Bådaviken 19.8

Nya tider i Bådaviken. Det är precis som om sommarsäsongen håller på att lida mot sitt slut.

En relativt isande nordlig vind gjorde att jag borde ha burit mössa på huvudet. Kontrasten till hettan i juli var påtaglig.

Fågellivet har förstås ändrat karaktär och det är inte många kvar som ger sig till känna.

På vattnet låg ett par knipor och några krickor. I luften snurrade hussvalor omkring och man får tippa att de är på gång med att söka sig söderut. Särskilt länge var svalorna inte på plats och luften böjd troligen inte på så mycket mat.

Långt borta över södra delen av viken cirkulerade kärrhöksungarna (brun kärrhök). 

800 mm och rejält beskuren bild.

Tre korpar dansflög ystert förbi. Alla tre fick inte plats på sensorn samtidigt. Korparna småkivades lite arttypiskt "trevligt" med varandra. 

Efter en stund dök kärrhökshonan upp. 

Någon kontakt med ungarna såg jag inte. De var inte kvar i luften när hon äntrade scenen och hon landade aldrig utan kretsade kärrhökstypiskt runt i området en god stund innan hon fladdrade bort bakom trädtopparna i väster.

På vårarna tar jag ofta fotografi av vyn ut mot norr från fågeltornet. Då ser det exempelvis ut så här.

Men när djurlivet tagit fart negligerar jag uppföljningen av hur förändringarna fortskrider. 

Jag tippar dokumentationen av hur landskapet omdanas under våren är förbundet med längtan till värmen, flyttfåglarna och uppvaknande småkryp. Måhända någon slags terapi?

Men samtidigt tycker jag mig inte till vardags "längta" efter sommaren i någon större utsträckning. 

När allt kommer kring är alla årstiderna välkomna. Klart jag tycker det är kul att syna myllret av kryp och kreatur under sommaren men samtidigt bjuder övriga årstider på andra spännande naturupplevelser. Vill jag rota bland småkryp på vinterhalvåret har jag en växande hög osorterade insekter att grabba tag i.

De insekterna dyker upp här på bloggen vartefter jag hunnit artbestämma och dokumentera dem. Det börjar bli på tok för länge sedan nu.

Ja, jag tycker jag gott kunde dokumentera vyn varje gång jag är i Bådaviken. Det ska bli ändring på den saken nu!

I skogen bakom fågeltornet hade mesarna börjat dra runt i sina löst sammanhållna och artblandade flockar. Trädkrypare hördes och skymtades samtidigt. Den höll sig också nära mesflocken.

Bådaviken 16.7. Värme, knipungar och trollsländor

Inne i en lång värmebölja just nu. Temperaturen har legat precis under 30°C i skuggan och i solen inne i viken var det närmast olidligt.

Det var synnerligen lugnt och händelselös tillvaro i Bådaviken. Jag åkte primärt dit för att titta till viltkamerorna. Återkommer till den saken i annat inlägg senare.

På vattenytan centralt i viken låg kniphona med fyra ungar. 

Ovanför passerade brun kärrhök - honan - på väg mot området där paret haft sitt bo.

Fåglarna sågs från tornet och där stannade jag inte länge. Kollade gästboken och traskade sedan vidare ut i viken där kamerorna är gömda i vassen.

På väg dit blev det en bristfällig dokumentation (medelst teleobjektiv) av bandad humlebagge, Trichius fasciatus, men ingen av en guldbagge (olivgrön eller gräsgrön) som flög omkring men aldrig landade. Varkendera har jag sett ute vid Bådaviken tidigare men det betyder inte att de skulle vara ovanliga där.

Fyrfläckad trollslända, Libellula quadrimaculata. Den här är sliten och det är inte så konstigt. Arten flyger under första halvan av sommaren och de kröp ur sina larvskal i slutet av maj.

Rätt många små ängstrollsländor var i farten. Ovan en ung hane av svart ängstrollslända, Sympetrum danae, och nedan, vad jag uppfattar som, en riktigt nykläckt och ljus tegelröd ängstrollslända, S. vulgatum. Också en hane.

Mer utfärdad hane av svart ängstrollslända hittas här och här är fler bilder av båda arterna.

Mosaiktrollsländor var också på vingarna. Ingen av dem fångade jag på bild eftersom jag inte orkade vänta på att någon skulle sätta sig. Värmen var helt enkelt för tuff och mitt ymniga svettande riskerade förändra saltnivån i vikens vatten. Jag fann för gott att leta mig bort därifrån när viltkamerornas bildmaterial fanns nerplockat i fickorna.

