Bådaviken 1.11. Svamp och träd

Tolkar jag nätteckningen rätt bör detta vara vårtig röksvamp, Lycoperdon perlatum, snarare än någon av förväxlingsarterna. Det nätliknande mönstret uppträder när vårtorna ramlat av i slutskedet av fruktkroppens existens. 

Här bör det vara violett geléskål, Ascocoryne sarcoides, som letar sig ut ur stammen på en död björk. Nu borde jag förstås försöka reda ut vilka lavarna är också. Den grönaktiga ska väl vara ordinär blåslav, Hypogymnia physodes, och den grå med bruna runda apothecier är rimligen grenkantlav, Lecanora pulicaris. Centralt i bild i anslutning till geléskålen till höger finns något som skulle kunna vara skrynkellav, men osäkerhet råder.

Tillägg 26.5.2026: Till höger syns något som ser ut att vara purpurskinn, Chondrostereum purpureum. Detta föll av någon anledning bort när jag plitade på inlägget. Stort tack till Stefan Jakobsson som uppmärksammade purpurskinnet (se kommentar)!

I den äldre strandskogen på gränsen mot granskogskanten lyste plötsligt dessa blad upp i mossan. Ekplantor konstateras numera allt längre norrut i landet. Hemma i trädgården är de vissa år många. Men där står ju en stor gammal ek. De allra flesta småplantorna brukar vanligen inte klara första vintern men en viss förändring är alltså i görningen. Ekarna har tydligen svalt den stora klimatförändringsbluffen med hull och hår och borde läsa expertutlåtanden i kommentarsfälten på sociala medier för att erhålla sanningen av personer som minsann inte hjärntvättats av empirisk och verifierbar observationsvetenskap.

Om det alls finns några ollonbärande ekar i närheten av Bådaviken vet jag inte. Skulle i så fall vara vid någondera sommarstuga några hundra meter bort. Men nötskrikor är förmodligen orsak till dessa två plantor och då kan ekollonen ha transporterats längre sträcka. Blir intressant att se om vintern överlevs.

 

Bådaviken 19.8. Svampar

Min flegmatiska svampdokumentation fortsätter... att vara flegmatisk.

Nära toppen på en ca fyra-fem meter hög björkstubbe hade denna svamp sina fruktkroppar utspridda.

De flesta svamparna får jag slå på. 

Slå på i en bok alltså.

Boken i det aktuella fallet är volym två i Fungi of Temperate Europe av Thomas Læssøe och Jens H. Petersen. Ett genomtjusigt bokverk.

Bland de som såg värda ut att kolla närmare på var släktena Cerrena och Trametes. Problemet är att fruktkropparnas ovansida inte syns.

Cerrena, närmare bestämt slingerticka, Cerrena unicolor, plockade jag bort ur ekvationen eftersom den normalt är lurvig på ovansidan och "håren" borde synas över kanten. Därmed var några arter i släktet Trametes kvar. Konsultation i svampgrupp skickade mig tillbaka på slingertick-spåret.

Fruktkropparna ser färska ut och nytillväxten längs kanten kanske döljer eventuellt lurv. Porerna känns också mera slingerticka än Trametes.

Summa summarum luktar det alltså slingerticka för tillfället. 

Slutligen tog jag en uppföljande bild av den här svampen.

 

Bådaviken 3.8. Hericium cirrhatum

Inte överdrivet ovanlig men inget man ser varje dag. Den diffusa formuleringen får beskriva förekomsten av gyttrad taggsvamp, Hericium cirrhatum.

Släktingen koralltaggsvamp, H. coralloides, brukar jag ibland få korn på i Bådaviken men det här var första gången gyttrad taggsvamp dök upp framför ögonen.

Här växer den på död björk vilket den gärna gör. Den kan också hittas på bok, sälg och tall.

Bådaviken 26.4

Nordlig vind matade in kyla i Bådaviken denna dag. De mer utsatta vattenspeglarna var försedda med ishinna.

En Exidiopsis effusa-angripen gammal gren hade fått frisyr under natten men morgonsolen började nöta bort dess krispighet när jag passerade. 

Håris bildas alltså i ved som innehåller nämnda svamp.

Det var överlag lugnt i viken. Nästan bara de största fåglarna, tranor och grågäss, trotsade snålblåsten och dristade sig med jämna mellanrum till diverse varv över viken. 

Enstaka sävsparvar och ängspiplärkor företog snabba förflyttningar men hölls sig mestadels på marken där de sannolikt koncentrerade sig på födosök. Sång och spelflykt sparades till en annan dag.

Trafiken av tranor var påtaglig. Vid ett tillfälle cirklade 6 st länge och väl över viken. De bofasta tran-paren markerade att stället är upptaget och ibland tog även de till vingarna. Måhända de ville vara extra tydliga.

Ögats blinkhinna är förresten dragen över ögat i bilden ovan.

Tre storspovar på väg mot norr. 

Bländare f9 och ändå är den ena utanför skärpedjupet. De är inte på rad så som man annars kunde tro.

En tornfalk sneddade också över viken. Jag tryckte av några exponeringar i dess riktning men resultatet var inget någon blir gladare av... om man inte blir glad av att se andras dassiga bilder förstås.

På tal om dassiga bilder. Svartmes har jag jagat med kameran nästan varje gång jag satt min fot i Bådaviken denna vår. De har hörts i granskogskantens kvistvirrvarr men endast skymtats bråkdelar av sekunder.

I dag åstadkoms den här bilden. Svartmesen satt stilla i en evighet av kanske fem sekunder men behagade aldrig visa annat än rumpa och nacke.

 

Bådaviken 6.4

Förra söndagen var isen blå och nu är det blått pga. vatten.

Veckan har varit varm. I torsdags (3.4) visade termometern 15°C.

På lördagen (5.4) kom kall vind norrifrån och drog med sig ett litet och kortvarigt snöoväder. I dag har det åter varit soligt (som synes) men temperaturen stannade på några enstaka plusgrader.

Även inne i viken har isen delvis fått ge vika. Några flyttfåglar av den kategori som drar nytta av den vattenspegeln sågs inte än (men en knipa såg jag i ett dike i Pensala för en vecka sedan).

En blåmes stannade kort upp i en av småbjörkarna framför fågeltornet och, medelst sång, markerade revir.

När man fotograferar "ut i fjärran" med 800 mm blir luftdallret påtagligt.

Bådaviken nådde jag först på eftermiddagen. Morgonen inleddes med moln på himlen och jag drog ut på cykelträning. När jag kom hem sken solen och då tyckte jag det skulle passa bra med ett kort besök i viken för att se hur veckans väder förändrat tillvaron där ute. När man befinner sig i fågeltornet på vikens östra sida blir det motljus på fåglarna som flyger förbi. 

Som vanligt traskade jag även genom den lövträdsdominerade strandskogen och hoppades på turen att få kvistfri sikt mot någon av de många småfåglar som där rusar från träd till träd. Den här gången hade jag lyckan att få trädkrypare i ett sådant "kvisthål" några sekunder.

Ofta är småfåglarna förstås högt uppe på stammarna och därmed sitter de vanligen lite frånvända i bildmaterialet. Större brännvidd ger dock chansen att få flackare vinkel eftersom man kan få fåglarna på längre avstånd. Men samtidigt ökar givetvis då också problematiken med skymmande växtlighet.

Ett litet gäng stjärtmesar drog också förbi. Endast detta fotografi blev resultatet av deras närvaro. 

Som vanligt satt de inte stilla mer än några sekunder innan de flyttade till en ny kvist som förstås oftast var skymd bakom flertalet andra kvistar. 

Det är onekligen en slags sport det där att jaga småfåglar med kameran bland virrvarret av stammar, grenar och kvistar. Om tid finns är bästa sättet att bara sätta sig ner på strategiskt bra ställe och vänta tills fåglarna befinner sig på rätt ställe. Det går förstås att "mata fram dem" men det är inget jag engagerat mig med i Bådaviken... och jag skulle nog behöva be om lov av Forststyrelsen då också.

Fnöskticka, Fomes fomentarius finns nu i mängd och massor på de björkar som fälldes av en serie stormar hösten 2020. Björkarna ligger mellan Djupstensvägen och fågeltornet.

Eftersom jag inte har fnöskticka dokumenterad eller medhavd på bloggen tidigare tyckte jag det var dags att göra slag i saken. Bilderna tagna med teleobjektivet.

Jag kunde ju ha som princip att inte komma hem utan att ha dokumenterat någon art som inte tidigare finns i bloggen. Sådana arter finns det ju trots allt gott om och väldans många av dem är riktigt vanliga. Växter har jag ju t.ex. inte ens "samlat" på än men för tillfället är det främst svampar och lavar som jag sporadiskt "kryssar" utöver djur.

Men sådana principer (regler) är jag ruggigt bra på att känna stress över och därför tar jag det lite lattjo och så får det bli som det blir.

 

Bådaviken 8.3

Vanligen kryssar jag de första sångsvanarna mer mot mitten och andra halvan av mars. I år skedde det i går (för jag skriver detta 9.3). 

Så här skrev jag i mitten av november 2024: "Om ungefär fyra månader dyker de väl upp igen som vårtecken. Detta sagt ifall jag inte hör eller ser dem fler gånger denna senhöst."

Det blev med facit på hand ganska exakt fyra månader.

Egentligen hade jag tänkt ägna dagen åt cykelträning. Men kvardröjande influensa och hård blåst gjorde att jag avböjde. I stället letade jag mig ut till Bådaviken som för den återkommande läsaren av bloggen säkerligen är bekant som en plats jag ofta återvänder till.

Att åka ut till Bådaviken handlar inte alltid om att observera - eller kryssa - djur. Det är i mångt och mycket bara ren avkoppling. Visserligen kunde jag variera platsen för den avkopplingen i mycket högre grad. Besöka allehanda olika områden runt stan. Men det finns en slags tillfredsställelse i att kontinuerligt återbesöka en och samma plats för att följa med årstidsväxlingarnas och vädrets effekter. Den aspekten har vägt tyngre och tyngre vartefter åren gått.

Svanarna i första bilden fanns på bortre änden av en åker man passerar på väg ut till fågeltornet. Åkern gränsar till den strandskog som kantar vikens inre del. Det var ungefär 400 meter mellan mig och svanarna.

När jag kom ut till tornet hörde jag att svanar var på kommande. Halvsprang sista biten och hann upp i tornet för att ta några halvdassiga bilder av de förbiflytande svanarna.

Efter kanske en kvart uppe i tornet gick jag ner och strosade runt i strandskogen. Den här tiden på året är det främst fåglar man håller ögon och öron öppna för. Småkrypslivet håller förstås vintervila än så länge.

Men den kraftiga blåsten försvårade observationsmöjligheterna avsevärt och troligen befann sig de flesta småfåglarna dessutom i mer vindskyddade delar av området. Endast enstaka pip av mesar kunde jag sporadiskt höra.

Kunde inte låta bli att ta någon bild av denna al "nerlusad" av slånlav, Evernia prunastri. Jag hade dock endast teleobjektiv tillgängligt och dokumentationen var således begränsad. Kunde t.ex. omöjligt får mer av hela trädet i bild eftersom jag då varit tvungen att fotografera på stort avstånd vilket i sin tur hade resulterat i annan skymmande växtlighet.

Hur som helst intressant att ett enskilt träd kan ha stor mängd av en viss lav medan intill stående träd av samma art inte har det.

Klibbticka, Formitopsis pinicola.

Så småningom befann jag mig i vikens inre del och passade då på att smyga mot svanarna på åkern, de jag tidigare hade fotograferat från andra hållet och som jag nu kunde se från lite närmare avstånd.

När jag åter gick ut i viken passerade en havsörn på håll. Samtidigt hörde jag tydligt ljud av grågås. 

Bådabukten, Sandörsfjärden och Alörshålet ut mot Torsöfjärden och Torsön längst bort. Fotograferat från Bådavikens "inlopp" nära Djupsten.

Enstaka gråtrutar dansade i blåsten. Här en som, om jag bedömer fjäderdräkten korrekt, är inne på sin tredje vinter.

Innan jag återvände hem klättrade jag åter upp i fågeltornet för att ta en bild ut mot Alörshålet och Torsöfjärden. Isen har tydligen gått på fjärden och den starka blåsten lär rimligen riva sönder mer av den. 

Fågelvägen är det ca 4 km till Alörshålet och 6 km till vad som syns avTorsöns strand. Därför är det en del "atmosfäriskt daller" i bilden.

I övrigt är jag glad att det inte blev någon cykelträning. Redan under den lugna cyklingen på totalt 10 km och de fyra långsamt vandrade kilometrarna i Bådavikenområdet gjorde sig influensan påmind.

Gul brödkorgssvamp

Höll alldeles på att glömma några bilder av gul brödkorgssvamp Crucibulum leave jag fotograferade tidigt i höstas.

(Översiktbilderna lite "snabbt" plåtade med alldeles för kort skärpedjup)

Här och var i trädgården finns en hel del "kvisthack". Död ved av olika trädslag, storlek och form har skapas och sparas ur biodiversitetssynvinkel. På begränsad yta mitt inne i ett stadskvarter är det dessutom fördelaktigt att hacka ner sådant som beskurits och kapats till just "kvisthack". Dessutom är det prima marktäckning på sina håll och ger bra miljö för vissa typer av organismer. Exempelvis ganska många svampar gillar naturligt nog mattorna av malda kvistbitar.

Det här var första gången brödkorgssvamp hittats i trädgården. Om jag inte missar mig finns i Finland två svampsläkten med den här typen av fruktkroppar, Cyathus (brödkorgssvampar) med två eller tre arter i Finland samt Crucibulum med en art, gul brödkorgssvamp C. laeve. 

Det här är den sistnämnda som verkar vara oftast rapporterad av dem alla och hittas i nästan hela landet.

Sporerna finns inne i "bröden" som sprids och spricker när regndroppar slår ner i skålen. 

Stora är de inte. Skålarna alltså. Kring 5 - 7 mm i diameter.