Alysiinae

Tyvärr är vingarna allt för risiga för att jag ska kunna ta mig genom nödvändiga nyckelsteg. 

Jag är inte heller tillräckligt insatt i underfamiljen Alysiinae (Braconidae) för att direkt känna igen andra diagnostiska karaktärer vilka kan leda mig till släkte. Det är också för många släkten kvar efter det steg där mitt nycklande stannar upp för att jag ska se skäl att lägga ner den nödvändiga tiden att kolla upp dem alla. Ett snabbt "ögnande" på flertalet släkten gjordes men det resulterade inte i något av värde.

Dessutom är det här en hane. Sånt gör ju inte artbestämningstillvaron lättare precis. Jag får helt enkelt hoppas på en likartad Alysiinae med hela vingar i insamlingslådorna.

Aphaereta vondelparkensis

Ett växande frågetecken som ledde till en längre process som i sin tur ledde till att jag fick plocka upp hakan från golvet.

Kroppslängden är lite drygt 2 mm.

Steklar i underfamiljen Alysiinae (fam. Braconidae) känner man ganska snabbt igen på det förhållandevis breda och "fylliga" huvudet samt på vingnerverna. När man kommer åt att se käkarna har man ytterligare en diagnostisk karaktär för underfamiljen i fråga att ta fasta på.

Alltså Alysiinae - check!

Genom släktesnyckel för Alysiinae blev svaret Aphaereta. 

Sedan blev det - som så ofta - trixigare.

Tack vare kontakter via en fb-grupp erhöll jag en än så länge inofficiell artnyckel för Aphaereta. 

Pga. att nyckeln (av van Achterberg) ännu inte är publicerad finns den inte i nedanstående referensmaterial. Nyckeln är erhållen med löfte om att inte sprida den vidare. Den bör troligen ännu genomgå en del granskning och anses än så länge inte färdig.

Genom den nyckeln landade jag på A. vondelparkensis vilket är en ny art beskriven 2020 - för övrigt samma år som den här är insamlad. 

Men det kändes ju helskumt. 

A. vondelparkensis har så vitt jag hittills noterat inte hittats utanför Nederländerna... förutom ett förmodat, men troligen obekräftat, fynd i Belgien.

Själva beskrivningen av arten, samt jämförelsen med närstående arter (bl.a. A. minuta. Se ref.), gav mig också goda indikationer på att det här verkligen kunde tänkas vara A. vondelparkensis och inte den i Finland "ofta" rapporterade A. minuta. 

Skillnad i färgton på första tergiten jämfört med propodeum och övriga tergiter är en av karaktärerna för A. vondelparkensis. Samma gäller första tergitens "skulptur" och indelningar, propodeums centrala längsgående carina ("smal ås"), färgtonsskillnad mellan första antennsegmentet (scapus) och andra antennsegmentet (pedicellus), antal antennsegment och vingribbor. Vissa - eller många, beroende på hur man ser det - av dessa karaktärer är aningen subtila. Således kände jag att mina Alysiinae-insikter var alldeles för bristfälliga för att drista mig till något så vågat som att spika en dylik artbestämning

Skulle det ha handlat om arter som finns listade på laji.fi hade jag stannat vid att låta artbestämningen följas av ett frågetecken. Men när det nu råkade vara något så udda som A. vondelparkensis och eftersom jag vid upprepade granskningar inte kom fram till något annat hållbart alternativ kände jag mig tvungen att försöka se ifall van Achterberg skulle kunna tänkas kika på stekeln - eller bilderna.

Genom samma kontakt som skickade artbestämningsnyckeln förmedlades bildmaterialet till van Achterberg som i sin tur kunde bekräfta A. vondelparkensis.

Hakan i golvet när bekräftelsen kom.

Nåväl. Det skulle kunna vara möjligt att A. vondelparkensis egentligen inte är någon ovanlig art. Ett dylikt fynd i ett växthus i Nykarleby bland några förhållandevis enstaka (typ 100) steklar (varav bara sju Bracksteklar) insamlade 2020 ger rimligen inte särskilt goda odds för att hitta något som är väldigt sällsynt. 

Man får väl i så fall anta - jag spekulerar - att arten redan finns i flertalet samlingar men att den är bestämd och etiketterad som t.ex. A. minuta eftersom A. vondelparkensis inte funnits som beskriven art före 2020. En genomgång av insamlade steklar i minuta-gruppen kunde därför eventuellt resultera i fler exemplar av A. vondelparkensis. Eller?

Ett annat, kanske mer logiskt alternativ, är att stekeln kommit med någon växt eller något övrigt som importerats från exempelvis Nederländerna. Men växterna i växthuset är (var) huvudsakligen drivna från frön. Något bortglömt undantag kan dock finnas.

Stort tack till Hilco Meijer och Kees van Achterberg!

Referenser:

van Achterberg K, Schilthuizen M, van der Meer M, Delval R, Dias C, Hoynck M, Köster H, Maarschall R, Peeters N, Venema P, Zaremba R, Beltrami C, Nieuwenhuis F, de Rop N, Njunjić I, Koene JM (2020)

A new parasitoid wasp, Aphaereta vondelparkensis sp. n. (Braconidae, Alysiinae), from a city park in the centre of Amsterdam.

