Den som eventuell följt med bloggen de senaste månaderna har noterat att jag varit i färd med att dokumentera och artbestämma steklar från insamlingen 2020. Jag vill försöka få det årets skörd genomgången så jag kan ta itu med 2021... och 2022.. och 2023... och snart börjar insamlingen 2024.
Mellan dokumentations-sessionerna har jag monterat insekterna som samlats in 2022. De har legat kvar i sina insamlingskärl sedan dess och först nu limmas de och sorteras familjevis för närmare granskning senare. Jag samlade förstås också senaste sommar (2023) men de monteras/limmas så snart jag är klar med 2022.
Den här snyggingen är inte från 2020.
När den påträffades under monteringen av "2022-steklarna" kunde jag inte släppa den utan att omgående placera den framför kameran. Skulle jag följa mina "tvångstankestyrda principer" och dokumentera den först när alla tidigare års insamlade genomgått processen är det risk att den skulle få vänta i flera år.
Jag är väl egentligen lite av en brokparasitstekel-typ, men när så här eleganta bracksteklar passerar framför korpgluggarna blir man allt lite knäsvag och då får de gå före i dokumentationskön.
Artbestämningen är i det här fallet tacksamt enkel - vilket förstås ändå är relativt och beror på vad man råkar ha för erfarenhet och/eller litteratur.
Vingribborna leder till familjen bracksteklar (Braconidae) och vidare till underfamiljen Agathidinae. Det är inte heller så många underfamiljer bland bracksteklarna som har den här övergripande kroppsformen och proportionerna.
Färgteckningen är unik för Bassus calculator och därmed råder ingen förväxlingsrisk med andra arter.
Suveränt namn på suveränt snygg stekel!
Kroppslängden på honan är ca 7 mm.
Bassus calculator är dokumenterad parasit på snedbandad svampmal Morophaga choragella och parasitsvampmal Triaxomera parasitella vilka båda är arter vars larver lever i och av svamp (tickor) i ruttnande ved. Snedbandad svampmal är vanlig i Finland men parasitsvampmal är ännu inte påträffad i landet.
Varkendera art - främst då med tanke på förstnämnda - har påträffats i trädgården. Mängden död ved kan väl spekuleras vara en lockelse och när en parasit på malen påträffas får man misstänka dess närvaro. Jag borde väl iofs också ha bättre koll på förekomsten av de för malarna aktuella svamparna men det har jag för närvarande inte.
Hos steklar består ovipositorn av en övre skena och två undre skenor. Från den övre skenans undersida sticker längsgående T-formade "lister" (rhachis) ut och låser fast i skåror (aulax) med motsvarande negativ form i respektive underliggande skena (olistheter-mekanism). De två undre skenorna är bildade ur bakkoppssegment 8 och den övre skenan (plus skyddshöljena) ur segment 9.
Genom möjliggjord rörelse i längsled kan "vedborrande" arter skjuta fram ovipositorskenorna oberoende av varandra varpå tänder utanpå spetsen ömsesidigt kan spjärna emot "borrhålets" insida när nästa skena matas ner i träet.
Hos grupper av steklar vars äggläggning gynnas av att de aktivt kan böja ovipositorn fungerar vissa låsmekanismer (skenorna emellan) nära spetsen så att skenornas längsgående rörelse resulterar i att spetsen kan böjas åtminstone uppåt eller neråt. Det finns alltså ingen muskulatur i ovipositorn.
Skenorna i sig är "ihåliga". Där transporteras hemolymfa och där finns nervtrådar för receptorer ute i ovipositorspetsen. Mellan de båda undre skenorna löper en kanal för ägg, gift och tillväxtgynnande ämnen.
Här har ovipositorn fått en viss vridning längs längdaxeln och den övre skenan är på stekelns högra sida. Spetsen är således böjd nedåt i förhållande till ovipositorns vridning. Det hela konfunderade mig till en början och jag blev tvungen att få kommentarer på huruvida dessa steklar har en delad övre skena och kan böja ovipositorn sidledes eller inte.
Donald Quicke rätade tacknämligt ut frågetecknen.
Steklarna i underfamiljen Agathidinae har förtjockningar och tandliknande utväxter på nämnda T-formade lister (rhachis). Dessa gör att över och underskenorna kan låsas vid varandra nära spetsen varpå indragna underskenor resulterar i nerböjd spets.
Referenser:
Verheyde et al. (2019)
First report of three Braconid species in Belgium (Hymenoptera: Braconidae)
Bulletin de la Société royale belge d’Entomologie/Bulletin van de Koninklijke Belgische Vereniging voor Entomologie, 155 (2019):128–133
Donald L. J. Quicke, Mike Fitton, Jane Harris (1995)
Ovipositor Steering Mechanisms in Braconid Wasps
J. HYM. RES. Vol 4, 1995, pp. 110-120
Donald L. J. Quicke
The Braconid an Ichneumonid Parasitoid Wasps. Biology, Systematics, Evolution and Ecology
Wiley Blackwell 2015.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar