Tornens kamp 9.5

Årets Tornens kamp gick av stapeln 9.5. 

"Men vänta här nu!" säger den bloggläsare som råkat läsa ett inlägg jag publicerade i november 2025 och som vet att min medverkan i Tornens kamp brukar ske i Bådaviken.

"Det är något som inte stämmer här!" fortsätter hen.

Det är fullt möjligt... att någonting inte stämmer alltså. 

Men sådant behöver vi inte hänga upp oss på här och nu. Fåglarna är trots allt det intressanta och jag hastar härmed raskt över till dem i stället för att dröja kvar vid överflödiga oväsentligheter.

Fiskgjusen ovan passerade med fisk i klorna. Avståndet till fiskgjusen var långt utanför all tänkbar vettig fotograferingsdistans men jag tryckte ändå på slutarknappen för att se om det skulle vara möjligt att bedöma vilken fisk den fångat. 800 mm och riktigt hårt beskuren bild. Tror det är en braxen.

Kärrhöksparet (brun kärrhök) har relationen i skick och hänckningsförberedelserna är i full gång.

Tornfalk är inget automatiskt artkryss i Bådaviken men ibland stryker de förbi. De gånger jag oftast sett dem har varit i samband med större insektsvärmingar.

Den här tornfalken stannade till nårga tiotal sekunder för att ryttla över strandängen. Där rör sig diverse små däggdjur men någon visuell kontakt med sådana fick tornfalken inte och drog sedan ganska snabbt vidare.

Sädesärla är standard runt... utkiksplatsen.

Grågås som ser skeptisk ut. Försöker antagligen komma underfund med vad det är som inte stämmer.

Avståndsdokumentation av den småspov som trevligt nog flög förbi. Det händer inte så ofta.

Kärrhökshonan med bomaterial.

Mera avståndsdokumentation. Den här gången av gulsparv som numera syns allt mer sällan i Bådaviken.

Under fjolårets fågelinventering hörde jag gulsparv vid endast ett enda tillfälle tidigt på våren. Åren dessförinnan har jag inget minne av att jag skulle ha sett eller hört några. Men går man tillbaka tio år var gulsparv en typisk strandängsfågel i Bådaviken.

Åt andra hållet - alltså in mot den äldre strandskogen - huserade bl.a. gransångare som tacknämligt också skymtades mellan kvistar och blad vid några ögonblickliga tillfällen.

Noterar förresten att det är första gången gansångare dyker upp här på bloggen. Skål för det!

Mera grågäss.

Slutligen några sädgäss... eller egentligen skogs-/tundragås numera.

Det nedre paret längst till höger är bläsgäss.

Det här året blev en smula trögt. Vi kom upp till 54 arter men det satt hårt åt. Många vanliga arter saknades helt. Blåmes dök upp först när vi höll på att avsluta för dagen. Det tog också väldans länge innan några änder visade sig och då var det endast dussinarterna gräsand och kricka som till slut skymtades. 

Men våren har varit riktigt tidig. Tornens kamp är ganska sent inom sin möjliga "tidsgaffel" och häckande par hade säkerligen redan ägg att ruva och förde rent allmänt en mera undangömd tillvaro.

Sothöna, som förra året trevlig nog återkom till bådaviken med flera par, var som bortblåst nu. 

Vattenrall hördes inte heller men rördrom tutade i alla fall.

54 arter kändes som en låg siffra men statistiken visar att det är ganska ordinärd mängd:

2025 - Medverkan. 60 arter.

2024 - Medverkan. 57 arter.

2023 - Medverkan. 50 arter.

2022 - JNN deltog inte.

2021 - Avblåst pga. pandemi

2020 - Avblåst pga. pandemi

2019 - Jag hade dubbelbokat mig och sedan blev det ändå ingen medverkan av JNN. Ett snöfall slog till mot nejden.

2018 - Medverkan. 52 arter.

2017 - Jag blev tvungen att dra iväg på annat uppdrag. 58 arter observerades av laget på plats.

