Mickelsörarna 5-8.8.

2013 deltog jag för första gången i ett naturrestaureringsprojekt som - om jag minns rätt - hade inletts 2010. Projektet handlade om att återställa en del av skogen till mer ursprunglig och naturlig form. Innan fredningen av Mickelsörarna 1989 hade stora delar av skogarna huggits och ersatts med tallplanteringar. På initiativ av Ralf Wistbacka, och i samarbete med Forststyrelsen samt några lokala naturföreningar, inleddes 2010 ett försöksprojekt i vilket ett antal gläntor (provytor) öppnades genom fällning och ringbarkning av tallarna. Avsikten var att ge de trädslag som annars skulle dominera skogarna möjlighet att etablera sig inne bland tallbestånden.

2013 sattes också en del skrak och knipholkar ut på olika ställen i den lokala skärgården.

2015 var arbetslägret förlagt till en helg och då var inventering av tidigare utplacerade holkar och lomflottar den primära uppgiften. Därefter upphörde projektet - åtminstone tillfälligt.

Under vårvintern 2022 diskuterade vi inom Jakobstadsnejdens Natur r.f. (JNN) att det vore intressant att återbesöka de gamla provytorna för att se hur de utvecklats under det gångna decennium sedan de skapades. En exkursion planerades och genomfördes i mitten av augusti samma år.

Provytorna inventerades och bedömningen var att resultatet såg lovande och gott ut.

Resultatet av återbesöket ledde till planer på att återuppta projektet och förstora en del av provytorna. 2023 Besöktes området igen och då tillsammans med representant för Forststyrelsen (ägare av skogarna) samt en arborist. Forststyrelsens representant tog därefter ansvar över mer ingående planering för det fortsatta arbetet och det här året åkte vi, tre JNN-medlemmar, Forststyrelsens ansvarige, arboristen samt naturskogsintresserad biolog och skogsarbetare, sålunda till Mickelsörarna för att göra verkstad av det hela.

Kameran var förstås med och jag hade förhoppningar om att hinna smyga runt och leta småkryp. Men i praktiken blev det inte mycket bevänt med den saken.

Myggorna var förvånansvärt få.

Denna stålglansmygga Aedes (Ochlerotatus) diantaeus dokumenterades i alla fall under en matpaus. Nytt artkryss för min del. Tack till Anders Lindström för bekräftelse av artbestämningen och tack till Magnus Rådström för dokumentation när jag dokumenterar myggan!

Trollsmör Fuligo septica fotograferat i "förbifarten".

Kartlav Rhizocarpon geographicum fotograferades också i förbifarten. Bildens kartlav på sten nära strandlinjen. Någon gång skulle det vara riktigt roligt att nästan helt ägna tid åt att fotografera och samla bilder på allehanda organismer där ute på Mickelsörarna. Om planerna håller blir det nytt läger nästa sommar.

När jag stötte på spindeln nedan släpptes hur som helst verktygen och kameran åkte fram.

Tajgahjulspindel Araneus nordmanni har jag bara påträffat en gång tidigare. Då av en ren slump. 

På Mickelsörarna spanade jag lite extra efter hjulnät och granskade vilken art som konstruerat nätet i fråga. Tajgahjulspindel fanns nämligen högt på önskelistan och jag hade på känn att det kunde vara möjligt att få korn på någon.

Totalt hittade jag fyra exemplar. Tre honor och en hane. Två av honorna blev det bild på (ovan). Ena honan var utom kameraräckhåll och hanen, som satt på stammen av en gran, lyckades smita medan jag krånglade med kameran.

Fotoresultaten blev dassiga. Jag hade inget att samla upp dem i för närmare fotografering och försökte enbart dokumentera dem där de satt i sina nät... som förstås inte är stilla.

Notera stekellarven på andra honans bakkropp. I skrivande stund har jag inte koll på om det är klarlagt vilka arter som parasiterar tajgahjulspindel. Får återkomma till det med ett tillägg om eller när jag hunnit rota mera i saken.

Korsspindlar var det förstås gott om. Inne i den skog där jag granskade flest nät var de av den här "svartvita" färgformen vilket tenderar vara typiskt för individer inne i skuggig skog. Jämför t.ex. med korsspindlarna i det här inlägget.

Hjulspindlarna ovan delade granarna med en mängd täckvävare (Linyphiidae). Dem gav jag mig inte tid att se närmare på. Spindelnäten var talrika i ett område där det redan finns en hyfsat god blandning av trädslag och där fällandet och barkningen av tallar enbart skedde på enstaka relativt tätplanterade ytor. Tallarna ska förresten inte utrotas från området heller. Bara ställvis glesas ut för mer naturligt bestånd och större diversitet.

I ett annat område, ett som blir föremål för arbete under kommande år, står tallarna dock enormt tätt. I den skogen kunde jag notera förvånansvärt få spindelnät. Fåtaliga spindlar kan tyda på att tillräcklig mängd mat heller inte finns att fås i dessa täta tallplanteringar och att monokulturen därmed visar sitt rätta ansikte vad biodiversiteten beträffar. Får väl kika närmare på detta framöver.

Bådaviken 2.6. Del 5 - Skogstömygga

Vad vore sommaren, eller tillvaron, utan stickmyggor?

Skulle man uppskatta en sommar utan dem?

En aningen biologisk och stelt tråkig kommentar är kanske något i stil med att vi då också skulle vara utan en hel massa fåglar. 

En svala gör ingen sommar.

Alltså skulle vi inte ha sommar utan stickmyggor.

Den där minnesvärt störiga myggan som viner någonstans uppe vid taklisten medan man försöker somna på kvällen.

När man blir medveten om sin uppskattning och glädje över stunder med få myggor som kontrast till perioder med många myggor.

När man i efterhand får dra på munnen i åminnelse av tillfällen då man försökt springa ifrån ett moln av myggor.

När folk från olika orter skrävlar om hur stora myggor de har. På min hemort brukade man t.ex. torka dem och använda dem som mjölkpall.

Sommar är inte bara en årstid med värme och grönska. Sommaren är summan av alla sommarkomponenter. Summan av alla svalor.

En mygga gör ingen sommar.

Årets första dokumenterade stickmygga är alldaglig trivialitet i form av skogstömygga Aedes communis.

Mängden av dem började bli riklig och det slutade med en del blodgivning. 

På bild en aningen sliten hona som av någon anledning inte verkade bry sig om min närvaro och enbart satt stilla på en trädstam.

Frill 8.9. Del 4 - Stickmygga

Den här stickmyggan är för sliten för att jag ska våga mig på någon säker artbestämning.

Det är dock lockande att misstänka gulbrun skogsmygga Aedes annulipes.

Bådaviken 2.9. Del 2 - Sommarskogsmygga

När jag senast besökte Bådaviken 5.8 konstaterade jag att antalet stickmyggor var litet samt att det varit få stickmyggor över hela säsongen.

Nu i början av september var sommarens glesa myggförekomst kompenserad. Molnet jag hade runtomkring mig var svårt att se genom och snabbt märkte jag att min annars hyfsat goda "myggimmunitet" var som bortblåst. Myggmedel hade jag inte heller försett mig med och stunden inne i albården på jakt efter spindlar i släktet Parasteatoda blev mentalt svår. Mer om det senare.

Jag vet inte om alla myggorna var sommarskogsmygga Aedes cantans. Dokumenterade endast denna. Möjligen fanns även gulbrun skogsmygga kvar sedan augusti (se första länken ovan).

Bådaviken 5.8. Del 2 - Stickmyggor

Håller jag rätt kurs i artbestämningen ska det här inlägget innehålla två arter av stickmyggor. 

Inledningsvis (två första bilderna) en ganska sliten individ av vad som torde vara gulbrun skogsmygga Aedes annulipes. Den och dess artfränder var bland de första att dyka upp så snart jag steg av cykeln intill skogsvägen ut mot viken.

Ute i albården dokumenterades denna sommarskogsmygga Aedes cantans. Jag förmodar att båda arterna fanns både inne i skogen där jag parkerade cykeln och ute i albården. Gulbrun skogsmygga (förmodad sådan) har åtminstone tidigare dokumenterats på det sistnämnda stället. Det är ca 500 meter mellan platserna.

Här en som blev tvungen att borra djupt.

Särskilt många var de inte. Upplever att jag är relativt myggtålig men Bådaviken är en plats som tidvis bjuder på ohemult giganorma mängder stickmyggor och det finns tillfällen då jag helt enkelt inte klarat av att vistas någon längre stund på platsen. Den här sommaren verkar ingendera av de annars friskt förekommande arterna ha toppat sina populationer.

