I diskhon

När jag senaste söndag vaknat och kommit mig till köket för att fixa morgonkaffet blev rutinerna rubbade av liv i diskhon.

En husspindel (Tegenaria domestica) och en fläskänger (Dermestes lardarius) hade uppenbarligen fått för sig att ramla ner i dödsfällan någon gång under natten. 

Innan något annat överhuvudtaget kunde utföras - typ det där kaffekokandet - var jag förstås tvungen att dokumentera de båda äventyrarna. Det blev bara några snabba exponeringar utan extra åthävor innan krypen förpassades till ställen där de skulle få fortsätta med sådant som de gör. Fläskängern förpassades ut genom köksfönstret medan husspindeln fick leta sig ner under en tröskel.

Bloggen har hunnit fylla sex år och 1448 st inlägg har producerats. Det här är inlägg nr 1449. Med tanke på bloggens primära tema är det häpnadsväckande att fläskänger faktiskt inte kommit med förrän nu. Vad hade oddsen på det varit hos valfritt spelbolag?

Damm på både päls och sensor

Bloggens namn borde i nuläget ändras till Centralpunkt 63° 31,4' N - 22° 31,7' O.

Min akter sitter nämligen hyfsat fastgjuten i diverse arbetsstolar - främst vid datorn belägen på nämnda koordinat. Visserligen sker det en hel del utflykter och småresor, men i stort sett alla dessa är av sådan art att jag inte samlar material för den här bloggen.

Senaste helg var det dags för den där timmen av gårdskryss som BirdLife intitierar och använder för sitt samlande av statistik. För nästan precis ett år sedan var jag i Umeå under den helgen. Det var jag även i år. Det blev med andra ord inget gårdskryssande av fåglarna på den här gårdsplanen i år heller. Men jag håller förstås ändå viss koll över vilka som besöker matningen trots allt.

Under söndagen var det ganska frisk sydlig vind och vattnet ute i Kvarken fick möjlighet att skaka om Wasa Express på ett sådant sätt att någon enstaka passagerare valde att pendla mellan soldäckets friska luft och närmaste toalett. 

Mitt ute på Kvarken och tätt över vågorna fladdrade fiskmåsar omkring. De var i stort sett de enda fåglar jag lagt korpgluggarna på den senaste tiden. I övrigt håller jag mig till hemmets fauna för tillfället. Enstaka honor av husspindlar joggar omkring i diverse hörn, en guldögonslända övervintrar på ett fönster och en pälsänger-hane (Attagenus pellio) kastade veven när jag hade glömt honom i en plastkopp efter okulärbesiktning i mikroskopet.

I dag tog jag en liten paus i illustrationsarbetet och placerade den där pälsängern framför kameran. Han hade legat framme en tid och således samlat en del damm. På tal om damm. Kamerans sensor (el. eg. filtret framför sensorn) börjar verkligen bli rena damm-katastrofen. Måste sannerligen inleda planerna på storstädning. Kamerahuset har nämligen varit monterad ganska länge på bälg och har fått jobba en del. När bälgen dras ut och pressas ihop blir det förstås luftdrag där inne. Luftdrag förflyttar damm. Som det är nu måste jag städa bort damm i Photoshop. Så ska det inte vara.

Att detta är en hane syns på antennerna som längst ut har ett förstorat segment. Hanarna är något mindre än honorna och den här ängern är ca te millimeter. Honorna är i trakterna kring fem millimeter.

Ängerlarv

Efter hemkomsten från jobbet ryckte jag med mig kameran ut och tänkte "nu ska något litet småkryp minsann hittas och dokumenteras. Nu ska jag få ögonen på något av de många kryp som trots allt är aktiva under vinterhalvåret". 

Idag var det ju dessutom varmt (ca +6 till 7°C) och då måste någonting helt enkelt vara i rörelse.

Det första jag noterade var denna ca 3 mm långa håriga larv. Det här är en ängerlarv ur släktet Anthrenus - tror jag ganska bestämt.

Anthrenus är ett släkte som innehåller ett antal illa sedda ängrar. På svenska heter de mattbaggar och/eller museiängrar. Det här är den typen av larver som kan mumsa i sig både ett och annat på naturhistoriska museer. Fler än en insektsamling har försvunnit via dylika larvers matsmältningssystem.

Egentligen är sådant asätande förstås en viktig sak. De deltar i den ständiga nerbrytningsprocessen av organiskt material. Vissa är mer vegetariskt inriktade och andra vill ha animaliska rester. Fågelbon är för övrigt en typisk miljö för dessa änger-sorter.

Fullbildade mattängrar hittar man t.ex. ofta ätandes pollen i korgblommiga blommor som prästkrage, maskros och renfana. De är alla små men relativt vackert tecknade i svart, vitt och olika varmbruna toner

Det här blev också första lilla "fält-försöket" med Canon MP-E 65. Jag har en del att komma underfund med än. Bl.a. fick jag lite rörelseoskärpa och annat som måste jobbas bort.