2016 - Total blackout! Tog ofattbart tokfel på dag och åkte aldrig ut på lördag, men ordnade väckning på söndag. 49 arter observerades av dem som hade hum om veckodagarna.

2015 - Ingen medverkan av JNN, men jag åkte ut en liten stund hur som helst.

2014 - Medverkan. 56 arter.

2013 - Medverkan. 48 arter.

2012 - 50 arter.

2011 - 57 arter.

2010 - 55 arter.

(2010 - 2012 var jag personligen inte med på Tornens kamp)

 

Myrsvärm, fågelmoln och rymdskepp

En del av den här sommaren - en ganska stor del - går åt till att pynja med huset. Bland annat målas delar av fasaden. När jag i morse klev upp i byggställningen och skulle börja smeta färg noterade jag att det var hyfsat många flygmyror på väggen. Trädgårdsmyror - Lasius niger - svärmade och när jag såg mig runt omkring noterade jag att det var något som kanske hela grannskapets alla kolonier och möjligen mer därtill gjorde.

Jag blev givetvis tvungen att hämta kameran. Några helhetsbilder blev det inte men väl enskilda fotografier av de inblandade aktörerna.

Drottning.

På de bevingade myrorna ser man tydligt släktskapet med steklarna

Ovanför var tornseglarna - Apus apus - talrikare än vanligt. Säkerligen lockade myrorna de allra flesta av stadens tornseglare till vårt kvarter.

Då jag hade plockat 400mm-objektivet på kameran blev det bara individuella fåglar som dokumenterades men ibland fick ändå två fåglar plats på samma bild. Tornseglarna kretsade runt, runt och hela gruppen böljade hit och dit. Säkerligen i takt med myrsvärmarnas täthet.

Efter en liten stund dök måsflocken upp. Det var en blandning av fiskmåsar och skrattmåsar. De höll sig på något högre höjd än tornseglarna men flög annars runt ungefär på liknande sätt. De snappade konstant med näbbarna i alla riktningar.

EF 400 f5.6 L har riktigt snabb och bra autofokus men när det handlar om tornseglarnas fart och svängar får både autofokus och fotograf svårt att hänga med. Det blev många helblåa fotografier men några tornseglare fastnade ändå.

Tornseglarna har en extra plats i mitt hjärta. Vår kallvind har tidigare varit en hemsk dödsfälla för de stackars fåglarna. De lyckas nämligen ta sig in mellan taket och översta stockvarvet men hittar inte ut då de likt flugor istället luras till fönstren. I värmen och den torra luften har de snabbt strukit med. De första somrarna började vi ofta dagen med att gå upp och kontrollera ifall någon tagit sig in. Tack och lov är de lättfångade eftersom de inte kan flyga efter landningen vid fönstergluggarna. Därefter har det handlat om att få vatten i fåglarna och efter en stund brukar de piggna till. Då är det bara att hålla dem högt eller t.o.m. slänga upp dem i luften så brassar de iväg. Numera har vi mörklagt alla fönster utom två där vi helt enkelt tagit bort rutorna och efter den lösningen har inga tornseglare blivit fångna.

Tre par häckar också i huset.

Plötsligt svepte även en tornfalk in över scenen.

Den stannade upp och ryttlade några sekunder...

... men var sedan inte särskilt intresserad av att dröja sig kvar.

De övriga fåglarna jagade vidare.

Och så var det det där om rymdskepp. När jag senare åter var uppklättrad i byggställningen så kom tornseglarna gång på gång förbi väldigt nära. De flyger ju ofta i formation och låter samtidigt höra sitt intensiva skrik. När de viner tillräckligt nära förbi öronen så hör man också ljudet av vingarna som skär genom luften. 

Formationsflygandet i hiskelig fart nära huskroppen i kombination med skriket och ylet av vingarna gav mig direkt associationer till de gamla Star Wars-filmerna och Imperiets TIE-fighters.

Fantastiska fåglar, de där tornseglarna.