I diskhon

När jag senaste söndag vaknat och kommit mig till köket för att fixa morgonkaffet blev rutinerna rubbade av liv i diskhon.

En husspindel (Tegenaria domestica) och en fläskänger (Dermestes lardarius) hade uppenbarligen fått för sig att ramla ner i dödsfällan någon gång under natten. 

Innan något annat överhuvudtaget kunde utföras - typ det där kaffekokandet - var jag förstås tvungen att dokumentera de båda äventyrarna. Det blev bara några snabba exponeringar utan extra åthävor innan krypen förpassades till ställen där de skulle få fortsätta med sådant som de gör. Fläskängern förpassades ut genom köksfönstret medan husspindeln fick leta sig ner under en tröskel.

Bloggen har hunnit fylla sex år och 1448 st inlägg har producerats. Det här är inlägg nr 1449. Med tanke på bloggens primära tema är det häpnadsväckande att fläskänger faktiskt inte kommit med förrän nu. Vad hade oddsen på det varit hos valfritt spelbolag?

Mindre hus ut ur uthuset

Mindre husspindel - Tegenaria domestica - med en bakkropp som skulle kunna tyda på att hon haft besök av en hane. Men jag är osäker. Hanarna brukar bli vuxna mot sensommaren och det kan ju hända att hon helt enkelt bara är välnärd. 

Hon klättrade omkring på en trädgårdsstol som togs från uthuset. Jag såg till så hon kom sig in i uthuset igen. Dessa spindlar vill hålla sig till våra byggnader och de har helt enkelt svårt att klara sig utomhus. 

Mindre hus-hane

Nu mot sensommaren dyker de upp... husspindel-hanarna.

De har vuxit till sig under sommaren och börjar vara på aktiv jakt efter en partner. Husspindeln - Tegenaria domestica - är framförallt knuten till våra boningar och avgjort vanligaste spindeln som påträffas inomhus, åtminstone på våra breddgrader.

Honorna kan leva ett par-tre år och har sina trattnät vävda i allehanda skrymslen och vrår. De är mera sällan ute och springer, vilket gör att de inte syns så ofta. Hanarna däremot påträffas nu under parningstider eftersom de skubbar runt både här och där i sitt sökande efter honorna.

Arten går på svenska under trivialnamnet mindre husspindel. Den förväxlas främst med större husspindel - Eratigena atrica. Större husspindel är överraskande nog större. Den har även ett aningen mer kontrastrikt mönster. I Utgångspunktens trakter är dock mindre husspindel rejält mycket vanligare.

Att ha ett gäng husspindlar i hörnen bidrar givetvis med decimering av allehanda andra småkryp som frekventerar våra stugor. Spindlarna är med andra ord ett mycket trevligt sällskap. Vårda dem väl.

Durkslagsdöd

Det var tydligen ganska länge sedan stora emaljerade plåtdurkslaget varit i bruk. Plockade fram det idag när pastan skulle "spillas av" och längst ner låg de sorgliga resterna av en husspindel.

Spindlar i källarmörkret

Jag är smått osäker men gissar att det här är vanlig husspindel - Tegenaria domestica. Vanlig husspindel kan komma upp till en kroppslängd på "bara" ca 11 mm jämfört med arten T atrica som kan bli 18 mm och således fått namnet stor husspindel. Exemplaret på bilden är dock bara ca 6 mm långt.

Källaren är givetvis ett ställe där en hel del spindlar huserar. Mat hittar de också. I taket sitter stickmyggor som nog placerat sig där för att övervintra. Fjädermygg ser man också. Husspindlarna bygger  trattformade nät i vilka de lurpassar. 

En annan spindel som finns i flera exemplar i vår källare är Metellina merianae vilken fått det svenska namnet bryggspindel.

Åter igen bör jag dock påpeka att artbestämningen är något osäker - speciellt för de två första fotografierna av spindeln i fråga. 

Den här bilden och föregående visar nämligen två riktigt små spindlar. De har en kroppslängd på bara ca 3-4 mm så om de tillhör arten jag tror - alltså bryggspindel - så har de en hel del millimetrar kvar innan de kan kalla sig fullvuxna.

En minst sagt fullvuxen M merianae springer också omkring i källaren. Med våra mått mätt blir dessa spindlar ganska stora. Kroppslängden på den här honan är ca 11 mm och frambenen adderar väl ytterligare 15 mm. "Springer omkring" är kanske att ta i. Dessa spindlar bygger hjulnät i vilka de ofta sitter med med sina långa främre benpar framåtsträckta. De lever gärna på lite fuktiga platser så det är ingen överraskning att man hittar dem i vår källare. 

Senast jag såg arten i vår trädgård var för tre år sedan. Då var det en betydligt gråare hona som hade sitt nät bakom komposten. Bilden nedan.