Gamla strandfynd aktualiserades

Förra helgen råkade jag av en händelse få Nationalnyckeln-boken om tagghudingar som gåva. I någon mån har jag lite halvsamlat på bokverket och har knaprat ihop merparten av de hittills utgivna böckerna. Den här boken råkade jag dock inte äga och hade den hittills lite lågprioriterad i anskaffningsordningen eftersom den behandlar djur jag huvudsakligen inte påträffar. Men som den nörd man ändå är var det en stor glädje att få börja bläddra bland bladen. Precis som i de övriga Nationalnyckeln-böckerna är det fråga om fantastiska bilder och alldeles underbart ingående information om de organismer som behandlas.

Det gav mig plötsligt också möjlighet att kolla huruvida ett par strandfynd på Island kunde behäftas med något namn. Visserligen sträcker sig Nationalnyckeln inte längre än till arter som påträffats i Sverige men de arterna är samtidigt typiska nordatlantiska sådana.

Hösten 2012 var jag på en arbetsresa till Island och närmare bestämt Akureyri (finns äldre blogginlägg om detta). En dag hade vi en lång utfärd till en gammal och numera nerlagd "fiskfabrik" ute vid Hjalteyri. Jag ägnade en hel del tid åt att spana efter allehanda djur man inte hittar vid Andrasjön här i Nykarleby.

Namnet på den här sjöstjärnan torde jag möjligen ha kunnat ringa in tidigare men jag hade helt enkelt inte kommit mig för att leta. Det rör sig förmodligen om en alldeles vanlig en, som logiskt nog också går under det svenska namnet Vanlig sjöstjärna. Asterias rubens på vetenskapiska.

Vanlig sjöstjärna är ganska variabel i färg och förekommer dessutom i en taggig och en slät variant. De lever huvudsakligen från 200 meters djup och upp till stränderna. Innan den här sjöstjärnan spolades upp på land har den bl.a. jagat sjöborrar, havstulpaner, musslor, ormstjärnor och andra sjöstjärnor. Med kraftiga armar, slangfötter och sugskivor är de utmärkt konstruerade för att övervinna sina byten. Musslornas skal bänds upp varpå sjöstjärnan helt enkelt för in sin egen mage mellan skalhalvorna och löser upp musslans innandöme.

Djuret som syns på dessa närbilder blev av någon anledning inte fotograferat på så att man kan se hela. Det är en ormstjärna. När det gäller den här blev det genast lite knepigare men jag lutar nu ändå mot att det handlar om en art som heter Mosaikormstjärna - Ophiopholis aculeata. Det är för övrigt den som pryder omslaget på nämnda bok. 

Bilden ovan är centrum av ovansidan.

Mosaikormstjärna är en alldeles vanligt förekommande ormstjärna i Nordatlanten. Den femdelade munnen med sina kraftiga tänder ger sken av att ormstjärnan matar ner svårtuggad mat. De är dock huvudsakligen på jakt efter småpartiklar och plankton. Dessutom ser ju munnen lite större ut på bild än vad den är i verkligheten. Hålet i mitten är knappast mer än en millimeter i diameter.

Detalj av ormstjärnans ena arm. Ca 4 mm bred.

Bloggens första fisk - en stor en dessutom

Åtminstone har det en gång varit en stor fisk - en riktigt stor en. 

Jag sticker härmed in med lite gammalt arkivmaterial och det är mera från Islandsresan hösten 2012.

En dag spenderades vid en gammal "fiskfabrik" vid orten Hjalteyri en bit ut i fjorden norr om Akureyri. Fiskfabriken stängdes 1966 när sillfisket hade kollapsat. Byggnaderna används delvis idag till andra ändamål. Utanför fabriken finns dock en hel del ställningar där fiskar hängs på tork.

När vi kom dit hade dessa Håkäring-fenor nyss hängts upp. Blodet droppade fortfarande. Stjärtfenan var rejäl och mätte närmare en meter i höjd så det var fråga om ett stort exemplar. 

Håkäring - Somniosus microcephalus - är en stor, nordatlantiskt levande haj. De kan bli över 6 meter och väga ett drygt ton. Håkäring livnär sig på en hel massa olika födokällor varav stora delar troligen är redan döda djur så som valar, sälar, fåglar osv.

Hajarnas kött innehåller giftiga ämnen och det är en lång koknings och torkningsprocess som ska till innan det går att äta. På Island fiskas den väl inte i någon större utsträckning men när det görs används den nog huvudsakligen för den lite speciella rätten hákarl - fermenterat (typ jäst) hajkött. Lär väl vara så att surströmming är rena lördagsgodiset i jämförelse.

Jag vet inte om dessa fenor skulle bli den maträtten eller inte. De två fenorna i mitten är bukfenorna och fenan till höger är nog den bakre ryggfenan.

Medan jag fotograferade fenorna stannade en pickup-bil en bit bort och de höll mycket noggrann koll på mig. 