Trädgården 11.6. Skogstömygga

Bloggtakten går i vågor. Sommargöromålen tenderar hålla mig borta från datorn och det är minsann inget jag känner ångest över. Inlägg med sommarens dokumentationer får helt enkelt ramla in på internätet i sakta mak och med den här takten lär jag posta sommarbilder långt in på hösten.

Varför jag gör ett inlägg med denna stickmygga är jag ändå smått osäker på. Det är en alldeles trivial skogstömygga, Aedes communis, som jag brukar ha framför kameran vid upprepade tillfällen. Exempelvis donerades blod till arten i fråga ute vid Bådaviken 6.6. Detta var dock första skogstömyggan jag dokumenterat i trädgården denna sommar.

Bådaviken 6.6. Del 2 - Stickmyggor

Kopiösa mängder stickmyggor flög över undervegetationen i samma del av skogen som marmorglansviveln i föregående inlägg befann sig i. Den absoluta majoriteten av myggorna var hanar och endast enstaka honor noterades.

De få honor som var intresserade av mig fick ta vad de ville komma åt. Man ska ju måna om biodiversiteten. Jag kom hem utan en enda bild på någon av de talrika hanarna.

Honan här ovan torde i alla fall representant för den alldeles triviala arten tidig tömygga, Aedes punctor. Jag misslyckades dock få tillräckligt bra bild på höftmembranet som så ofta skyms av frambenet. En bild av bakkroppens ryggteckning hade också varit prima.

Tack till Anders Lindström för ett öga på denna mygga.

Längre ut i viken mötte nästa laddning stickmyggor upp.

Det ser, om jag nycklar rätt, ut att vara en annan synnerligen trivial art. Nämligen skogstömygga, Aedes communis.

Inga överraskande rara arter på stickmyggsfronten denna dag. Båda arterna har också förekommit på bloggen tidigare.

Bådaviken 21.5. Del 11 - Ängstömygga

Särskilt många myggor var inte aktiva 21.5 och enbart några enstaka tog för sig.

Nycklade (ref.) denna till ängstömygga, Aedes cataphylla, och fick bekräftelse av Anders Lindström... eller i alla fall "ser ut att stämma". Det tackar jag för!

Har försökt skärpa mig när det handlar om att artbestämma stickmyggor. De smiter ju inte precis undan även om kameran verkar fungera förvånansvärt frånstötande på myggor. Ängstömygga är den sjunde observerade arten som försett sig av mitt blod. 

Rent teoretiskt torde det vara möjligt att bli stucken av närmare 30 arter (räknade snabbt till 27 tänkbara) häromkring. I praktiken är väl inte alla så inriktade på människor.

Referens:

Anders Lindström, Disa Eklöf. 2022

Stickmyggor i Nordeuropa - en fälthandbok.

Entomologiska föreningen i Stockholm

Bådaviken 21.6. Del 4 - Sommarskogsmygga

I vanliga fall använder jag extremt sällan myggmedel. Inför besöket i Bådaviken hade jag rullat och sprejat två olika typer av myggmedel på alla hudytor som inte täcktes av kläder. Hela juni var myggbemängt hemma i trädgården och vis av tidigare erfarenhet visste jag att trädgården är ingenting jämfört med Bådaviken när det handlar om antal stickmyggor.

Jag hade rätt. Så snart jag anlände till viken hade jag ett moln av högfrekventa ljudalstrare runt benen. Myggmedlen tycktes fungera och de undvek i alla fall huvud och händer. Lovande början alltså. Jag skulle får möjlighet att söka steklar och spindlar förhållandevis ostörd.

Redan efter en timme rämnade mitt försvar. Antagligen tappade myggmedlet sin fräschör och förmodligen ledde viss svett till att det inte längre fanns där det borde finnas. Molnet av små blodtörstiga tvåvingar drog sig allt mer aggressivt in mot alla tänkbara ställen där de kunde trycka ner sina suveränt utformade sugsnablar till lämpliga blodkärl.

Jag lyckades uthärda nästan en timme till, men därefter tog jag några snabba bilder av denna sommarskogsmygga, Aedes cantans, och letade mig därefter i högt uppskruvad desperation hemåt.

