Penicillium på Bassus calculator

Typiskt för en del av de självdöda insekter jag samlar in från trädgårdens växthus är att de blivit svampangripna. Varmt och fuktigt kombinerat med att jag inte lyckas plocka in alla krypen tillräckligt snabbt gör förstås att mögel ibland hinner före.

Visst! Det finns flera svampar som angriper insekter och dödar dem, men på bilderna är det alltså fråga om svamp som går på redan död vävnad.

Om jag inte är ute och cyklar bör det vara någon art i släktet Penicillium, penselmögel, som drabbat kvarlevorna av denna Bassus calculator (fam. Braconidae, bracksteklar). Stekeln kommer därmed inte att sparas. 

Svampangripna döingar förpassas till förgängligheten men i det här fallet fick det alltså bli dokumentation först. 

Bassus calculator har jag skördat i växthuset en gång tidigare och rimligen hittar arten sina värddjur i trädgården. Jag har ännu inte fått korn på dem men en stekelhona har förstås avancerade sinnen till hjälp.

Någon genomgång med artbestämning av det insamlade materialet har jag än så länge detta vinterhalvår inte påbörjat. Däremot har jag monterat en stor del av det som samlats in under 2024 och 2025 och som legat i diverse insamlingslådor sedan dess. En vacker dag kanske artbestämningen och dokumentationen återupptas och då dyker förstås resultatet upp här på denna blogg.

Trädgården 2.8. Cremnops desertor

Som jag jagat Cremnops desertor med kameran!

För drygt tio år sedan såg jag rätt många exemplar i trädgården men därefter verkade de försvinna fram till i fjol (2024) då några observerades i en av trädgårdens rabatter. 

Typiskt nog hade jag aldrig kameran i handen när steklarna var framför ögonen. Så fort kameran hade hade hämtats, vilket alltid skedde på stört, var steklarna redan långt utanför kommungränsen. Nykarleby är till ytan en stor kommun.

Men nu 2.8, då jag gjorde årets första riktiga trädgårdssafari, råkade minsann en av dessa steklar besöka stjärnflockorna, Astrantia major, i ett av trädgårdens mer undanskymda hörn. 

Jakten på denna harhjärtat flyktbenägna stekel satte i gång.

Efter många om och men och suddiga skräpbilder blev det till slut några fotografier som passerade önskat kvalitetsminimum.

Cremnops desertor (fam. bracksteklar, Braconidae) tillhör underfamiljen Agathidinae som, i mitt tycke, bjuder på ett gäng synnerligen estetiska arter. Tyvärr har jag än så länge endast kryssat två arter och då är den ena en döing ur trädgårdens växthus. 

Naturen där ute är full av ännu osedda småkryp. Slutet på önskelistan är utom synhåll.

Bassus calculator

Den som eventuell följt med bloggen de senaste månaderna har noterat att jag varit i färd med att dokumentera och artbestämma steklar från insamlingen 2020. Jag vill försöka få det årets skörd genomgången så jag kan ta itu med 2021... och 2022.. och 2023... och snart börjar insamlingen 2024. 

Mellan dokumentations-sessionerna har jag monterat insekterna som samlats in 2022. De har legat kvar i sina insamlingskärl sedan dess och först nu limmas de och sorteras familjevis för närmare granskning senare. Jag samlade förstås också senaste sommar (2023) men de monteras/limmas så snart jag är klar med 2022.

Den här snyggingen är inte från 2020. 

När den påträffades under monteringen av "2022-steklarna" kunde jag inte släppa den utan att omgående placera den framför kameran. Skulle jag följa mina "tvångstankestyrda principer" och dokumentera den först när alla tidigare års insamlade genomgått processen är det risk att den skulle få vänta i flera år. 

Jag är väl egentligen lite av en brokparasitstekel-typ, men när så här eleganta bracksteklar passerar framför korpgluggarna blir man allt lite knäsvag och då får de gå före i dokumentationskön.

Artbestämningen är i det här fallet tacksamt enkel - vilket förstås ändå är relativt och beror på vad man råkar ha för erfarenhet och/eller litteratur.

Vingribborna leder till familjen bracksteklar (Braconidae) och vidare till underfamiljen Agathidinae. Det är inte heller så många underfamiljer bland bracksteklarna som har den här övergripande kroppsformen och proportionerna.

Färgteckningen är unik för Bassus calculator och därmed råder ingen förväxlingsrisk med andra arter. 

Suveränt namn på suveränt snygg stekel! 

Kroppslängden på honan är ca 7 mm.

Bassus calculator är dokumenterad parasit på snedbandad svampmal Morophaga choragella och parasitsvampmal Triaxomera parasitella vilka båda är arter vars larver lever i och av svamp (tickor) i ruttnande ved. Snedbandad svampmal är vanlig i Finland men parasitsvampmal är ännu inte påträffad i landet. 

Varkendera art - främst då med tanke på förstnämnda - har påträffats i trädgården. Mängden död ved kan väl spekuleras vara en lockelse och när en parasit på malen påträffas får man misstänka dess närvaro. Jag borde väl iofs också ha bättre koll på förekomsten av de för malarna aktuella svamparna men det har jag för närvarande inte.

Hos steklar består ovipositorn av en övre skena och två undre skenor. Från den övre skenans undersida sticker längsgående T-formade "lister" (rhachis) ut och låser fast i skåror (aulax) med motsvarande negativ form i respektive underliggande skena (olistheter-mekanism). De två undre skenorna är bildade ur bakkoppssegment 8 och den övre skenan (plus skyddshöljena) ur segment 9.

Genom möjliggjord rörelse i längsled kan "vedborrande" arter skjuta fram ovipositorskenorna oberoende av varandra varpå tänder utanpå spetsen ömsesidigt kan spjärna emot "borrhålets" insida när nästa skena matas ner i träet. 

Hos grupper av steklar vars äggläggning gynnas av att de aktivt kan böja ovipositorn fungerar vissa låsmekanismer (skenorna emellan) nära spetsen så att skenornas längsgående rörelse resulterar i att spetsen kan böjas åtminstone uppåt eller neråt. Det finns alltså ingen muskulatur i ovipositorn. 

Skenorna i sig är "ihåliga". Där transporteras hemolymfa och där finns nervtrådar för receptorer ute i ovipositorspetsen. Mellan de båda undre skenorna löper en kanal för ägg, gift och tillväxtgynnande ämnen.

Här har ovipositorn fått en viss vridning längs längdaxeln och den övre skenan är på stekelns högra sida. Spetsen är således böjd nedåt i förhållande till ovipositorns vridning. Det hela konfunderade mig till en början och jag blev tvungen att få kommentarer på huruvida dessa steklar har en delad övre skena och kan böja ovipositorn sidledes eller inte. 

Donald Quicke rätade tacknämligt ut frågetecknen. 

Steklarna i underfamiljen Agathidinae har förtjockningar och tandliknande utväxter på nämnda T-formade lister (rhachis). Dessa gör att över och underskenorna kan låsas vid varandra nära spetsen varpå indragna underskenor resulterar i nerböjd spets.

Referenser:

Verheyde et al. (2019)

First report of three Braconid species in Belgium (Hymenoptera: Braconidae)

Bulletin de la Société royale belge d’Entomologie/Bulletin van de Koninklijke Belgische Vereniging voor Entomologie, 155 (2019):128–133

Donald L. J. Quicke, Mike Fitton, Jane Harris (1995)

Ovipositor Steering Mechanisms in Braconid Wasps

J. HYM. RES. Vol 4, 1995, pp. 110-120

Donald L. J. Quicke

The Braconid an Ichneumonid Parasitoid Wasps. Biology, Systematics, Evolution and Ecology

Wiley Blackwell 2015.

Varför inte en röd parasitstekel till?

Här har vi ytterligare en vackert röd parasitstekel. Den här är ungefär hälften så lång som nattflystekeln i förra inlägget.

Cremnops desertor tillhör  familjen bracksteklar (Braconidae) och den är relativt vanlig nu under högsommaren. Ofta ser man dem i närheten av blommande växter där de ibland stannar upp för att tanka energi. Men de är sannolikt också på jakt efter en värd för sina larver. Enligt de uppgifter jag hittills sett är C. desertor parasitoid på mott-larver och den tycks föredra att peta in sina ägg i halvvuxna sådana. Med lite tur kanske man kan lyckas få syn på stekeln när den hittat en lämplig värd.