Svanar och tranor utan hälften av mojängerna

Finn fem fel.

Senaste fredag fick jag för mig att skaka lite liv i filmutrustningen som legat orörd en tid. Plockade ner prylarna i tvenne väskor, slängde dem på en [last]cykel och trampade till en närbelägen åker där svanar, gäss och tranor håller till. Gick in i skogen intill åkern och smög fram till skogsbrynet där jag i all enkelhet hängde ett kamouflagenät på lämpliga kvistar och riggade kameraprylarna i skydd bakom.

I väskan ligger mikrofonen. Den förblev oanvänd eftersom jag hade glömt en liten adapter som krävs för att få ljudet vidare till kameran. På marken ligger stillbildskameran och är obrukbar på grund av att minneskortet fanns kvar hemma intryckt i datorn.

Även om det kändes snopet att ha glömt behövliga attiraljer, var det kanske ändå ingen panik. Jag var ju inte 200 km hemifrån med avsikt att sitta i timtal och/eller producera hisnande material för kommande BBC-dokumentärer. Tog enstaka stillbilder med filmkameran - som ju ändå egentligen är en stillbildskamera. Dess egen mikrofon är dessutom ganska okej. Några klipp från dagen finns i filmen längst ner. Klicka på YouTube-länken för åtkomst till större bild.

Fåglarna var överlag på ganska stort avstånd. Så det är inga exceptionella närbilder. Ska man filma/fotografera sådana krävs fler timmar i bättre gömsle (även om detta provisoriska väl fyllde sin funktion alldeles hyfsat). Vädret var mestadels mulet. Det lilla solljus som ibland sipprade ner genom molntäcket bjöd på motljus. Men så blir det när man placerar sig på valda plats den tidpunkten på dagen.

Talgosaurus mes i slooowmoootion

Ännu en dag med GoPro-kameran ute vid matningen och ännu en liten film med dagens skörd. Överlag magert resultat och huvudsakligen bara talgmesar som vågar sig fram. Alla andra fåglar är fortfarande skeptiska till kameran. En grönfink tog mod till sig och mumsade frön framför linsen en stund, men den finken är inte med i den här filmen. Han satt ändå en bit bort och det var inte så spännande.

Varen icke oroliga alla vintermatningspuritaner med bacillskräck. I normala fall är maten inte i dylik hög på marken. Det är bara tillfälligt nu när jag provar kameran och bekantar mig med avstånd, bildvinklar, fågelrespons och allt möjligt annat tokvetenskapligt.

Som vanligt trycker man på YouTube-logon eller i helskärmsläget om man vill se den rafflande filmen i större ruta. Eventuellt behöver man ställa om upplösningen också.

Anstaltar med GoPro vid vintematningen

För några vintrar sedan placerade jag häcken på en pall under en presenning intill fågelmatningen och krånglade ihop några simpla filmer med gårdsmatningens gäster. Ett sammandrag av några dagars filmande ses nedan.

Det slog mig för en tid sedan att jag ju kunde testa filma samma motiv med GoPro-kameran. Så jag placerade helt sonika ut den lilla tingesten och lät den göra jobbet medan jag drack kaffe. Inledningsvis fick jag inga resultat. Det visade sig att kameran inte lagrade det filmade materialet ifall batteriet dör mitt under jobbet. Man måste alltså fysiskt trycka av kameran för att filmen ska sparas på kortet. 

När det är kyligt - vilket det är på vintern även om det är "varmt" - så är förstås batteri-livslängden sämre än normalt. Det betyder att jag måste kolla hur länge kameran klarar av att filma innan batteriet dör. I dag mäktade den med ca 60 minuter - vilket är ca 1,5 h kortare än "normalt" - vilket i sig är kortare än vad batteriet egentligen borde kunna klara av. 

Jag testade även alternativet att styra kameran via telefonen. Problemet är att fågelmatningen och köksfönstret verkar vara typ tre-fyra meter utanför Wifi-räckvidden.

Hur som helst. Det är bara att prova sig fram.

Jag passade alltså på att skubba ut för att stänga av kameran precis när jag misstänkte att den skulle vara på väg att slockna. Att springa ut till kameran är förstås samma sak som att även störa pippifåglarna. Förutom att lära mig batteriets livslängd, var testerna också ämnade att vänja fåglarna med kamerans närvaro. Jag har inlett med att ha den placerad på lite avstånd. Det är med andra ord inga tuffa närbilder än så länge. Jag har också valt att använda kamerans vidvinkelinställning. Gillar nämligen vidvinkeln ganska mycket. Testade även 60fps men just då ville inga fåglar komma framför linsen. Så även om jag skriver "på lite avstånd" betyder det att kameran är ca 70 cm från fröautomaten i första filmen, samt ca 40 cm från nöthögen i andra filmen. Det betyder att kameran i stort sett behöver placeras rätt ner i nöthögen för att talgoxarna ska fylla ens en fjärdedel av bilden.

Nedan är härmed ett par galet rå-tråkiga klipp med nästand enbart talgoxar - i stort sett de enda som hittills vågat frekventera fågelmatningen i någon större omfattning när kameran var på plats. Ett lysande undantag var dock kajan i slutet av första filmen. Men det var tillfälligt. Så fort kameran lyftes in skockades kajorna så att hela kvarteret svartnade. Kajor är uppmärksamma rackare. Kan inte låta bli att tycka om dem.

Klickar man på YouTube-loggan i respektive filmruta, finns det förstås möjlighet att se dem i lite större format (på just YouTube)

Rödstjärtungarna i rörliga bilder

För dem som haft vägarna förbi den här bloggen tidigare är trädgårdens rödstjärtar kanske bekanta i någon mån. Åttonde juli försökte jag klämma in några minuter filmning av ungarna och en del av de klippen är sammanställda i denna 4 minuter långa snutt. Som vanligt kan man ställa om upplösningen till 1080p i kugghjulet nere till höger.
Klippet på YouTube.
Favoritsekvensen är när vår kära jycke fick för sig att komma intill kameran och flåsa precis i ögonblicket då den ena ungen matas. Jag kunde i och för sig klippa och klistra med ljudspåren så att hunden trollas bort men har i nuläget inte gett mig själv den tiden med materialet... så omvälvande film är det ändå inte att den går rätt in i BBC's tablå ifall flåsandet retuscheras bort.
För övrigt märker jag själv hur oerhört mycket bakgrundsljud lilla Nykarleby producerar. Man noterar det inte i den egna vardagen men på en film som denna är det en betydande del av ljudspåret.

Filmtajm - nu med igelkottar

Den 24.5 drog jag ut filmutrustningen och försökte trotsa skymningen. Det idkades nämligen igelkott-erotik bland vitsipporna och daggkåporna ute i trädgården. När vi upptäckte kottarna var de tre stycken men den ena (eller tredje) var en liten hane som helt enkelt blev bortjagad. När den stora hanen hade klarat av konkurrentproblematiken tog han sig an den arbetsamma uppgiften med att försöka prångla ut sina gener. Igelkott-pappor får jobba hårt innan de blir... pappor. Det är förmodligen inte lätt att vara hona i det här sammanhanget heller... ha en envis taggig buffel som timme in och timme ut gnider sig runt en på det där sättet. Inte konstigt att hon tuffar och låter och småhoppar stup i ett.

Jag filmade väl totalt en halv timme eller så. Sedan blev det onödigt mörkt och samma visa skulle ju pågå till långt in på småtimmarna för att sedan fortsätta nästa natt, natten därpå, efterföljande natt och kanske ytterligare några nätter.

Båda dessa igelkottar håller nu konstant till i trädgården. Fortfarande också ofta nära varandra. Idag låg hanen och sov mitt i en rabatt. Han hade placerat sig i en liten grop och det som syntes var en platt matta av taggar som välde ut över marken. Det var nog bara en eftermiddagslur för han var snart på benen igen. Magen knorrar nästan ständigt i dessa små varelser. 

De frekventerar trädgården så pass kontinuerligt att man nästan stöter på dem om man bara vill. Funderade på att jag skulle ta ett fotografi för det här inlägget, gick ut, träffade direkt på hanen och plåtade bilden här högst upp. Stannar man bara upp och lyssnar lite så hörs de på ganska långt håll när de bökar bland torra löv.

I filmen hörs trafikljudet från stan. Bilar och igelkottar är ju ingen rolig kombination och här i centrum såg jag nog fyra-fem överkörda kottar förra året. Det är ett stort frågetecken för mig. Igelkottar rusar inte precis fram med fart ut på gatan och hastighetsbegränsningen är 40.

Nåväl. Vi ska hoppas att så många som möjligt klarar sig och att igelkottarna fortsättningsvis kan få vara kvar i vår omedelbara närhet.

Några klipp i filmen körs i överhastighet. Det fick bli så för att illustrera den utdragna proceduren. I de snabbare klippen blir stadens trafikljud förvanskade och det låter som en formel ett-tävling i bakgrunden. T.o.m. lite ylande mot asfalten samtidigt som igelkotthanen i uppspeedat tempo tar sina varv runt honan.

Honan på filmen är förresten högst sannolikt samma som jag fotograferade och bjöd på mat några dagar tidigare

Som vanligt är filmen i HD-kvalitet. Detta ställs alltså in i "kugghjulet" nere till höger i filmrutan (syns är man tryckt på play). Filmen kan behöva pausas för att det ska byta till HD1080. Större ruta kan tas direkt eller via filmens YouTube-sida. Där finns lite fler alternativ.

Taltrast - även på film

Järnsparven flög sin kos och jag fortsatte vidare till en plats med glest stående höga träd. Här dominerades ljudbilden av klara, korta och upprepade fraser levererade med rejäl pondus. 

Det var givetvis taltrasten - Turdus philomelos - som beslutsamt proklamerade sin egen närvaro. Han har en skön stil. Den långsamma - ja alltså "talade" - sången förmedlas med ett avslappnat och självsäkert sätt. Lite som Johnny Cash en gång i tiden. Jag höll mig på avstånd för att inte störa. Ni kan höra och se honom (taltrasten. Inte Cash) i klippet nedan. I filmsnutten skymtas även en blyg rödhake. De var flera sådana men jag lyckades den här gången inte filma dem bättre än så här. Däremot blev det något enstaka fotografi. De kommer in på bloggen lite senare.

Taltrastarna brukar också synas vid Bådavikens fågeltorn. Däremot hör jag dem sällan där. De brukar dyka upp mot förmiddagen och är då främst i färd med att leta mat på marken framför tornet.

Dessa två - högst dokumentära - bilder är tagna från tornet 27.4. Notera Highland-komockan till höger i bilden ovan.

Svanälven

Härmed får även svanarna i älven komma ut på www i form av rörliga bilder. Materialet är alltså filmat 30.3 och omnämns också i ett tidigare inlägg.
Det blev nu rena långfilmen på 10 st minuter. Först ett ensamt par i en vak nära åmynningen, sedan ett högljutt gäng i höjd med åkern vid Dallunds och sist en lite mindre grupp nedan om kraftverket.

Blåsten skapade ett oerhört brus i mikrofonen trots att jag har en sk. "död katt". Försökte desperat redigera bort det men blev inte kvitt allt. Tack och lov var vindbruset i de lägre frekvenserna så jag kunde eliminera en del utan att påverka svanarnas och de övriga fåglarnas ljud.

Som vanligt ställbart till HD 1080p.
Youtube.

Vårflugorna - The Movie

Så har då flugorna och provfilmningen som ingick i föregående inlägg klippts ihop i en tre minuter lång hyllning till vårsolen. 

Intressant nog beter sig kamerahuset bättre med filmbilderna än med stillbilderna när objektivet - Canon FD 200 f4 Macro - är monterat. En hel del av "kristall-socker-oskärpan" dämpas. För att filma småkryp eller makro är nog bälg och El-Nikkor 105 fortfarande bättre rent kvalitativt (av mina alternativ alltså) men 200-objektivet är givetvis mera hanterbart och har den användbara tele-makro-kombinationen som gör att avståndet till småkrypen kan vara större. Så trots vissa kvalitativa frågetecken lär jag nog försöka filma mera med nämnda utrustning.

Filmsnutten kan ställas om till HD 1080p. 
Som vanligt också på YouTube.

Storsand, Monäs 1.3.2014

Lite material från gårdagen - snabbt ihopklippt.
Här är samma på YouTube - finns i HD.

Hjulfors-strömstaren på film

Fortfarande för lång - nästan 8 minuter - och med några konstiga klipp här och var. För att göra dylika grejer rätt ur filmatisk synvinkel borde klippen vara väldigt mycket kortare, de borde vara långt färre och framförallt borde jag ta bort alla klipp som liknar varandra och bara blir upprepningar av samma händelse - dvs. de där klippen jag smygfilmade medan strömstaren repeterar inför tagningen. Dessutom är det faktiskt tillåtet att kasta om klippen så att de inte ligger i kronologisk ordning (självironi). 
På så sätt så skapar man ju bättre "berättelse", rytm och komposition.
Men ska jag hålla på med sådant klippande så blir jag aldrig någonsin klar. 
Jag upprepar... aldrig någonsin klar!
Så nu får materialet pumpas ut på nätet i den här formen. Det är helt enkelt bara några "dokumentära" klipp från söndagens uppfriskande vistelse intill en trevlig liten fågel.

