Trenne trädgårdsfågelbilder

Nä, bloggen är inte avslutad. Men det är fortfarande intensivt arbete med illustrationer (utöver lärarjobbet) och utevistelserna lyser med sin frånvaro.

här om dagen tog jag ändå paus och gick ut i trädgården med kameran. Alla fåglar höll sig på behörigt avstånd. Grönfinkarna satt högt uppe i trädkronorna och några höll vårserenad.

Kajorna är inte heller alltid på fotograferingshumör.

Enda fåglarna vid matningen var ett litet gäng domherrar. Ett par felexponerade och suddiga bilder av en hona var allt jag åstadkom innan jag såg skäl att återvända till ritbordet.

Nästa vecka har jag semester. Men det gäller inte illustrerandet. Eventuellt försöker jag ändå ta mig lite längre från ytterdörren än bara ut i trädgården någon dag.

Gårdsplanskrysset 2025

Sista helgen i januari är det traditionsenligt dags för BirdLifes gårdsplanskryss.

Året saldo blev:

Turkduva: 2 st ("bofast" par).

Kaja: 10 st (något färre än vanligt).

Skata: 1 st.

Björktrast: 10 st.

Grönfink: 30 st.

Talgoxe: 2 st (aningen färre än en genomsnittlig dag).

Blåmes: 2 st. (aningen färre än en genomsnittlig dag).

Vädret har den senaste tiden varit varmt och bl.a. domherrarna som ofta besökt matningen hittills under vintern var inte på plats. Märkligt nog fick jag heller inte korn på någon pilfink som är standard-art i trädgården.

I övrigt har artsammansättningen bjudit på enstaka gråsiskor kring julhelgen, tillfälliga besök av större hackspett samt glädjande nog en kort visit av gråspett (senast observerad 2021). Koltrast sågs periodvis i november och december. Samma gäller björktrast som inte besöker matningen men som ses dra förbi mindre flockar. En sådan grupp björktrastar kunde jag skymta i den intilliggande parkens träd.

Bilderna tagna i all hast under en liten stund av observationstimmen som varade mellan 12 och 13.

2024 blev det inte av för min del och 2023 såg det ut så här.

Grönmesar, talgfinkar och blåoxar som surrogat för något som aldrig hände

Jag kunde dagen till ära hävda att fem vargar fällde en skogsren intill gårdsmatningen i morse samt att resterna nu omhändertas av en järv, tre kungsörnar och kvarterets skator. Men det blir alltid ett sådant himla hallå när vargar rapporteras och därmed håller jag ickehändelsen för mig själv.

Några fotografier av det som aldrig hände tänker jag inte heller publicera. 

Men vad är ett blogginlägg utan bilder? Tråkigt! 

Av nämnda anledning ackompanjeras detta nödvändiga blogginlägg av några fotografier tagna 19.3 då jag åter var ute vid matningen med veterantelegluggen för att jaga skogsmus. Jakten slutade resultatlös och mössen verkade redan då ha flyttat bort från sin håla vid matningen. Vart de migrerat är fortfarande okänt. Det är inte heller omöjligt att de passerat matsmältningssystemet i någon av grannarnas katter.

80-talsfeeling

Fick plötsligt feeling för 80-talet och...

Fick plötligt feeling för att lufta min gamla FD 150-600 f5.6 L (objektiv från början av 80-talet) och gjorde detta i all enkelhet genom att bara ställa mig en bit - typ 10 meter - från fågelmatningen på gården.

Några hejdundrande fågelfotografier blev det inte. Borde ha jobbat lite mer med inställningarna och helt enkelt tagit fler exponeringar. Skärpan haltar på sina håll. Borde dessutom ha haft förstånd att redan från början plocka ner den där störiga fettbollsmetallkringlan som pryder fonden bakom pilfinken. 

Det var hur som helst kul att stå en stund och få hantera den trevliga mekaniken i zoom och fokus-reglaget på detta objektiv. Blev inspirerad av att åter ta mig samman och faktiskt använda gluggen ute i spenaten också. Det där med att "ta sig samman" handlar om att orka bära ut hela härligheten med tillhörande tungt stativ och stativhuvud. Ett försvarligt antal kilogram som ska fraktas.

Blåmesarna var inte pigga på fotografering och höll sig mestadels bortvända de få gånger de hastade fram till maten.

De flesta grönfinkarna - speciellt hanarna - höll till högt uppe i trädtopparna där de körde cirkelsåg. Det börjar vara den tiden på året nu.

Minnesvärd lunchrast - milt talat!

Här har hänt grejer minsann!

Lägg onsdagen 3.2.2021 på minnet!

Onsdagen 3.2.2021 är nämligen dagen då gråspett för första gången observerats på bloggredaktionens tomt. 

Har jag redan nu tagit del av årets största naturupplevelse?

Du kanske mumlar "Tja... hur stort är egentligen det? Gråspettar syns väl överallt på matningarna i Österbotten numera?"

Ja, det kanske de gör - om man överdriver lite. Men det är oftast vid matningar ute på landsbygden. Den här matningen är ju mitt inne i centralaste centrum av metropolen Nykarleby och här är gråspett kanske inte så fruktansvärt självklar. Det är trots allt hela 500 meter till närmaste skog - fågelvägen då förstås. Ska man masa sig dit till fots är det säkert 600 meter.

Jag kastade mig förstås hals över huvud efter kameran och tog bl.a. den här bilden (nedan). Flera bilder togs men den här blev mest lyckad.

Fönsterglas som möjligen är gjorda i andra halvan av 1800-talet kan ge vissa optiska effekter när man fotograferar genom dem. Men det är väl något man noterar endast om man vet om det?

Detta utspelade sig under lunchrasten. 

Och det började inte ens med gråspett!

Medan jag förberedde maten som skulle förtäras hoppade en trädkrypare omkring på stammen av den klibbal som planterats utanför köksfönstret. Trädkrypare har setts i trädgården en gång tidigare, men inte av mig och det här var således mitt första gårdskryss av arten.

När jag 20 minuter senare inmundigade lunchen fångade ögonvrån upp en stor grå fågel hängandes på fettkorven ute vid fågelmatningen. Resten är redan förmedlad historia.

Trädkrypare och gråspett! 

Två nya trädgårdskryss inom loppet av 20 minuter!

Gråspetten var trädgårdskryss nummer 47. 

För att räknas till den här trädgårdslistan ska fågeln ha landat inom tomtgränserna.

Efter lunchen gick jag ut en kort stund men gråspetten var inte intresserad av att visa sig.

Gulsparvarna och grönfinkarna satt uppflugna i toppen av den stora cembratallen. Pilfinkarna tjittrade i ett körbärsträd och talgmesarna körde skytteltrafik mellan fröautomaten och omkringliggande buskage.

Chloris chloris chloris

I fredags (8.2) blev det lite dokumentation av vad som rör sig vid gårdsmatningen. Domherren fick ta plats i förra inlägget.

En ensam grönfinkhane dök upp och knaprade frön några minuter innan han försvann igen. Den här vintern har grönfinkarna hittills inte besökt matningen i någon större numerär.

Om jag ska dra samma innehåll i det här inlägget som i föregående domherre-dito blir det som följer.

De totalt fem arterna släktet Chloris är likt domherrarna (släktet Pyrrhula) begränsade till Europa och Asien. De ingick tidigare i släktet Carduelis men ansågs så småningom vara en monofyletisk grupp som förtjänar egen släktstatus.

Den europeiska grönfinken (Chloris chloris) är med några undantag begränsad till Europa. Nominatformen C. c. chloris (Linné 1758) har sin utbredning i norra Europa och österut sträcker den till Uralbergen. Nio andra underarter är erkända och de återfinns följaktligen utspridda på övriga håll i Europa och intilliggande områden som norra Afrika (Marocko & Algeriet) samt mellanöstern. 

I Kazakhstan, Kyrgyzstan, Tajikistan och Afganistan finns en underart (C. c. turkestanica) som är geografiskt åtskild från övriga.

Resterande arter i släktet återfinns i Östasien (tre st) och i Himalaya (C. spinoides)

Referenser:

HBW and BirdLife International Illustrated Checklist of the Birds of the World.
Volume 2. 2016. Passerines. p 762

Det blev grönt igen

Nästa helg är det dags för gårdskryss. 

Som jag skrev i förra inlägget (det med sidensvansar) hade Utgångspunktens gårdsmatning tidigare i veckan drabbats av skötselbrist och utebliven påfyllning. Fåglarna fann för gott att söka sig till andra matställen. 

Samma dag som jag skrev inlägget såg jag till att åtgärda saken. Nu har en del av de tidigare gästerna hittat tillbaka. Förutom stationära mesar är det främst domherrarna och grönfinkarna som nu återvänt. Får försöka hålla matningen tiptop under kommande vecka så att gårdskryss-listan blir längre än tre rader.

Jo-nä, jag vet. Det är inte därför man matar fåglar på vintrarna och det är ingen tävling.

Grönfinken på bilden fotograferades 5.1. En gråmulen och ljusfattig dag då jag försökte dokumentera gråsiskor. Ska återkomma till dem i ett senare inlägg.

2017

Årsredovisningen ackompanjeras av dagsfärska försök att komma åt några av gårdsmatningens gäster genom kvistkaoset vi odlat fram här hemma. Jag tycker om kvistar.

Statistik är en återkommande punkt i varje sammanfattning. Eftersom det här inlägget innehåller fågelbilder börjar jag i den kategorin.

Jag trodde det inte, men för tredje året i rad har jag slagit personligt rekord i antalet artkryss. 2017 har jag enligt min lista observerat endast 91 arter (inom landet) och det är en anmärkningsvärd samling arter som inte finns med bland kryssen. Har jag verkligen inte sett en endaste rödvingetrast under året? Har jag faktiskt inte ens noterat någon talltita? Hur kan det komma sig att listan inte innehåller sånglärka eller spillkråka? Vad har jag sysslat med under fågelåret 2017?

26 st fågelarter har jag observerat i trädgården under året. Medeltalet för de fem år då jag skrivit upp observationerna är 29 arter. Det troliga antalet besökare är högst antagligen större och jag saknar en del arter som brukar vara typiska. Precis som i fallet med mina totala artkryss reflekterar siffran troligen min egen inaktivitet snarare än minskat antal fågelarter i trädgården.

Men allt uppvägs förstås av gårdagens steglits. Dessutom noterades trädgårdens första trädkrypare också under året. Jag var dock inte den som såg fågeln. Hur som haver var det två helt nya gårdskryss och totala antalet arter som påträffats i trädgården är således 45 stycken.

Men jag söker ju också andra djur än bara fåglar. När det handlar om småkryp har jag fler nya kryss än under flera tidigare år. 2016 adderades 43 arter till artlistan för trädgården. Det här året har jag (i trädgården) påträffat 85 nya arter och totalantalet är i detta nu 516 stycken. Den siffran inbegriper förstås då också ryggradsdjur och därmed är steglits och trädkrypare med även där.

Om jag plockar ut några grupper (el. ordningar, familjer) som påträffats i trädgården (en trädgård i centrum av en liten stad) så ser det bl.a. för närvarande ut som följer:

Spindeldjur: 77 arter.

- Spindlar (Araneae): 67 arter (varav Linyphiidae/täckvävare är 23 st).

Insekter: 369 arter.

- Skinnbaggar (Heteroptera): 26 arter.

- Steklar (Hymenoptera): 102 arter (varav Ichneumonidae/brokparasitsteklar är 25 st).

- Skalbaggar (Coleoptera): 57 arter.

- Fjärilar (Lepidoptera): 65 arter.

- Tvåvingar (Diptera): 102 arter (varav Syrphidae/blomflugor är 27 st).

Fåglar: 43 arter.

Däggdjur: 7 arter (där finns märkligt nog ännu ingen näbbmus).

Det är dock så att en del av småkrypen inte är artbestämda. Jag räknar dem som en observerad "art" när det står klart att de inte kan sammanblandas med något annat observerat kryp. Är jag osäker på något markerar jag dem inte som artobservation. Så är t.ex. ofta fallet med juvenila spindlar.

Skulle jag lyfta fram ett enda specifikt trädgårdsdjur så blir det kanske praktklotspindeln.

För ett år sedan hade den här bloggen 519 olika arter och 52 stycken hade kommit in 2016. Nu ska här finnas totalt 635 olika arter vilket betyder att jag lagt in 116 stycken under 2017. Det finns säkert en viss felmarginal i den siffran. Liknande lista som ovan men med bloggsiffror ger följande resultat (allt för statistiknördens välbefinnande):

Spindeldjur: 89 arter.

- Spindlar (Araneae): 77 arter.

Insekter: 374 arter.

- Skinnbaggar (Heteroptera): 22 arter.

- Steklar (Hymenoptera): 105 arter.

- Skalbaggar (Coleoptera): 53 arter.

- Fjärilar (Lepidoptera): 72 arter.

