområde verkar Nykarleby vara nära artens nordliga gräns. I Sverige sträcker sig fynden norrut till ungefär samma breddgrad.

På den gamla stocklada som står på en av områdets ängar observerade jag också enstaka sidenbin. Någon definitiv artbestämning kunde inte göras men rimligen handlar det om nämnda väggsidenbi vilket bland sidenbina är den art som nyttjar flyghål i död ved som bohålor.

Referens:

Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. 2022. 

Artinformation och bestämningsnycklar till svenska arter av bin (Apiformes). 

Uppsala: SLU Artdatabanken.

Frill 6.8. Del 10 - Lysingbi

Lysingbi, Macropis europaea, är ett nytt artkryss för min del. Ett trevligt nytt artkryss också... om man nu ska värdera artkryss på det sättet.

Mestadels är observationer av lysingbi rapporterade från södra delen av landet men längs västkusten upp till Torneå finns ganska många fynd som indikerar att det inte är en särdeles ovanlig art.

Bakbenen med sina långa, täta ljusa hår på skenbenet och svarta hår på fotens första led gör att lysingbi inte förväxlas med andra bin häromkring. Biet ovan har i och för sig kladdat fast pollen på sina byxor, men det oaktat är det lätt att se viket bi det handlar om. 

Lysingbi och övriga arter i släktet hänförs till sk. "oljebin", en icke taxonomisk grupp bestående av vitt skilda släkten ur olika familjer. Gemensamt för "oljebina" är att de använder olja i stället för nektar när de tillverkar larvernas matförråd. Oljan används dessutom i konstruktionen av bocellerna. Många "oljebin" gräver sina bohålor i fuktigare mark nära vatten och oljan gör bocellens vägg mer vattentålig.

Släktet Macropis nyttjar oljeproducerande arter i släktet Lysimachia. Lysingbi är knutet till arterna strandlysing (L. vulgaris) och praktlysing (L. punctata).

I hittills gjorda växtinventeringar hittas för närvarande ingendera art inom Frill. Någon av dem kan ändå mycket väl växa närbeläget i diket som avgränsar området mot intilliggande industriområde. 

Strandlysing är hur som helst rapporterad från inte allt för avlägsna ställen i stan och möjligen ganska vanlig längs älven som ju inte är mer än några hundra meter bort.

Topplösa (L. thyrsiflora) är hittad i området (Frill) men den hör inte till de oljeproducerande arterna i släktet och ska således inte locka lysingbi annat än möjligen tillfälligt pga. utsöndrad doft. 

Det är ju inte heller säkert att lysingbina har sina bohålor inom området. De kan sannolikt även bara vara tillfälliga besökare när de behöver tanka energi för egen del och då landar i nektarproducerande blommor precis som på bilderna.

Referenser:

Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. 2022. 

Artinformation och bestämningsnycklar till svenska arter av bin (Apiformes). 

Uppsala: SLU Artdatabanken.

Schäffler et al. 2012.

Floral and vegetative cues in oil-secreting an non-oil-secreting Lysimachia species

Annals of Botany. 2012. Jul; 110(1): 125 - 138

Danforth, Bryan N., Minckley, Robert L., Neff, John L. 2019.

The Solitary Bees. Biology, Evolution, Conservation.

Princeton University Press

Frill 6.8. Del 9 - Vitfläckig guldvinge och dvärgstekel(?)

Sliten hane av vitfläckig guldvinge, Lycaena virgaureae, vars biotopönskemål är helt i linje med vad som finns vid Frill.

När jag granskade bildmaterialet upptäckte jag en liten stekel bland kronbladen nere till höger. Tycker mig i den brutalt uppförstorade detajbilden skymta antydan till långa hår längs vingkanterna - om det inte är en artefakt i fotografier. 

Om dessa hår inte är en synvilla blir helhetsintrycket att det kan röra sig om någon av dvärgsteklarna (familjen Mymaridae). Här borde man ju helst ha upptäckt stekeln i fält och bytt till mer lämplig optik på kameran.

Målsättningen för någon småkrypssafari nästa år borde bli att åtminstone några gånger fokusera helt och hållet på de riktigt små organismerna.

Frill 6.8. Del 8 - "Sommarhöstgökbi"

De flesta gökbi-arterna (släktet Nomada) flyger primärt på våren och försommaren. Höstgökbi, Nomada roberjeotiana, är däremot en sensommar-art som passar bra med tidpunkten. Men sommargökbi, N. tormentillae, kan även förekomma en liten bit in i augusti och dessa båda arter är svåra att skilja från varandra om inte rätt detaljer syns. 

