Trädgården 2.8. Uropodoidea

Något kvalster i överfamiljen Uropodoidea (infraordning Uropodina, ordn. Mesostigmata, rovkvalster). Misstänker det tillhör familjen Trematuridae men sätter inga sekiner i potten. Punkturen är finare och tätare än de Trematuridae-misstänkta jag sett tidigare under sommaren.

 

Trädgården 2.8. Uropodina-larv

Ett litet stort kvalsterfrågetecken vandrade över ytan på en av de bitar förmultnande lövträdsved jag letade kvalster på.

Tre par ben betyder att det är en larv.

Storleken är någonstans uppemot 400 µm. Möjligen aningen mindre. Jag har inte den exakta förstoringsgraden (möjligen 6,8X) på optiken och kan inte åstadkomma någon säker beräkning.

Benen och det man kan se av palperna indikerar att larven tillhör ordningen Mesostigmata.

Formen, mönstret och reliefen på ryggskölden, samt vad som verkar vara cerotegument längs ryggsköldens kanter, för tankarna till överfamilj Polyaspidoidea i infraordning Uropodina.

Cerotegument är hos kvalster kanske främst förknippat med vissa hornkvalster (underordning Oribatida, ordning Sarcoptiformes) men återfinns alltså även hos bl.a. Polyaspidoidea.

Efter konsultation i Fb-gruppen Acarology och svar av Uropodina-expertisen lutar det starkt mot att larven tillhör familjen Polyaspididae (tidigare Polyaspidae).
Tack till Dave Walter, Michał Urbański och Jenő Kontschán!

I nuläget är jag osäker på hur det står till med taxonomin beträffande de släkten som lever här i Norden.

I Karg 1989, som ju redan är en gammal publikation och som gäller Tyskland, listas två släkten: Polyaspis och Uroseius. Polyaspinus nämns som äldre namn för Uroseius.

I norska Artsdatabanken listas Polyaspinus och Uroseius. I svenska Artfakta finns endast Polyaspinus, vilket eventuellt handlar om att allt inte är inmatat än, och i finländska Laji används Polyaspis och Uroseius. Laji brukar dock vara aningen mer gammaldags i taxonomin än Artdatabanken och Artfakta. Om det är konservativ hållning eller bara långsammare uppdateringar vet jag inte.

Oberoende taxonomisk status bör larven som sagt tillhöra någondera art i någondera släkte i familjen Polyaspididae. Det ursprungliga frågetecknet jag hade medan larven fotograferades kunde alltså till viss del rätas ut.

Totalt såg jag tre larver men åstadkom inte fotografi på fler än det som syns här.

Litteratur:

Karg, Wolfgang. 1989.

Acari (Acarina). Milben Unterordnung Parasitiformes (Anactinochaeta) Uropodina Kramer, Schildkrötenmilben

Der Tierwelt Deutschlands. 67. Teil. Web Gustav Fischer Verlag Jena

Trädgården 12.6. Trachytes sp.

Under förmultnande ved, som jag ofta tenderar granska, hittades detta rovkvalster (ordning Mesostigmata) vilket är av en modell jag tidigare inte råkat få korn på. Men så tar de ju aldrig slut... de där man ännu inte fått korn på.

Kvalstret är en av arterna i släktet Trachytes i familjen Trachytidae som ingår i infraordningen Uropodina. 

Dess längd är ca 650 μm

Brett "snyte" lockar till misstanke på T. aegrota men det tycks inte gå att avgöra med bestämdhet.

Följande familjer i Uropodina finns representerade här på bloggen: Trematuridae, Oplitidae och Uropodidae 

Det som eventuellt kan uppfattas som ett öga i första bilden är bara något skräp eller annan fläck. Kvalster i ordningen Mesostigmata har inga ögon.

Den vedlevande svampen kvalstret vandrar omkring bland är än så länge ett frågetecken. Förfrågan ligger ute i en svampgrupp. Om någon som läser detta råkar ha koll så tas svar tacksamt emot.

 

Skogssafari 31.5. Diverse kvalster

Efter några minuter kroppsuppmjukning med grankvistbankningar återvände jag till mossan och mitt sållunderlag. Den här gången plockade jag inte ut kvalstren ett och ett för att fotografera dem, utan svävade bara omkring med kameran ovanför det vita underlaget med allt som ramlat ner på det i samband med lite skakad och sållad mossa. Det betyder att dokumentationen av dem blev begränsad eftersom de lätt försvann under förnamaterialet.

Här är hur som helst några utvalda fotografier.

Överst ett kvalster som jag inte fick rätsida på.

Det visade sig vara någon Scheloribatidae och då någon art i släktet Scheloribates. Mer än så går inte att säga.

Tack till Ladislav Miko! 

Till vänster ett kvalster i släktet Carabodes. Det bör vara C. reticulatus. 

Till höger något hornkvalster som tyvärr är för oskarpt i fotografiet och som inte är separat dokumenterat.

Slutligen ett rovkvalster (Mesostigmata) som möjligen ingår i familjen Ologamasidae men det är ruggigt svårt att avgöra.

Referens:

Weigmann, Gerd. (2006)

Hornmilben (Oribatida)

Verlag Goecke & Evers, Keltern

Trädgården 23.5. Kvalster och diffusorprovning.

I samband med att jag dokumenterade Euzetes globulus ute i Bådaviken för några veckor sedan påmindes jag om behovet av att fixa ny blixtdiffusering för att försöka eliminera effekterna av de skarpa reflektionerna som uppstår vid fotografering av blanka småkryp.

Det finns visserligen erkänt bra diffusorer i handeln. Något i stil med Cygnustech är typ "standard" numera. Men jag har hållit mig kvar vid simpla DIY-lösningar av diverse "skräp" som tomma glasslådor (en klassiker) och olika förpackningsmaterial.

Först byggde jag ny "diffusorskärm" - alltså en skärm som fästs fram på objektivet och som sträcker sig över motivet. Vinkeln på skärmen blev lite flackare än min tidigare. Skärmen skulle alltså få vara lite närmare motivet och samtidigt sträcka sig längre förbi.

Vi första provbilderna (Trematuridae ovan och Euzetes globulus nedan) noterade jag direkt att ljuspunkten från blixten var för skarp och på olämplig plats från sin position på kamerans blixtsko. Det var ändå lite förväntat. Skärmen består än så länge bara av ett lager tunn förpacknings-foam och det är ett lager för lite.

Nästa steg blev att åter ta i bruk den arm på vilken jag brukade montera blixten så länge jag endast använde glasslådediffusor (dock inte samma arm som på bilden i det länkade inlägget).

Med armen kunde jag prova olika positioner och riktningar för blixten. Men resultaten var inte tillfredsställande.

Till slut monterade jag glasslådediffusorn på blixten och fotograferade både genom den och objektivskärmen (Phthiracarus sp. ovan och E. globulus nedan).

Ljuset blev mjukare men min glasslådediffusor skapar två ljusfläckar och det är jag inte riktigt nöjd med.

Det är där jag är med diffusorarrangemangen för tillfället.

I något skede kommer jag troligen att bygga något som har funktion i stil med nämnda Cygnustech-diffusor i stället. Dvs. att blixten får en stor reflekterande skärm som sprider ljuset över skärmen på objektivet. Det ska även sägas att jag efteråt gick tillbaka till min gamla objektivskärm som närmast objektivet har ett extra lager tunn förpacknings-foam... eller film... eller vad heter det där ca dryga millimetern tjocka halvtransparenta förpackningsmaterialet nu än heter.

Laborationerna fortsätter alltså.

Trädgården 20.5. Kvalster och hoppstjärt

Ny liten mikrosafari i trädgården 20.5.

Fortsatte rota bland träbitarna på vilka kvalstren i föregående tre inlägg (från 17.5) hittades.

Första kryp framför kameran blev Phthiracarus sp. vilket det finns mer om och av här.

Sedan en klothoppstjärt på ca 0,45-0,50 mm.

Misstänker artbestämning är närmast hopplös utan fler bilder eller mikroskopering.

Har för mig att det rör sig om någon art i släktet Sminthurinus. Möjligen S. aureus.

Mera Euzetes globulus på bloggen.

Här är första inlägget med arten.

Avslutningsvis ytterligare några bilder av ett kvalster som bör tillhöra familjen Trematuridae. 

Här är ett tidigare inlägg med samma kvalster.

Trädgården 17.5. Trematuridae

17.5 plockade jag halvförmultnade bitar av lövträdsved som ligger på marken i trädgården och synade dem med lupp. Euzetes globulus i förra inlägget är dokumenterad på en sådan träbit.