- Tvåvingar (Diptera): 98 arter.

Fåglar: 134 arter (varav mycket ju inte är några prima bildpresentationer).

Däggdjur: 10 arter.

Dessutom finns här hela en stycken haj.

Mitt totala antal observerade arter är i nuläget 778. 716 av dessa har jag någon form av dokumentation på, men många av de dokumentationerna är förstås av sanslöst bristfällig karaktär.

778 är egentligen ingen stor siffra. Det är inte heller siffran 516 som gäller min specifika "provruta" trädgården. Jag utgår från att jag bara i trädgården kan plussa på flera hundra djurarter ännu. Det finns med andra ord "att göra" många år framöver.

Jag jobbar ju dock inte särskilt metodiskt med detta. Eftersom jag inte heller (ännu) samlar in småkryp blir artningar knepiga och inte sällan omöjliga. Hittills har det alltså skett med en viss lättja.

Jag kan förresten inte föreställa mig hur mycket denna information kan tänkas intressera bloggläsaren. Jag antar att du blir så till dig av ren fascination att du ligger vaken om nätterna lång tid franöver.

Och tänka sig att detta nyårsinlägg fortsätter med ännu mer väsentlig information...

Specifika minnesvärda detaljer, händelser eller bilder från året är kanske vikaresälen vid Mickelsörarna, ögonblicket på en stationsvägg eller kanske rosenfinken. Det är inga överfantastiska saker men jag finner ganska mycket behållning i det enkla. Själva tillfället och känslan går dock inte att vidareförmedla genom en blogg. Annat jag kunde lyfta fram är fotografierna av äggläggande steklar: Hyllhornsstekel under en svamp och brackstekel på koblaffa.

Årets silltrut-projekt var förstås något jag var glad över att än en gång få vara delaktig i. Karteringar/inventeringar av fåglar (och andra djur) vill jag tro är allt viktigare med tanke på de förändringar som miljön runt om oss genomgår. Att verkligen kunna samla så mycket data som möjligt ger mindre utrymme åt rena gissningar och uppskattningar när det handlar om vår relation till naturen. Miljön och dess ekosystem bjuder på långt mer komplexa sammanhang än vad vi människor titt som tätt tycks tro. Det syns inte minst i de debatter som förs i olika former av media.

Det är vanskligt att nämna särskilt mycket om vad den här bloggen ska ägna sig åt 2018. Dels fortsätter den givetvis - eller antagligen - som vanligt.

Jag har länge närt vissa planer på att också lyfta fram lite andra saker, som t.ex. att vara mer på G med aktuella nyheter och liknande. Jag ger ändå absolut inget nyårslöfte.

Dagens fåglar på gårdsmatningen:

Gråsiskor - ca 30 st.

Grönfinkar - ca 15 st.

Domherrar - ca 10-14 st.

Blåmesar - två par.

Turkduvor - ett par.

Större hackspett - en hona.

Och så kajorna förstås.

Och...

Notera förresten att det gamla sisksläktet Carduelis numera splittrats upp i flera nya släkten. Gråsiskorna har fått släktnamnet Acanthis, grönsiskan har bytt till Spinus och hämplingen förs till Linaria. DNA-undersökningar visar att gråsiskorna är nära släkt med korsnäbbarna. Släktträden fortsätter omvandlas. Spännande!

Och...

Domherrarna delar tydligen upp sig inför mina fotograferingssessioner. För tre dagar sedan var det i stort sett bara honorna som ställde upp och idag var det bara hanarna.

Och...

Härmed önskar jag ett riktigt gott nytt år!

Såg inte fåglarna för alla träd

Det kunde vara en repris på detta två år gamla inlägg - men jag varierar innehållet en aning.

En orsak till den "variationen" är att jag inte kom hem med några bilder på duvhök. Deras läte spreds bland träden men snön är så förtvivlat höljudd att gå på just nu, så jag hade liksom ingen chans att vara tyst. När det gäller fåglar har man ju knappt ens en chans att närma sig trots att man är ljudlös och osynlig. Duvhökarna är just nu i färd med att börja fixa boet. Oftast bygger de på sitt gamla rede. "Mina" duvhökar har sin risboll i en stor gran och omgivningen är typisk duvhöksskog. Jag kunde höra enstaka kvistar brytas varpå deras karakteristiska stötvisa tjut hördes kort därefter. Äggen läggs antagligen först om en dryg månad. Fram tills dess är väl paret i bestyr med att upprätthålla relationen. 

