Phaenoserphus chittii

Sista tre svartsteklarna (av sju) i lådan med insamlade steklar 2020

De första fyra (Codrus niger) finns i föregående inlägg.

Även dessa tre är hanar. 

I Townes & Townes, 1981 nycklades de relativt enkelt till släkte Phaenoserphus. När man därefter går vidare till artnyckeln möts man av texten i bilden ovan.

Jag tog ett djupt andetag, övergav allt hopp och steg in i artnyckeln.

Till slut var jag framme vid Phaenoserphus chittii. 

Det passade bra i den bemärkelsen att det är en av släktets tre arter i Finlands checklista (laji.fi). P. chittii är dock den enda av de tre som än så länge inte har någon observationsrapport på laji.fi. Kikar man på de övriga är alla rapporter gamla. Den senaste artbestämda är från 1940 och därefter (2021) finns endast en icke artbestämd Phaenosephus-observation. 

Rapportbristen kan inte bero på annat än just rapportbrist. Möjligen är det få i landet som engagerar sig med att artbestämma svartsteklar.

Härmed påminns jag om att jag kanske borde skärpa mig med mina egna rapporteringar.

Av de tre arterna i Finland faller P. borealis ganska snabbt bort ur ekvationen - alltså tidigt i nyckelstegen. Däremot är P. chittii och P. viator lite trixigare att särskilja från varandra. Men bakkroppsskaftet (petiolus) hos P. chittii är tydligt längre än brett jämfört med P. viator vars petiolus är lika lång som bred. Här passar den karaktären klockrent på förstnämnda art. Även andra karaktärer, vilka kan vara mer "subtila", passar bättre med P. chittii. Storleken på den hårlösa fläcken på sidan av pronotum är ett sådant exempel.

På grund av makarna Townes parentes i inledningen av artnyckeln kändes det ändå bra att få bekräftelse på vad jag kommit fram till. Den bekräftelsen erhölls av Victor Kolyada. Tack!

P. chittii parasiterar på larver i jordlöparsläktet Carabus.

Referenser:

Henry and Marjorie Townes, 1981

A Revision of the Serphidae (Hymenoptera)

American Entomological Institute, No. 32, 1981