Visar inlägg med etikett Insekter - Skalbaggar - Jordlöpare. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Insekter - Skalbaggar - Jordlöpare. Visa alla inlägg

fredag 15 maj 2026

Bådaviken 1.5. Pterostichus oblongopunctatus

Ljusdiffuseringen tog verkligen fram färgerna hos denna skogssvartlöpare, Pterostichus oblongopunctatus. Nästan så det ljuger. 
För blotta ögat, och med lite annan ljussättning, blir är de ju vanligen blanksvarta med en gnutta färgton.
På danska heter arten förresten bronzejordløber.

En gång i tiden kändes det som om jag dokumenterade skogssvartlöpare var och varannan dag. Senast det begav sig var våren 2023.

 

onsdag 8 maj 2024

Frill 14.4. Del 8 - Åkerkornlöpare

På en av Frills fårbetade ängar stannade en åkerkornlöpare Amara eurynota (Harpalinae, Carabidae) upp fullt synlig innan den återvände ner i markvegetationen. Hör inte till vanligheterna att jordlöpare bjuder på sådana dokumentationstillfällen. Arten i sig hör dock till vanligheterna.

Tack till Håkan Ljungberg som bekräftade min artbestämning! Släktet inbegriper många arter vilka för en Amara-noob som jag känns svåra att åtskilja.

På halsskölden syns två foretiska kvalster som troligen tillhör familjen Histiostomatidae (Sarcoptiformes, Astigmatina) vars deutonymfer är specialiserade på att lifta med större djur.



lördag 10 juni 2023

Storsand 27.5. Del 3 - Skogssandjägare

Storsand besöker jag några gånger varje år. De flesta åren sker det också samtidigt som skogssandjägarna, Cicindela sylvatica, flyger. Det är inte alltid de tillåter mig att ta fotografier. 
Den här gången blev det tvenne typiska avståndsbilder bakifrån. Jag har vanligen inte så stort tålamod med dem heller.

Här ett tidigare inlägg med samma art och här ett ännu tidigare.


söndag 4 juni 2023

Bådaviken 21.5. Del 10 - Fuktögonlöpare

Fuktögonlöpare, Notiophilus palustris, är ingen ovanlig art. Torde rimligen vara vanlig även i Bådaviken men trots många omgångar av rotande i strandskogens förna har jag inte råkat observera den förrän nu.
Här är en artfrände från Mickelsörarna förra året.


torsdag 25 maj 2023

Storsand 7.5. Del 9 - Kopparögonlöpare

"Ögonlöparna", arterna i släktet Notiophilus, är senkomna i den här bloggen. Några av dem är vanliga men har ändå inte råkat vara sådana som jag påträffat särdeles ofta.
Först ut var fjolårets fuktögonlöpare, N. palustris, på Mickelsörarna och här kommer den snarlika arten kopparögonlöpare, N. germinyi. Tack till Håkan Ljungberg för artbestämning!

Skillnad mellan de nämnda arterna är primärt pannfårorna. Fuktögonlöpare har divergerande pannfåror och kopparögonlöpare parallella.


Storsand 7.5. Del 8 - Skogsmarklöpare

Skogsmarklöpare, Calathus micropterus, från förnan och mossan under tallarna ovanför stranden. Vanlig art som också hittats hemma i trädgården.

 

söndag 30 april 2023

Kort trädgårdssafari 22.4. Del 1 - Skogssvartlöpare

Lördagen 22.4 tänkte jag göra ett första försök att spana efter småkryp bland förnan hemma i trädgården. Vanligen brukar jag inleda den verksamheten i ett tidigare skede under våren, men det här året har vinterns envisa grepp inte lockat fram någon som helst inspiration.

Skogssvartlöpare, Pterostichus oblongopunctatus, blev säsongens första trädgårdsevertebrat framför kameran. 
Dock inte det första observerade småkrypet. Spyflugor och nässelfjärilar rörde sig på solbelysta väggar redan innan. 

