Lavsnabblöpare, Philodromus poecilus, har blivit en art jag tenderar följa lite mera noggrant än många andra. Visserligen ägnar jag mig inte åt någon tokmetodisk kontroll och jag lägger inte ner överdrivet mycket tid på dem. Men eftersom Bådaviken är en plats jag återbesöker med jämna mellanrum, eftersom arten är relativt ovanlig och eftersom de finns i någon slags "population" i strandskogen blir de möjliga att följa upp.
Hittills har alla jag observerat varit subadulta och vuxna. Ungar eller juveniler har jag inte upptäckt. Subadulta individer har hittats på våren fram till slutet av maj och med detta fynd 24.8 således också i slutet av sommaren. Eftersom de verkar övervintra i subadult ålder är det förstås rimligt att hitta sådana även mot höstsidan.
Vuxna spindlar är observerade i första halvan av juni. Det föranledde en misstanke om att arten i de här trakterna eventuellt skulle kunna ha en tvåårig livscykel. Speciellt om alla spindlarna i Bådaviken är synkroniserade med sin tillväxt och årsrytm. I så fall blir det nämligen tight från parning och äggläggning i början av juni och nya subadulta individer i slutet av augusti.
Om årscykeln är tvåårig skulle alltså de här två individerna ha fötts förra sommaren och övervintrat redan en gång som unge eller juvenil. Alternativet är om hela populationen inte är synkroniserad och att det finns vuxna individer redan tidigare på våren. I så fall kan det kanske finnas möjlighet för en på våren kläckt unge att hinna bli subadult i slutet av sommaren. Speciellt ifall förhållandena är gynnsamma.
Dessa spekulationer innebär att jag måste försöka hitta flera lavsnabblöpare under perioder när jag inte tidigare sett dem. Det handlar främst då om högsommaren då det verkar vara helt tomt på lavsnabblöpare. Min hypotes har handlat om att alla då är små och närmast omöjliga att hitta. Dessutom vet jag inte exakt var de små kan tänkas vara. Fullt möjligt att de lever mera inne under bark eller högre upp på stammarna.
Men om det finns spindlar i olika ålder över hela året måste det rimligen vara möjligt att hitta dem eftersom de i en viss ålder förmodligen bör följa samma levnadsstrategier som de jag hittills hittat. Spaningarna nästa säsong har härmed fått nya riktlinjer. Eventuellt drar jag iväg dit ännu den här hösten ifall vädret är bra.
Den 24.8 var Bådaviken knökfull av hjortflugor. Tidigare har jag samlat in en del, men den här gången brydde jag mig inte i att göra det. Samlingen börjar innehålla tillräckligt många hjortflugor. Situationen med dessa flugor gjorde dock att koncentration, uthållighet och tålamod rämnade. Det blev slutligen mentalt omöjligt att spana avslappnat och länge efter spindlar och annat när man ständigt hörde det karakteristiska surret som tystnade precis bakom örat varpå något kunde anas ränna in i hårbotten och försvinna.
Stekeln som stannade upp och undersökte lavsnabblöpare nr. två är inte intresserad av spindeln i något slags parasitiskt hänseende. Det är en brackstekel (fam. Braconidae) och mig veterligen har vi inga bracksteklar som parasiterar på spindlar överhuvudtaget. Mötet var alltså av slumpmässig karaktär. Enligt expertis torde stekeln tillhöra släktet Meteorus (underfam. Euphorinae, skalbaggsteklar) vars arter är parasitoider på fjärilar och skalbaggar.
Spindlarna ser förresten fräscha och ganska nyömsade ut med intakt behåring över hela kroppen. Inte alls så slitna som de tenderar vara på vårarna.