Så snart den mest intensiva värmen släpper kommer jag att åka dit för att koncentrera mig mer på småkrypslivet.

Bådaviken 19.4

Rejält beskuren och uppförstorad del av originalbildfilen. 

Hade det varit en mer trivial fågel än brun glada, Milvus migrans, hade bilden aldrig sparats. Egentligen hade jag inte ens bemödat mig om att ta något fotografi.

Men den lilla pricken långt borta på himlen, och i hopplöst motljus, uppfattade jag som en rovfågel och då fick det trots allt bli några bilder.

Tyvärr kom fågeln aldrig nära. Kul början på Bådaviken-besöket i alla fall.

Dagen skulle ägnas åt fågelkartering. Det innebar att fotograferandet inte prioriterades. Jag hanterade gps-position, penna och anteckningshäfte långt mer än kameran. Själva karteringen lär jag väl återkomma till i samband med fler inlägg men sammanställningen görs klar först mot hösten.

Mera kul! 

Jag vet nämligen inte när jag senast noterat sothöna i Bådaviken. Tror det var någon gång i början av 2000-talet.

Åtminstone tre stycken kunde jag se samtidigt. Man får väl misstänka att de bara är på tillfälligt besök.

Rördromen tutade också. När jag hör den djuphesa tonen stöta igång precis innan flaskblåsandet stannar jag alltid upp och njuter.

En grupp på ungefär 60 gäss sträckte norrut. De kom så pass lågt att mitt objektiv inte dög till något annat än några små utsnitt av flocken. Tog ändå ett antal exponeringar eftersom det kan dölja sig ett och annat i dylika gåsflockar. Merparten - kanske 50 st - utgjordes av sädgås och bland dem fanns kanske tio bläsgäss. 

Två bläsgäss syns längst ner i bilden ovan. 

Det samlade bildmaterialet bildmaterialet räcker dock inte till för att urskilja eventuella mer svårupptäckta gåsrariteter bland sädgässen.

I holken närmast fågeltornet höll talgoxarna på med inspektion. De uppskattade inte min nyfikenhet.

Ytterligare en oskarp avståndsdokumentation. Årets första (av mig dokumenterade) knipor i Bådaviken.

Lördagen

Våren anno 2016 råder undantagstillstånd. De normalt närmast tvångstanke-mässiga återkommande utfärderna till diverse lokala lokaler har i princip uteblivit helt. Igår (lördag) företog jag mig ändå tvenne korta vändor till några olika strandkanter.

På väg ut mot Bådan kunde jag inkassera fyra sångsvanar. Inget märkvärdigt. De ramlar ju ner på var och varannan åker i dessa dagar.

Vid Bådahamnen ligger isen ännu ganska stadigt förankrad (ingen bild). Det är bra. Borde nämligen ännu hinna peta på båten en smula innan den kan sjösättas. Isläget var förresten mitt egentliga ärende ut till Bådan.

Inne i Bådaviken är det ganska stora vattenspeglar. Kunde räkna till ca 12 gräsänder där ute i motljuset. Bilden illustrerar alltså inte det totala antalet.

En ensam grågås knarrade förbi ovanför fågeltornet. Egentligen var det flera gäss som flög förbi men just den här var ensam - och den enda som var inom något slags vettigt fotograferingsavstånd.

Mot kvällen fick jag ärende till Monäs och passade på att samtidigt åka ut till Storsand. Grågåsen här ovan var en av många ute på åkrarna i Monäs.

Vid Storsand hade isen gett upp och det var öppet vatten.

Kompletterade med en vända ut till Klubbskatan samtidigt som solen segade sig ner mot horisonten.

Här ligger ofta rätt stora mängder svanar med och utan knöl. De låg dock mestadels på andra sidan fjärden ut mot Låghällorna och Nörr-/Södergrundet. 

Två storskrakar landade precis när jag letat mig ut på vågbrytaren.

I riktning mot Märagrundet/Stora Rönnskäret låg några svanar som inte orkade hålla sig lugna. Det var en del plaskande och klappande svarta siluetter som stressade varandra.

Flera små grupper knipor och storskrakar drog tätt förbi hamnen i riktning mot norr.

Knölsvanar.

Sångsvanar.

Och när jag kom hem var månskäran sylvass.

Några andfåglar i Kvarken 18.3 + bokreklam

Det är ju inte så att det ännu kryllar av fåglar i våra vatten. Ett gäng svärtor kunde jag i alla fall notera medan de cirkulerade runt Wasa Express.