Skogssvartlöpare är troligen en av trädgårdens vanligaste löpare (fam. Carabidae) och speciellt på vårarna hittar man dem både här och där. För nästan exakt tre år sedan togs dessa, lite mer informativa, bilder av arten i fråga.

 

torsdag 22 september 2022

Mickelsörarna 12-14.8. Del 2

För introduktion till det här inlägget är det skäl att först läsa detta inlägg.

Sista dagen höll jag lite större fokus på småkrypen än föregående två dagar. Det ska dock sägas att provrutorna var många totalt och någon särdeles omfattande tid fanns helt enkelt inte för att rota mer ingående under bark, mossa och i ved.

En av provrutorna skilde sig radikalt från de övriga. Här var åtgärden endast ringbarkning av björkar och inget annat. Det handlar om björkar med en stamdiameter på 10 till 20 cm. Inga stora träd med andra ord.

Dynor - alltså någon svamp i den taxonimiskt splittrade samling svampar som på svenska inbegriper ordet dyna - fanns här och var på björkarna. Jag vågar inte svara på om det är björkdyna, Jackrogersella multiformis, björkskiktdyna, Daldinia loculata, eller någon annan "dyna". Den enda bilden jag tog var inte så värst informativ.

Vad jag däremot kan vara säker på är att skalbaggen är alplattnos, Platystomos albinus, som lever på skiktdynorna i släktet Daldinia.

Alplattnos är ingen ovanlig art. Jag har påträffat den i Bådaviken några gånger också. Den har för övrigt bytt trivialnamn sedan det inlägget skrevs.

Bland dess släktingar inom familjen plattnosvivlar (Anthribidae) finns dock ett antal arter som är rödlistade och som onekligen kan tänkas gynnas av ett naturskogsrestaureringsprojekt likt det på Mickelsörarna. Med förberedelse och teoretisk idé om vilka sällsynta arter som kan tänkas påträffas i de olika provrutorna kunde man utföra mer specifika undersökningar. Den här gången vista vi inte riktigt vad vi skulle förvänta oss och eftersom det var första riktiga återbesöket på tio år handlade allt mer eller mindre om att få god överblick.

Typiska invånare under bark på liggande stammar var förstås mångfotingarna. Stenkryparen (Lithobius sp.) ovan är troligen en ung individ av ordinär brun stenkrypare, Lithobius forficatus, men artbestämning görs inte utan specifik detaljbild.

Andra talrika mångfotingar var barkpärlfoting, Proteroiulus fuscus. Det är rent allmänt en vanlig dubbelfoting men Österbotten är långt norrut om man beaktar dess utbredningsområde och här är de inte riktigt någon dussinvara på alla ställen.

Varför de unga exemplaren befinner sig i boliknande kamrar här i bilden ovan vet jag inte (än).

De större individerna (honorna) kan närma sig 15 mm. I bilden ovan skymtar även några suddiga hornkvalster (Oribatida) och något som ser ut att vara ett foretiskt Mesostigmata-kvalster nära barkpärlfotingens bakända. Dock osäkert eftersom det syns så dåligt.



Barkmattvävare, Drapetisca socialis, är vanlig på stående döda trädstammar. Man hittar dem på levande träd också, men jag tycker mig oftast påträffa dem på just död stående ved. De är inte så nogräknade vad trädslag beträffar. Björk, gran, tall... you name it.

Här är en bladlusätande barkmattvävare från Bådaviken, Här är en vackert rödaktig hane (också från Bådaviken) och här flera individer på en död tall i skog nära Nykarleby.

Slutligen fuktögonlöpare, Notiophilus palustris, som inte är typisk för död ved, men som inte har något emot att ränna efter byten under den lösa barken på liggande stammar.

Summa summarum kan jag konstatera att det lite lätt slumpmässiga sökandet efter småkryp varken genererade några särdeles spännande fynd eller ens någon mångfald. Mer ingående granskning skulle med största sannolikhet ha gett bättre resultat. 

