Nya tider i Bådaviken. Det är precis som om sommarsäsongen håller på att lida mot sitt slut.
En relativt isande nordlig vind gjorde att jag borde ha burit mössa på huvudet. Kontrasten till hettan i juli var påtaglig.
Fågellivet har förstås ändrat karaktär och det är inte många kvar som ger sig till känna.
På vattnet låg ett par knipor och några krickor. I luften snurrade hussvalor omkring och man får tippa att de är på gång med att söka sig söderut. Särskilt länge var svalorna inte på plats och luften böjd troligen inte på så mycket mat.
Långt borta över södra delen av viken cirkulerade kärrhöksungarna (brun kärrhök).
800 mm och rejält beskuren bild.
Tre korpar dansflög ystert förbi. Alla tre fick inte plats på sensorn samtidigt. Korparna småkivades lite arttypiskt "trevligt" med varandra.
Efter en stund dök kärrhökshonan upp.
Någon kontakt med ungarna såg jag inte. De var inte kvar i luften när hon äntrade scenen och hon landade aldrig utan kretsade kärrhökstypiskt runt i området en god stund innan hon fladdrade bort bakom trädtopparna i väster.
På vårarna tar jag ofta fotografi av vyn ut mot norr från fågeltornet. Då ser det exempelvis ut så här.
Men när djurlivet tagit fart negligerar jag uppföljningen av hur förändringarna fortskrider.
Jag tippar dokumentationen av hur landskapet omdanas under våren är förbundet med längtan till värmen, flyttfåglarna och uppvaknande småkryp. Måhända någon slags terapi?
Men samtidigt tycker jag mig inte till vardags "längta" efter sommaren i någon större utsträckning.
När allt kommer kring är alla årstiderna välkomna. Klart jag tycker det är kul att syna myllret av kryp och kreatur under sommaren men samtidigt bjuder övriga årstider på andra spännande naturupplevelser. Vill jag rota bland småkryp på vinterhalvåret har jag en växande hög osorterade insekter att grabba tag i.
De insekterna dyker upp här på bloggen vartefter jag hunnit artbestämma och dokumentera dem. Det börjar bli på tok för länge sedan nu.
Ja, jag tycker jag gott kunde dokumentera vyn varje gång jag är i Bådaviken. Det ska bli ändring på den saken nu!
I skogen bakom fågeltornet hade mesarna börjat dra runt i sina löst sammanhållna och artblandade flockar. Trädkrypare hördes och skymtades samtidigt. Den höll sig också nära mesflocken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar