Traditionella fyrbilder

Jag har lagt upp motsvarande bilder förr, jag gör det nu och jag kommer att göra det igen. Detta är en naturblogg, men precis som jag nämnt i ett tidigare inlägg, så hör fyrar, båkar och diverse sjömärken ändå hemma på den här bloggen. 

Eftersom kameran var med när jag åkte tur retur över Kvarken senaste lördag (6.5) hittas härmed en drös bilder på vyer man kan se under resans gång - mest på finska sidan. 

Replotbron är avklarad och då matar jag således på med resten... (en del saknas - t.ex. Utgrynnan, Valsörarna, Nordvalen, Väktaren...)

Ensten (Einsteinin).

Ensten med Korsöfyren ovan trädtopparna i bakgrunden.

Rönnskär med den kännspaka båken på Fälisgrund.

Enstenen igen... och Replotbron förstås.

Norrskär segar sig upp ovanför horisonten (till höger).

Mera Rönnskär.

Korsöfyren.

Vasklot.

Norra Gloppstenen med Rönnskär.

Vasa fyr.

Norrskär ungefär då man passerar som närmast - eller minst långt ifrån.

Fjärdgrund vid Holmsund.

Revet (Holmsund).

Norra gloppstenen i kvällsljuset.

Norrskär.

Norra Gloppsten och Rönnskär.

Kvarkenprickar

Det här är ett nöd-inlägg. Tvångstankarna dikterar mig att fixa en blogg-uppdatering, men materialet har samma kvalitativa nivå som bon byggda av turkduvor. Här presenterar jag således några olika former av prickar man kan se medan man åker Wasa Express över Kvarken. De där högsmala gulsvarta prickarna tar jag dock inte upp i det här inlägget.

Vit prick med utspridda svarta detaljer = ejder.

Svarta prickar med vita detaljer = svärta.

Helsvarta prickar = sjöorre.

Svärtaktig svartvit prick med röd detalj i ena änden = tobisgrissla.

Svartvit yin yang-prick = tordmule.

Vad är det här då?

Svaret finns förstås i prickfacit här ovan.

Vitfågelkavalkad. Wasa Express 18.3

Trummar på med fler bilder från resan över Kvarken tidigare i veckan. Jag kan givetvis inte heller hålla mig från att publicera tonvis med bilder på så pass "vardagliga" pippifåglar som gråtrutar och fiskmåsar. Vanliga eller ej - jag gillar dem!

Diverse Kvarken-fåglar + lite annat från 18.3

Jag får för mig att observation av havsörn på klippa/sten är mera regel än undantag när man glider fram längs farleden nära Vasklot... åtminstone om man spanar kring sig en smula. Här en gammal örn. Kommer inte exakt ihåg var den satt men i närheten av Storhästen var det i alla fall (norra sidan av farleden).

Dag för dag anländer nu allt fler sångsvanar till våra trakter.

En ung havsörn på Sundom-sidan.

Kråkor trafikerar.

"Titta en säl!" skrek någondera hjärnhalvan till den andra (jag spanade ivrigt efter säl). Vid närmare examination av bildmaterialet drog jag slutsatsen att det är en utter. Vid närmare eftertanke kring hur djuret simmade drar jag också slutsatsen att det är en utter. Jag tror därmed att det är en utter. 

Grågåsen uppe till höger i bild artbestämde jag aldrig *live*. Det var också en detalj jag noterade först i efterhand. Därmed såg jag inte den första grågås jag sett den här våren.

Några andfåglar i Kvarken 18.3 + bokreklam

Det är ju inte så att det ännu kryllar av fåglar i våra vatten. Ett gäng svärtor kunde jag i alla fall notera medan de cirkulerade runt Wasa Express.

Svärtan är en fågel med bekymmer. Antalet har stadigt minskat och vissa år är förändringen närmast dramatisk. I den relativt nykomna publikationen Fågelfaunan i Larsmo skärgård 1990-2013 (bild/presentation längre ner) redogör Rune Jakobsson och Ralf Wistbacka för bl.a. svärtans situation. Orsakerna antas vara många och det är eventuellt en smula svårt att se exakt vilka de värsta bovarna är. Ändrade biotoper med ökad sorkmängd och därav större inflyttning av mink, mårdhund och räv på sjöfåglarnas häckningsplatser kan vara en möjlig orsak. Försämrad vattenkvalitet med viss ödeläggelse av bottnarna med sina organismer är en annan plausibel pusselbit. Småbåtstrafik under häckningstiden - och framförallt när ungarna är nykläckta - kan tänkas vara en tredje orsak. Honorna skräms av båtarna varpå ungarna lämnas för kortare/längre stunder, vilket i sin tur kan leda till minskat födointag och näringsbrist - alternativt predation. 

Antalet Svärtor har i Larsmo skärgård minskat från 381 par 1994 till 49 par 2008. Minskningen har därefter fortsatt. Även längs övriga Finlands kuster har svärtorna minskat i antal. Ställvis är det fråga om branta kurvor neråt. 

Kniporna började synas längre in mot Vasa. Knipornas naturliga häckningsbiotoper har förändrats en del men tack vare flitig holktillverkning erbjuds paren bostäder. Populationen är fortfarande livskraftig.

Storskraken har i undersökningsområdet minskat med ca 75%. 12 häckande par i hela Larsmo skärgård 2013, låter anmärkningsvärt lågt.

Jakobstadsnejdens Natur har alltså nyligen utkommit med nämnda bok. För att vara en publikation/rapport av det slag den är, tycker jag att resultatet är synnerligen genomarbetat och bra. Många motsvarande publikationer tenderar bli "gråa" textstycken som är intressanta endast för dem som ska ha tag på själva informationen. Fågelfaunan i Larsmo skärgård 1990-2013 presenterar textmaterialet tillsammans med en uppsjö av bra bildmaterial (teckningar & fotografier) samt informativa diagram och kartor. Boken är kanske inte den klatschigaste av alla Coffey Table Books där ute, men den är tillräckligt bra utformad för att locka även dem som vill ha mer än "bara en rapport". Förhoppningsvis kan även de som inte visste att de ville (behövde) känna till rådande fågelsituation i skärgården nu också lockas ta del av sådant som rapporten vill berätta.

Boken kan eventuellt ännu finnas tillgänglig. Se mer på JNN's Facebook-sida (som jag tror är öppen även för dem utan fb) och kontakta föreningen ifall du är intresserad av ett exemplar.

Upplagt för ännu en säsong av kontroverser

Storskarven har letat sig tillbaka till våra breddgrader. Norra Gloppsten är en fyr de verkligen gillar.

Särskilt många skarvar fick jag inte ögonen på under den här resan. Men så är det förstås också tidigt på året.

Kvarken 18.3

Jag har sagt skrivit det förr och jag skriver det igen. På den här naturbloggen finns det plats för fyrar.

Hemresan från Umeå skedde på onsdagsmorgonen. I Holmsund och en god bit ut såg man nada. Dimman var helt enkelt genomtät. Först när vi passerade Utgrynnan började man kunna sträcka ut synen en smula. När Wasa Express passerade som närmast Utgrynnan åt jag köttbullar. Bilden här ovan är alltså tagen en stund efter den sista köttbullen och påföljande efterrätts-kaffe.

Norrskär, där långt borta i diset.

Vasa fyr.

Norra Gloppsten.

Samma fyrar i ett gammalt inlägg

Samma fyrar i ännu ett inlägg

Samma fyrar och fler därtill i ännu ytterligare ett inlägg