Nedan syns plakoidfjällen (hudtänderna) på stjärtfenan.

När man pratar om trollen... på Island av alla ställen

I början av den här bloggens existens plockade jag in lite bilder som togs under en arbetsresa till Akureyri på norra Island. Andra dagen på plats företog vi en bussresa till flera av de spektakulära platserna i den trakten (Dettifoss, Myvatn, Hverir, Dimmuborgir, osv.).

I bussen satt jag och funderade på vilka landlevande däggdjur som eventuellt kunde tänkas finnas på Island. Det är nämligen inte många och de enda jag med någon slags säkerhet vågade gissa på var fjällräv, brun råtta och husmus. De två sistnämnda är ju typiska följeslagare till oss människor och på det sättet inte särskilt intressanta. När jag frågade mina isländska kollegor var svaret att mindre skogsmus - Apodemus sylvaticus - lever vilt på ön. Den har troligen också kommit till Island med hjälp av människor och då i form av fripassagerare med de tidiga nybyggarna. Intill parkeringen vid utebadet i Myvatn hittade jag minsann också denna avlidna skogsmus.

Övriga landlevande däggdjur är:

Svart råtta. Också den en fripassagerare. Sägs inte ha etablerat sig och verkar tidvis inte alls finnas.

Ren. Införd på 1700-talet.

Mink. Införd som farmdjur på 30-talet. Förrymda exemplar lever vilt.

Isbjörn. Uppträder sporadiskt i enstaka exemplar. Vanligare under tidigare kalla perioder med år då isen sträckte sig tillräckligt långt söderut. De senaste åren har man rapporterat om några fall med utmärglade isbjörnar som kommit simmande norrifrån. Troligen är det ett resultat av att deras jaktmarker - isarna - krymper bort och de tvingas till desperata förflyttningar. De som kommit sig till Island är oftast i dåligt skick.

Fjällräv. förmodligen det enda "äkta" isländska landlevande däggdjuret då man antar att den lämnat kvar på ön direkt efter senaste istid.

Kanin. Importerad och förvildad. Ställvis ett bekymmer för lunnefåglarna då kaninerna vill ha fåglarnas bohålor.

Ur arkivet 13 - Havssula

Med risk att enkelrikta bloggen levererar jag härmed nästa islandsbild ur arkivet men så har jag just nu heller inget rykande färskt att bjuda på.
Under en båtfärd i vattnen utanför Grindavik (sydvästra Island) kom havssulorna ibland inom räckhåll för kameran. Detta var i början av oktober 2012.
Tidigare hette havssulorna Sula bassana men går numera under namnet Morus bassanus. 

Ur arkivet 12 - Skärsnäppa

Ett par kilometer norr om Hjalteyri en bit ute i Eyafjördur på norra Island stötte jag på en liten grupp skärsnäppor - Calidris maritima - som rastade på strandstenarna. 

Detta var i slutet av september 2012. Första snön (på norra Island) föll några dagar senare och det var en tydlig påminnelse om den kommande vintern.

Vi har massor av snö kvar men solen arbetar hårt och månne inte vintern ska ge sig inom kort.

Bild 5: EOS 60D, EF 400 5.6 L. f5.6. 1/500. ISO 100

Bild 6: EOS 60D, EF 400 5.6 L. f5.6. 1/500. ISO 100

Ur arkivet 11 - Ejdrar på Island

Fortsätter mata på med arkivmaterial. Under den tidigare nämnda islandsresan (se etiketten "Island" till höger) blev det ett par båtresor. En av dem var från Akureyri och ut en bit längs Eyafjördur till ett samhälle som heter Hjalteyri. Fjordens fågelliv i slutet av september bestod huvudsakligen av trutar, ejdrar (Somateria mollissima) och grisslor. De senare var aldrig så pass nära att jag med bestämdhet kunde se huruvida det var sillgrisslor eller spetsbergsgrisslor. Båda arterna finns i området.

Ejdrarna var mestadels honor - ådor - och juvenila hanar i sina mörka höstfärger. Några fåtal adulta gudingar med en hel del vitt i dräkten skymtades här och var. 

De tenderade hålla sig på avstånd mest hela tiden men några enstaka fåglar simmade mot kvällen in på bättre fotograferingsavstånd. Då var givetvis ljuset inte längre det mest optimala.

Bild 1: EOS 60D, EF 400 5.6 L. f5.6. 1/500. ISO 1600

Bild 2: EOS 60D, EF 400 5.6 L. f5.6. 1/1000. ISO 100

Bild 3: EOS 60D, EF 400 5.6 L. f5.6. 1/640. ISO 100

Bild 4: EOS 60D, EF 400 5.6 L. f5.6. 1/500. ISO 100

Bild 5: EOS 60D, EF 400 5.6 L. f6.3. 1/125. ISO 200

Bild 6: EOS 60D, EF 400 5.6 L. f6.3. 1/200. ISO 200

Ur arkivet 4 - samt lite om fotografier

Dagar då inget särskilt hänt (vardag och jobb hela dagen) känner jag att jag utan problem kan plocka in gammalt bildmaterial utan att alla gånger försöka förankra det i något dagsaktuellt (och ja, bloggen är min egen så jag torde ju ha bestämmanderätten).