Svärtan är en fågel med bekymmer. Antalet har stadigt minskat och vissa år är förändringen närmast dramatisk. I den relativt nykomna publikationen Fågelfaunan i Larsmo skärgård 1990-2013 (bild/presentation längre ner) redogör Rune Jakobsson och Ralf Wistbacka för bl.a. svärtans situation. Orsakerna antas vara många och det är eventuellt en smula svårt att se exakt vilka de värsta bovarna är. Ändrade biotoper med ökad sorkmängd och därav större inflyttning av mink, mårdhund och räv på sjöfåglarnas häckningsplatser kan vara en möjlig orsak. Försämrad vattenkvalitet med viss ödeläggelse av bottnarna med sina organismer är en annan plausibel pusselbit. Småbåtstrafik under häckningstiden - och framförallt när ungarna är nykläckta - kan tänkas vara en tredje orsak. Honorna skräms av båtarna varpå ungarna lämnas för kortare/längre stunder, vilket i sin tur kan leda till minskat födointag och näringsbrist - alternativt predation. 

Antalet Svärtor har i Larsmo skärgård minskat från 381 par 1994 till 49 par 2008. Minskningen har därefter fortsatt. Även längs övriga Finlands kuster har svärtorna minskat i antal. Ställvis är det fråga om branta kurvor neråt. 

Kniporna började synas längre in mot Vasa. Knipornas naturliga häckningsbiotoper har förändrats en del men tack vare flitig holktillverkning erbjuds paren bostäder. Populationen är fortfarande livskraftig.

Storskraken har i undersökningsområdet minskat med ca 75%. 12 häckande par i hela Larsmo skärgård 2013, låter anmärkningsvärt lågt.

Jakobstadsnejdens Natur har alltså nyligen utkommit med nämnda bok. För att vara en publikation/rapport av det slag den är, tycker jag att resultatet är synnerligen genomarbetat och bra. Många motsvarande publikationer tenderar bli "gråa" textstycken som är intressanta endast för dem som ska ha tag på själva informationen. Fågelfaunan i Larsmo skärgård 1990-2013 presenterar textmaterialet tillsammans med en uppsjö av bra bildmaterial (teckningar & fotografier) samt informativa diagram och kartor. Boken är kanske inte den klatschigaste av alla Coffey Table Books där ute, men den är tillräckligt bra utformad för att locka även dem som vill ha mer än "bara en rapport". Förhoppningsvis kan även de som inte visste att de ville (behövde) känna till rådande fågelsituation i skärgården nu också lockas ta del av sådant som rapporten vill berätta.

Boken kan eventuellt ännu finnas tillgänglig. Se mer på JNN's Facebook-sida (som jag tror är öppen även för dem utan fb) och kontakta föreningen ifall du är intresserad av ett exemplar.

Fäbodaknipor

27.4 blev det ett besök vid Fäboda och Pörkenäs. Inledningsvis satt jag ett par timmar vid Fäboda och tog del av alldeles vanliga knipor. Av någon anledning har jag tydligen ägnat mig åt ren könsdiskriminering och bara kommit hem med bilder av hanar trots att det var lika många honor i vattnet.

Tja. Nog fanns det väl ändå en eller annan bild på någon hona men de låg huvudsakligen ganska långt ut i vattnet och bildmaterialet blev lika dåligt som fåtaligt.

Horisontlöst vid Tisskärssand

26.4 åkte jag ut till Tisskärssand vid Frösön. Det är ett litet favorit-tillhåll.

Havet var i det närmaste orörligt och överallt kunde man skymta små prickar. De två här ovan är ett par knipor.

I riktning mot Stubben låg en gråhakedopping

Det var överlag väldigt lugnt på fågelfronten och det berodde säkert delvis på att tidpunkten var sen eftermiddag.

Efter en stund steg land upp bakom Stubben. Mickelsörarna dök plötsligt upp från sin plats bakom horisonten. Stora fågelflockar syntes som svarta prickar långt ute. Prickarna försvann och uppstod i takt med luftdallret. Jag har dock inga häva stillbilder på hägringarna så ni får nöja er med en närmast hägringsfri Stubbenbild utan några som helst Mickelsörar bakom.

De enda fåglarna som inte höll sig på ett helt omöjligt avstånd var några enstaka fiskmåsar samt en sädesärla (tidigare inlägg)

Efter en stunds stirrande på prickarna i bilden här ovan kom jag underfund med att det rörde sig om svarthakedoppingar. Eftermiddagen ute på klipporna var inte någon riktig fågelskådardag utan snarare en ren rekreationsvistelse på de solvarma klipporna. Vädret var suveränt.