Frill 11.5. Del 8 - Myrbaggelarv

I en liten vedklabb på en sten mitt ute på en av Frills ängar hittades denna skalbaggslarv. 

Kroppslängden är 4,5 - 5 mm.

Att det är någon av brokbaggarna (fam. Cleridae) stod klart, men längre än så vågade jag inte gå och postade således bilderna i en skalbaggsgrupp. 

Tack till Hans-Erik Wanntorp som svarade att det är myrbagge Thanasimus formicarius!

Artnamnet passerade redan i ett tidigt skede genom huvudet men den har så pass mycket teckning att jag inte fastnade vid den som ett alternativ. Det här är dock ett "ungt" exemplar som ska växa en del än. Uppenbarligen försvinner mönstret vartefter och larven blir mer enfärgad.

Här en tidigare dokumenterad myrbaggelarv. och här är en vuxen.

Under barken på en död gran

Alltid läge att kika under bark på döda träd. I det här inlägget är det fråga om en stående död gran och några larver som tillfälligt tvingades komma ut i dagsljuset.

Bilderna är tagna under påsklördagen när jag letade mig ut längs en skoterled sydväst om centrum av Nykarleby. Mer om det här.

Artbestämning är inget som görs på basis av dylika bilder. Larverna i bilderna ovan torde dock alla vara tvåvingar (ordningen Diptera) av något slag. Längden är bara någonstans mellan en och två millimeter. Många tvåvingelarver knutna till död ved är rovdjur.

Det, alltså rovdjur, är också den här larven som torde tillhöra släktet Medetera som i sin tur tillhör familjen styltflugor, Dolichopodidae

Det ska tilläggas att Medetera-larver känns igen på det mörka V:et synligt på huvudet, men om det återfinns hos larver i något annat släkte är än så länge utanför min kännedom. 

V-formen är för övrigt mundelar som syns genom ovanliggande vävnad.

En vuxen representant för släktet Medetera finns sedan tidigare på bloggen här.

Skalbaggslarver är förstås också vanliga på död ved. Alla lever inte av veden i sig, utan en hel del av dem är likt tvåvingelarven ovan också rovlevande.

Även den här arten har i sin vuxna form dokumenterats hemma i trädgården. Det rör sig om myrbagge, Thanasimus formicarius, som beskrivs lite mer i länken här ovan.

 

Myrbagge

Den här ca 10 mm långa skalbaggen har jag väntat på att få dokumentera. För en tid sedan sammanföll observationen med innehav av kamera.

Myrbagge - Thanasimus formicarius - påminner om en myra... eller snarare steklar i familjen Mutillidae (sammetssteklar) vars vinglösa honor liknar myror och kan leverera ett kännbart sting med sina gadar. På engelska går sametssteklarna under namnet velvet ants.

I södra Finland hittas både röd sammetsstekel (Mutilla europaea) och silversammetsstekel (Smicromyrme rufipes), men här i Österbotten hittas de inte (ännu)

Poängen att likna dem handlar förstås om mimicry - alltså att man ska akta sig för att bli stungen.

Myrbaggar är rovdjur som jagar barkborrar. Både vuxna och larverna har barkborrarna på menyn. Larverna som lever under bark i barkborreangripna träd äter både barkborrarnas ägg, larver och puppor. Vuxna myrbaggar äter främst vuxna barkborrar.

Larvutvecklingen tar normalt två år och som fullbildad lever de en sommar.

Tyvärr hann den bli dammig pga. det kärl jag hade den i vid fotograferingen. Den sprang ständigt mot behållarens kanter och ramlade på rygg. Försökte borsta av den med en liten pensel, men den fortsatte att ständigt ramla över ända. När den dessutom är så hårig så fastnade alla dammkornen på dess rygg.

Redigering 13.4.2023: 8.4.2023 dokumenterades en larv av myrbagge.

Necrobia violacea

För kortfattad information om dyngan som denna bagge påträffades i hänvisas du (läsaren) till föregående inlägg.

I motsats till kortvingen i det där förra inlägget är det här ingen stor insekt. Det är väl ca fyra stycken millimetrar mellan antennfäste och akter. 

Inte heller denna rackare blev trög av att få tillbringa ett antal timmar i kylen, utan återfick raskt sitt pigga tillstånd och drog iväg innan jag hann få några riktigt vettiga bilder.

Tack och lov blev åtminstone den här bilden så pass skarp att man kan utröna vad det är för skalbagge. Den heter Necrobia violacea och är kanske främst känd som besökare på kadaver - vilket de uppenbarligen gillar bäst om det har en ordentlig mognadsgrad. 

Larverna tycks dock inte äta på själva kadavret utan snarare jaga andra asätande insekters larver - främst fluglarver. Jag tippar att just fluglarverna kanske varit den primära orsaken för det här exemplarets besök i dynghögen.