Därför fortsätter jag rota i arkivet och tar idag fram islandskniporna som gjorde strömänderna sällskap i en fors på norra Island en septemberdag 2012. Tyvärr var det inte många minuter till förfogande när det gällde att hinna ta bilder och dessutom var det en synnerligen mulen dag som närmade sig skymning. Jag skyller alltså än en gång på yttre omständigheter när bildkvaliteten sviktar men samtidigt kunde jag ju faktiskt undvika att publicera sådana fotografier. Men det gör jag inte - inte alltid i alla fall. På en blogg som denna känner jag inte att det alltid är fotografiets tekniska kvalitet som är det primära.

För ibland är det tillfället som är det centrala och fotografierna är en dokumentation av tillfället. Det är precis samma som med bilderna av sparvhöken ett par inlägg tillbaka och det är skäl att fundera över syftet med bildmaterialet. Är det att skapa ett perfekt fågelporträtt? Är det att låta fågeln agera på ett specifikt sätt? Är det att utnyttja fågeln? Är det att skapa naturfotohistoria? Är det dokumentärt och i så fall på vilket sätt? Är det en blandning av flera syften och målsättningar? I mitt jobb (som är mer annat än just foto) är detta ständigt återkommande frågor och långt fler frågor kan ställas men jag avslutar härmed och överlåter till kniporna istället... 

Alla bilder: Eos 60D. EF 400 f5.6 L. f7.1. 1/400. ISO 1600

I brist på bilder av strömstare: Strömand

Strömstaren har lustigt nog varit en vit fläck (bjuder på den) på min fågelkarta. Det har helt enkelt aldrig blivit av att jag tagit mig till de platser där den kan ses. Överhuvudtaget har jag ytterst sällan åkt enkom för att se någon specifik art utan oftast hållit mig till platser och fåglar som kan besökas inom cykelavstånd. Visserligen har jag inget emot att cykla mer än 100 km nu som då men då släpar jag ju inte på kikare, kamera och extra varma kläder. Jag skrev med andra ord historia när jag idag satte mig i bilen för att åka och se om jag inte kunde få syn på en av dessa vinterbadare. Kursen sattes mot Hjulfors (Esse å) och innan jag ens hann parkera bilen intill bron såg jag en strömstare på övre sidan. Väl ute ur bilen noterade jag en som satt väldigt nära på en sten mitt i den närmaste sidofåran nedan om bron. Hann inte få ut artilleriet ur bilen innan den anslöt till den andra. Jag lomade över mot vindskyddet och riggade upp. De flög kors och tvärs mellan stränderna ett par gånger för att slutligen dra iväg helt och hållet innan jag hade allt klart för avtryckarfingret. Jag gick runt på området en stund, satte mig ner och njöt av dagen en halvannan timme men fann så småningom för gott att åka iväg. Innan dess fick jag ändå se en duvhök stryka över forsen. Jag får göra ett nytt försök med kameran en annan gång.

Väl hemma satte jag mig på cykeln och gjorde ett besök till fågeltornet vid Bådan. Där är det ju rätt öde nu men man kan väl alltid hoppas på någon av de två långstjärtade mesarna som har siktats där, kanske någon hackspett, en ekorre eller räv. Men nej. Jag ägnade tid åt att ta jämförelsebilder objektiven emellan istället.

Med andra ord lite magert resultat idag men det har oberoende varit en fantastisk dag att vara ute i.

Så när strömstararna inte ville vara med på bild plockar jag in en surrogatbild ur arkivet istället.

Strömänder 28 september 2012 på norra Island.

Eos 60D. EF 400 f5.6 L. f7.1. 1/400. ISO 1600

Ur arkivet

Kommer sannolikt att plocka in lite äldre bilder vartefter.

Hösten 2012 var jag på en arbetsresa till Island. Fick tillfälle att bli lite vindpinad ute till havs och hade med mig kamera och gluggar. Det var en riktigt gropig båtfärd och 400mm-objektivet (EF 5.6 L) utan IS bjöd nästan bara på rörelseoskärpa pga. skakningarna. Det visade sig att EF 70-300 f4-5.6 IS USM arbetade bättre trots att det är ett objektiv av "lägre kvalitet". Ett EF 100-400 hade varit mumma för dagen men allt ska ställas i relation till budget...

Här en havstrut:

Eos 60D. EF 70-300 f4-5.6 IS USM. 300. f6.3. 1/2000. ISO 320

Eos 60D. EF 70-300 f4-5.6 IS USM. 300. f6.3. 1/2000. ISO 320