Biodiversity Data Journal 8: e49017. 

https://doi.org/10.3897/BDJ.8.e49017

Schilthuizen M, van Achterberg K (2020)

Corrigendum to "A new parasitoid wasp, Aphaereta vondelparkensis sp. n. (Braconidae, Alysiinae), from a city park in the centre of Amsterdam".

Biodiversity Data Journal 8: e50971.

https://doi.org/10.3897/BDJ.8.e50971

Alysiinae med långa antenner

De små bracksteklarna (fam. Braconidae) i underfamiljen Alysiinae är stort och grumligt vatten i min värld.

Som brukligt borde man ha samlat in för åtkomst till mer ingående kontroll av detaljer som inte syns på dessa bilder.

Det finns några släkten som inbegriper arter med dylika långa antenner, förhållandevis stora vingar och långt vingmärke (pterostigma). Jag har lutat lite mot att det eventuellt kunde vara Adelurola florimela, men samtidigt har jag än så länge inte gett mig tid åt att faktiskt granska denna förmodan mer ingående genom detaljer i vingribbor och längd på antennsegment. Det torde hur som helst vara möjligt att avfärda arten med tillgängliga referenser om det inte är den. 

Redigering 28.12.2023: Verkar vara Heterolexis balteata (eller Dapsilarthra balteata) som parasiterar flertalet minerarflugor (fam. Agromyzidae) (referenslänk).

Asätarparasitoid 2

Förra inlägget ger bakgrund till det som syns här.

Det här är en större släkting till de små steklarna i föregående inlägg. Honan på bilden är kring 5-6 millimeter lång och jämfört med övriga representanter för underfamiljen Alysiinae (fam. Braconidae) är hon ju nästan rent av en bjässe.

Min gissning är att hon tillhör släktet Alysia eller åtminstone någonting närbesläktat. Men redan släktet Alysia inbegriper 20 st arter i Finland och utan insamling är det säkerligen omöjligt att artbestämma.

I mitt krysshäfte skrivs hon således in med ett väldigt svagt Alysia följt av en hel hord stora och kraftfulla frågetecken. Detta mest som en minnesanteckning över var i Alysiinae-taxonomin hon eventuellt kanske möjligen kan tänkas befinna sig.

Det roliga var ju att den här stekeln ställde upp och lade ägg medan jag hade kameran till hands. Visserligen var väl samarbetsförmågan sisådär och jag försökte förtvivlat få både ovipositor och huvud (ögon) samtidigt i fokus. Men på något sätt lyckades hon ständigt vrida sig så att jag inte träffade rätt eller att något dun var i vägen mellan stekel och kamera.

Hon deponerade ägg i rasande takt och befann sig på fågelkadavret åtminstone två dagar.

Asätarparasitoid 1

Här om dagen landade ett fågelkadaver på mitt bord.

Eventuellt återkommer jag till själva fågeln lite senare här på bloggen. Men i detta nu är det ännu inte riktigt läge för ett sådant inlägg. Därför får bloggläsaren istället hålla till godo med en liten del av det liv som sker på och i den döda fågelkroppen.

Vissa typer av flugor är självfallet snabbt på plats när en större organism kastat in handduken. Det krälade ymnigt i varje tänkbar kroppsöppning. Fågeln hade dött en dryg vecka innan den påträffades och doften underströk med kraft vilka processer de organiska mjukdelarna var involverade i. Ifall jag gör ett inlägg om fågeln ska jag också förklara varför jag vet när den dött och varför den är mig till låns (perfekt cliffhanger).

Det fanns mer än bara fluglarver. 

En stor rödbandad dödgrävare (Nicrophorus investigator) skyndade sig ner på undersidan av fågelkroppen varje gång man vände på kadavret (inga fotografier). Ett par små steklar kilade omkring bland dunen och en av dem hann jag dokumentera. De var ca 3 mm långa och inte heller de särskilt pigga på att befinna sig exponerat ovanpå fågeln. En av dem stannade ändå tacknämligt till på lämplig plats och jag fick några tillfällen att trycka på kameran.

Om jag inte ser helt fel ska det här vara en brackstekel (fam. Braconidae) i underfamiljen Alysiinae. Representanter för den underfamiljen har jag dokumenterat tidigare - bl.a. här under nattbelysning, här på svamp och här på bajs.

Bildens stekel är dock inte samma sort som någon av de föregående. Alysiinae är en underfamilj rik på släkten (typ 45 i Finland) och knökfull av arter (typ miljoners miljoner). Alla är små och många är mindre än så. De flesta (tror jag) är parasitoider på tvåvingelarver. Huvudrollsinnehavaren i det här inlägget är knappast ett undantag och det fanns som sagt oerhört gott om värddjur för en ny generation steklar. Kunde tyvärr inte se någon av stekelhonorna i färd med äggläggning. Hade varit kul med bilder av det.