Om alla myggorna tillhörde denna vackert tecknade art vet jag inte. För ganska precis ett år tidigare var det åtminstone tre olika arter som jobbade samtidigt.

Trädgårdsmyggor i juni

Juni bjöd på kopiösa mängder stickmyggor (fram. Culicidae) i trädgården. Hela tillvaron utomhus bestod av ett grått flimmer.

Att fotografera stickmyggor är både lätt och svårt. De flyr ju inte precis fältet när man placerar sig i skuggan. Men när de väl sätter sig och är på väg att börja göra det de tänkt göra är det som om de oftast väljer att sätta sig märkvärdigt ofta på fel arm... alltså den arm som inbegriper handen som håller i kameran.

När de väl satt sig på rätt arm och inte på en plats som kräver att man vrider armen ur led för att kunna fotografera dem tenderar de gömma vissa centrala artkännetecken. Med mina ögon har jag dessutom svårt att se om jag överhuvudtaget lyckats dokumentera rätt karaktärer. Dessutom är stickmyggor inte riktigt min hemknut rent kunskapsmässigt och då är det svårt att veta exakt vad man ska få med på blid. Överdrivet många bilder i lite olika vingar är lösningen. Dessa myggor blev inte föremål för den strategin. Men artbestämningen gick vägen ändå... troligen i alla fall.

Överst en mygga som skiljde sig från alla övriga myggor jag dokumenterade. Med den nya suveräna Stickmyggor i Nordeuropa hycklade jag mig fram till tidig tömygga, Aedes punctor. Resterande bilder visar en mygga med lite annan karaktär rent generellt, men där den mest avgörande diagnostiska skillnaden tenderar vara dold av frambenen i alla bilder. Det handlar om huruvida det finns fjäll på höftmembranet eller inte. Så vitt jag kan notera verkar fjällen saknas och då blir det skogstömygga, Aedes communis.

Efter konsultation bekräftade Anders Lindström (författare till nämnda bok) att A. punctor är korrekt och att den andra mycket riktigt ser ut att vara A. communis. Tackar för bekräftelsen!

Jag borde förstås göra ett specifikt inlägg om boken i fråga. Det är ett riktigt fint litet faktaspäckat myggpaket med excellenta fotografier av Anders Lindström och illustrationer av Disa Eklöf.

Bådaviken 24.8. Del 7 - Gulbrun skogsmygga (?)

Nämnde redan tidigare i den här inläggsserien att hjortflugorna verkligen testade min förmåga att hålla ihop mentalt. De få stickmyggorna som var på blodjakt var nästan ett välkommet inslag i tillvaron.

Arten är troligen Aedes annulipes, gulbrun skogsmygga. Jag tackar Anders Lindström som försökte göra en bedömning av denna slitna individ.

Notera förresten proboscis som liksom "släppt" från sugsnabeln och pekar rakt bak. Nästan lite anmärkningsvärt.

Bådaviken 20.6. Del 11 - När självbehärskningen sätts på trippelprov.

Det fösta som skedde när jag tog av mig cykelhjälmen och lutade cykeln mot ett träd ute vid Bådaviken var den omedelbara ansamligen av stickmyggor. Under hela vistelsen där ute i strandskogen hade jag ett grått moln runt mig.

Det visade sig vara tre olika arter. Måhända var det fler, men tre olika dokumenterade jag som någon slags "bifångst" medan jag egentligen sökte steklar och spindlar.

De tre första bilderna visar en Aedes cantans, sommarskogsmygga.

Följande fyra bilder är av Aedes excrucians, vinkelklomygga.

Och sist har vi ett, av förmodligen fler, fulltankat exemplar av Aedes communis, skogstömygga.

Jag brukar glömma hem reservbatteri, något objektiv eller kamerans minneskort. Den här gången hade jag glömt myggmedel. Det var olyckligt och myggmolnet hjälpte mig sannerligen inte hitta steklarna jag sökte. Nerverna sattes på hårda prov må jag säga.

Fast egentligen borde man ju intressera sig lite mera för dessa fascinerande varelser. De har mycket intressant att bjuda på om man bara ser förbi deras högfrekventa närmanden.

Tack till Anders Lindström och Disa Eklöf för artbestämningar!