Det minskar sakteliga bland steklarna i insamlingslådan 2020 vartefter de dokumenteras, artbestäms och förpassas vidare till sina "taxonomiska" förvaringslådor. Nu har turen kommit till glanssteklarna (överfamiljen. Chalcidoidea). De är bara fem till antalet.
Först denna 3 mm lilla puppglansstekel (Pteromalidae).
"Som vanligt" innebär artbestämningen att tungan ska hållas rätt i mun, att koncentrationen måste vara på topp och att man synar de mest puttinuttiga detaljerna noggrant. Det finns goda artbestämningsnycklar, men de bjuder läsaren på ganska svår orientering i en väldigt stor skog.
Att puppglansstekeln tillhör underfamiljen Miscogastrinae utgick jag från. Likheten med denna (Lamprotatus) är slående på flera väsentliga punkter... eller detaljer.
När jag nycklade landade jag inte på Lamprotatus, utan på ett släkte som inte finns i Finlands artlista.
Då blev det dags att dubbelkolla med personer som är mer bevandrade i den nämnda skogen.
Efter diskussion, i vilken just Lamprotatus var ett tänkbart släkte, dubbelkollade jag nyckeln igen och noterade att jag egentligen nycklat rätt, men att trötta ögon i ett av stegen hade sett fel nummer för därpåföljande steg varpå riktningen blev galen.
Nytt försök och plötsligt var jag framme vid Lamprotatus.
Men då dyker en ny person upp i diskussionen och noterar att den här stekeln inte alls har ett stort hårlöst speculum. Speculum är ett område på utsidan av basalribban vilken är den böjda tvärribba som går från framkantens submarginalribba mot vingens bakkant. Basalribban syns ungefär en fjärdedel av vingen ut från vingfästet.
Då faller Lamprotatus bort. Det nya förslaget för släkte är Stictomischus.
Jag inser samtidigt att jag blandade bort mig själv genom att jag i nyckelskedet (och i huvudet) hade rört in den gamla (ovan länkade) Lamprotatus-stekeln (med hårlöst speculum) samt en annan nydokumenterad Miscogasterinae och som också den har speculum utan hår. Den sistnämnda kommer på bloggen så småningom.
Det visar också på knepigheterna med orienteringen i den här skogen. Jag hade gått fel i ett tidigt nyckelsteg (vingarnas hårighet), men därefter tycktes alla resterande nyckelsteg passa riktigt bra för att landa på Lamprotatus - alltså helt fel.
Men Stictomischus ska det vara. Arten är förmodligen S. obscurus men för att få det helt bekräftat borde jag enligt uppgift komma åt att se antalet tänder på båda käkarna. Det ska vara fyra tänder på vardera käke. En del arter har tre på ena käken och fyra på andra.
"Min" stekel har fyra tänder på vänstra sidan men antalet på den högra syns inte om jag inte bryter upp käkarna. Ett sådant beslut har jag inte tagit än. I dagsläget är det med andra ord S. obscurus med frågetecken.
Tack till Koorosh Mccormack och Paul Vignac för diskussion och vägledning!
Värdarter för S. obscurus är enligt Narendran et al., 2010 (synonymer bytta till rådande namn) Scolytus ensifer (Scolytinae, barkborrar), Botanophila seneciella (Anthomyiidae, blomsterflugor), Trypeta zoe (Tephritidae, borrflugor) och Hyalopterus pruni (Aphididae, långrörsbladlöss).
Försnämnda barkborre verkar inte finnas i Norden och B. seneciella är på svenska artlistan men inte på den finländska.
Referenser:
M. W. R. de V. Graham
The Pteromalidae of North-Western Europe (Hymenoptera: Chalcidoidea)
Bulletin of the British Museum (Natural History) Entomology 1969
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar