Megastylus orbitator (?)

Publiceringen av dokumenterade småkryp från insamlingen 2020 fortsätter. I den här takten kommer jag att fotografera, artbestämma och göra inlägg med sommarens (2023) insamlade kryp om 30 år. 

Denna spensliga tingest har en kroppslängd på 4,5 mm och hör till underfamiljen Orthocentrinae (fam. Ichneumonidae, brokparasitsteklar).

Art torde enligt Oleksandr Varga kunna vara Megastylus orbitator. Ett litet frågetecken får dock kvarstå än så länge.

På basis av det lilla som verkar vara känt parasiterar släktets arter på platthornsmyggor (fam. Keroplatidae) och M. orbitator är i Nordamerika uppfödd/kläckt från Orfelia inops (1), en art som inte finns här i Europa. Däremot finns tio andra arter listade på laji.fi. Det kan förstås också vara så att M. orbitator inte nödvändigtvis parasiterar enbart arter i släktet Orfelia. Får se om jag råkar ha platthornsmyggor bland de insamlade tvåvingarna utifall någon sådan förirrat sig in i växthusen. 

De flesta Platthornsmyggornas larver återfinns i svamp där en del släkten/arter är sporätare medan andra är rovdjur (2). Tidigare ingick de i familjen svampmyggor (Mycetophilidae).

Referenser:

1.

Andrei E, Humala, H. Marjolein Kruidhof, Jozef B. Wolke. 2016

New species of Megastylus (Hymenoptera: Ichneumonidae: Orthocentrinae) reared from larvae of Keroplatidae fungus gnats (Diptera) in a Dutch orchid greenhouse

Journal of Natural History, 2017. Vol 51,  Issue 1-2, 83-95.

2.

Oosterbroek. 2006

The European Families of the Diptera. Identification, diagnosis, biology.

KNNV Publishing, 2006

Aperileptus sp.

Som vanligt kommer den här stekeln ur ett av trädgårdens växthus och hör till de självdöda småkryp jag tenderar samla på.

Det är en art i släktet Aperileptus som ingår i underfamiljen Orthocentrinae (svampmyggesteklar) och familjen Ichneumonidae (brokparasitsteklar). 

Kroppslängden på denna hona är 5 mm. 

Bakkroppens tergiter har gett vika när innandömet torkat ihop.

Underfamiljens svenska trivialnamn avslöjar valet av värddjur. Det rör sig alltså om larver av svampmyggor (fam. Mycetophilidae) och sorgmyggor (Sciaridae) samt eventuellt några andra familjer tillhörande överfamiljen Sciaroidea.

Svampmyggesteklarna verkar vara en underfamilj som främst förknippas med skogsområden generellt och tajgabältet specifikt (1). Det är kanske förstås en konsekvens av skogarnas svamprikedom samt därmed tillgången på värddjur. Således är underfamiljen ofta numerär i olika insamlingsprojekt med fällor ute i skogsmiljö (1). 

Det här är fjärde svampmyggestekeln (arten) jag hittills dokumenterat i trädgården. Om jag dristar mig till att killgissa en smula så kan dessa potentiellt gynnas av den samling död ved som deponerats här och var i trädgårdens undervegetation. Svampar tenderar gilla ved och svampmyggor gillar svamp och svampmyggesteklar gillar... ja... ni fattar.

I lådan med obestämda tvåvingar - som jag inte riktigt kommit mig för att börja dokumentera så värst mycket ur än - finns sannolikt också just svampmyggor och en del sorgmyggor. När jag evenutellt har sådana framför kameralinsen är ett stort frågetecken. 

Kanske aldrig. Vi får se. Genomgången och dokumentationen går så förtvivlat långsamt. Snart är det vår och sommar. Då lär lådorna med ogenomgånget material växa till sig ytterligare. Det här är en okontrollerbar lavin och inget kan jag göra för att hejda den.

Ovipositorn hos många svampmyggesteklar är av ganska specialiserat slag och variationen är stor inom släktet. Orthocentrinae är en något outforskad underfamilj än så länge och endast ett fåtal arters ekologi är någorlunda känd (2). 

Det vore med andra ord läge att testa samla in svamp med svampmygglarver för att se vad som kläcks och om man eventuellt också får parasitsteklar i kläckningen. Men det är förstås även andra än svampmyggesteklar som gillar svampmyggor. Även t.ex. hyllhornsteklar (fam. Diapriidae) har delvis samma idé om vad som är prima larvföda. Hur som helst finns det garanterat massor av ny kunskap att upptäcka för den hugade entomologen med fäbless för små parasitsteklar och/eller svampmyggor. 

Tack till Andrei Humala för bekräftelse av släkte.

Referens:

1. 

Andrei Humala

The Study of Orthocentrinae s. l. (Hymenoptera, Ichneumonidae) in Eastern Fennoscandia

2.

