Bådaviken 23.3

Ny helg, nya möjligheter. 

Förre veckan nämnde jag att det vore idé att någon annan plats för omväxlings skull.

Det blev samma gamla vanliga Bådavikenvisa.

Flera, typ 5-7, plusgrader och soligt. Vinden svag från sydväst. Isläget ungefär samma som föregående helg. 

På Torsöfjärden finns den indrivna isen kvar.

En flock på kanske 10-12 tofsvipor kom "bakifrån" över fågeltornet och var aldrig i vettig fotograferingsvinkel. Men det var mina första tofsvipor för året och då får de också komma med i det här inlägget.

En av orsakerna till att jag återvände till Bådaviken var tofsmes och svartmes vilka hördes för en vecka sedan. Jag ville helt enkelt få visuell kontakt med dem samt eventuellt möjlighet att få dem dokumenterade. Inga sådana fåglar var på plats samtidigt som jag.

Blåmesar mättade magen högt uppe i trädkronorna.

Det gjorde även grönsiskor men dem hann jag aldrig få bild på. 

Vid ett tillfälle landade en grönsiska i en liten gran bara 1,5 meter från mig. Men den drog förstås omedelbart vidare när den noterade sitt misstag.

Trädkrypare, denna relativt orädda men försynta art, kom inom någorlunda bra skotthåll ett par gånger men resultatet blev eländigt på grund av hur de positionerade sig och på grund av framförvarande kvistar.

Öronen fångade kungsfågel men ögonen gjorde det inte. 

Bofink sjöng men satt inte på fotograferingsvänlig plats.

Typiska erfarenheter inne i strandskogen.

Några snabbt tagna bilder av lavar fotograferade med teleobjektiv = inte den mest lämpliga optiken.

Här ovan ragglav, Umbilicaria hirsuta, på sten i den lövdominerade strandskogen.

Svart kantlav, Tephromela atra, om jag inte misstar mig. Osäkerheten är påtaglig.

Det här skulle kunna tänkas vara gråstenslav, Aspicilia cinerea, men, än så länge, utan apothecier (fruktkroppar). Riktigt stor osäkerhet.

Slutligen vad som borde vara kaklav, Xanthoparmelia conspersa (utan apothecier).

Väldigt sällan hör eller ser man nötskrika i Bådaviken. Jag kan räkna observationerna på en halv hand tror jag.

Nu fick jag till och med en nötskrika dokumenterad. Men det blev knepigt. Tvingades ta till manuell fokus eftersom den satt på förtvivlat långt avstånd och med många lager framförvarande kvistar i vägen.

Vild talgoxe. Det vill säga en sådan man möter ute i skogen och inte hemma i trädgården.

Blåmes som först undersökte fågeltornet...

... och därefter solcellsanläggningen som förser stängslet med elektricitet när Highland-korna är på plats.

Utkikstornet på Rågårdsskatan i Fäboda

Längst ut på Rågårdsskatan en bit från kaffestugan ute vid Fäboda, Jakobstad, står ett nytt utkikstorn. Tornet är tillgänglighetsanpassat och från parkeringen vid kaffestugan sträcker sig träspångar de ca 400 metrarna fram till tornet.

Tornet initierades för många år sedan av Jakobstadsnejdens Natur r.f. (JNN) och efter en hel del förarbete blev uppförandet realiserbart 2022 tack vare material från UPM och arbete utfört av Alerte på beställning av staden Jakobstad.

Senaste lördag (15.4) besökte jag tornet för första gången. JNN planerar informationsskyltar för tornet och i egenskap av styrelsemedlem var jag där för att fundera på planeringen av skyltarna. Samtidigt var det förstås trevligt att se tornet och vad som kan ses från tornet. Kameran självfallet medhavd.

Vad som gjorde att jag aldrig tog en bild av själva tornet är ett mysterium. Med 84,2 på skamskalan medger jag härmed att jag totalbrutalt stulit ovanvarande bild från staden Jakobstads hemsida. Fotografens namn hittar jag inte. Eftersom fotografiet kanske inte har ett egenvärde ur försäljningssynpunkt hyser jag förhoppning om att min delning inte är av skadligt slag. Men frågat har jag alltså inte.

Vintern klamrar sig envist fast den senaste värmen till trots och isarna runt strandlinjen ser inte ut att ge med sig riktigt än. En del vind och vågor kunde kanske ändra på saken lite snabbare.

Särdeles artrikt var det inte på fågelfronten.

På Näsiskatahällan, 400 meter mot nordväst, låter fågelhäckningen vänta på sig. Gråtrutarna och enstaka silltrutar var dock färdigt på plats. 

Tofsvipor fladdrade gruppvis förbi med jämna mellanrum.

"Det börjar bli för många sångsvanar" har jag vid enstaka tillfällen noterat att vissa personer tycker. Någon numerär gräns för hur många de får vara lyckas jag aldrig få reda på. Är det en hemlighet?

Hur som helst drog förstås en del sådana förbi också. Sångsvanar alltså. Inte personer som vet att sångsvanarna börjar bli för många.

Knölsvanarna rörde sig två och två. De häckar längs kusten och många av dem har kanske redan kommit "hem".

Skräntärnan hade antagligen anlänt riktigt nyligen. Den drog några varv över Näsiskatahällan och vinglade sedan in en bit mot Fäbodaviken innan den återvände och passerade tornet västerut mot kaffestugan.

Bilderna togs med Canon FD 150-600 L f5.4 av fåglar som alla var på stort avstånd. 

 

Våren i Bådaviken

Letade mig ut för att njuta av långfredagens kyliga snålblåst vid Bådaviken. Vår-avancemanget har ett tillfälligt uppehåll. Trots att jetvinden för tillfället snirklar sig så att kall polarluft dras ner över Norden, så är vintern dömd att gå under för den här gången. Senaste dagars kyla och nysnö är endast de sista konvulsionerna (hoppas jag). Nu är det bara att räkna in återkommande flyttfåglar vartefter de anländer.

Sångsvanarna har förstås frekventerat våra österbottniska åkrar länge redan.

Fjärden utanför Bådaviken släpper sin is. Det är säkerligen främst strömmen från älven som rivit upp den breda isrännan.

Bland träden inne i viken stressade rödhaken omkring.

Tofsviporna höll på med sitt fladderkrumbuktande och tjoflöjtande.

Passade på att ta några dokumentationsbilder över dagsläget fredagen den 14.4.2017. Alltid intressant att jämföra vårarnas antågande år från år.

Skogen bakom fågeltornet består till stora delar av björkar.

Svanar efter svanar passerade. Troligen var de på väg in mot någon betesplats.

På väg hem stannade jag till och spanade in vilka fåglar som håller till i älven. Andfåglarna representerades av storskrake, bläsand, gräsand och kricka.

Tornens kamp anno 2015

Handduken kastades in på fredagen. Eller tja... Bådavikens torn kunde helt enkelt inte fyllas med ett officiellt tornkampargäng. Förhinder och andra program ledde till att det hela avblåstes med kort varsel.

Men jag var mentalt inställd på att åka ut, så jag letade mig iväg på morgonkvisten. Det hade jag antagligen gjort oberoende. Det är helt enkelt skönt att bara finnas där ute.

Något egentligt räknande av arter började jag inte på med. Avsaknad av vettig tubkikare eliminerade möjligheterna att se fåglarna ute vid stranden samt de sjöfåglar som befann sig i vattnet längre ut. Det är egentligen helt sanslöst att jag faktiskt inte äger en tubkikare. Funderar skarpt på att göra något åt saken. Min taskiga förmåga att urskilja och artbestämma småfågelsång är ett annat allvarligt handikapp i grenen artkryssa.

Men om jag nu i efterhand trots allt räknar lite, kommer jag ändå fram till 35 med säkerhet bestämda arter. Dessa observationer gjordes mellan kl. 05.00 och 10.00. Klockan tio kände jag mig nämligen färdig med varandet i tornet och sökte mig hemåt.

Ska man nu nämna någon skild fågel så är väl årtan en sådan (se bild nedan). Fisktärna kan också få sitt namn utskrivet. Samma gäller ladusvala.

Flera arter som syntes veckan innan (se den långa serien av "andra maj-inlägg") var som bortblåsta. Inte en bläsand, ingen skedand, inga brushanar, inga kärrhökar.

Den här gången kom årtorna inom lite närmare synhåll.

Ja, årtan finns absolut där i bilden.

Tofsviporna bjöd på sina sedvanliga halsbrytande konster.

Andra maj 9. Några avslutande arketyp-bådaviks-fotografier

Härmed avslutas denna "Andra maj"-serie. Bilderna är typiska fågelobservationer - så som man ser dem från tornet.

Pliktrunda

Det lovas gråväder och rusk till helgen. När detta skrivs har regnet precis nått Nykarleby men under förmiddagen sken solen. Då hade jag också möjlighet att göra en liten runda ut på ställen där de typiska, tidiga flyttfåglarna kunde tänkas hålla till. Det har varit skralt med den typen av aktivitet från min sida hittills den här våren. Ett par timmar frisklufts-vistelse kändes således suveränt.

Tofsviporna anländer och börjar synas på allt fler åkrar och gräsplättar.

Allt färre åkrar verkar sakna sångsvanar. De har verkligen kommit i stora mängder nu.

Tofsvipan och sångsvanarna dokumenterades i Munsala.

En annan tofsvipa joggade omkring vid Kimo åmynning.

Åkte iväg till åmynningen och fågeltornet för att se hur mycket isen gett med sig sedan 18.3. Ändringen var inte dramatisk. Totalt låg 14 st grågäss utspridda lite här och var. Två kanadagäss var också på plats. Alla höll sig på behörigt avstånd från fågeltornet.

Gråtrutar - som alltid närvarande. De befann sig mestadels långt ute på isen.