Mellan kameran och stativet fanns nu ett riktigt videohuvud. I minus 17° ville det inte längre vara så mjukt och följsamt. Jag skall dock återkomma till den saken i ett rent utrustnings-inlägg så småningom.

Materialet är nog i HD (1080) men när det var uppladdat gick det inte att ställa in till mer än 720. Det sägs vara så att man ska ha tålamod. 1080 lär dyka upp bland inställningarna långt efter själva uppladdningen. YouTube verkar nämligen behöva betänketid innan större filer kan synas som 1080. Men 720 duger ganska gott för tillfället det också. Man behöver ju inte se i helskärmsläge heller.
För att se i lite större format är det kanske lika bra att gå till YouTube-sidan.

Edit: 1080-inställningen dök upp som alternativ ganska snabbt trots allt. Bara att klicka på kugghjulet nere i högra bildhörnet. Man behöver ofta också stanna filmen innan det byter bildupplösning.

Best of december 2013

Ihop-editerad film från några olika datum förra året. En del av klippen har jag lagt ut tidigare men då inte i HD-kvalitet. Här återkommer de i nerklippta versioner och ihop-plockade med (som det heter) tidigare outgivet material.

YouTube länk finns här och som vanligt bör man ställa om visningen till 1080-HD (via "kugghjulet" nere till höger i bildkanten) om man vill se det som sådant.

En liten kort pilfinks-snutt

Var det månne någon av dessa som senare kvartade i holken?

Klubbskatan 6.1.2013

Sent om sider kom jag mig idag ut på en liten rekognosceringstur och näsan vändes mot Klubbskatan ute i Monäs. Söder om hamnen ägnade sig sju st knölsvanar och en sångsvan åt att äta. Bland stenarna i norr fanns ett knölsvanspar med tre ynglingar. De låg också oftast med aktern i vädret men pysslade tidvis även med lite fjädervård. Avståndet var stort men jag filmade ändå ihop några sekvenser som skulle få ligga till grund för lite kommande provklippning i editeringsprogrammet Adobe Premiere Pro.
Förutom en storskrakehona och en orrtupp (båda flög förbi) såg jag inte andra fåglar.
(Filmsnutten finns som HD-kvalitet)

Börja med ett vitt år? Eller ett vitnäbbat i alla fall.

Lite halvt emot mina principer ("att inte köra bil i onödan") slängde jag mig ner bakom ratten och körde iväg till Svedjehamn i Björköby. Där har ju nämligen en vitnäbbad islom huserat den senaste tiden.
Två andra lom-sökande var på plats när jag kom ut till simstranden lite öster om Svedjehamn. De hade då ännu inte fått korn på fågeln. Medan jag plockade bland mina medhavda prylar fick de dock syn på islommen som låg en bra bit ut i vattnet. Jag skulle tippa på ca 500 meter.
Jag fick också korn på den och vände kameran i rätt riktning. Tyvärr hade jag en del vass mellan mig och fågeln men tryckte ändå igång kameran och kollade samtidigt på fågeln genom kikaren.

Tog dock snabbt beslutet att röra mig ännu en bit österut längs stranden så jag tog tag i mina attiraljer och försökte hitta fram till en bättre position. Högvattnet gjorde att jag tvingades balansera mellan alldeles för djupt vatten och den täta strandvegetationen. Det tog en god stund att hitta den där trevliga platsen där jag tänkte att jag kan ägna flera timmar (de få ljusa timmarna) i lugn och ro.

När allt äntligen var riggat och klart stod ingen vitnäbbad islom längre att finna. Den hade gått upp i rök.
Med facit i hand borde jag ha hållit mig kvar där jag stod från början och bara flyttat mig några meter för att bli kvitt den där vassen ur synfältet. Jag skulle ha hållit järnkoll på fågeln och inte släppt den ur sikte när den en gång hade blivit lokaliserad. De två övriga gick ganska omgående efter de hade fått pricka av den så där fanns heller inte några hjälpande ögon längre. Nya fågelskådare dök upp men jag var lite väl långt borta - 150 m krånglig strand - från dem. 

Jag misstänker att lommen letade sig ut mot Reveln och höll sig där bland holmarna och stenarna eller så simmade den runt västerut och skulle ha varit bättre synlig från udden utanför simstranden.
Nåväl. Jag såg fågeln. Något annat dokumentationsresultat än ett grå liten prick hade jag inte väntat mig heller men bildmaterialet har nog ändå närapå passerat gränsen för det patetiska. Glatt publicerar jag ändå härligheten. Som efterrätt syns två andra prickar flyga omkring. Det är två havsörnar som håller till ute vid Reveln. Dit är det 1,5 km.

Kan vara idé att ställa in filmen på något HD-läge (1080 eller 720 vid "kugghjulet") för annars är de små prickarna ännu mera obegripliga.


Edit: För att alla kilometrarna i bilen inte skulle smärta mitt samvete alldeles för mycket gjorde jag en sväng via sommarstugan och kollade "så att allt var i ordning". Där förväntade jag mig också se en eller annan fågel men förutom en havstrut på en sten långt borta så fanns inte en enda pippi på plats.

Och: 
I centrala Björköby flög en sparvhök förbi framför bilen och vid broarna höll en snösparv på att flyga rätt in i bilen.

Fäboda 29.12.2013

Letade mig ut en stund mitt på dagen denna söndag i slutet av december 2013 då temperaturen fått för sig att nästan hålla midsommarkvalitet. 

Bland annat tog jag mig ut till Fäboda där jag sökte vindskydd intill stranden nedan om kaffestugan. De sedvanliga gråtrutarna gled omkring i blåsten och en havstrut seglade sakta förbi i motvinden. 

Sju st storskrakar (2+4+1) susade fram på typiskt manér och två svärtor fick räknas in. Den ena flög bara förbi men den andra låg i vattnet en bit utanför stranden.

För första gången (ute i fält) fick Canon-huset hållas fast i EF 400 5.6 L-objektivet och nya GH2-huset var kopplat till gamla zoomen. Den senare kombinationen användes bara för lite testfilmande. Bl.a. försökte jag hitta svärtan där ute bland vågorna. Inte lätt att få henne i sökaren och samtidigt hitta skärpan.




Också här på YouTube

Stativet (Induro AT 413) är prima. Det är stadigt och relativt lättarbetat men en aning tungt. Vikten är kostnaden för stabiliteten. Objektivet är tiptop och kamerahuset (Gh2) verkar lovande vilket det också borde vara efter alla positiva recensioner. Bra så långt alltså.
Men!!
Jag har fortfarande inte ett vettigt videohuvud utan plågar mig själv genom att använda mitt gamla Manfrotto kulledshuvud. För fotograferande är det inga problem men vill man filma med den utrustning som nu är monterad - och framförallt med det där objektivet - så är kulledshuvudet verkligen inget att rekommendera. Höll på att bli tokig när svärtan skulle fångas på bild. Man borde ha minst tre armar och helst kanske fyra för att lyckas kontrollera allt som behöver tryckas och vridas på.
Jag är ju en sådan där typ som måste läsa hundra recensioner innan jag slår till och skaffar något. När jag (tidigare i år) slutligen hade beslutit mig för vilket videohuvud som vore det optimala för mina önskemål och behov så tog produktionen av det plötsligt slut - eller det blev ett uppehåll. Jag får vänta till slutet av februari innan det är tillbaka i butikerna. Det finns visserligen alternativ men de är inte många. Problematiken handlar om att videohuvudet behöver klara av vikten på objektiv och kamera plus ytterligare några tillbehör. De flesta tänkbara och prismässigt överkomliga videohuvudena har sin viktgräns retsamt nära men på fel sida sträcket för vad kamerautrustningen kräver. 
Nåväl. Bra att fortfarande ha något att skylla på när resultatet är skakigt och skärpan felinställd.

På bilden här ovan syns också att objektivet är snett (lite lutat till höger) och kameran är "rak". Det har alltså att göra med den där sneda adaptern jag nämnde i inlägget om kamerahuset. Jag har också plockat bort batterigreppet från kamerahuset. Jag skrev ju att det är östaisatiskt "pilipali" men att det fungerar. Tjosan! Det slutade fungera ganska omgående. Något med kontakten till kameran som plötsligt får kameran att säga "Battery can not be used".

Värsta midvintermiddagsljusmörkret på film

En minut av gårdagens filmade material. Samtidigt ett dokument över det rådande mörkret som verkligen förstärks av bristen på snö och det rikliga regnandet. På några ställen hade jag fokuserat en aning fel men på det stora hela är jag grymt nöjd över kamerans (GH2) resultat. 60D-huset hade absolut producerat mera brus och oskärpa under samma svåra förhållanden.
Materialet är filmat med bländare 5.6, iso 1600, 2500 och 3200 samt snabbt editerat i iMovie.

Här finns samma på YouTube - där det finns möjlighet att justera till HD - 1080p.

Kimo åmynning och editeringsprogram

Har de senaste kvällarna suttit och småpetat med lite med filmat material. Det har väl iofs varit ganska uppenbart med tanke på inläggen jag publicerat nu nyligen. Mestadels har det handlat om att testa den nya iMovie-versionen och vad programmet kan göra. Tidigare har jag oftast använt Final Cut för den lilla mängd rörlig bild jag ägnat mig åt. Final Cut är ett proffsprogram som ger massor av möjligheter för den som sätter sig in i verktyget. Det har jag aldrig riktigt gett mig tid till. För en tid sedan gav min gamla dator upp och ny införskaffades. Programmen i den gamla maskinen började också bli av veteran-karaktär (så även Final Cut) och med nya datorn var det dags att även förnya mjukvarorna. Om inte annat så för att jag var mer eller mindre tvungen. Mjukvara har ju en tendens att blir för gammal till slut och vägrar kommunicera med nyare operativsystem och drivrutiner.

Eftersom jag är lite av en Mac-tönt så är nya datorn (liksom alla de tidigare) också en sådan. 
iMovie har jag tidigare lekt en smula med (det följer ju med mac) men höll mig huvudsakligen som sagt ändå till Final Cut eftersom det gav mycket fler möjligheter och var mera flexibelt. Med nya maskinen har jag inget Final Cut och jag har inte heller beslutat mig för om det är det eller Adobe Premier (ett annat bra editeringsprogram) jag vill fortsätta med. Final Cut har förändrats radikalt från den version jag hade och Adobe Premier är numera ett program man hyr via nätet.
iMovie har också ändrat en hel del. Så nu har jag således suttit och bekantat mig med den senaste varianten av det. Några avancerade grejer är programmet inte till för men det är ypperligt ifall man vill editera i all enkelhet. De små fågelfilmer jag nu gjort är alltså resultat av denna nya bekantskap samt lite provfilmning med kameran i kombination med FD 150-600-objektivet.

Det filmmaterial som är uppladdat på bloggen och dess YouTube-kanal håller inte för några stora skärmar. Jag har helt enkelt inte exporterat filmerna i några sådana versioner. Kändes inte nödvändigt för dessa "provbitar" då de tar plats och tid att ladda upp. När jag kikar på de stora filerna i datorn får jag ändå konstatera att objektivet är riktigt användbart. Fin skärpa och bra färger - så länge jag fokuserar rätt. Givetvis är en hel del av de kvaliteterna kamerans "förtjänst" men vad film beträffar finns det långt bättre kamerahus (stillbildskameror) än EOS 60D - för att inte tala om riktiga filmkameror på vilka man kan montera ett FD 150-600. Sådana filmkamerahus börjar dock bli i samma prisklass som 60D.
Gott om plats för förbättringar alltså.

Materialet till filmsnutten här ovan togs 16.10 och är väl mer landskap än rena fågel-dokumentationer. När fåglarna blir så små i förhållande till rutan (på youTube och bloggen) är det som sagt ingen idé att se dessa versioner i annat än små format. Men när jag nu ändå petat ihop klippen så kan jag lika väl även publicera dem. 

Mera film och mera från gårdsmatningen

Blåmesar, talgoxar, grönfinkar, nötkråka och en större hackspett.
Allt filmat under en liten stund tidigare idag.

Här är samma film på YouTube

Filmsnutt med sparvhök

I det här inlägget - från 2.3 tidigare i år - finns lite beskrivning och några bilder på sparvhöksmötet jag då hade. Jag filmade en hel del under de 40 minuter jag satt direkt på marken med en presenning över mig. Ljudet är bedrövligt då minsta rörelse under presenningen resulterade i massor av "skrappel" mot kameran/objektivet och således även mikrofonen (bara kamerans mikrofon). Egentligen borde jag fuska lite och spela in nytt ljud som kunde ersätta filmens ljudspår. Men det får bli ett framtidsprojekt ifall ambitionerna med det här materialet skulle ändra på något sätt.
Särskilt mycket annat än att sparvhöken äter sker inte i denna 4,5 minuter långa film. Kring 1:35 blir hon dock lite på alerten och spanar runt sig en stund. En liten höjdpunkt i manuset.

Finns också på YouTube.

Lite provfilmning från idag.

Finns även på YouTube.