Har gått omkring under vintersemestern/sportlovet och haft den där Alajoki-fjällugglan malande i bakhuvudet. När det lovades solsken tills idag så gjorde jag slag i saken och drog iväg. Körde sakta omkring en stund i området och gick slutligen upp i tornet som är beläget ungefär där ugglan siktats under veckan. Istället för att spana efter ugglan började jag genom telelinsen iakta fyra bongare som kommit lite senare och nu befann sig en bra bit bort. De verkade vara mer målmedvetna och mycket riktigt hade de snart korn på ugglan vilken jag också vagt i fjärran kunde skymta som ett tunt vitt flygande fladder mot åkerstubben. Jag rusade ner, hoppade i bilen och körde närmare längs en väg ute på åkern. Ugglan satt en god bit bort från den lilla vägen och det kändes inte som någon god idé att riskera något genom att söka sig närmare för bättre bilder. Platsen var prima trots allt. Fick ta lä av bilen för stativ, objektiv och kamera skakade intensivt av den tuffa blåsten. På stora brännvidder blir det närmast hopplöst (utan IS) men med stor bländare och kort slutartid (tack solen!) kunde väl det allra värsta skaket betvingas.
Så småningom lyfte ugglan och satte sig än mer otillgängligt långt borta och dessutom i motljus. För egen del blev detta mer ett kryss än vettigt fotograferande men malandet i bakhuvudet har i alla fall upphört.
Bilderna 1-4: EOS 60D, Canon FD 150-600 5.6 L. @600. f8. 1/3200. ISO 1000
Bilderna 5-6: EOS 60D, Canon EF 400 5.6 L. f8. 1/4000, 1/5000. ISO 1000