Den spontana konklusionen är ändå den att naturskogsprojektet verkligen har potential att göra skillnad. Slutgiltig rapport kring provrutorna är än så länge inte färdigställd och på basis av den görs knappast heller långt gångna slutsatser angående biodiversitet. Om möjlighet görs (allt är på frivillig basis) är det hur som helst skäl att göra nya besök. Dels finns ännu ett antal ogranskade provrutor från åren 2013-2015 och dels kunde man försöka göra specifika sökningar efter rödlistade arter av bl.a. lavar, mossor, svamp och evertebrater. 

Nu har vi i alla fall lite bättre bild av vad man kan tänkas förvänta sig och var (i vilka provrutor) man kan koncentrera fortsatt monitorering.


lördag 21 maj 2022

Storsand 8.5. Del 4 - Bronsgroplöpare

Håller mig i detta inlägg kvar i resultatet av lite skållning bland död (torr) växtlighet ca 10 meter från strandlinjen vid Storsand.

Skalbaggen på bilderna är bronsgroplöpare, Elaphrus cupreus.

Tack till Håkan Ljungberg för artbestämning. Jag vågade nämligen inte utesluta den relativt snarlika E. riparius, grön groplöpare.



tisdag 17 maj 2022

Trädgården 17.4. Snabbsafari

Kastade mig ut på eftermiddagen och spanade i all korthet. Det var en kall dag och varken jag eller småkrypen var så pigga på att aktivera oss. Observationerna var de "gamla vanliga", men här är ändå två arter som ska få exponeras på webben.

Först borstlöpare, Lonicera pilicornis, en art som jag enbart dokumenterat en gång tidigare och då handlade det om ett aningen skadat exemplar. Bemödade mig inte om att städa borstlöparen.

På solsidan av trädgårdens enda kvarvarande björk huserar ofta diverse flugor. 

Jag har en tendens att hålla mig på lite avstånd från flera av de taxonomiska grupperna inom ordningen Diptera (tvåvingar). Jag har inget emot dem. Det är bara det att mina neuroner tycker det räcker gott och väl med alla andra grupper fulla av oerhört svårbestämbara arter. Flugor är nödvändigtvis inte värre än de jag mestadels håller på med, men ändå liksom.

Jag postade således dessa bilder i en Diptera-grupp och svaret var att det rör sig om släktet Pollenia. Troligen Pollenia vagabunda.

Nästa gång jag ser en spyflugsliknande fluga med gulaktigt kroppsludd vet jag bättre. Släktet ingår i familjen Polleniidae som tidigare var en underfamilj i familjen spyflugor (Calliphoridae). 

Samma art dokumenterade jag i Bådaviken två dagar tidigare.

Bestämning av flugan gjordes av Anne-Marie Björn och Johan Ennerfelt. Tack!

 

söndag 31 oktober 2021

Bådaviken 17.10. Del 7 - Blek kärrlöpare

Flera exemplar av blek kärrlöpare, Agonum piceum, dök upp när jag rotade i förnan och under bark på döda grenar på marken.


De söker sig rimligen till lämpliga platser inför övervintringen och verkade gilla att samlas intill varandra under lös bark. Hittade ett antal i våras (1.5) också.



torsdag 9 september 2021

måndag 10 maj 2021

Bådaviken 1.5. Del 9 - Blek kärrlöpare

Matar på med jordlöpare (fam. Carabidae) hittade i albårdens lövförna ute vid Bådaviken. Här är det blek kärrlöpare - Agonum piceum - som får finna sig i att kuta omkring en stund i lilla fotograferingslådan. Slarvigt dokumenterad med tanke på den dåligt postitionerade skärpan.



Bådaviken 1.5. Del 8 - Skogssvartlöpare

Skogssvartlöpare - Pterostichus oblongopunctatus - Brukar vara ett standardfynd i trädgården på vårarna. Lövförnan i Bådavikens strandskog är också hemvist för denna eleganta jordlöpare (fam. Carabidae).


