Här repriserar jag nästan förra inlägget. Skillnaden är att det inte började regna (i går) och att jag således ägnade lite mera tid i den där skogen.
Inledningsvis hälsade jag än en gång på barkmattvävarna - Drapetisca socialis - som är vanliga på trädstammarna. Flest individer har jag hittat på några döda stående tallar. Försökte delvis se om jag skulle hitta någon med samma typ av kvalster som en av dem på bild i föregående inlägg. Är intresserad av att fotografera ett sådant på närmare håll. Bidde dock inget fynd.
På samma (döda) tallar håller sig sadellockar - Mitopus morio. Just nu delar de trädet med en uppsjö svampmyggor (fam. Mycetophilidae. Se förra inlägget) och det är ett gäng som nog får finna sig i att bli mat åt spindeldjuren.
Typisk barrskogsspindel är Pityohyphantes phrygianus (granbaldakinspindel). Den har ju också förekommit här på bloggen många gånger tidigare.
En annan skogsinvånare är Agnyphantes expunctus (grenmattvävare).
Den här honan verkar ha vissa ben-bekymmer och kroppen har en tendens att se aningen mager ut.
Spindlar kan få nya ben men det sker bara i samband med ömsning och de nya benen blir aldrig lika långa som de de ersätter. Har spindeln uppnått vuxen ålder och således inte heller har ömsningar kvar, ja då får de klara sig med sina kvarvarande extremiteter.
Barkmattvävarna är onekligen svåra att få syn på. Kroppen är väl typ tre millimeter och färgerna smälter in perfekt mot björken som denna sitter på.
Även på en avbarkad död tall smälter de in ganska väl. Men på den släta ytan "sticker de ändå ut" en smula. Under gårdagen var det någon enstaka grad på plus och aktiva spindlar höll sig på sydsidan av stammarna där de kunde lapa lite sol.
Till och med en liten brokparasitstekel (fam. Ichneumonidae) var ute på vandring. Tyvärr lyckades jag inte få till någon bild ovanifrån och därmed har jag inte några vingribbor att kika på - vilket alltså skulle vara till viss hjälp när det kommer till att placera stekeln i ett familjeträd.
En svampmygga (Mycetophilidae) stannade till framför kameran och drog iväg så snart blixten gjort sitt. Det är inte samma sort som dem i föregående inlägg.
Vintermyggor (fam. Trichoceridae) hör givetvis till de mer aktiva och synliga insekterna den här tiden på året.
Innan hemfärden gjorde jag ännu en sista sväng förbi "barkmattvävartallarna" och om nu ingen kvalsterangripen spindel syntes då heller, så hade i alla fall en av damerna försett sig med mellanmål.