Fåglar i häckningsbestyr ska tillåtas bestyra ostört. Antagligen störde jag dem ändå för en kort stund, men de har sitt bo på en plats där mänsklig aktivitet sker förhållandevis nära inpå, så de är troligen ganska vana med ett och annat.

Hackspettar av modell större, höll på med sina kottar. Betraktade dem enbart på avstånd. 

Jag stod stilla ganska länge på en plats där man brukar få sällskap av lite mesar - gärna någon tofsmes - men ingen sådan behagade ställa upp medan jag hade kvalitetstid i skogen. Enstaka flockar av siskor  och grönfinkar hördes här och var. Även en liten grupp stjärtmesar stannade upp i trädtopparna. Några bilder hade jag inte möjlighet att åstadkomma.

Förutom hackspetten är dagens fågelbilder tagna vid hemknuten. Det är trots allt i närheten av vintermatningarna som fågeltätheten fortfarande verkar vara högst. Turkduvorna besöker oss dagligen just nu.

Pilfinkarna kivas om holkarna. Även i kameraholken är det förberedelser på gång.

Grönfinkarna varvar ätandet vid matningen med cirkelsågning högt uppe i trädkronorna.

Allmän gårdsmatningsrelaterad fågelrapport

De två senaste inläggen har handlat om fåglar vid gårdsmatningen. Tematiken fortsätter här och nu med den rådande fågelsituationen... i slutet av december... i en trädgård... i centrum av en liten österbottnisk stad.

Arten med flest besökare är hittills grönfinkarna. De har varit på plats sedan matningen startades och de är trogna stamkunder. Någonstans kring 14-20 stycken är de.

Andraplatsen tas överraskande av gråsparvarna. Denna en gång så vanliga fågel minskade ju drastiskt i antal för flera år sedan, men har de två senaste åren ökat - i alla fall i vår omedelbara närhet. Från att ha varit fyra stycken gråsparvar i trädgården har de plötsligt ökat till ca 12-14 stycken vid matningen. Om häckningen varit extra lyckosam eller om resten av stan dränerats på gråsparvar vet jag inte.

Talg och blåmesar är pålitliga gäster.

Närvaro av gulsparvar kan däremot inte garanteras varje dag. småflockar dyker upp med jämna mellanrum och hittills i år har det handlat om gäng på ca 10 stycken fåglar. 

Domherrarna (föregående inlägg) har samma strategi som gulsparvarna.

Kajorna är alltid och kollar läget. Den här vintern har de hittills inte kommit i så fruktansvärt stora horder som vi sett tidigare vintrar. Mellan 6 och 10 kajor huserar i den omedelbara närheten och de gör flera dagliga nedslag vid matningen.

Kvarterets skat-par är kungar när de studsar in på scenen. Alla andra drar sig undan och låter skatorna vara ifred.

Turkduvorna är på kort visit nästan varje dag. De syns inte alltid nere vid matningen men hörs ofta ur träden i närheten.

En hackspett har kommit förbi ett par gånger.

Gårdsrönnarna fortsätter locka björktrastar och sidensvansar.

Två koltrastar (hane och hona) har skymtats några gånger. Björktrastarna är inte så förtjusta i koltrastarna.

Svarthättehonan från inlägget 26.12 har inte setts till igen. Hanen har däremot varit framme och senast idag gjorde han tappra försök på äppelhalvorna men de är stelfrusna och han gav upp. Sedan hoppade han omkring och sökte annat ätbart innan han också flög upp och undersökte fettkorven (eller vad den nu heter). Den gjorde honom inte heller gladare och därefter försvann han. 

Fåglar som hittills lyst med sin frånvaro:

Nötkråkorna. Var är nötkråkorna?

Sparvhöken. Var är sparvhöken?

Gråsiskorna.

Grönfinkar

Det är full rulle vid gårdsmatningen. Numerärt är det just nu ofta grönfinkarna - Carduelis chloris - som dominerar.

Ibland blir vissa fotografier lite småfavoriter trots att de i någon mån inte alls är särskilt bra - eller rent av dåliga. Men vad som är bra eller dåligt har i slutändan givetvis med syftet att göra.

Matplatsen ligger i skugga (det mesta av vår trädgård gör det under vinterhalvåret) så flera bilder dras med en blandning av ISO-grynighet och effekter av stor bländaröppning.