Bådaviken 1.5. Del 7 - Vasskärrlöpare

Jordlöparna - familjen Carabidae - bjuder på närmare 300 arter i Finland. Av skalbaggarna är det också jordlöpare som tenderar förekomma oftast på den här bloggen, men det beror garanterat delvis på att jag tenderar leta småkryp på ställen där jordlöparna är talrika. Dessutom är jordlöpare ganska lätta att upptäcka eftersom de är aktiva, rörliga och kvicka.

Vasskärrlöpare - Agonum thoreyi - är ny för bloggen. Denna vaskades precis som många övriga i denna lilla inläggsserie fram ur förnan i Bådavikens strandskog.

Tack till Håkan Ljungberg för bekräftelse.


söndag 9 maj 2021

Bådaviken 1.5. Del 6 - Ljus förnalöpare

Lövförnan i Bådavikens albård innehåller ljus förnalöpare - Dicheirotrichus placidus.

Det är inte så värst förvånande med tanke på att det är en vanlig löpare i precis den typen av miljö. Av någon märklig anledning har jag ändå inte hittat den i Bådaviken tidigare. Men mina förnasållningar har å andra sidan varit synnerligen sporadiska och bristfälliga under tidigare år.

Första maj hade jag flera individer på uppsamlingsytan.

Tidigare i våras dokumenterade jag en ljus förnalöpare med parasiterande svamp. Mer om den här.



onsdag 5 maj 2021

Trädgårdssafari 21.4. Del 6 - Skogsmarklöpare

Calathus micropterus är den oftast rapporterade arten i släktet. Segermarginalen till tvåan och trean är anmärkningsvärd. Nu är Finlands vanligaste Calathus härmed också observerad och dokumenterad i bloggredaktionens trädgård.

Skogsmarklöparen - som den heter på svenska - hittades i det översta förnaskiktet under gårdens cembratall.

 

tisdag 4 maj 2021

Trädgårdssafari 21.4. Del 4 - Skogsfrölöpare

Tycker mig skymta några små gropar under allt skräp bland strimmorna i bakre halvan av täckvingarna. Det pekar på att jordlöparen är en skogsfrölöpare - Harpalus laevipes.

Det vore föga förvånande eftersom arten är vanlig och eftersom den också påträffats i trädgården tidigare.




måndag 3 maj 2021

Trädgårdssafari 21.4. Del 3 - Rödhalsad marklöpare

Anteckning till mig själv: Ha alltid med en liten pensel som skräpiga skalbaggar kan städas med.

Vad ska sägas om den här då... annat än att den heter rödhalsad marklöpare - Calathus melanocephalus?

Typ 7-8 mm och vanlig. Hittas i nästan hela landet.
Räcker det?



söndag 2 maj 2021

Trädgårdssafari 21.4. Del 1 - Någon borde göra något...

... åt det här med artbestämning av skalbaggslarver.
Någon kunde t.ex. försöka föda upp en sådan här larv och se vad det blir av den när den blir stor.

Måhända har någon redan gjort något. Men det har i så fall gått mig förbi - vilket givetvis är full möjligt. 

British Coleoptera larvae är det närmaste jag kommer kring detta med att någon gjort något. Det är en mycket fin bokvolym, som innehåller nyckel och fina beskrivningar... för familjer och några underfamiljer. Den hjälper alltså föga i nuläget.

Jag tror - med massiv betoning på tror - att detta eventuellt skulle kunna tänkas vara något i underfamiljen Harpalinae. Den underfamiljen ingår i jordlöparna (fam. Carabidae)

Bilderna är av två olika individer. Den första är kring 9 mm och den andra ca 11 mm. Båda framvaskade ur lövförna i trädgården.

Edit 5.5.2021: Via en fb-grupp erhöll jag svar av Håkan Ljungberg som misstänker att det kan röra sig om släktet Amara