Tyvärr fick jag inte mer än detta halvdana fotografi av biet och fler såg jag inte. Skutellen, den som syns som en brun fläck på ryggen, skiljer sig en smula arterna emellan. Sommargökbi har en lite tydligare mittfåra på skutellen. På bilden är den något svårbedömd. Ett fotografi där första tergiten (ryggplåt på bakkroppen) är synlig vore värdefullt för artbestämningen.

Nästa sommar är det således skäl att spana efter fler gökbin och då gärna främst under nämnda vår och försommar. Eftersom jag så oerhört sent på säsongen fattade att jag borde åka till Frill har jag alltså mycket att upptäcka än. 

Gökbin är boparasiter hos solitära bin som gräver bohålor i marken. Gökbihonan lägger ägg i värdartens boceller varpå gökbilarven först äter upp värdartslarven och därefter det insamlade lagret av pollen. Hittar man dylika boparasiter får man alltså utgå från att värdarten finns i området. Det omvända är inte självklart men känner man till vilka som parasiterar på någon art man fyndat är det alltså läge att även spana efter den parasiterande. 

Värdart för höstgökbi är tandsandbi, Andrena denticulata, som mycket väl kan finnas i det ännu o-genomgångna bildmaterialet. Sandbin fotograferades men jag har inte tagit dem genom artbestämningsproceduren än. Tandsandbi samlar pollen från ett flertal korgblommiga växter.

Sommargökbi är boparasit hos blodrotssandbi, A. tarsata, vilken är en art knuten till släktet Potentilla och då främst blodrot, P. erecta, samt femfingerört, P. argentea, vilken växer på området. Blodrot är inte listad i existerande växtinventering på Frill men kan förstås finnas i närbelägna trädgårdar.

Just gökbin är ett släkte jag rent allmänt inte påträffar så ofta eftersom jag helt enkelt mestadels rör mig på fel ställen. I trädgården har jag dock väntat på trädgårdsgökbi, N. ruficornis, vars värdart är trädgårdssandbi, Andrena haemorrhoa. Väntan fortsätter.

Både sommargökbi och höstöstgökbi är aningen sydostliga av sig i Finland vad rapporterna beträffar men en del bekräftade fynd finns längs västkusten. Samtidigt kan man misstänka att de glesa rapporterna från västkusten handlar om underrapportering.

Tack till Krister Larsson för artfunderingar!

Referens:

Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. 2022. 

Artinformation och bestämningsnycklar till svenska arter av bin (Apiformes). 

Uppsala: SLU Artdatabanken.

Frill 6.8. Del 7 - Kopparbrunt jordfly

Fråga inte varför jag fotograferade detta exemplar av kopparbrunt jordfly på så nära håll att skärpedjupet inte räcker till för hela fjärilen.

Kopparbrunt jordfly, Chersotis cuprea, kan ses i hela landet och flyger mellan andra halvan av juli till första halvan av september. Larverna lever i korgblommiga växter (Asteraceae) som t.ex. maskrosor och tistlar. 

Frill 6.8. Del 6 - Gaffelgräsfly

Ett nattfly som är lätt att känna igen tack vare teckningen är gaffelgräsfly, Cerapteryx graminis. 

Gaffelgräsfly flyger under andra halvan av sommaren. Larverna lever av gräs som t.ex. kruståtel (Deschampsia flexuosa), blåtåtel (Molinia caerulea) och arter i släktet Festuca.

 

Frill 6.8. Del 5 - Madiza glabra (?)

På många blommor av renfana (Tanacetum vulgare) satt 4 mm långa flugor och gottade sig av det som erbjöds. Jag rör mig i ut i marginalen av mina insikter gällande tvåvingarna och jag har heller inte fått någon bekräftelse (trots förfrågan) på om flugan är den art jag starkt misstänker den är... alltså Madiza glabra.

Nämnda art tillhör familjen sprickflugor (Milichiidae) som alla är hyfsat små. Många av dem lever på förmultnande organiskt material vilket hos en del inbegriper exkrementer. En del av dem snyltar som vuxna på hemolymfa när spindlar och andra smärre rovdjur fångat små byten. Då sitter de nära och försöker komma åt med sina mundelar. Sitt engelska namn Freeloader flies har de fått på grund av det beteendet.

Så vitt jag kan notera är de vanliga här i norra Europa. Rapporteringen till laji.fi är inte så omfattande men det beror troligen på att få helt enkelt bryr sig om att försöka artbestämma små, till synes anonyma, svarta flugor. Man kan dra en parallell till våra vanligaste stickmyggor vilka inte heller är ofta rapporterade på laji.fi.

Jag håller kvar ett frågetecken för artbestämningen och återkommer ifall det blir bekräftat eller behöver korrigering.

Frill 6.8. Del 4 - Tenthredo i arcuata-gruppen

Det luktar väl mest Tenthredo notha, men för säker artbestämning krävs insamling och mikroskopering. Förväxlingsarten häromkring är T. arcuata. 

Längre söderut (primärt i Sverige) finns även T. brevicornis och tillsammans ingår de i vad som kallas "arcuata-gruppen". Dvs. en grupp arter som är svåra eller omöjliga att artbestämma enbart på habitus. Ett annat exempel på detta är "aureolus-gruppen" bland snabblöparna.

En snabb koll på laji.fi gällande fynd av respektive art ger vid handen att många egentligen helt osäkra (icke granskade och bekräftade) artrapporteringar gjorts för både T. notha och T. arcuata. Det går alltså inte att dra några slutsatser beträffande deras egentliga förekomst eftersom rapporteringarna mycket väl kan vara felaktiga. I dylika fall är risken alltid stor att man på basis av felaktiga artbestämningar - eller rena gissningar - får en skev bild av arters förekomst varpå nya rapportörer börjar missa eller förbise potentiella förväxlingsarter pga. den stora mängden av en viss art.

Ett typexempel är när alla inrapporterade sammetskvalster i släktet Trombidium tenderar hänföras till arten T. holosericeum trots att de inte är mikroskoperade och trots att det finns fler arter i landet.

Båda bladstekelarternas larver antas leva på vitklöver (Trifolium repens) och åtminstone T. notha tros även finnas på kråkklöver (Vicia cracca). De vuxna steklarna i släktet besöker som synes blommor men livnär sig även som predatorer.

Tillägg 16.10.2023: Här en bild tagen några dagar senare. Där syns hur bakkroppen ser ut på ovansidan.

Frill 6.8. Del 3 - Mordella sp.

Svarta arter i familjen tornbaggar (Mordellidae) avslöjar inte tillräcklig information i dylika halvdassiga fältfoton för att man ska behöva bemöda sig med någon artbestämning. Insamling och mikroskopering är i stort sett vad som krävs för att man ska våga vara säker.

I Finland är art-alternativen två, M. aculeata (svart tornbagge) och M. holomelaea (bred tornbagge). 

Båda är vanliga.

Frill 6.8. Del 2 - Cerceris quadrifasciata

Glimtarna man får av ansiktet hos denna rovstekelhona ger vid handen att det torde röra sig om Cerceris quadrifasciata och inte någon av de övriga arterna i släktet, ett släkte med svårbedömda arter om man endast har fältfotografier ur begränsade vinklar.

C. quadrifasciata är vanlig och påträffas mer eller mindre i hela landet.

Vid Frill fyndades rovstekeln i ett soligt, sandigt och väldränerat område med blandning av gräs och blommande växter. Man får förmoda att bohålorna fanns i den omedelbara närheten eftersom markens beskaffenhet är av lämpligt slag. 

Honorna bildar vad som kunde kallas "kolonier" där många gräver sina bohålor intill varandra. Särskilt många steklar fick jag inte ögonen på och inte heller noterade jag någon ansamling av bon. Men det är troligen snarast en följd av att jag mest av allt försökte få en allmän överblick och inte koncentrerade mig på något specifikt i stil med marklevande rovsteklar.

Deras grävda hålor innehåller ungefär 4 boceller vardera och i dessa placeras ca tio bedövade vivlar (fam. Curculionidae) från t.ex. släkten som Phyllobius, Polydrosus och Otiorhynchus som mat till vardera larv.

Referens:

O. Lomholdt. 1984

The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark (Fauna Entomologica Scandinavica, Vol 4.)

E. J. Brill / Scandinavian Science Press Ltd

 

Frill 6.8. Del 1 - Mindre tåtelsmygare

Ska inleda detta inlägg med att förmedla min känsla av... ja, nästan skam faktiskt.

2020 fick nämligen staden Nykarleby bidrag ur Helmi-programmet för naturvårdsskötsel av området Frill i "nordöstra hörnet" av centrum. Som naturvårdsintresserad typ och en som ofta skubbar omkring i närområdes-spenaten är det minst sagt högst anmärkningsvärt att jag inte besökt detta naturvårdsprojekt. Det är trots allt inte mer än 900 meter hemifrån - eller 650 meter fågelvägen men den kan jag inte cykla. 

En gång har jag spenderat ett par timmar i området och då endast i dess utkant i samband med ett jättebalsamin-talko.

Det var alltså minsann på tiden att jag skärpte mig och drog iväg dit med lupp och kamera. Således börjar härmed en serie inlägg med dokumentationer från söndagen 6.8 då jag hade skärpt mig och cyklat till Frill.

Första småkryp framför kameran blev mindre tåtelsmygare, Thymelicus lineola. Måhända föga förvånande att hitta den på ett relativt torrt och sandigt område vars gräs är i linje med dess preferens för larverna och vars blommor är prima nektarkällor för vuxna fjärilar.