Kvalstren i det här inlägget fanns på samma trästycke.

De tillhör överfamiljen Uropodoidea (infraordningen Uropodina, ordn. Mesostigmata, rovkvalster) och bör placera sig i familjen Trematuridae. 

I Finland är endast släktena Nenteria och Trichouropoda listade. Åtminstone vissa arter i sistnämnda släkte är nu i nytt släkte - Oodinychus - och det sker ständiga revideringar i taxonomin.

Om min misstanke är korrekt torde bildernas kvalster platsa i Trichouropoda/Oodinychus.

Arterna i nämnda släkten är i viss mån knutna till vedlevande skalbaggar och använder dem som transportmedel. 

Träbiten bjöd på två arter. Tyvärr fick jag endast den här bilden av kvalstret som har lite annan form och färgton än föregående.

Bådaviken 3.5. Parasitidae

Hane av något släkte i familjen Parasitidae. Dokumentation av undersidan och framförallt insamling vore nödvändigt för närmare bestämning.

Att det är en hane syns på andra benparet som hos flera Mesostigmata-grupper är av lite grövre modell.

Kvalstrets längd ca 0,8 - 0,9 mm (beräknat på dess storlek i förhållande till bildbredden, objektivets förstoringsgrad och sensorstorlek).

Trädgården 2.5. Pergamasus sp.

Som så ofta med kvalster sker ingen artbestämning utan att kvalstret prepareras och mikroskoperas. Kvalstren jag lirkade fram ur förnan hemma i trädgården 2.5 springer fortfarande fritt.

Jag gjorde diverse "nedslag" här och var i trädgården och plockade med ett lökjärn upp ca 6 cm av förna och det översta jordlagret. Materialet gick jag igenom på enklaste tänkbara sätt bara genom att sprida ut det på ett vitt underlag och skannade bara övergripande med ögon och lupp. Jag missade av den anledningen sannolikt stora mängder småttingar.

Hoppstjärtar och nematoder sågs lite överallt men jag koncentrerade mig på kvalster.

Eventuella små hornkvalster (Oribatida) fick jag inte korn på. Men som sagt. Jag jobbade inte med någon större precision.

Enda kvalstren som "lossnade" var ett antal av dessa rovkvalster (ordningen Mesostigmata). De tillhör familjen Parasitidae och bör - om jag inte trampar fullständigt i klaveret - vara någondera art i släktet Pergamasus. Det finns några att välja på och det bör vara genitalier (typ genomlyninsg i mikroskop) som gäller för artbestämning.

Kvalstret är ca 1,2 mm långt. Dessa är kvicka och effektiva jägare som förser sig av allehanda andra småkryp i deras egen storlek. 

Deras kvickhet gör dem dessutom en smula svårfotograferade.

Bådaviken 1.5. Holoparasitus sp.

Korrigerat inlägg. 

I första versionen av inlägget hade jag inte mycket information att komma med. Men plötsligt tändes en lampa och polletten trillade ner. Kom på att jag i något skede sett dylika rovkvalster i litteraturen och kunde åtgärda kunskapsbristen.

Kvalstret bör tillhöra släktet Holoparasitus, ett gäng riktigt små rovkvalster (ordningen Mesostigmata) i familjen Parasitidae och underfamilj Pergamasinae.

De är aningen speciella på det sättet att deras "sköldar" täcker i stort sett hela kroppen. Hos andra släkten bland Parasitidae - och flera andra rovkvalsterfamiljer - är mjuka delar av huden vanligen exponerade mellan sköldarna.

Holoparasitus är likt sina släktingar rovlevande och släktet återfinns vanligen i lite fuktigare habitat. Bådavikens strandskog bör passa dessa kvalster väl.

Jag skickade in bilden i en kvalstergrupp för eventuell bekräftelse och får väl återkomma ifall ny korrigering krävs. Jag hyser nämligen viss osäkerhet kring huruvida det riskerar finnas några förväxlingsrisker.

Tillägg 12.5.2026: Bläh... som vanligt med kvalster dyker miljoner förväxlingsrisker ändå upp. Det händer liksom förr eller senare. I familjen Ologamasidae finns nämligen också några släkten med motsvarande omslutande sköldar. Avsaknad av mer detaljerade bilder, och framförallt bilder på dess undersida, resulterar med stor sannolikhet i att frågetecknen riskerar förbli krokiga.

Bådaviken 3.4. Rabocerus foveolatus

Rabocerus foveolatus (familjen trädbasbaggar, Salpingidae) är härmed ny på min lista av observerade och dokumenterade arter. Skål för det!

Tack till Hans-Erik Wanntorp för bekräftelse av artbestämningen!

Larvlivet sker under bark på nyligen döda träd. Men desto mer kring biologin verkar inte riktigt känd. Möjligen är de rovdjur och/eller svampätare.

Vad jag i något skede verkligen borde göra... bland alla dessa "borden"... är att samla hem ett antal foretiska kvalster för närmare granskning när de serveras på det här viset. Men jag hade inte utrustning för sådan insamling med mig.

Skalbaggen, som för övrigt är någonstans mellan tre och fyra millimeter lång,  har två typer av kvalster på sig. De som sitter på täckvingarna skulle kunna vara något Acaridae (Astigmata) i stil med Thyreophagus men de behöver in under mikroskop för bekräftelse samt närmare bestämning. Dessa bör sitta fast med två häftanordningar i bakre ändan.

Vid hitre täckvingens framhörn syns ett kvalster som ser ut att tillhöra ordningen Mesostigmata. Men inte heller det ska anses vara kassaskåpssäker på basis av bildmaterialet.

Annan medhavd optik med rejälare förstoringsgrad hade inte heller varit fy skam. Men alla sådana objektiv låg slappt hemma i sina lådor.

 

Oplitidae. Chelicererna

I början av december förra året publicerade jag det här inlägget som handlar om några kvalster i familjen Oplitidae vilka skickats till mig.

Det första jag gjorde med mitt nya begagnade mikroskop var att kika på kvalstrens chelicerer samt ta några testbilder.

En av honorna som dött med chelicererna utskjutna fick således lov att släppa dem ifrån sig varpå de landade på objektglaset, fick en liten droppe av vad som torde - om jag minns rätt - vara Solakryl BMX (men flaskan har ingen etikett) över sig och sedan täckglas på det.

Jag kunde ha ökat detaljkontrasterna med mindre bländare i ljuskondensatorn men valde den här gången att vara lite försiktig med den möjligheten och ökade i stället kontrasterna i efterföljande bildbehandling. Minskad ljuskondensatorbländare ökar skärpedjupet men också diffraktionsartefakter vilket kan få detaljerna att se lite klumpiga ut. Men jag ska fortsätta experimentera i akt och mening att hitta rätt inställningar för rätt ändamål.

Första bilden är fokusstackad av 10 fotografier och andra är gjord med 14 fotografier. Båda blev sedan frilagda i akt och mening att få den synnerligen tunna och närmast osynliga kitin-kölen på ovansidan direkt bakom saxklon skönjbar. Jag blir dock inte riktigt klok på exakt hur den kölen egentligen ser ut och sitter mot saxklon.

Tyvärr är också saxklornas inre tänder otydliga. 

Eftersom båda - höger & vänster - är riktade åt samma håll på objektglaset visar de olika sidor mot kameran. Vilken som är vilken hyser jag viss idé om baserat på vad man lyckas skönja i det ursprungliga inlägget om kvalstren kombinerat med dessa bilde. Men jag vågar inte vara tvärsäker innan jag granskat dem mer ingående. Båda petades loss samtidigt och det var inte möjligt att avgöra vilken som landade var på objektglaset. Genomskinligheten och fokusstackningen gör ju dessutom att alla detaljer presenteras i samma plan vilket inte är önskvärt alla gånger. 

För bättre koll på de enskilda delarnas position på chelicererna är det skäl att ta bilder med aningen större kontraster och kortare skärpedjup. Anatomin inuti chelicererna är rätt spännande och det har jag för avsikt att återkomma till senare.

Ur artbestämningssynpunkt är den svåraste biten ändå att hitta gjord beskrivning av detta än så länge obestämda kvalster. Om sådan beskrivning ens existerar vill säga.

40x med 2.5x NFK Eyepiece till kamera med APS-C-sensor. Marginellt beskurna i sidled.

Oplitidae

Ibland postar folk kvalster till mig. Med postar menar jag inte bilder skickade via e-post eller sociala medier. Nej, det är fysiska kvalster i fysiska paket som landar i den fysiska postlådan ute vid den fysiska gatan.

I djurväg inbegriper den här bloggen allt mellan himmel och jord. Någon speciell inriktning är inte uttalad. Eventuella frekvent återkommande besökare har kanske ändå noterat att jag tenderar ha viss dragning mot vissa taxonomiska grupper. Steklar är ett sådant exempel. Speciellt brokparasitsteklar. Spindlar gillar jag också. Men båda nämnda grupperna brukar jag ibland ha mentala pauser från. Varför vet jag inte. Det blir bara så.

En grupp som dock ständigt får neuronerna att skicka elektriska impulser mellan varandra är kvalster. Denna ofantligt stora och diversa samling svårobserverade kryp ackompanjerad av begränsad biologisk litteratur full av stora informationshål och svårfunna beskrivningar. Helt hopplös djurgrupp att fatta tycke för. 

Under årens lopp har, främst i Sverige, uppenbarligen ett rykte om min kvalstervurm spridit sig. Beror rimligen på otaliga kvalsterkommentarer i diverse "vad är det här för småkryp-grupper" på Facebook. 

Med ovan nämnda i åtanke står det sannolikt klart att kvalstren i det här inlägget tillhör dem som skickats till mig. Kvalstren hade upptäckts klamra sig fast på terrariedjur och följaktligen uppstod oro kring huruvida kvalstren kunde vara skadliga för terrariedjuren - i det här fallet en skorpion, Euscorpius italicus.

På första - av terrarieägaren Fredrik McPede Häljesgård tagna - fotografiet ser man att det handlar om kvalster i infraordningen Uropodina (ordn. Mesostigmata, rovkvalster). I den här delen av världen är det, vad jag nu erinrar mig, inga andra som uppvisar dylik rund och slät "ryggsköld" samt klänger fast på större evertebrater. Eller jo... det finns. Men de är mycket mindre - bara kring 200 μm (0,2 mm) jämfört med minst dubbla storleken och med en del tydliga diagnostiska karaktärer som inte återfinns hos Uropodina.

Jag fick hem ett litet rör med bottensubstrat (jord) innehållande en försvarlig mängd kvalster. Antagligen kring 150 - 200. Rejäl mängd kvalster i liten mängd substrat. Drygt 50 stycken av varierande storlek plockades ut och sparades. Kvalstren är inte bevarade i sprit och har i all enkelhet tagits av daga i frysen samt därefter tillåtits torka. Merparten av dem håller formen men när innandömet torkar krymper det ihop varpå ett oregelbundet mönster skymtas genom kutikulan och som således inte har med deras egentliga utseende att göra.

Utseendet på honornas genitaliesköld - den rundade formen centralt på undersidan - gick inte att återfinna i den Uropodina-litteratur jag dittills hade samlat på mig. Sköldformen hör till de diagnostiska karaktärerna.

Kom samtidigt på att det var rätt länge sedan jag kollat om Wolfgang Kargs Acari (Acarina). Milben Unterordnung Parasitiformes (Anactinochaeta) Uropodina Kramer, Schildkrötenmilben (1989) fanns tillgänglig på något webb-uppkopplat antikvariat. 

Minsann! 

Ett exemplar väntade på köpare och det beställdes omgående.

Boken är dock redan gammal och saknar föga förvånande ett försvarligt antal arter. Kvalster-arten i det här inlägget hör till de där saknade. Men boken är det oaktat riktigt bra och gav bekräftelse gällande kvalstrets taxonomiska hemvist på familjenivå.

Bilderna ovan och nedan är de två första jag tog. Ljussättningen blev aningen skarp. Rättade till den grejen men konstaterade även att det skarpa ljuset också framhäver detaljer som nästan försvinner när ljusdiffusionen är starkare.

Kvalstrets familjetillhörighet är Oplitidae (ingick tidigare i Trachyuropodidae). Därefter har identifieringsprocessen tagit stopp och släkte är än så länge oklart. Det är kanske inte ens möjligt att avgöra på basis av det här bildmaterialet.

Tack till Jenő Kontschán för bekräftelse av familjetillhörighet!

