Frill 14.4. Del 2 - Hoppspindlar

Någon hoppspindel kryssades inte under mina tre besök på Frill förra året.

Några av metallhoppspindlarna (släktet Heliophanus) är svåra när det kommer till artbestämning utan granskning av genitalier. Miljö och fyndplats i kombination med det allmänna utseendet talar dock starkt för att det här är smaragdhoppspindel H. dubius och jag tror jag vågar mig på att nästan eventuellt möjligen kanske spika den.

Egentligen är smaragdhoppspindel mer förknippad med tallar än björk, men lövträdsstammar fungerar väl också ibland.

Stamzebraspindel Salticus cingulatus har förekommit på bloggen många gånger om.

Nu får arten adderas till krysslistan för Frill också. Föga förvånande, ska tilläggas.

Frill 14.4. Del 1 - Egle sp.

Tillbaka på Frill (eller "Frillan" som det ibland benämns lokalt) för granskning av huruvida något kunde tänkas röra på sig i vårsolen. 

Notera att det här inlägget baserar sig på dokumentation från 14.4. Efter den vårvärme som då rådde slog vintern tillbaka med ruggig kyla och snö. 

I skrivande stund, två veckor senare, vänder det året mot aningen behagligare temperatur.

Frill är ett område jag borde ha börjat besöka långt tidigare än jag gjorde. Mer om den saken här.

Under senaste "fältsäsong" blev det totalt tre besök och planen för i år är att åka dit mer regelbundet.

Så värst mycket liv var det inte 14.4. Solen gassade i och för sig ordentligt men området vätter lite mot öster och vissa ställen kändes fortfarande vinteraktiga solvärmen till trots.

Första "Frill-krypet" framför ögonen blev den här blomsterflugan (familjen Anthomyiidae) som lapade sol på en björkstam. Det är en hona i släktet Egle men art lär förbli obestämd. Tack till Johan Ennerfelt som ledde in mig på rätt spår bland de många släktena i familjen!

Det skulle på basis av habitus eventuellt kunna passa med den oftast rapporterade arten E. ciliata, men mitt bristfälliga bildmaterial räcker med största sannolikhet inte heller till för en artbestämningsnyckel jag än så länge inte lyckats få tag på. Dubbla problem alltså.

Nyckeln i fråga är Verner Michelsens revision av släktet 2009. De första sidorna är publicerade på researchgate men för tillgång till resten krävs inloggning hos publicisten.

I någon mån bör man väl dessutom vara fundersam gällande gjorda observationsrapporter av uppenbarligen svårbestämbara arter i ett stort släkte.

Dvs. kan man lita på att de många rapporteringarna av E. ciliata verkligen är korrekta?

Nu spekulerar jag bara eftersom jag inte känner till hur artbestämningen i respektive fall gått till. Därför är det stor risk att jag helt ogrundat häver ur mig insinuationer.

Släktets larver lever på frön av främst vide (Salix spp.) och vuxna flugor hör till de som vaknar tidigt på vårarna inför blomningen.

Skärpan är aningen felplacerad i andra bilden om man ser på flugan i sin helhet. Jag ville primärt ha vingarna skarpa och skulle därefter ta fler bilder men flugan tröttnade på min närvaro och drog sin kos.

Skogsfotblomfluga... typ

Fältdokumentationerna och rapportering av fynden har inletts för året men "vintersysslan" dokumentation och presentation av kvarvarande insekter från trädgårdsinsamlingen 2020 fortsätter. Det är inte så många kvar och jag hoppas få alla avverkade innan det fylls på med nya växthusdöingar... vilket är oroväckande snart.

Denna blomfluga, en hona, tillhör släktet Platycheirus, fotblomflugor.

Honorna i släktet tenderar vara aningen svårbestämbara. Hanarna däremot är generellt lite lättare då fotlederna på deras framben har artspecifikt utseende - med möjligen några undantag som föranleder att artbestämningen kombineras med ytterligare karaktärer på andra delar av flugan.

Om jag inte går fel i artnyckeln (se ref.) landar man på skogsfotblomfluga P. scutatus. Problemet med det är att det finns två arter vilka inte verkar vara möjliga att med säkerhet skilja från skogsfotblomfluga på basis av habitus. Dessa två är inte med i nyckeln.

Med andra ord stannar det vid Platycheirus sp. eller möjligen P. cf. scutatus. och man kan måhända prata om att det är en fotblomfuga i "scutatus-gruppen" (om jag nycklat rätt när jag kom till P. scutatus alltså).

Skogsfotblomfluga hittas i gläntor, bryn, öppen lövskog samt på en hel del kulturmarker inklusive trädgårdar. Larven är bladlusätare.

Oberoende osäkerhet kring artbestämningen är det här förstås en art. Det är dessutom en art som inte är förväxlingsbar med någon annan art jag räknat in i trädgårdens egen specifika krysslista. Därmed kan jag med denna blomfluga fira art nummer 800 på trädgårdslistan.

Referenser:

Bartsch, H., Binkiewicz, E., Rådén, A. & Nasibov, E. (2009). 

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor. Diptera: Syrphidae: Syrphinae. (DH 53a). Nyckel.

Uppsala: ArtDatabanken, SLU.

Bådaviken 13.4. Del 13 - Gibellula sp. (spindelmögel)

Spindel parasiterad av svamp har jag haft på önskelistan under flera år. 

Äntligen blev det napp.

Någon särdeles stor svamp är det inte fråga om i det här fallet. Spindelkroppen är ca 3,5 mm lång. 

Platsen är en stående död alstam där jag sökte efter lavsnabblöpare.

Eventuellt är spindeln också lavsnabblöpare. Det är dock vanskligt att bedöma, men karaktären på benens hår och de långa fötterna i förhållande till resterande bensegment skulle potentiellt kunna sitta på en juvenil sådan. Å andra sidan skymtar jag inte lavsnabblöparnas borst/taggar på benen och dessutom ger det lilla man skymtar av ögonen inte riktigt några snabblöparvibbar. 

Svampen tillhör släktet Gibellula och jag tackar Stefan Phalagorn för bestämningsbekräftelse och kompletterande information om att svampen är i anamorft (asexuellt) stadie.

Eventuellt är det arten G. leiopus men det får vara ospikat.

Gibellula spp. är alltså svampar som angriper och dödar spindlar mer eller mindre på samma sätt som arter i "flugmögelgruppen" Entomophthorales angriper flugor.

 

Bådaviken 13.4. Del 12 - Muscina levida

Om jag drar rätt slutsatser ur Vikhrev 2023 (se ref.) i kombination med tillgängligt bildmaterial där arttillhörigheten är bekräftad torde detta vara Muscina levida (fam. Muscidae).

Bildmaterialet är dock inte så informativt som man hade önskat ur artbestämningssynpunkt och därmed är bestämningen något osäker. Flugan drog sin väg efter första blixtduschen.

Släktet i sig känns för övrigt igen på den gula yttre änden av skutellen.

Larverna hos arterna i släktet Muscina lever i förmultnande organiskt material. De verkar kunna tillgodose sig av en varierad kost men är till stora delar rovlevande och äter således andra småkryp. Bland annat tycks de (speciellt M. stabulans) äta stora mängder larver av arter i släktet Musca vilket gör dem intressanta ur medicinsk synpunkt. Medicinsk relevans har de likt andra flugor även i forensiska sammanhang.

Referenser:

N. E. Vikhrev, M. N. Esin

Notes on Palaearctic Muscina (Diptera, Muscidae)

Amurian Zoological Journal, 2023, vol. XV, no 1.

A. Grzywacs, M. J. R. Hall and T. Pape

Morphology successfully separates third instal larvae of Muscina.

Medical and Veterinary Entomology (2015) 29, 314-329

Bådaviken 13.4. Del 11 - Sälglövbagge och batterier

Vid upprepade tillfällen skulle jag dokumentera sälglövbagge Lochmaea caprea förra sommaren. Vanlig bland videbuskarna i Bådaviken. Trots de upprepade försöken var engagemanget katastrofalt uselt och resultatet blev konstant pinsamt skralt.

Nu fick jag ny chans genom en sälglövbagge som satt parkerad på en björkstam och resultatet blev av någorlunda acceptabel dokumentär kvalitet. Tog dock bara ett fotografi.

Ska tillägga att det där med engagemang - eller brist på engagemang - till största delen egentligen handlar om batterier och att spara dessa för eventuella kommande fynd av mer intressant slag.

En del av de laddningsbara batterier jag använder börjar ha tröttnat och uppvisar svajig funktion tillsammans med blixten. Ett bekymmer är att det kan räcka med ett enda sämre batteri för att problem ska uppstå. Eftersom jag inte rett ut exakt vilka batterier som har sämre funktion finns det risk att jag står i spenaten utan fungerande blixt även om laddade reservbatterier är medhavda. Been there, done that.

Av den orsaken tenderar jag försöka spara batterier och ta få bilder av vanliga arter och/eller arter som av en eller annan anledning står lite lägre på min subjektiva, intressepåverkade prioritetslista. 

Se till att konstant hålla mig med fräscha batterier?

Att ständigt köpa nytt är föga förenligt med min allmänna filosofi.

Men jag borde hålla lite bättre koll på antalet cykler batterierna (eller batteriserierna) genomlevt.

Och lite spänning ska man väl ha i livet (pun nästan intended).

Bådaviken 13.4. Del 10 - Större piratspindel

Första säkra observationen av större piratspindel Pirata piscatorius i Bådaviken.

Större piratspindel är tidigare inte rapporterad mellan Korsholm (Valsörarna) och Uleåborg.

Se Laji.fi och Finlands spindelatlas. 

Som synes en hane.

Tack till Danne Rydgren för bekräftelse av artbestämningen! Jag hyste en liten men tillräckligt irriterande osäkerhet pga. den relativt smala ljusa kantlinjen på framkroppen och huruvida den vanligare släktingen strandpiratspindel P. piraticus eventuellt är så pass variabel att det faktiskt kan vara förväxlingsrisk.

Bådaviken 13.4. Del 9 - Alhoppvivel

Tre millimeter stora småttingar skulle egentligen föranleda objektivbyte eftersom "standard-gluggen" (Laowa 100mm f2.8 Macro 2X) inte riktigt räcker till. Men jag tenderar vara lat och funderar smått på att alternativet egentligen skulle vara att ha med sig två kameror färdigt förberedda för stora respektive små småkryp.

Alhoppvivel Orchestes testaceus (fam. Curculionidae) hör alltså till de små småkrypen som med fördel kunde dokumenteras med Canon MP-E65mm f2.8 1-5x Macro monterat på kameran.

Objektivbyte i fält är väl inte hur omständigt som helst, men det tar sin lilla tid och så är man i behov av en del justeringar av kamerainställning, blixt och diffusor. Latheten slår lätt till och frammanar en "låt-det-gå-med-"fel"-objektiv-mentalitet". Särskilt inspirerad dokumentation kan jag inte påstå att jag lyckades frammana med tanke på resultatet.

Alhoppvivel lever som namnet berättar på al (Alnus spp.). Ägget läggs på bladets undersida i mittnerven eller i någon av de tjockare lateralnerverna. Efter kläckningen letar sig larven ut mot ytterkanten av bladet och skapar samtidigt en brun gångmina som slutligen upptar en relativt stor del av bladets ytterkant. Larven förpuppar sig inne i minan.

Eftersom äggläggning och larvtillväxt sker medan bladet utvecklas blir det också ofta deformerat.

Hoppvivlarna i släktet Orchestes har inte varit några större bekantskaper tidigare och det fotograferade exemplarets idé om att sitta på en björkstam föranledde en del extra kontroll beträffande arterna och deras värdväxter.

Det vore idé att söka bladminorna och samla in några för att se ifall man kunde få napp på någon av de kända hoppvivel-parasiterande arterna i släktet Tetrastichus (fam. finglanssteklar, Eulophidae) eller möjligen någon annan parasitoid. 

Men då bör jag först be om tillstånd eftersom Bådaviken är naturskyddsområde.

Referens:

Plant Parasites of Europe, Leafminers, galls and fungi.

Bådaviken 13.4. Del 8 - Lavsnabblöpare

Philodromus poecilus.

Jag får väl snart döpa om bloggen till "Utgångspunkt lavsnabblöpare" med tanke på hur många inlägg som ägnats åt denna art.

Arten har satt sig tillrätta i min skalle och jag klarar i princip aldrig av att besöka Bådaviken utan att leta efter dem.

Jag hör dig ställa frågan "varför?".

Nej, jag har varken telepatisk förmåga eller buggat dig på något sätt.

Jag låtsas bara höra frågan för att få svara på den.

Arten är relativt sällan observerad och rapporterad. En orsak är att den är ganska ovanlig. Kanske inte fullt så ovanlig som man tidigare misstänkt men tillräckligt ovanlig i alla fall. 

En annan orsak är att den är så oerhört välkamouflerad och svårupptäckt. 

En tredje orsak, om än marginell sådan, är att den åtminstone tidigare tenderat bli felbestämd som brokig barksnabblöpare Philodromus margaritatus. Både på Artportalen och laji.fi har en hel del äldre rapporteringar dock korrigerats de senaste åren eftersom vissa personer - bl.a. jag - kommenterat felbestämningarna.

Dess relativa ovanlighet gör att jag lockas av tanken på att få mer detaljerade observationer gällande deras förekomst i Bådaviken. 

Vilka träd hittas de på?

I vilken "mikromiljö" står träden på vilka de hittas? Dvs. varför hittas de på ett specifikt träd på en viss plats men inte på en till synes helt "identisk" stam 50 meter bort?

Hur ser deras årscykel ut?

Kan man notera populationstendens från år till år?

Hur ser inomartsvariationen ut?

Svaren jag hittills kan leverera ser ut som följer:

I Bådaviken hittar jag dem i princip enbart på stående döda alar med en stamdiameter över 12-13 cm. Stammens bark får helst vara ordentligt uppsprucken. Det gör inget om stammen gått av, men kvarvarande stående del bör helst vara åtminstone tre meter hög.

Jag har stirrat mig blå på björkar utan att hittills hitta dem på dessa annat än med ett par undantag. På levande alar har jag inte heller hittat några. Jag har heller inte hittat dem på stora alar med grövre bark och rikligare lavpåväxt där man som människa tycker lavsnabblöparen borde passa perfekt. Längre söderut (Sverige och övriga Europa) verkar de oftast observeras på stammen av stora lövträd med just grov bark och mycket lavar.

Alla mina fynd har gjorts på stammar som får en ordentlig dos sol. I övrigt "perfekta" stammar som står aningen skuggigare bjuder i princip inte på lavsnabblöparfynd. Således är observationerna nätan enbart gjorda på de ytterst stående träden nära strandskogskanten. Där är de visserligen exponerade för vind men åtnjuter många soltimmar.

Jag har hittills inte hittat två individer på samma stam. Jag förväntar mig att det borde vara åtminstone en hane och en hona per stam men än så länge har jag alltså ingen sådan observation. De jag får syn på sitter vanligen på mellan 1 - 3 meters höjd. I samband med vuxenstadiet har de hittats närmare marken. Man får förmoda att de även befinner sig högre upp i träden men blir då förstås svåra att upptäcka.

Jag har noterat endast en (1 st) synkroniserad generation. I Almquist 2006 sägs att vuxna hittas från slutet av april till slutet av augusti. Hittills har mina observationer av vuxna enbart skett mellan slutet av maj till andra halvan av juni. Faktum är att jag enbart sett lavsnabblöpare i subadult och vuxet stadium. Ungar och juveniler har hittills undvikit med möjligen ett undantag. 

