Tornens kamp 9.5

Årets Tornens kamp gick av stapeln 9.5. 

"Men vänta här nu!" säger den bloggläsare som råkat läsa ett inlägg jag publicerade i november 2025 och som vet att min medverkan i Tornens kamp brukar ske i Bådaviken.

"Det är något som inte stämmer här!" fortsätter hen.

Det är fullt möjligt... att någonting inte stämmer alltså. 

Men sådant behöver vi inte hänga upp oss på här och nu. Fåglarna är trots allt det intressanta och jag hastar härmed raskt över till dem i stället för att dröja kvar vid överflödiga oväsentligheter.

Fiskgjusen ovan passerade med fisk i klorna. Avståndet till fiskgjusen var långt utanför all tänkbar vettig fotograferingsdistans men jag tryckte ändå på slutarknappen för att se om det skulle vara möjligt att bedöma vilken fisk den fångat. 800 mm och riktigt hårt beskuren bild. Tror det är en braxen.

Kärrhöksparet (brun kärrhök) har relationen i skick och hänckningsförberedelserna är i full gång.

Tornfalk är inget automatiskt artkryss i Bådaviken men ibland stryker de förbi. De gånger jag oftast sett dem har varit i samband med större insektsvärmingar.

Den här tornfalken stannade till nårga tiotal sekunder för att ryttla över strandängen. Där rör sig diverse små däggdjur men någon visuell kontakt med sådana fick tornfalken inte och drog sedan ganska snabbt vidare.

Sädesärla är standard runt... utkiksplatsen.

Grågås som ser skeptisk ut. Försöker antagligen komma underfund med vad det är som inte stämmer.

Avståndsdokumentation av den småspov som trevligt nog flög förbi. Det händer inte så ofta.

Kärrhökshonan med bomaterial.

Mera avståndsdokumentation. Den här gången av gulsparv som numera syns allt mer sällan i Bådaviken.

Under fjolårets fågelinventering hörde jag gulsparv vid endast ett enda tillfälle tidigt på våren. Åren dessförinnan har jag inget minne av att jag skulle ha sett eller hört några. Men går man tillbaka tio år var gulsparv en typisk strandängsfågel i Bådaviken.

Åt andra hållet - alltså in mot den äldre strandskogen - huserade bl.a. gransångare som tacknämligt också skymtades mellan kvistar och blad vid några ögonblickliga tillfällen.

Noterar förresten att det är första gången gansångare dyker upp här på bloggen. Skål för det!

Mera grågäss.

Slutligen några sädgäss... eller egentligen skogs-/tundragås numera.

Det nedre paret längst till höger är bläsgäss.

Det här året blev en smula trögt. Vi kom upp till 54 arter men det satt hårt åt. Många vanliga arter saknades helt. Blåmes dök upp först när vi höll på att avsluta för dagen. Det tog också väldans länge innan några änder visade sig och då var det endast dussinarterna gräsand och kricka som till slut skymtades. 

Men våren har varit riktigt tidig. Tornens kamp är ganska sent inom sin möjliga "tidsgaffel" och häckande par hade säkerligen redan ägg att ruva och förde rent allmänt en mera undangömd tillvaro.

Sothöna, som förra året trevlig nog återkom till bådaviken med flera par, var som bortblåst nu. 

Vattenrall hördes inte heller men rördrom tutade i alla fall.

54 arter kändes som en låg siffra men statistiken visar att det är ganska ordinärd mängd:

2025 - Medverkan. 60 arter.

2024 - Medverkan. 57 arter.

2023 - Medverkan. 50 arter.

2022 - JNN deltog inte.

2021 - Avblåst pga. pandemi

2020 - Avblåst pga. pandemi

2019 - Jag hade dubbelbokat mig och sedan blev det ändå ingen medverkan av JNN. Ett snöfall slog till mot nejden.

2018 - Medverkan. 52 arter.

2017 - Jag blev tvungen att dra iväg på annat uppdrag. 58 arter observerades av laget på plats.

2016 - Total blackout! Tog ofattbart tokfel på dag och åkte aldrig ut på lördag, men ordnade väckning på söndag. 49 arter observerades av dem som hade hum om veckodagarna.

2015 - Ingen medverkan av JNN, men jag åkte ut en liten stund hur som helst.

2014 - Medverkan. 56 arter.

2013 - Medverkan. 48 arter.

2012 - 50 arter.

2011 - 57 arter.

2010 - 55 arter.

(2010 - 2012 var jag personligen inte med på Tornens kamp)

 

Tornens kamp. Bådaviken 4.5

I år var det få dagar mellan första maj och tornens kamp lördagen 4.5.

Två toktidiga morgnar i tät följd för en som är svårartat trögstartad den tiden på dygnet. Dessutom hade jag varit i Helsingors 2.5 vilket också krävde tidigt uppvaknande för morgontåget söderut. På lördagen började dygnet därmed nästan vara så pass "svängt" att den arla morgonstunden inte längre tedde sig okristligt tidig. Det går tydligen att justera sig.

Gamla FD 150-600 f5.6 L fick komma med ut denna dag. Objektivet nyttjas bl.a. som tubkikarsurrogat. Orsaken till varför jag inte har en tubkikare kunde få ett alldeles eget inlägg. Men det skulle bli långt, nördigt och genomsyrat av alldeles för många "om", "men", motstridiga argument om vilken tubkikare som är det optimala valet och därefter något slags flummigt resonemang om varför ingen tubkikare är bättre än det icke optimala tubkikarvalet.

