Canon EOS 60D + FD Auto Bellows + El-Nikkor 105 f5.6 @ f11 + 2 st diffuserade blixtar
Nåväl. Nu har den och dess artränder nått sitt fullvuxna stadium och uppträder talrikt bland hallonen här hemma hos oss. Hallon hör definitivt till deras favoritväxter men de suger gärna safter ur växter från ett antal andra familjer också.
Canon 7D mkII + Canon FD 200 Macro f4 @ f11. Naturligt ljus
I förra inlägget nämnde jag att jag skulle återkomma med bildjämförelser mellan objektiven Canon FD 200 Macro f4 och min standardutrustning i form av bälgen FD Auto Bellows med El-Nikkor 105 f 5.6 påkopplat. Våren 2013 jämförde jag dessa lite halvdant med påföljande rapport. Då användes samma kamerahus. När de nu fått vara med ute i hallonbuskaget och agera, så är förutsättningarna nya. För det första är ljussättningen inte jämförbar. Med bälgen + El-Nikkor används två diffuserade blixtar. Arbetsavståndet är ju så pass kort att det är möjligt. Med FD 200 Macro blir det solen som får stå för ljuset. Solen är inte alltid en så bra ljuskälla i de här fallen. Det blir lätt för skarpt.
En annan skillnad är att kamerahusen inte längre är samma. När de testades tidigare hade jag bara Canon EOS 60D. Nu är det huset kvar på bälgen men på FD 200 hade jag monterat ett EOS 7D mkII-hus. Det ska förstås addera kvalitativa fördelar. 7D-huset sätter jag inte på bälgen. Orsaken är att man så lätt pumpar sensorn full av damm - vilket jag effektivt gjort i 60D-huset. Så 7D får hållas med "normala" objektiv. En annan grej som gör att jag fortfarande helst kör 60D på bälgen är att den vridbara lcd-skärmen är perfekt för makro. Det är också i huvudsak via Live View som bilder tas (snarare än med ögat i sökaren alltså). Sökaren i 60D tycker jag inte riktigt om. Den är inte tillräckligt "klar" och jag har svårt att se när skärpan är på rätt ställe. Därför letar jag fokus via uppförstorad detalj på skärmen istället - och eftersom man sällan håller kameran rakt framför sig så är vridbar skärm guld värd.
Canon 7D mkII + Canon FD 200 Macro f4 @ f11. Naturligt ljus
De två objektivlösningarna ger förstås helt olika förutsättningar. Med bälgen är arbetsavståndet kortare och blixtarna gör det hela mycket bökigare. Det är en hel del utrustning som ska klämmas fram rätt nära motivet som inte sällan sitter inne bland blad och kvistar. Ett långsmalt 200mm-objektiv är så oerhört mycket behändigare på den punkten.
Canon EOS 60D + FD Auto Bellows + El-Nikkor 105 f5.6 @ f11 + 2 st diffuserade blixtar
Bilden här ovan är inte skarp men jag tog med den bara för att visa lystern i det vackra bladguldet (vingarna) på skinnbaggen.
Canon 7D mkII + Canon FD 200 Macro f4 @ f11. Naturligt ljus
Trots bättre kamerahus, trots att FD 200-objektivet torde vara av god kvalitet (trots sin ålder) och trots att "användarvänligheten" är så mycket bättre, så får jag inte till det med objektivet.
Det hjälps liksom inte. Resultaten blir helt enkelt inte alls lika tillfredsställande som med bälgen och El-Nikkor. En del av det är definitivt ljuskällans (solens) påverkan av kontrasterna och om jag fotograferar vid mulet väder (eller i skugga) så behöver ISO vridas upp en hel del. Det ger ju istället grynigare resultat (även om 7D mkII) är mycket bättre än t.ex. 60D på den punkten). Med 60D kan jag alltid köra med ISO 100 eftersom blixtarna levererar ljuset. 7D har bra sökare men jag har ändå lite halvknepigt att hitta rätt fokus. Tack och lov är det ju inga problem att ta miljoner bilder och sedan hitta en där man träffat något så när rätt.
Canon EOS 60D + FD Auto Bellows + El-Nikkor 105 f5.6 @ f11 + 2 st diffuserade blixtar
Nu kämpar jag vidare med gamla och billiga grejer (förutom det senaste kamerahuset då alltså) och det finns förstås prima högkvalitativa alternativ i butiken. Men på något sätt finner jag ett nöje i att nyttja dessa gamla prylar. Ett är dock klart. Merparten av småkrypsfotograferandet kommer även i framtiden att ske med bälgen&El-Nikkor framom FD 200 Macro. Det är endast i undantagsfall det senare är att föredra. Bl.a. testade jag det på ett antal fjärilar och då (så stora insekter) finns det onekligen vissa poänger med objektivet.
Coreus marginatus övervintrar som vuxen och äggläggningen sker på våren. Sedan får vi se om de blir så många som de faktiskt varit den här sommaren.
På sista bilden kan man mellan andra och tredje benparet se en liten mörk öppning. Det är genom den öppningen som dessa och andra skinnbaggar (bärfisar) släpper ut de ämnen som gör att man rynkar på näsan.