Ichneumonid Wasps (Hymenoptera: Ichneumonidae): their Classification and Biology

Gavin R. Broad, Mark R. Shaw & Michael G. Fitton

Handbooks for the Identification of British Insects. Vol 7 Part 12

Royal Entomological Society 2018

Någon svampmyggestekel

Den där gårdsbjörkens stam har alltså verkligen blivit något av försommarens tema. Varje gång jag passerar den tycks där finnas ett nytt kryp - dvs. ett tidigare av mig odokumenterat kryp. 

Den som sett de senaste inläggen har noterat några olika brokparasitsteklar. Här är ytterligare en sådan. Hon är 5 mm och givetvis lika nervös som alla andra. Det betyder att fotograferandet ska ledsagas av en viss dos tur som komplement till koncentrationen. Två bilder utan alldeles för galet påträngande oskärpa blev resultatet innan hon kvickt drog vidare uppåt längs stammen.

Min gissning på denna stekel, som uppvisar en del relativt specifika drag, var underfamilj Orthocentrinae (svampmyggesteklar) och enligt svar på Hymenopterist Forum skulle det eventuellt kunna vara släktet Stenomacrus. I finska databasen laji.fi finns 25 arter uppräknade.

Förädiskt slem på hatten

Vad ska vi tro om den här svampen då? Stropharia aeruginosa kanske? Är det den så heter den ärggrön kragskivling på svenska. I år har den kommit upp här och var på ställen där trädgården fått marktäckning med kvisthack. Enligt några sidor jag sett påstås den gilla just "wood-chip".

Den som läst tidigare blogginlägg denna sensommar/höst har noterat att jag ägnat spampar en del uppmärksamhet. Orsaken är primärt en viss nyfikenhet över vilka småkryp som kan observeras.

Bilderna nedan är av samma svampar men tagna ett par dagar senare. De har bleknat en del. Svampbesökarna kan råka illa ut också. Här är trenne förolyckade som ligger inkapslade i slemytan ovanpå hatten.

En knappt fyra millimeter lång brokparasitstekel (Ichneumonidae).

Edit: Enl. uppgift på Hymenopterists Forum (Gergely Varkonyi) rör det sig om släktet Plectiscidea (underfam. Orthocentrinae). Sorgmyggor (Sciaridae) är deras huvudsakliga värddjur. Därav säkerligen även stekelns dragning till svamp. 

Här är en annan Orthocentrin.

Tre millimeter lång svartstekel (Proctotrupidae).

Max två millimeter lång kortvinge (Staphylinidae).

Stekel ur lövförnan

Plectiscus impurator är ett troligt nam på denna lilla brokparasitstekel (Ichneumonidae) i underfamiljen Orthocentrinae. Det är i alla fall namnet jag fått via en alldeles superb stekelsida på facebook. Själva arten är måhända en gissning men släktet torde vara korrekt.

Kroppslängden på den här individen är ca 4 mm. De är antagligen vanliga eftersom jag påträffat dem ett antal gånger tidigare. Dels vid tillfällen då jag sållat bland löv på marken, där de tycks söka skydd inför övervintringen, samt då jag nattetid haft lampor som lockelse för småkryp.

Offren för deras parasitoida verksamhet är små tvåvingar. De enskilda släktena (och arterna) inom underfamiljen Orthocentrinae har säkerligen sina personliga specialiseringar vad offren anbelangar. Svampmyggor (Mycetophilidae) och Sciaridae (sorgmyggor) nämns i sammanhanget. Bland dessa alternativ finns det förstås en hel del att välja på.

Stekeln på bilden vaskades fram ur lövförnan den 30.3.

Nattlampa. Del 5 - Diverse steklar

Ohjälpligen är jag i besittning av en viss svaghet för steklar. Dylika känslor har jag hyst för den här gruppen insekter sedan barnsben. Vet inte riktigt vad det egentligen beror på, men steklarna har det där "något" som uppenbarligen slagit an på helt rätt plats i mitt huvud.

Visst. Steklar är väl häftiga. Vackra svart-gula rovsteklar med långa käkar eller eleganta parasitoider med äggläggningsrör som kan borra sig genom vilket material som helst. En "barnslig" fäbless för sådana fysiska attribut har med tiden kompletterats av växande insikter kring de komplexa och intrikata samspel dessa insekter är en del av. Visserligen är ju t.ex. många av tvåvingarna involverade i närmast exakt motsvarande ekologiska nischer och levnadsprocedurer. Och visst är även dessa oerhört fascinerande, men steklarna har ändå kvar den där förstaplatsen i min interna "vad-jag-liksom-har-för-mig-är-mest-spännande-och-häftigaste-insekterna-tävling".

Därmed blir jag alltid lika förtjust så fort jag har en stekel framför mina blå.