600 mm brännvidd hjälper lite extra eftersom avstånden till fåglarna vanligen är giganormt ur fotografihänseende. Fotograferandet är dokumentation och "bevis" snarare än strävan efter fotografiska mästerverk.

All packning (tungt objektiv & tungt stativ + termos, mellanmål och vinterkläder) dumpades i lådcykeln. Sedan gällde det att orka trampa lugnt och metodiskt längs 5,5 km av ställvis lerig och hopplöst hjulsugande väg utan att bli svettig. 

5:30 var jag framme. En halvtimme senare började resterande lagmedlemmar droppa in. Den första tornens kamp-timmen (kl. 5 - 6) brukar inte bjuda på arter som inte syns följande timmar.

Mellan kamerahus och veteranoptiken har jag en Canon Lens Converter FD-EOS. På konvertern kan man aktivera och deaktivera objektivets bländare. Tror det är meningen att det ska vara i deaktiverat läge när man kopplar ihop kamera, konverter och objektiv. Därefter vrider man konverterns ring till aktiverat läge.

Det sista momentet glömde jag. Eller så vreds ringen i misstag tillbaka. Då hjälper det inte hur man än ställer in bländaren på objektivet. Den stannar i "mer än" vidöppet läge.

"Mer än" vidöppen"?

Största bländare är 5.6. Men när konvertern är ställd så att objektivets bländare är deaktiverad blir bländaren på något sätt ännu större vilket resulterar i oskärpa hur väl man än ställer in fokus.

Objektivet har bra optik. Men vad hjälper det när man missar sig med ett litet vred på en konverter. Inläggets fyra första bilder är således starkt påverkade av denna fåniga lilla fadäs.

Brun kärrhök (första avståndsdokumentationen ovan) ser ut att börja häcka i Bådaviken i år. De häckade i viken under många år fram till 2013. Därefter bytte de plats och byggde då troligen bo på annat håll nära älvmynningen. Trevligt att de är tillbaka.

Jämfört med första maj var grönbenorna nu i större antal. Totalt rörde det sig om kanske 150 grönbenor.

Korp är ingen självklar observation i Bådaviken. Fint att den ställde upp och kunde bli ett artkryss under tornens kamp!

Svartsnäppor landar ganska sällan i Bådaviken men kan tidvis ses flyga förbi. 

En ung havsörn kom lågt rakt över tornet och tog ett halvt varv över viken. Runt ena foten hade den en plastpåse som tack och lov lossnade till slut. Här fick jag inte styr på objektivets manuella fokus och oskärpa råder.

Kort därefter svävade en äldre havsörn förbi på stort avstånd. 

Därefter bytte jag objektiv till EF 400 5.6 L och tappade brännvidd men fick snabb autofokus. 

Lämpligare ifall man vill fånga flygande fåglar.

Det var som sagt en hel del grönbenor. 

Gluttsnäppor fanns också här och var. Av någon anledning kom jag inte hem med bilder... eller rättare sagt avståndsdokumentation... på dem.

Fiskgjuse skannade efter fisk ett par gånger. Den brukar nästan lite traditionsenligt dyka upp mitt på dagen i samband med tornens kamp. Inte sällan blir det mitt första årskryss av arten.

Här blev det lite extra fart på synapserna. En spenslig och blek "kärrhök" fladdrade fram på låg höjd. När den drog förbi tornet befann den sig bakom raden av björkar som bildar den glesa strandskogens yttre gräns mot viken. På grund av dessa björkar hann varken fotograf eller autofokus göra rätt.

Men stäpphök är det hur som helst. Dagens roligaste artkryss.

I övrigt var det standardfåglar.

Brushanar är som svartsnäpporna med det där att ibland flyga förbi men sällan landa.

När grönbenorna tar till vingarna får man försöka spana efter rovfågel.

Då kan det till exempel vara duvhök som är i farten. 

Övriga rovfåglar, förutom tidigare nämnda, var sparvhök och tornfalk. 

Inalles sju rovfågelarter således. Ganska bra saldo.

Nämnde jag att det var en hel del grönbenor?

Innan hemfärd blev det kryss på älg också.

Totalt kunde 57 arter rapporteras till BirdLife. Det är bättre än medeltalet 52,3 för åren efter 2013 (då jag var med för första gången). Rekordet under samma tidsperiod är 58 (2017). 

Här är länk till inlägget om fjolårets Tornens kamp. Där finns lite statistik också.

Några arter som vanligtvis brukar synas vid Bådaviken den här tiden på på året men som varken visade sig eller hördes denna dag:

Bläsand, skedand, blå kärrhök, rödbena och gulsparv. 

Rördrommen som efter några års frånvaro åter tutade i vassen på första maj hade antingen dragit sin kos eller höll tyst för att inte registreras.

Jakobstadsnejdens Natur r.f. ordnade via Nykarleby Arbis under våren en fågelkurs. Tornens kamp ingick som programpunkt i kursen och därmed var det tidvis riktigt gott om människor i tornet. Tummen upp för det! Många fågelspanande ögon och trevlig samvaro.