Bådaviken 25.5. Del 1.

I dag var det både dags och läge för ny heltäckande inventeringsrundvandring i viken. Under de senaste besöken befann jag mig mestadels centralt i området och observationerna var därför av begränsat slag.

Kl. 04:35 var jag framme och inledde min rutt som innehåller drygt 30 utvalda platser på vilka jag lyssnar och spanar efter fåglar för att få grepp om vilka arter som finns var och hur talrika respektive arter är.

Senaste heltäckande rundvandring gjordes 11.5. 

Frost på marken och sjörök över vattnet.

I vikens norra ända betade ett rådjur. Bilden tagen från fågeltornet där jag vanligen stannar upp två gånger under en inventeringsrunda. Tornet i sig är också en av de drygt 30 observationspunkterna jag använder mig av.

Rådjur och älgar lämnar sina spår i stort sett överallt men jag ser dem förstås aldrig när jag själv vandrar runt. Så tyst lyckas jag inte förflytta mig.

På Bådavikens vattenspegel syntes några grågäss, det bofasta sångsvansparet, enstaka gräsänder samt en och annan sothöna. Det för året ordinarie klientelet med andra ord. Flera av grågässen och gräsänderna har ungar nu och ser således till att mestadels hålla sig gömda.

Bådaviken 19.4

Rejält beskuren och uppförstorad del av originalbildfilen. 

Hade det varit en mer trivial fågel än brun glada, Milvus migrans, hade bilden aldrig sparats. Egentligen hade jag inte ens bemödat mig om att ta något fotografi.

Men den lilla pricken långt borta på himlen, och i hopplöst motljus, uppfattade jag som en rovfågel och då fick det trots allt bli några bilder.

Tyvärr kom fågeln aldrig nära. Kul början på Bådaviken-besöket i alla fall.

Dagen skulle ägnas åt fågelkartering. Det innebar att fotograferandet inte prioriterades. Jag hanterade gps-position, penna och anteckningshäfte långt mer än kameran. Själva karteringen lär jag väl återkomma till i samband med fler inlägg men sammanställningen görs klar först mot hösten.

Mera kul! 

Jag vet nämligen inte när jag senast noterat sothöna i Bådaviken. Tror det var någon gång i början av 2000-talet.

Åtminstone tre stycken kunde jag se samtidigt. Man får väl misstänka att de bara är på tillfälligt besök.

Rördromen tutade också. När jag hör den djuphesa tonen stöta igång precis innan flaskblåsandet stannar jag alltid upp och njuter.

En grupp på ungefär 60 gäss sträckte norrut. De kom så pass lågt att mitt objektiv inte dög till något annat än några små utsnitt av flocken. Tog ändå ett antal exponeringar eftersom det kan dölja sig ett och annat i dylika gåsflockar. Merparten - kanske 50 st - utgjordes av sädgås och bland dem fanns kanske tio bläsgäss. 

Två bläsgäss syns längst ner i bilden ovan. 

Det samlade bildmaterialet bildmaterialet räcker dock inte till för att urskilja eventuella mer svårupptäckta gåsrariteter bland sädgässen.

I holken närmast fågeltornet höll talgoxarna på med inspektion. De uppskattade inte min nyfikenhet.

Ytterligare en oskarp avståndsdokumentation. Årets första (av mig dokumenterade) knipor i Bådaviken.

Veckans pausfåglar

En lokal fågel-oas är Kråkholmsfjärden i Jakobstad. Med tanke på min svaghet för pippifåglar är det anmärkningsvärt att jag inte drällt runt den sjön mer än jag hittills gjort - nämligen aldrig.

Orsaken står nog att finna i annat än möjligheterna till fågelobservationer. Det har liksom varit viktigare att komma ut och bort till mer avskilda platser där det är lättare att andas. Kråkholmsfjärden är nästan lite för mycket "mitt i" på något sätt. Fullt av bilar som tränger sig på.

I samband med en vända till Jakobstad passade jag idag ändå på att vingla iväg ut till sjön för en liten titt. Utan kikare var jag förstås chanslös när det gällde att se vad det var för klimpar som flöt omkring i fjärdens mitt. En vigg hade i alla fall godheten att slappa på en sten som inte inte var allt för långt borta.

Dessutom kom några sothönor förbi-drivande i motljuset.

Under de fåtaliga minuterna jag var på plats lyckades jag inte artbestämma fler än dessa. Andfåglarna ute på vattnet var som sagt för långt borta och hägern/hägrarna visade sig inte.