Trädgården 27.6. Drosophila sp.

Backar bandet och plockar fram en liten fluga som dokumenterades i trädgården 27.6. Glömde den när jag gick genom och publicerade bildmaterialet från nämnda datum. Då handlade det om liv och rörelse bland häggspinnmalarna.

Underlaget är svamp. Huruvida svampen är dess egentliga föda eller om den bara tillfälligt hittar ätbart på ytan vet jag inte. Bildmaterialet är nämligen allt för begränsat för att jag ska våga mig på någon artbestämning eller hoppas allt för mycket på assistans från expertis. 

En gissning har jag dock. 

Flugan hör till släktet Drosophila. Så långt torde allt vara klart.

De flesta av dem gillar frukt. Speciellt när frukten börjar bli av det övermogna slaget. 

Men ett fåtal arter lever på svamp och flugan på bilderna har onekligen en färgton och en del detaljer som påminner starkt om Drosophila phalerata vilken är en av svampätarna. 

Att hitta D. phalerata i trädgården skulle inte vara någon överraskning då den torde vara hyfsat vanlig i nästan hela landet.

 

Bådaviken 5.8. Del 15 - Fönsterblomfluga

Avslutande fotografi från Bådaviken-safarin 5.8 blir denna fönsterblomfluga, Volucella pellucens.

Inte omöjligt att hon kläckts i samma bo som någon av getinghanarna i det här inlägget. Fönsterblomfluga är alltså boparasiter hos getingar.

 

Bådaviken 5.8. Del 14 - Ljus jordhumla

Hanar av ljus jordhumla, Bombus lucorum, klamrade också omkring på blommorna i dikeskanten. Ordet ljus ingår förvisso i namnet, men den här hanen är åt det ljusare hållet. De har inbördes variation. 

Av någon anledning tog jag endast dåliga bilder av dessa.

 

Bådaviken 5.8. Del 13 - Getinghanar

Nordgeting, Dolichovespula norwegica, känns igen tack vare bakkroppens röda sidofläckar på tergit ett och två.

Men getingen i bilden ovan har inga sådana fläckar. Då är frågan huruvida det handlar om färgformen zetterstedti eller någon annan art i släktet Dolichovespula. Utan bra dokumentation av ansiktet med munskölden blir det svårt. I princip nästan hopplöst. Därför får denna hane förbli obestämd.

Nedan, däremot, arten vanlig geting, Vespula vulgaris, med sina korta kinder och helgula ögoninbuktningar.

Notera Mesostigmata-kvalstret till höger. Möjligen tillhör det släktet Parasitellus och har då tappat taget om den humla det i så fall klängt fast på. I det här inlägget har jag ordat mera om kvalstren.

Bådaviken 5.8. Del 12 - Jordsnylthumla

Innan jag grenslade cykeln och började trampa hemåt ledde jag den några hundra meter längs bilvägen och dokumenterade blombesökarna i dikeskanterna.

Om jag inte dumma mig kapitalt är den här humle-hanen av arten jordsnylthumla, Bombus bohemicus.

Det är många insektsgrupper jag fotograferar allt för sällan. Humlor hör till dessa.

Bådaviken 5.8. Del 11 - Bladbaggelarv

Jag får psykbryt av min egen tankspriddhet. Här har jag fotograferat en bladbaggelarv utan att antingen memorera trädslaget eller tagit en översiktsbild. Att sitta här hemma och avgöra om det är vide eller gråal på basis av dessa närbilder var minsann inte hur enkelt som helst.

Jag får för mig att det ändå är gråal. I så fall är larven sannolikt allövbagge, Agelastica alni, vilket det verkligen ser ut att vara. Skulle det ändå vara vide är larven antagligen sälglövbagge, Lochmaea caprea, vars larver jag tror ser en gnutta annorlunda ut. 

Båda arterna är vanliga i Bådaviken och jag får försöka komma ihåg att dubbelkontrollera respektive trädslags utseende i denna uppförstoring.

Bådaviken 5.8. Del 10 - Kärrkrabbspindel

Kärrkrabbspindel, Xysticus ulmi, är ingen överraskning i Bådaviken. Det har hänt förr.

Denna hona höll som synes hus uppe i en vassvippa.

Jag har för vana att spana in kärrkrabbspindlarna lite extra. Det vore ju nämligen inte helt fel att plötsligt ramla över en starrkrabbspindel, Xysticus chippewa. 

Arten är än så länge inte observerad i Finland men däremot så nära som precis söder om Sundsvall. Ett rapporterat fynd kommer från Holmön men fotografiet av den individen indikerar snarare kärrkrabbspindel på basis av framkroppens breda längsränder. Starrkrabbspindel har, enligt litteraturen, normalt smalare mörka fält.