Fågeln var blöt och den här stekelns vingar hade kladdat ihop medan hon trängt sig fram mellan dunen. Gissar dock att hon nog kom tillrätta med dem senare.

Mitt i skiten

29.9 ute vid Bådaviken.

Nere i ko-blafforna var det liv och rörelse. Ett gäng små (2 mm) svarta och spensliga steklar trippade runt och gjorde det som parasitoida steklar så ofta gör... de sökte värddjur.

Bracksteklar (Braconidae) ur underfamiljen Alysiinae har jag fotograferat tidigare. I bland har de varit lockade av ljus i mörker och andra gånger har jag hittat dem på svamp. Det här är förstås en annan art än t.ex. den på svampen. I likhet med sina släktingar söker även den här Diptera-larver (tvåvingar). Olika arter favoriserar ju sina specifika värddjur. Alysiinae är (förstås) en väldans stor underfamilj med många släkten och stora mängder arter. Så en närmare bestämning av den här stekeln går jag bet på. Expertisen är antagligen också försiktig på den punkten. För ordentlig artning krävs som vanligt insamling och detaljerad undersökning.

Skithögens topografi råkade vara sådan att jag hade vissa bekymmer med att få en lateralbild. Den larv som skulle parasiteras befann sig förstås nere i en dalgång. Men med handen som skydd under objektivet fick knogarna färgas bruna medan jag pressade ner kameran. Så till slut blev vinkeln någorlunda acceptabel och jag testade en liten serie exponeringar för fokus-stackning (bilden nedan). Stekeln rörde sig förstås och vinkeln kastade en liten aning. Det finns ett par artefakter från stackningen kvar som jag glömde retuschera bort. Men för ett blogginlägg fick det duga.

Bajshögarna kommer förresten från Highland Cattle - om nu det har någon betydelse i sammanhanget.

På jakt efter svampinvånare

För drygt två veckor sedan var jag i behov av att få tag på en specifik typ av insekt som gillar svamp. Orsaken var en illustration som skulle göras. Eftersom det hade regnat en del vid det tillfället letade jag mig ut till ställen där svampar kunde tänkas ha skickat upp fruktkroppar.

Mycket riktigt fanns det även en del svampar att kika närmare på. Givetvis fanns det också lite andra insekter än just de jag var på jakt efter.

Den här 3 mm lilla stekeln är möjligen själv på jakt efter nästan samma typ av kryp som jag letade. Det är en brackstekel i underfamiljen Alysiinae. Däremot vet jag inte vilken art det rör sig om. Den där lite lustiga ovipositorn med förtjockad ända (el. eg. skyddshöljet) torde dock rimligen kunna ge några indikationer på släkte. Än så länge har jag kammat noll.

Nu är det ju förstås så att det i Finland finns åtminstone 43 olika släkten inom underfamiljen Alysiinae. Flera av dem kan säkert snabbt avfärdas, men många av släktena innehåller i sin tur avsevärda mängder arter.

Flera av dessa steklar huserade på de gula kremlor som för tillfället lyste upp här och var i den glesa skogen intill Bådavikens fågeltorn.

Kremlorna var antagligen den vanliga gulkremlan (Russula claroflava). Min svampkännedom är lite bristfällig.

De insekter jag själv letade - en viss grupp bland tvåvingarna (Diptera) - hittades inte på kremlorna i alla fall. Jag fick söka vidare. Hur det gick för steklarna vet jag inte. Men jag tippar att de hittar vad de behöver hitta. Deras hyperkänsliga sinnen snokar säkert reda på prima värddjur för den kommande stekelgenerationen.

Liten bracka

Vissa har nattlampor och lakan för nattfjärilarnas skull. I mitt fall vill det nästan bli så att jag fokuserar mera på de steklar som samlas. Många (i stort sett alla) av dessa är små. Så även den här braconiden på ca 2 mm mellan käke och bakkroppsända. 

Den här fick jag fråga andra om. Brackstekeldjungeln är tät, djup och bred. Jag har hittills inte riktigt lärt mig navigera rätt. Nästa steg ner mot tydligare artning är underfamilj. Den ska tillhöra Alysiinae. Det artrikaste släktet bland Alysiinae är Dinotrema och den här stekeln anses höra till nämnda släkte.

Ca 320 arter är beskrivna världen över. Ungefär 250 av dessa har hittats i Europa. Det är dock så att artantalet högst antagligen är större än så. Många arter väntar på beskrivning. Det torde vara något som gäller för många av våra minsta kryp. För det här exemplaret (som inte är insamlat) får artandet därmed inskränka sig till Dinotrema sp.

Merparten av Dinotrema-steklar är parasitoider på små tvåvingar - t.ex. Phoridae (puckelflugor), Platypezidae (svampflugor) och Anthomyiidae (blomsterflugor).

New western Palaearctic Dinotrema species with mesoscutal pit and only medially sculptured propopedum (Hymenoptera, Braconidae, Alysiinae)

Thorkild Munk, Francisco Javier Peris-Felipo, Ricardo Jimenez-Peydró

ZooKeys 260: 61-76 (2013)