Frågan är om ungar och juveniler oftast håller till på svårupptäckta ställen. Rimligen måste de emigrera från sitt födelseträd och befinner sig kanske då högre upp i träden i samband med sk. ballooning. Det är också möjligt att unga individer söker sig bort från potentiellt större predatortryck närmare marken. Andra spindlar så som stamzebraspindlar låter sig säkerligen väl smaka. En del primärt marklevande arter (t.ex. vargspindlar och plattbuksspindlar) är tidvis också åtminstone några decimeter upp på trädstammarna.

I Bådaviken övervintrar lavsnabblöpare åtminstone som subadulta individer men jag vet inte om deras livslängd sträcker sig över ett eller två år.

Inomartsvariationen är i Bådaviken inte stor. Inte heller bland de fotograferade lavsnabblöparna som återfinns på annat håll (artportalen/laji.fi) noterar jag någon större utseendevariation likt den som finns hos förväxlingsarten brokig barksnabblöpare. Vissa färgvarianter av brokig barksnabblöpare må påminna oerhört mycket om lavsnabblöpare men diagnostiska skillnader är ändå möjliga att se på habitus. Förutom specifika detaljer i mönstret känns lavsnabblöpare igen på förhållandevis bredare framkropp och bakkropp.

Jag har fått intryck av att populationen i Bådaviken minskat under de år jag observerat lavsnabblöparna.

Men under besöket 13.4 utökade jag sökområdet och spenderade extra mycket tid och koncentration vid varje träd jag passerade. Det blev tio st fynd vilket är avgjort mer än vad jag hittat under mina besök de två sista åren. Någon slutsats angående populationstrenden kan jag ändå inte dra eftersom sökningen nu var mer omfattande. Jag fortsatte också söka bland alar (levande och döda) mer centralt i skuggigare delar av strandskogen samt på björk men utan resultat.

Alla lavsnabblöparna som observerades 13.4 är i subadult ålder.

Nio dokumenterade exemplar med indelningen fem honor och fyra hanar.

Nr 1 (nedan). Hona.

Nr 2 (tre bilder nedan). Hane.

Nr 3 (två bilder nedan). Hona.

Nr 4 (två bilder nedan). Hane.

Nr 5 (nedan). Hane.

Nr 6 (två bilder nedan). Hona.

Nr 7 (nedan). Hane.

Nr 8 (tre bilder nedan). Hona.

Nr 9 hann jag inte fotografera innan den smet och "försvann".

Nr 10 (nedan) hona.

Bådaviken 13.4. Del 7 - Mindre skuggspindel

Ungt exemplar av mindre skuggspindel Nuctenea silvicultrix som lokaliserades aningen för högt upp på en död alstam. 

"För högt" har med fotograferandet att göra.

Jag spanade primärt efter lavsnabblöpare och skuggspindeln kom som bonus eller bifångst. Sannolikt kunde jag ha fyndat fler om jag letat specifikt efter dem. När ögat är inställt på att hitta en viss form och färg har jag alltid lite svårare att upptäcka sådant som avviker från det jag främst söker efter.

Det är väl ett typexempel på The invisible Gorilla-effekten. 

Mindre skuggspindel är en skogs- och våtmarks-art. Typisk i träd på myrmarker. 

I Bådaviken är näten vanligen spända mellan alstammar från samma rot stående längst ut i den glesa ytterkanten av skogsranden. Näten byggs gärna på 3 - 5 meters höjd och kan blir relativt stora.

Här är tre honor som dokumenterades 17.4.2021.

Bådaviken 13.4. Del 6 - Sälgbagge

Bladbaggarna (fam. Chrysomelidae) i släktet Galerucella bjuder på knepigheter i samband med artbestämning. Kännetecknande för sälgbagge G. lineola är att hela halsskölden har små hår medan förväxlingsartena har en hårlös yta centralt på halsskölden vilket gör att området ser relativt blankt ut. Här kan man notera att halsskölden är hårig i mitten och att det således är nämnda art.

Med tanke på sälgbaggens vanlighet och koppling till alar (Alnus) och viden (Salix) är det ingen märkvärdighet att hitta arten i Bådaviken. Mera märkvärdigt är kanske att jag av någon anledning tidigare inte råkat se sälgbagge i viken.

Bådaviken 13.4. Del 5 - Stamzebraspindel

Stamzebraspindel Salticus cingulatus är inte särskilt kräsen och återfinns på solbelysta trädstammar av allehanda slag i ett flertal olika biotoper. 

Därför är det här långt ifrån första inlägget med arten i fråga men så är ju bloggen också väldigt långt en slags "naturdagbok" och då blir det upprepningar ibland.

I Bådaviken är stamzebraspindlarna främst på björk och al samt vanligen på stammar med grövre bark och många småskrymslen. Dessutom hittar jag dem oftast på döda träd där barken spruckit upp vilket måhända gynnar dem med tanke på ökad mängd gömställen. 

Man kan kanske också spekulera att den döda veden bjuder på aningen mer tillgänglig föda när diverse små insekter med dragning till död ved och svamp lockas till stammarna.

Bådaviken 13.4. Del 4 - Erythraeus sp.

En del kvalster i släktet Erythraeus (fam. Erythraeidae) brukar dyka upp framför ögonen den här tiden på året. Man hittar dem bl.a. ofta på skyddade, solbelysta platser relativt nära vatten. Det kan vara stränder, våtmarker eller områden med smältvatten efter vintern. 

Arttillhörighet och ålderskategori är dock en kvardröjande fråga och i det här inlägget från 2021 spekulerade jag en del kring just detta.

Insamling och mikroskopering är troligen enda alternativet för säker artbestämning. 

Med lite envishet och tur kunde man eventuellt lyckas dokumentera rätt detaljer även i fält. Då får jag nog först byta till optik med rejälare förstoringsgrad samt högst troligen experimentera med att försöka söva kvalstren tillfälligt med lämplig dos koldioxid. Rastlös snabbhet är nämligen inget bekymmer för dessa rovdjur och sådana egenskaper är föga förenligt med sporten extremmakrofotografering.

Bådaviken 13.4. Del 3 - Ljus käkspindel

I björkskogen bakom fågeltornet tänkte jag det kan vara skäl att plocka lite bland löven på marken. Första lövet jag vände på levererade en spindel.

Rent teoretiskt ska de våtmarksgillande arterna i släktet Pachygnatha vara lågoddsare i Bådaviken men fram tills i lördags har de inte visat sig. Därmed kul att äntligen få korn på en av dem.

Ljus framkropp samt bakkropp med ljus dorsal teckning som närmast bildar en dubbelrand kombinerat med det färgade fältets relativt jämna ("o-vågiga") kant mot sidornas ljusa fält ger ljus käkspindel P. clercki.

Kroppslängden hos hanarna varierar mellan 4,5 och 5,9 mm individer emellan. Typisk längd är ungefär 5,2 mm (Almquist, 2005). Den här hanen höll sig i trakten av den "typiska" längden om mitt genomperfekta ögonmått var välkalibrerat.

Bådaviken 13.4. Del 2 - Gelis fuscicornis

Årets första fältdokumentation av småkryp skedde på en död björkstam bakom fågeltornet. 

Där kunde jag notera en stekel i släktet Gelis som undersökte och eventuellt också petade in ägg i en liten kokong.

Vad kokongen tillhör för insekt vet jag inte. Troligen någon liten fjäril eller möjligen en parasitstekel. Om det senare stämmer går misstankarna till en av de små spindelparasiterande arterna i underfamiljen Pimplinae.

Dessvärre hade jag inte rätt objektiv monterat på kameran och var tvungen att byta. Därefter började blixten krångla och innan jag var färdig att rikta kameran och börja bränna av exponeringar hade stekeln vandrat iväg från kokongen. Ringrostigheten ledde till magert fotoresultat.

Längre ut i den aldominerade blötare strandskogen sågs en försvarlig mängd andra steklar i samma släkte. Dessa hittades primärt på döda alstammar. Generellt lite mindre röda markeringar och aningen mindre till storleken. 

Ika Österblad - som kan dessa - lutar mot att det trots allt rör sig om samma art, nämligen G. fuscicornis. Jag hade misstanke om den arten på basis av samma svar erhållet för nästan exakt tre år sedan.