Pillade bort andra och (del av) tredje benet på vänstra sidan hos ett av kvalstren för att få visuell åtkomst till peritremen (åsliknande struktur) vid andningsspirakeln som är en av de diagnostiska karaktärerna i bestämningen av dessa kvalster. Peritremen syns dock inte jättetydligt i bilden nedan. Den är kort och bildar i sin främre del en utåt och bakåtriktad krok. 

Här ett äldre inlägg med omnämnande av peritreme i familjen Macrochelidae.

Peritremen hos släktet Oplitis bör vara lång och krokig. Det skulle antyda att just Oplitis inte är aktuellt i det här fallet. Hos övriga släkten är den kortare och "enklare" men utgående från vad jag hittills hittat är det inget släkte eller någon art som uppvisar utåt och bakåtriktad prestigmatid peritreme-krok.

En annan karaktär jag hittills inte heller sett motsvaras i artbeskrivningar är placeringen och riktningen av de strukturer som bildar små kanter eller fåror på ryggskölden.

Trevligt nog har ett antal av de vuxna honorna utskjutna chelicerer. De kan som synes sträckas ut en god bit. Bland Uropodina-kvalstren är chelicererna försedda med saxklor och kan, med vätsketryck och muskelindragning, skjutas ut och dras in. Muskelfästet sitter relativt långt bak i kroppen. Saxklornas utseende är också diagnostisk karaktär men jag har för närvarande inte möjlighet att fotografera så små motiv på vettigt sätt.

[Tillägg 1.5.2026: Här ett inlägg med mikroskopbilder av saxklorna]

Jag vågar inte uttala mig mer preciserat om kvalstrets diet eftersom bestämningen inte kommit längre än Oplitidae. Bland Uropodina är många av släktena och arterna rovdjur på främst nematoder. Flera äter också svamp och andra organiska ämnen. I dynghögar där bland annat arter i släktet Uropoda ofta befinner sig är just svamphyfer troligen viktig födokälla. Men där får också små fluglarver sätta livet till. Här och här hittas deutonymfer av någondera art i släktet Uropoda.

Många Oplitidae-kvalster är kopplade till myror - eller termiter där sådana finns - på vilka de också kan ses lifta. I motsats till Uropodidae-kvalstren som liftar i deutonymfstadiet, och då genom att kleta fast stig med ett stelnande sekret, är foretiska Oplitidae-kvalster vanligen vuxna.

En del Oplitidae-kvalster är förknippade med död ved. Många myror bygger i och för sig också bo i död ved.

I det här fallet råder det osäkerhet kring vad kvalstren exakt kommit in med i terrariet. Därför går det inte heller att med säkerhet säga huruvida inläggets kvalster har säker koppling till myror och/eller död ved. Bör även tillägga att deras hemvist är en lövskogsdunge på en ort något norr om Stockholm.

Med tanke på den stora mängden kvalster i terrariets marksubstrat har miljön tjänat dem gott. Men eftersom de klättrat upp på terrariedjuren får man spekulera att födokällan börjat tryta och att kvalstren hoppats på lift till ny plats. Foresi (liftande) är dessa kvalsters primära spridningsmetod.

Hanarna känns igen på att deras genitaliesköld har annat utseende. Hanarna bland de insamlade kvalstren är generellt aningen mindre än honorna.

Nymferna har lite klenare kutikula/skal och blev i flera fall deformerade när de torkade. Men några behöll ändå formen. De är ungefär hälften så stora som de vuxna honorna och med ett innandöme som förmodligen torkat ihop till nästan ingenting är det i stort sett bara ett tomt skal som fotograferats.

I det här inlägget från 2021 syns Uropodina-kvalster på raspryggstekeln Rhyssa persuasoria (underfam. Rhyssinae, fam. Ichneumonidae, brokparasitsteklar). Inte omöjligt att det också handlar om något kvalster i familjen Oplitidae. Abies-veden i vilken stekelhonorna under flera år parasiterat på hornstekellarver är också hem för myror.

Inlägget uppdateras ifall artbestämningsprocessen leder vidare till släkte och t.o.m. art.

DNA-sekvensering vore förstås alltid fördelaktigt i dylika sammanhang.

Referens:

Karg, Wolfgang. 1989.

Acari (Acarina). Milben Unterordnung Parasitiformes (Anactinochaeta) Uropodina Kramer, Schildkrötenmilben

Der Tierwelt Deutschlands. 67. Teil. Web Gustav Fischer Verlag Jena