Nemopoda sp.

Besvärande sliten svängfluga (fam. Sepsidae). 

Flugan låg lös i lådan av osorterade, insamlade tvåvingar (Diptera) från år 2020. Den monterades och dokumenterades - dock endast med denna laterala bild eftersom jag inte tyckte det var värt att dokumentera mer ingående. Fokusstackandet tar sin beskärda tid.

Det här var sista flugan i nämnda låda. Med andra ord kan jag nu börja ta mig an materialet från 2021.

Jag fick skippa artnycklandet pga. att så få borst finns bevarade och deras fästen är så förtvivlat svåra att få syn på. När flugor ska artbestämmas är det nämligen väldigt många borst som ska finnas, inte finnas, peka hit, peka dit eller vara si eller vara så.

Bestämningen fick alltså ske genom mer övergripande visuella karaktärer än de normala nyckelstegen. Om jag lyckats med uppgiften ska svängflugan tillhöra släkte Nemopoda och är i så fall antingen N. nitidula eller N. pectinulata.

Den tredje arten i Finland, N. speiseri, torde kunna uteslutas utgående från bl.a. benfärgen.

Om inte om vore om vore det här en hane och då skulle artbestämning kunna göras. Men nu råkar det vara en hona och enligt Pont & Meier 2002 är det bara hanarna som kan artbestämmas på habitus.

Båda arterna är på laji.fi rapporterade i relativt stor mängd, men många av dessa är nog inte bekräftade bestämningar. Bland bilderna tycker jag mig dessutom se flera som förmodligen inte ens hör till släktet.

Här en gammal bild på två vars arttillhörighet jag tydligen inte hade lagt tid på. 

Tyvärr ser man inte detaljerna på hanen för att kunna avgöra art.

Referens:

Adrian C. Pont & Rudolf Meier. 2002.

The Seaside (Diptera) of Europe

Fauna entomologica Scandinavia; vol. 37. Brill 2002.

Sommarens tredje sväng

Har den här sommaren riktat objektivet mot fler svängflugor än tidigare. Det betyder inte att det är många som blivit fotograferade och berättar snarare något om hur få svängflugor jag egentligen fotograferat tidigare somrar.

Det här är en annan art än de två som hittills fastnat på bild i år (här och här). 

En uppförstoring av denna hanes femur och tibia ("lårben" och "skenben") ger vid handen att det torde röra sig om Sepsis punctum. 

Ingen ovanlig art och observerad över hela landet. På bilden är han i färd med att smaka den relativt nyutstrukna (men torra) oljefärgen på ett växthusbygge.

glänsande eller glittrande.

Får se om sommarens roligaste observation och dokumentation blir svängflugan Nemopoda speiseri. En god chans till plats bland de fem roligaste torde i alla fall vara ganska klar trots att vi har mycket av småkryps-säsongen kvar.

Det här är ju också en svängfluga (fam. Sepsidae). Men det här är en betydligt mer trivial art i dessa trakter.

Om jag artat honom rätt på basen av vad jag ser på frambenens femur, samt på en del andra karaktärer, så torde han höra till arten Sepsis fulgens.

Måhända platsar han inte på samma lista som sin släkting i länken ovan, men han är allt fin ändå.

Ett frågetecken dröjer sig kvar angående korrektheten i min artning, men det får jag radera ifall jag erhåller bekräftelse må mitt antagande.

Artnamnet fulgens betyder bl.a. glänsande.

Sällsynt spejsat sommarsväng?

Nere i markvegetationen är det just nu ett massivt vevande med vingar och svängkolvar. Det är de små svängflugorna - olika arter i familjen Sepsidae - som är talrika och förevisar sina rörelsemönster.

I Finland har vi drygt 30 arter fördelade på sju släkten. Den här honan fotograferades för några dagar sedan. Hon är ca 3 mm (kanske lite drygt) och saknar de mörka vingfläckar som är vanliga på en hel del av de svängflugor man oftast ser. Familjen Sepsidae är en grå fläck i mitt medvetande. 

Fick expertisuttalande om den här och svaret var minst sagt intressant. Det skulle nämligen röra sig om Nemopoda speiseri. Vad är intressant med det då?

Jo, det visar sig att arten tycks vara sällsynt. På svenska artportalen.se finns endast tre observationer och på finska motsvarigheten laji.fi finns för närvarande inte en enda. Arten är dock "registrerad" som en i Finland existerande art. Känns ju riktigt kul att stöta på ett sådant kryp.

Som grädde på moset till sällsyntheten har alltså denna svängfluga det underbara vetenskapliga artnamnet speiseri. Passar väl utomordentligt fint?

Notera förresten kvalstren.

Kanske har vi svängflugor nästa sommar också

Bland åkerbären sköter svängflugorna (Sepsidae) om återväxten.

I flugsvängen

Come on flugan, det svänger ju!

Här har vi en pytteliten myrliknande fluga som - om man bara får syn på den - är kännspak. Svängflugorna (Sepsidae) är små - kring 4-5 mm - och myrliknande. De håller nästan ständigt på och vevar runt med sina vingar pekande rakt ut och det är det som gör dem lätta att känna igen.

Var hittar man dem lättast då? Jo, nere bland bladen i vegetationen nära marken. Om en öppen kompost av något slag finns i närheten trivs de riktigt bra. Deras larver tycker nämligen om förmultnande organiska material. Den vuxna flugan är svag för växternas sötsaker - typ nektar - men honorna vill dessutom... Njä, vill är kanske inte rätt ord. De behöver också smaska på spillning eftersom deras äggproduktion är beroende av sådan näring.

Små rovdjur i stil med t.ex. myror och andra tycks av någon anledning inte utgöra någon fara för svängflugorna. Man antar att dessa flugor besitter något slags luktförsvar.

Släkte och art kan jag inte uttala mig om.