Det brukar bli en del steklar när nattlampan tänds. De allra flesta är av högst moderat storlek och de allra flesta är förstås av mycket ordinära modeller. 

Steklar är av naturen oerhört rörliga och "nervösa". Det är med andra ord svårt att hinna se dem ordentligt i fält och det är än mer knepigt att lyckas få någon att fastna på en kamerasensor. Genom nattbelysning och ett ljust underlag har man bättre tid och chans att verkligen kunna se dem - samt få till ett fotografi.

Precis som jag nämnt i tidigare inlägg från den här nattlamps-sessionen, har jag inte riktigt gett mig tid att på allvar ännu luska ut deras arttillhörighet - åtminstone inte med någon riktig säkerhet i ryggen. Har lurat mig själv att jag helt säkert ska ha tid med sådana uppgifter en kulen höstdag. När det gäller de fyra steklarna i det här inlägget har jag fått assistans - eftersom jag skickat runt några av bilderna.

Det enda jag var riktigt klar över (utan konsultation) var att den svartbruna stekeln på de fyra första bilderna, är en brokparasitstekel (Ichneumonidae). Underfamiljen är Orthocentrinae - och det fick jag hjälp med.

En liten snabbkoll på Orthocentrinerna ger vid handen att underfamiljen tidigare varit lite av en så kallad skräpkorg, en "waste basket" dit allehanda Ichneumonidae-släkten tidvis slängts när man för tillfället inte riktigt hittat vettigare platser för dem i släktträdet (överdrivet uttryckt). "Skyldig" till Orthocentrin-skräpkorgen var Henry Townes (1913-1990) - Amerikansk entomolog och ett av de absolut viktigaste namnen i brokparasitstekel-forskningens historia. Skräpkorgen är antagligen en smula städad numera.

Orthocentrinae är en talrik underfamilj och fortfarande verkar det vara mycket som är outforskat ner på artnivå. Det är iofs inte alls ovanligt när det handlar om familjer och underfamiljer med många närstående arter. Vad jag i all enkelhet nu hittat kring dem ger vid handen att merparten verkar leva i barrskogsområden. Orthocentrinerna är riktiga tajga-steklar. Deras parasitoida verksamhet tycks till stora delar kretsa kring fungivora tvåvingar (Diptera) - ofta t.ex. svampmyggor (Mycetophilidae).

Orthocentrinen på bilderna är ca 6-7 mm lång.

Edit: Antagligen Plectiscus. Troligen P. impurator.

Nästa stekel under nattlampan är nästan lika "stor" som föregående. Uppemot 6 mm ska den vara enligt mitt millimeter-exakta ögonmått.

Stekeln tillhör familjen Proctotrupidae - svartsteklar. Enligt ett antal källor jag nu snabbt hittat, ska de vara parasitoider på skalbaggslarver och tvåvingar (beroende på stekel-art då alltså).

Ett tydligt och enkelt kännetecken för familjen Proctotrupidae är det karakteristiska vingmärket (Pterostigma) med den lilla smala cellen tätt bakom. Vingmärket ska också vara en ledtråd vad släkte beträffar men jag sitter med för dåliga nyckar för att komma vidare på ett vettigt sätt.

Edit 6.1.2020: Artbestämd av Victor Kolyada till Codrus niger (hane).

Följande stekel är en riktigt liten och delvis hårig sak. De andra steklarna kom bara i ett exemplar per art men åtminstone tre st av den här stekeln beträdde scenen.

Typ maximalt tre millimeter mellan antennfäste och bakkroppsspets. Antennfästet ja... Typiskt för familjen Diapriidae (hyllhornsteklar) är den lilla "hyllan" som sitter i pannan och på vilken antennerna är belägna. De olika underfamiljerna har varierande grad av prominens på den där hyllan. Hos några av arterna är det rena balkongen.

Kommer man vidare från familj på den här då? Tja. Underfamiljen är i alla fall Belytinae. Därefter får jag svårt - gruvligt svårt. Jag är trots allt beredd att göra en tokvild chansning och sätta ett kryss i rutan där det står Aclista. Då står jag på så tunn is att jag antagligen inte ens har annat än ytspänning under fötterna. 

Edit 6.1.2020: Artbestämd av Victor Kolyada till Aclista cf. neglecta.

Verkar som om även Belytinae-steklar huvudsakligen är parasitoider på svampmyggor (Mycetophilidae), men även sorgmyggor (Sciaridae). 

Med den sista stekeln - som inte var mer än 2,5 mm - tänker jag ta det lugnt. Inga vågade gissningar här inte. Det är en mindre släkting till stekel nr 2 i detta inlägg. Med andra ord ytterligare en representant för Proctotrupidae - svartsteklar.

Edit 6.1.2020: Enl. Victor Kolyada Exallonyx sp. (hane). Stort tack för granskningen av steklarna!