Två röriga bilder får här äran att visuellt förmedla hur det tenderar se ut i vad som kan kallas makrostudio här hemma i arbetsrummet (läs "man cave").
Ibland frågas det nämligen vad jag nyttjar när insamlade småkryp dokumenteras.
Jag är aningen förtjust i simpla lösningar och gamla mojänger. Vissa nytillverkade attiraljer finns förvisso också inbakade i helheten, men endast när andra - alltså gamla och/eller simpla - alternativ inte infunnit sig.
Kamerahus (av praktiska orsaker än så länge ett äldre Canon 7D-hus) medelst adapter kopplat till en Canon FD-bälg (70- eller 80-tal) som i sin tur är, via flera adaptrar, kopplad till olika linser/objektiv beroende på vilken förstoringsgrad som önskas eller behövs. I bilden ovan är optiken ett mikroskopobjektiv som heter så mycket som Nikon 10 0.25 160/- WD5.6.
Nikon-objektivet är en gammal klassiker i sammanhanget. Jämförelsevis billigt då det betingar kring 120-130 € och begagnade hittas väl billigare på Ebay. Men produktionen tycks ha upphört och nya finns nu endast i begränsad mängd.
Eftersom det är ett 160-objektiv (eller finity), alltså ett objektiv som "projicerar bilden skarpt" 160 mm bakom sig själv (och inte ett infinity-objektiv), lämpar det sig för bälg eller mellanringar på en kamera. Alla 160-objektiv gör av olika optiska skäl inte det.
Optiken är inte heller specifikt anpassad för täckglas så som som annars är vanligt för mikroskopobjektiv. I den bemärkelsen fungerar det alltså i stort sett som ett vanligt kameraobjektiv.
När distansen mellan objektivets bakre del och kamerasensorn är nämnda 160 mm är förstoringen 10x... eftersom det är ett 10x-objektiv.
Men med bälgen går det att öka avståndet och därmed uppförstoringsgraden. Jag har inte mätt exakt vilken uppförstoring fullt bälgutdrag ger men det bör teoretiskt vara knappt 19x vilket också ser ut att stämma något så när utgående från enkel okulärt utförd bedömning. Men där någonstans vid kanske 15-16x börjar optiken nå sin gräns och man vinner inte så mycket på större bälgutdrag eftersom skärpan försämras vartefter. Det fins alltså en gräns när det är bättre att beskära bilden än öka förstoringen med större bälgutdrag. Mikroskopobjektivet används främst för smärre detaljer och helhetsbilder av småkryp som är max 2,2 mm långa.
Det ska tilläggas att en del infinity-objektiv också är användbara - några rentav även "klassiska" - inom makrofotografering. Men de måste medelst mellanringar monteras fram på ett objektiv som kan fokusera infinity-objektivets parallella bakåtskickade ljus till kamerasensorn.
För aningen större småkryp - uppemot 7 mm - använder jag en Minolta-lins som suttit i en gammal dia-skanner (Minolta DiMAGE Scan Elite 5400). Den monteras också på bälgen. Eftersom minsta uppförstoringen med Minolta-linsen och största praktiska förstoringen med Nikon-objektivet ger bra omfång - samt för att det går snabbt att byta om - utgör de standardoptik för dokumentation av i stort sett alla mer småväxta (< 7 mm) insamlade insekter. Ibland tycker jag mig ha ett litet glapp mellan största uppförstoringen på Minolta-linsen och minsta uppförstoringen med Nikon men det är ett hyfsat överkomligt problem.
För större småkryp (> 7 mm) nyttjar jag antingen något Nikkor-objektiv (för mörkrumsapparat) på bälgen eller byter helt till Laowa 100mm f2.8 Macro 2X vilket kräver några minuter extra av omarrangemang.
Ljuskällan består primärt av ett "led-tak" och diffuseringen är allehanda spillbitar av förpackningsmaterial och liknande. Boken är Bonniers folklexikon, del V, Spader - ÖÄ, från 1954.
Under kameran skymtar fokus-släde med mikrometerskruv som används vid fokuseringen och fokusstackningen. Inget datorstyrt. Endast manuellt. Längst till vänster skymtar en vertikal fokussläde för tillfällen när dokumentationen inte tillåts med horisontellt placerad kamera.
Till höger i bild stereolupp av märke Olympus och modell SZ4045.
Gammal?
Relativt! Bör vara 1990-tal.
Trinokulär variant och med erforderlig adapter för mitt Canon-hus. Har knappt använts för fotografering eftersom jag har bättre optik för motsvarande förstoringsgrader. Med andra ord är stereoluppen primärt ett arbetsverktyg för ögonen i samband med artbestämningar, monteringar och annat puttinuttigt småpynjande.
Till vänster en länge efterlängtad gammal begagnad nyhet... ett Olympus BH-2-mikroskop (modell BHS).
BH-2-mikroskopen lanserades 1980 och tillverkades till slutet av 80-talet.
Jag har i flera år varit på väg att införskaffa ett sådant men det har bara inte blivit av eftersom "rätt" exemplar (kombinationen modell, variant, utrustning och pris) inte riktigt funnits tillgängligt de gånger jag granskat utbudet.
Men plötsligt hände det och mikroskopet landade för några veckor sedan i arbetsrummet. Först i går kväll blev det uppstartat med preparerat motiv i skottgluggen. Det motivet får sitt eget inlägg inom kort.
Ny optik öppnar nya världar och här kommer kameran att vara monterad långt mer ofta än på stereoluppen.
Objektiven är alla DPlan och förstoringsgraderna 4x, 10x och 40x. Det finns plats för tre till och här kommer jag antagligen att komplettera vartefter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar